Öppet brev till alla amningshetsare

amning

Amma eller inte amma, det är frågan. I Sverige är det i det närmaste tabubelagt att ens andas om att man har valt bort amningen av andra skäl än medicinska. Foto: Privat.

Har gått och marinerat det här inlägget ett bra tag. Anledningen är att jag kommer att ta upp ett ämne som jag vet är extremt kontroversiellt. Det handlar nämligen om att välja att inte amma.

Att avstå från att amma utan att ha en för allmänheten godtagbar anledning som att man äter medicin som riskerar att gå över i bröstmjölken, att mjölkproduktionen inte kommer igång, att barnets sugförmåga är för dålig, att man har traumatiska upplevelser som skapar mentala blockeringar som försvårar amningen eller liknande. Att helt enkelt ha gjort ett aktivt val som jag vet kommer att vara det bästa för de närmaste inblandade: barnet, min partner och mig. Nu tänker jag förklara varför.

Jag har aldrig längtat efter barn, jag är inte den där tjejen som har haft moderskapet som livets slutmål. Så när jag fick ett positivt graviditetstest i handen tidigare i år blev jag först skräckslagen. Funderade över hur jag skulle göra och kom fram till att även om jag inte brukar vara särskilt förtjust i andras barn visste jag att jag skulle älska mitt eget. Dessutom hade jag fint stöd av den blivande pappan som gärna ville behålla barnet, trots att det inte var planerat. Så sagt och gjort – jag fortsatte graviditeten.

Funderade tidigt kring det här med amning. Kände starkt att jag inte alls var sugen på att amma, av flera anledningar. De starkaste anledningarna var min tillvaro som träningspassionerad företagare. Jag brann för mitt yrke och min träning och kände starkt att jag bara kunde bli den absolut bästa mamman för just mitt barn om jag fick fortsätta med de här två sakerna även efter förlossningen, vid sidan om mammarollen. Jag visste också att min pojkvän gärna ville dela på föräldraledigheten redan från början och såg det som något positivt. Att då tvinga honom att vänta i ett halvår eller så för att få vara hemma med sin son kändes inte okej. Så att välja bort amningen gav också den blivande pappan en möjlighet att redan från början skapa ett starkt band till sitt barn.

LÄS OCKSÅ: Sanningen bakom den mysiga Instagrambilden

I Sverige är normen att amma och att välja bort amningen av egoistiska skäl som jag har gjort är ovanligt. För ja, jag sticker inte under stol med att mitt val är egoistiskt. Många har höjt på ögonbrynen när jag har berättat om hur jag vill göra, man har ifrågasatt och jag vet att hade jag inte varit trygg i mig själv hade jag säkerligen vacklat och valt att amma bara för att det är det som förväntas av mig. Men jag vet att mitt barn inte hade mått bra av att ha en mamma som inte får göra det hon älskar, det hade säkerligen påverkat barnet mer än frånvaron av bröstmjölk. Någon menar kanske att varför ens skaffa barn om du är så egoistisk? Ja, då säger jag bara att om blott icke-egoistiska kvinnor fick lov att skaffa barn skulle vi inte ha många barn på den här jorden. Och vem säger att barnet får en bättre uppväxt för att det har ammats? Det finns till och med forskning som visar att så inte är fallet. Där framgår faktiskt till och med att astma var vanligare hos barn som ammats.

Ofta har jag fått höra att amning är naturligt och därför är bröstmjölk och inget annat det man bör ge sitt barn. Allt annat är egoistiskt och gör dig till en dålig mamma. Det här naturlighetsargumentet har jag väldigt svårt för. Det finns mycket som är naturligt som inte alls är särskilt bra, utan tvärtom hälsofarligt. Och om vi vänder på det: det finns mycket som många anser är ”onaturligt” som egentligen är hur naturligt som helst enligt mig. Som homosexualitet, till exempel.

LÄS OCKSÅ: Jag är tio år efter alla andra

Så summan av kardemumman är enligt mig att låta folk göra som de vill. Att stigmatisera kvinnor som väljer bort amningen, oavsett skäl, tycker jag är fel. Det finns mycket annat inom barnuppfostran som bör diskuteras mer intensivt än kvinnors val av hur de ska mata sina barn. I Sverige tillämpar vi WHO-koden, vilket innebär att råden som föräldrar får är framtagna för att skydda mot undernäring och infektioner. Många frågar sig varför ett i-land som Sverige väljer att göra detta, men oavsett hur det är med detta så upprepar jag: låt kvinnor göra som de vill. Inget borde vara mer rätt eller fel när vi har möjligheterna att välja, forskningen ger ringa stöd för amningsnormen och vi lever i ett modernt samhälle där kvinnor förväntas heltidsarbeta precis som männen.

Gör det som DU mår bäst av. Det kommer garanterat att vara det absolut bästa för ditt barn. Jag älskar min Adrian över allt annat, ger honom så mycket närhet jag bara kan och våra matstunder är fyllda av kärlek och mys. Men han får också njuta av mysiga matstunder med sin pappa, som precis som jag älskar sin son över allt annat. Kan inte tänka mig en bättre start i livet för ett litet barn.

Nu trycker jag ”Publicera” och är beredd på en åsiktsstorm där det säkert kommer att handla om hel del om hur dålig jag är som mamma. So be it – jag vet ändå att så inte är fallet. Var och en gör som den själv vill, då blir det som allra bäst. Kärlek till er alla! 

  1. Äh, alla får göra som de vill. Men man måste ju inte heller helamma, om man väljer att amma! Och sen är det såhär också: folk ÄLSKAR att ifrågasätta. Jag blev ifrågasatt för att jag ammade ”så himla länge” – och då var min äldsta 13 månader när jag slutade, den lilla ammade jag tills hon var 10 månader.

  2. Jag tycker du gör helt rätt i att göra det som är den bästa lösningen för er familj. Jag avskydde personligen att amma och jublade inombords när den perioden var över för ett antal år sedan. När det gäller barn så finns det inget annat område där folk är så ivriga i att trycka på andra sina åsikter. Jag tycker du verkar vara en riktig kanonmamma 🙂

  3. Jag tycker såklart att alla får göra som de vill och i mina ögon är det självklart att oammade barn också växer upp till lyckliga individer.

    Men. Bröstmjölk ÄR det mest optimala för spädbarn, det ÄR bättre än ersättning, det går liksom inte att jämföra. Däremot har DU valt att inte amma för att det var det enda tänkbara för DIG, och då gör ju du det bästa utifrån det. Eller hur? Försvara inte ditt val med att amning inte skulle vara det bästa, utan säg bara att du valt bort det, för att det passar er bäst. Punkt.

    Ps. Du behöver ju heller inte helamma. Kombinationen amning/ersättning går ju också fint.

    1. Som skrivet finns det mycket forskning som talar för att modermjölksersättning är ett fullgott alternativ till amning.

    2. Hej Madde, tack för din kommentar. Med mitt inlägg vill jag visa andra kvinnor i samma situation att de inte är ensamma. Samhällets dom mot kvinnor som väljer bort amning är mycket hård och det är orättvist. I inlägget förklarar jag varför jag gör som jag gör och visar även på forskning som tyder på att flaskmatning inte alls är så illa som många tror. Också detta i syfte att stötta andra kvinnor som har dåligt samvete för att de ger ersättning och inte ammar. Men, som jag också skriver i inlägget, så får var och en göra precis som den vill. Inget är mer eller mindre fel. Ha en fin dag!

  4. Jag har tre barn. Första ammades knappt alls (av ungefär samma anledningar som du beskriver), den andra ammades 13 mån och den tredje i 6 mån. Alla tre mår bra och har blivit lika fina varelser. Min erfarenhet är dock att de barn som ammades höll sig betydligt friskare från förkylningar och andra sjukdomar, när de ammades. För mig har pumpning fungerat bra då barnet varit med pappan pga träning, jobb och liknande. Upptäckte dock ej det förrän på senare barn. Förmodligen för att jag var bekvämare då. Tycker att alla gör som de vill och fattar de beslut som passar dem bäst. Tror att många i din situation finner tröst och pepp av att läsa ditt inlägg.

  5. Jag hade också bestämt mig för att inte amma innan mitt första barn men när han väl kom kändes det självklart för mig. Jag förstår verkligen ditt val och känslan. Men att det inte går att leva samma liv stämmer inte. Jag är egen företagare, jobbade från dag ett med båda mina barn. Träna var heller inga problem, sprang min första mil efter bara några veckor.
    Jag förstår inte riktigt varför du skrev detta inlägg, om du nu tycker att alla har ett eget val, varför behöver du då försvara dig?
    Såklart är också det naturliga givetvis det bästa för barnet men det är ju helt fantastiskt att det finns alternativ för de som inte kan eller vill amma.
    Ingen tvivlar väl på din kärlek till ditt barn?
    Jag tycker du är grym på många plan men detta blev lite plumpt för mig.

    1. Jag har två barn å har ammat båda, jag har kämpat som ett djur för att få det att fungera båda gångerna men sen har jag ammat länge… Har älskar det. Men något jag delvis saknat har varit känslan av att kunna göra lite saker för mig själv, hur gjorde du?? Om det blir ett tredje barn skulle jag vilja kunna kombinera ammandet med lite mer träning osv… För jag vill verkligen amma, men när jag nu äntligen börjat springa vill jag inte behöva ge avkall på det för långe pga amning.

    2. Hej Matilda, tack för din kommentar. Jag skrev det här inlägget därför att jag har fått många frågor om hur jag hittar tid att träna trots att jag har en nyfödd. Jag vet också att många kvinnor i samma situation som jag känner sig ifrågasatta och stigmatiserade och med det här inlägget ville jag visa dem att de inte är ensamma och ge dem lite stöd. Det är inte det minsta plumpt, tycker jag. Och du är säkert medveten om att samhällets dom mot de kvinnor som väljer bort amning är väldigt hård. Ha en fin dag!

  6. Jag brukar alltid fråga mina mammor ”Har du funderat något kring amning?” Genom att ställa en öppen fråga visar jag att jag inte lägger några värderingar i amningen. De kvinnor som vill amma stöttar jag i detta och de som inte gör detta oavsett orsak (jag behöver inte veta varför) respektera och stöttar jag också. Det finns ingen lag som säger att man måste amma. Det vi som vårdpersonal ska göra är att stötta och respektera.
    Hud mot hud är däremot viktigt för värme och anknytning och kan tillämpas av både mamma och partner!
    Respekt till dig Petra

  7. Hejja hejja!!!!
    Jag kunde inte amma min lilla mer än två månader(hon är 10 mån nu) jag jagades att fortsätta försöka med ALLT och min lilla blev varken mätt eller glad av detta, jag fick aldrig till det helt enkelt. Jag var inte alls inställd från början på att på liv å död amma, men ändå drogs jag med i hetsen och mådde apa av det.. Kommer knappt ihåg första två månaderna för att jag var stressad över att jag inte kunde mätta mitt barn. Vi fick ge flaska för att kompensera upp och till slut valde hon bara flaskan och gallskrek när jag flashade tuttarna 😉
    Efter att jag gett upp helt så blev relationen till mitt barn och till min kille 1.000.000 ggr bättre. Jag kunde äntligen slappna av och bli mig själv igen!!!
    Plus att min dotter och pappan hennes har en fantastisk relation, precis som det ska vara, hemskt för honom om bara jag hade kunnat mata,trösta, söva.. Nu delar vi på allt! Toppen!

    Jag var precis som du! Gillade egentligen inte barn, var skeptisk till att amma men blev gravid oplanerat och tänkte ”varför inte”
    Jag jobbar som pt och tränar MKT och helt plötsligt kunde jag gå och träna, vara borta 2-3 timmar och bara rå om mig själv! Vilken mkt bättre mamma och flickvän jag blev, härregud!!!
    Och amningen, jag ogillade det som F_N och visste redan om det från början. Så därför har jag tidigare och med stora bokstäver nu bestämt mig när jag läst ditt inlägg att jag absolut INTE kommer amma ett ev nästa barn.
    Så tack för peppen och måtte ingen komma åt oss som redan bestämt oss för vår egna och dom närmast sörjandes bästa!

    PS. Dom som varit på mig om detta mest av alla är överviktiga, tränar inte, skiter fullständigt vad dom själva stoppar i sig, så jag funderar också över om det verkligen kan vara det bästa att överföra den mjölken och dom vanorna till sina barn.. Kan ingen forska ordentligt på detta och en gång för alla tysta alla som tror sig veta vad som är bäst för alla andra!
    DS

    1. Håller med om allt du skriver. Att få viss egentid redan från början gör att åtminstone jag blir så mycket bättre rustad att klara av vaknätter och jag blir en mycket roligare partner. Och vad gäller bröstmjölken så skulle jag också gärna se mer forskning inom det området…

  8. Du är BÄST! Tänk om det här inlägget hade kommit typ när du var 10år dvs när jag fick barn. Amning var inte min grej alls. På den tiden var man verkligen en usel mamma utan amning och jag blev nästan hjärntvättat puckad i min envishet att kämpa för att få det att funka. När sen min svärmor (hon fick barn 2 mån efter mig) lyfte upp min gallskrikande bäbis ur min famn och bestämt sa att hon minsann skulle se till att min dotter fick lite riktig mat så hon slapp skrika av hunger – då brast det för mig. Där och då bestämde jag mig att oavsett hur många barn jag skulle få framöver skulle jag aldrig amma. Jag är adopterad och har aldrig fått en droppe bröstmjölk så med facit i hand förstår jag inte hur jag tänkte. Hur min svärmor tänkte förstår jag inte heller – särskilt med tanke på att hon var storrökare sen 30 år tillbaka.
    Du behöver naturligtvis inte förklara, ursäkta ditt beslut. Men jag tycker det är väldigt fint av dig att skriva inlägget för jag är säker på att någon/några kommer läsa dina ord och tänka ”tack Petra för att du berättar att det är fler än jag som känner så”.

    ❤️

  9. Hurra vad du är bra!! Woop woop! Och stark! Och jag stödjer dig och din åsikt kring amning till 110%! Jag kan fortfarande få höjda ögonbryn när jag säger till vissa vänner (som har minst 2-3 barn själva och ju anser sig vara exerter på området) att jag bara ammade i början för att min son skulle få i sig lite antikroppar, och även om det nu blev så att min mjölkproduktion aldrig funkade, så var jag ändå ALLTID tvungen att förklara mig själv varför vi tog fram nappflaskan med ersättning istället. Och man blev ju så sjukt stressad av att alla bara tog för givet att man skulla amma,och att man också skulle ha mängder med mjölk. Det blev jag enormt provocerad av. Kan man inte bara acceptera att alla kvinnor (och män) får ta det beslut som passar bäst för deras familj och situation? Och bara för att jag har suttit med nappflaska till min son, betyder inte att han fått mindre närhet bara för att jag inte ammat. Tvärtom, han har snarare blivit trygg med att hans pappa, farmor, moster kan också ge honom mat, vilket har nu gjort vår 9 månaders kille till en extremt trygg pojke, som inte har blivit mammig alls, utan hoppar gärna runt bland alla människor. Och jag må ha fel, men jag tror i vårt fall att det faktum att han inte bara är helt präglad på mig som mamma, och att jag ha r varit den enda personen som matat honom har gjort att han blivit tryggare med andra, och jag mår bra då det har gett mig möjlighet att kunna träna, få egentid etc. Vilket iallafall för mig är viktigt!! Men visst….det är ju en helt annan diskussion som är minst lika provocerande. 😉 (Egentid ska man ju tydligen lägga helt åt sidan när man får barn och man är en självisk mamma etc etc….)

    1. Tack fina du! Jag klämde, med rinnande tårar på grund av smärtan, ut den första råmjölken till Adrian under de första dagarna för att han skulle få i sig antikroppar. Det kändes som en stor lättnad att få flaskmata från början och, precis som i ditt fall, involvera andra människor i matningen. Som min sambo, farmor och så vidare. Kram till dig!

  10. Du är bäst! Fy vad jag behöver läsa detta. Har en tvåmånaders bebis. Och känner varje gång jag tar upp flaskan att jag måste försvara mig. Eller det måste jag inte – men det känns så. Jag försökte verkligen denna gång, gick kurser osv. Men den dag sjukhuset sa ge henne ersättning hon går inte upp i vikt. Så var det som jah tänkte jippie!
    Jag vill inte amma – men kunde inte stå för det. Iallafall, tack!!!

    1. Jag känner faktiskt fortfarande viss skuld och skam när jag tar upp flaskan, det känns ju som om man sviker sitt barn och omgivningens höjda ögonbryn gör det inte lättare precis. Därför kändes det viktigt att skriva det här inlägget.

  11. Starkt och modigt av dig! Jag ammade min stora kille i ca 3 veckor, och de veckorna minns jag som en plåga; smärta, gråt, ångest, feberattacker mm. När jag till slut tog beslutet att sluta försöka få amningen att fungera kunde jag äntligen bli en lugnare och gladare mamma och kunde njuta än mer av min lilla bebis, utan ångest. När min lilla föddes hade jag redan bestämt mig för att inte amma. Fick förstås förklara mig många gånger, men jag stod på mig och det var sååå skönt. När vi kom hem från bb minns att jag att jag satt i timmar i soffan med den lille i famnen, och bara njöt! Behövde inte oroa mig för nästa amning som innebära sån smärta mm. Man måste utgå från sig själv och man vet i magen vad man mår bäst av och vad som kan underlätta för en att vara en glad mamma. Sen kommer det svåra att våga ta beslutet, för trots att vi är i 2015 så blir man ifrågasatt… Starkt av dig! Å njut av er lilla nyfödda!!
    Kram o tack för fin blogg!

  12. Tack för att du skrev om detta. Fick själv barn veckan innan dig och hade tänkt amma det. Kände mig aldrig bekväm med amningen och mjölkproduktionen kom aldrig igång så efter tre dagar började vi ge ersättning ihop med amningen. Bara en vecka senare så gav vi upp amningen helt. För mig var det en enorm lättnad och förstod då att jag kämpat mig igenom detta bara för att alla tyckte att man skulle amma. Nu när jag dessutom blev sjuk och måste ta starka mediciner så är jag väldigt glad att hon är van vid flaska.

    1. Ja, det kändes viktigt att ta upp något som jag vet att många kvinnor känner skam och skuld inför. Stor kram till dig!

  13. All respekt till dig (och andra) kvinnor som väljer att inte amma!
    Det borde räcka med just det. Att man har gjort ett val.

    I övrigt tycker jag att du istället försöker få det att låta negativt med amning.
    T.ex:
    ” Och vem säger att barnet får en bättre uppväxt för att det har ammats? Det finns till och med forskning som visar att så inte är fallet. Där framgår faktiskt till och med att astma var vanligare hos barn som ammats.”

    Som om vi som väljer att amma, ska ha dåligt samvete, för risken är större att vi ger våra barn astma….?

    Jag förstår att det kanske inte är så du menar, men det låter som att inlägget istället är inriktat på att bevisa något. Som sagt, ett val räcker. Oavsett vad det valet innebär… 🙂

    Kram M

    1. Precis! Jag valde förra gången att amma, och det funkade jättesmidigt. Den här gången kommer jag av medicinska skäl inte kunna göra det. Men båda barnen har samma föräldrar, precis lika närvarande oavsett amning eller ej. Tror inte det är det som styr. Tror snarare att barn som har föräldrar som respekterar andras val också lär sig det. Oavsett om valet är ”ego” (ej amning) eller ”astmaframkallande” (amning). Däremot håller jag med om att oavsett val, så har alla åsikter, vilket inte gör det lättare att vara förälder…

  14. Tänk, jag tycker det börjar kännas precis tvärtom; att man som ammande mamma får onda ögat av folk om man ger sitt barn mat offentligt, att man ska dölja och skyla sig och helst hålla sig hemma så man inte råkar provocera någon. Vissa (ganska många) menar ju rentav att amning är äckligt. I min värld känns flaskmatande mer och mer som normen, kanske inte de allra första veckorna men sen slutar många att amma. Menar att det är jobbigt, man blir oflexibel, har ingen mjölk, etc. Och det är fine, jag bryr mig inte ett dugg om hur du eller nån annan matar sitt barn faktiskt. Förstår och håller med om att det är svårt och ofta smärtsamt innan amningen är etablerad. Men sen är det ju galet smidigt; maten är alltid med, lagom varm, ingen disk, osv. Det går ju inte att jämföra att amma en tvåveckors bebis med en fyramånaders till exempel, att amma är ju något som både mamman och barnet måste lära sig och öva på om det ska kunna fungera. Och som med allt annat i livet kan eller vill alla inte lära sig allt (som tex att amma) och det är ju egentligen inte så märkligt.
    Sen den här grejen om att kunna dela på matningen med pappan. Jag kan förstå att det är skönt på nätterna till exempel, men ett barn behöver omsorg på rätt många fler sätt än genom matning. Att skuldbelägga ammande mammor genom att antyda att man då inte ger papporna samma chans att knyta an känns väldigt onödigt och kommer inte göra att det du kallar amningshetsen minskar.

    För att summera- hur man än gör så gör man fel enligt någon. Det finns för och nackdelar med både amning och flaska och ingen borde behöva försvara eller förklara sitt beslut kring detta. Varför kan vi mammor inte bara chilla och vara schyssta mot varann? Well, det är väl en fråga man aldrig får svar på antar jag…

    1. Japp, det är en Haglöfs Lava 30. Gillar den skarpt, den är vattentålig och går att använda både som axelremsväska och ryggsäck. Köp 🙂

  15. Fina Petra. Du skriver så klokt och ärligt i dina inlägg om graviditet, förlossning och ”moderskapet” som är väldigt känsliga ämnen att beröra, på många sätt. Amning är ett av dem, så klart. Jag är varken för eller emot, har ett barn som är flaskmatat sedan födseln och jag har aldrig mött något negativt pga det, varken under graviditeten från BVC eller efteråt. Jag blev tillfrågad under graviditeten om hur jag hade tänkt kring amningen och jag upplevde att jag blev väldigt respektfullt bemött i mina funderingar.

    För mig och min man blev flaskmatning till något fint för oss båda, att han också kunde få vara delaktig ända från början (och jag sticker inte under stolen med att nätterna blev mycket skönare när vi båda kunde kliva upp för att mata…). Det jag tycker är tråkigt är att vi aldrig tycks kunna respektera varandras val som kvinnor/mammor! Ammar man så beskylls man för att slänga fram brösten i tid och otid, precis som om man skulle tycka att det var ett nöje att visa upp dem för andra, och flaskmatar man hamnar man lätt i ego-träsket, att man är mer egoistisk för att man vill kunna fortsätta leva utanför bäbisbubblan (förstå mig rätt här).

    Jag tycker att det var en väldigt klok kommentar i instagramflödet tror jag det var, en tjej som skrivit att ersättningen alltid är ren, men att bröstmjölken innehåller det mamman äter och dricker, vilket kan vara lite allt möjligt om man ska vara krass. Nu är det ju dessutom, enligt forskning, inte heller en sanning att allergierna minskar med amning jfr ersättning, något som brukar dras upp till förmån för amning. Det jag önskar mest av allt är lite respekt från alla håll i den här frågan.

    Nu blev det här en lång kommentar känner jag, men det bevisar väl att ämnet triggar lite… 🙂

    Fortsätt skriva om lite kontroversiella saker när det gäller föräldraskapet, det är uppfriskande!

  16. Alltså det här inlägget måste man ju bara älska! Du är en förebild. Jag kände under hela graviditeten att jag verkligen inte ville amma, av den anledningen att jag tycker det känns så onaturligt, obekvämt och konstigt, för mig iallafall! Men jag stod inte på mig utan tänkte väl att jag ska prova och se hur det är men insåg snabbt att alla mina känslor hade stämt, det var ingenting för mig! Hon är nu 6 mån, uppvuxen på ersättning och hon mår prima! Alla har kunnat mata henne och jag kan vara ifrån något dygn om så behövs (också det väldigt kontroversiellt att vara ifrån sitt lilla barn mer än 3 timmar). Hur som helst, tack för att du skrev detta!

  17. Trygghet,närhet att få äta sig mätt är nog grundstenen oavsett vem som matar med bröstmjölk,eller ersättning
    .Barn ammas också av annan kvinnan än mamman i fattiga länder ej så vanligt i Sverige.
    Ingen baby behöver svälta i Sverige ROS till er mammor med förhoppningsvis stöd av partner som
    finner det som passar er.Livslinjen är lång äta hyffast helst bra på dagis,fritis,skolan och hemma har nog större betydelse för hälsan än ammning eller ej .BVC har ju koll på vikten. Vad är en bra förälder ? omöjligt att svara på men äta,sova räcker bra som prövning första tiden.Att vissa busråttor somnar i vuxensängen istället för barnsängen eller vägrar dricka vällning(vårt andra barn)
    är smällar man få ta !

  18. Kram till dig! Jag har både gett ersättning o pumpat innan amningen funkade och jag kände att fan, det här går ju fint jag helammar. Hade ställt in mig på att kanske delamma o ge ersättning och pumpa men blev lat då jag hade så bra mjölkprod o lillen till slut fick bra tag. Efter ett tag var det väldigt smidigt o mysigt men lite jobbigt att vara så låst stundtals. Jag är så tacksam att ingen pressat mig el gett mig råd jag inte bett om. Låt kvinnor göra det som funkar för dem o deras familj.

  19. Med att jag både här ammat och gett ersättning så vet jag att det är samma det är inte mycket som skiljer utan bara det att jag inteblir en pinne unnar jag valborg amningen och mina barn alla fyra år friska pigga

  20. Hejja dig!
    Jag ammade mitt första barn men var aldrig riktigt bekväm med det. Jag helammande inte utan vi delade och körde tillägg på flaska redan på BB då men kille var stor när han kom. Men jag kände mig låst och obekväm. Jag hade slutat tidigare om jag vågat ta det beslutet, men det råder amningshets i det här landet så jag fortsatte. Efter fyra månader tog mjölken slut, det var så jäkla skönt. Nu tänker jag avstå amning med nr2. Jag fick superfint stöd nu på MVC. Jag har nog aldrig vågat uttrycka mig så här ärlig i frågan tidigare. Tack för ditt inlägg det betydde mycket!

  21. Hej!
    vill verkligen ” försöka ” respektera allas val i livet & ha tron om att det är det bästa!? Dock tycker jag mig höra alltför många gånger ” jag vill inte, jag är inte bekväm, jag har väl rätt till min egen kropp?
    Absolut… Men är det inte vad som är bäst för mitt lilla barn som är det rätta?

  22. TACK! jag är gravid och min största skräck är att amma! Eller rättare sagt så är jag rädd för allas dömande ord och framförallt hets från barnmorskor kring aning. Flera utav våra vänner har upplevt ett amningstvång och det sätter stor press på de som vill amma och de som inte vill. Om man nu gärna vill amma och av olika anledningar inte kan så ska det inte behöva kännas som ett stort nederlag. Det viktigaste måste ju trots allt vara kärleken till ditt barn och att få knyta an till mer än en förälder är ju toppen, för den andra föräldern. Vilket jättekliv i jämställdhetsdebatten om vi fick samma möjligheter till att vara förälder och välja fritt vem som ska vara hemma när.

    Tack återigen för ditt inlägg! Heja dig!

  23. Varför skräck?! Starkt ord för något som de flesta klarar galant och tycker är smidigt och enklaste sättet att mata en bebis på. Och om det inte visar sig vara värt mödan pga att det känns som mer möda än nytta -lägg då ner? Men skräck för amning under graviditet känns som en onödig energitjuv…

  24. Jag hade ont av amningen i början (1-2 v), men sen var det både praktiskt och mysigt. Barnen växte så de knakade och jag slapp fixa flaskor mitt i natten. Jag sov typ när jag ammade…. 😉 Jag skulle rekommendera alla mammor att prova åtminstone. Amning är inte bara föda, det är anknytning och närhet. Oj vad mkt närhet jag haft med mina barn när de somnat vid mitt bröst. Jag tycker det är sorgligt när barn inte får ta plats i vårt samhälle. Att många föräldrar (även – eller – inte minst MÄN) inte vill/kan rucka på sina vanor och sitt liv när en ny familjemedlem gör entre. Att bli förälder är livsförändrande. Man måste ge barnet tid och plats. Det betyder inte att man ska ge upp allt, men man behöver faktiskt prioritera om.

    Jag vill tvärtom uppmuntra kvinnor till att vara stolta över sina gravida och ammande kroppar. Att låta livet ha sina olika faser. Inte för att det är naturligt, utan för att jag tror man mår bra av det. Man blir ödmjuk inför livet och inser vad som är viktigt.

  25. När jag fick mitt första barn ammade jag henne gråtandes i flera månader pga svår smärta, infektioner, svamp, you name it: vi hade problem med det.
    Stod ut i ca 7 månader, det var en fruktansvärd upplevelse.
    En vaginal förlossning utan ryggbedövning var en härlig liten skogspromenad i jämförelse.
    Har således inte en naiv, rosenskimrande bild av amning.

    Jag är barnmorska och har en hel del kunskap om amning, detta hjälpte mig inte alls i min amning, men det har hjälpt mig ta följande beslut.

    Väntar nu mitt andra barn och har en helt annan inställning, Har efter mycket funderande och läsande kommit fram till att ge det ett försök då amning visar sig skydda barn mot leukemi.
    Med den motivationen ska jag ge det ett försök denna gång, men ALDRIG låta det gå så långt som förra gången. Det är inte värt depressioner och mängder av tårar, spädbarn mår inte bra av att deras mammor mår dåligt, precis som du skrev Petra, oavsett anledning.

    Jag attackerar på intet sätt beslutet att inte amma.
    De flesta barnmorskor jag känner respekterar fullt ut kvinnans beslut, oavsett orsak.
    Det som blir knepigt och när det upplevs som att vi ”protesterar” är när det sprids osanningar om amning.
    Jag upplever att debatten gärna vill snacka ner amning och höja ersättning för att minska på kvinnors ångest över sitt beslut. Amning har fler medicinska och fysiologiska fördelar än ersättning OCH det går jättebra att välja bort att amma.

    Vi ska inte hitta på saker för att rättfärdiga beslut, framförallt inte beslut som gäller våra egna kroppar.
    Ingen har rätt att ha någon åsikt om dig och din kropp. Precis som att jag inte tycker det känns okej att ni insinuerar att överviktiga kvinnors mjölk inte skulle vara bra för deras barn. Det vågar jag säga att ni inte har någon kunskap om.
    Att säga att flaskmatning har samma fördelar för barnet som amning är helt enkelt inte sanning.
    Kan vi inte låta alla ta ett informerat beslut och sen vara snälla mot varann utan att ljuga om fakta?

    Detta kommer ifrån någon som med ganska stor sannolikhet kommer lägga ner sin nästa amning redan på BB, går aldrig igenom samma sak igen. Och då kommer jag lägga ner amningen som ÄR det bästa för mitt barn men kanske inte det bästa för min familj.

  26. Hanna: jag har ALDRIG sett något om att ersättning skulle vara positivt. Och jag har varit around på nätet och inom vården. Ersättning omtalas ju som om det vore gift! Och ärligt talat, mvc och bvc är inte så neutrala som ni tror att ni är. Det är alltid ”men, men, men” (ska ni inte köra lite till, det gööör ont men… Du vet väl att det är bra att amma när man inför gluten?). Som sagt, ni tror nog att ni är neutrala – men nej.

    Men väldigt bra att du nämnde bashandet om överviktiga som ammar! Håller med till fullo! Hemskt det som sades!

  27. Jag tycker oxå en får göra det som bäst funkar för familjen MEN håller med kommentar att din text snarare stigmatiserar de som väljer att amma och det blir ju rätt trist. Hade varit bättre om du bara konstaterat att du väljer bort amningen. Punkt. Onödigt att hetsa mot dem som väljer amningen tycker jag. PS finns oxå en väldans massa forskning som visar på fördelarna med amning, du hanterar inte ämnet särskilt objektivt och vetenskapligt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..