Öppet brev till alla amningshetsare

amning

Amma eller inte amma, det är frågan. I Sverige är det i det närmaste tabubelagt att ens andas om att man har valt bort amningen av andra skäl än medicinska. Foto: Privat.

Har gått och marinerat det här inlägget ett bra tag. Anledningen är att jag kommer att ta upp ett ämne som jag vet är extremt kontroversiellt. Det handlar nämligen om att välja att inte amma.

Att avstå från att amma utan att ha en för allmänheten godtagbar anledning som att man äter medicin som riskerar att gå över i bröstmjölken, att mjölkproduktionen inte kommer igång, att barnets sugförmåga är för dålig, att man har traumatiska upplevelser som skapar mentala blockeringar som försvårar amningen eller liknande. Att helt enkelt ha gjort ett aktivt val som jag vet kommer att vara det bästa för de närmaste inblandade: barnet, min partner och mig. Nu tänker jag förklara varför.

Jag har aldrig längtat efter barn, jag är inte den där tjejen som har haft moderskapet som livets slutmål. Så när jag fick ett positivt graviditetstest i handen tidigare i år blev jag först skräckslagen. Funderade över hur jag skulle göra och kom fram till att även om jag inte brukar vara särskilt förtjust i andras barn visste jag att jag skulle älska mitt eget. Dessutom hade jag fint stöd av den blivande pappan som gärna ville behålla barnet, trots att det inte var planerat. Så sagt och gjort – jag fortsatte graviditeten.

Funderade tidigt kring det här med amning. Kände starkt att jag inte alls var sugen på att amma, av flera anledningar. De starkaste anledningarna var min tillvaro som träningspassionerad företagare. Jag brann för mitt yrke och min träning och kände starkt att jag bara kunde bli den absolut bästa mamman för just mitt barn om jag fick fortsätta med de här två sakerna även efter förlossningen, vid sidan om mammarollen. Jag visste också att min pojkvän gärna ville dela på föräldraledigheten redan från början och såg det som något positivt. Att då tvinga honom att vänta i ett halvår eller så för att få vara hemma med sin son kändes inte okej. Så att välja bort amningen gav också den blivande pappan en möjlighet att redan från början skapa ett starkt band till sitt barn.

LÄS OCKSÅ: Sanningen bakom den mysiga Instagrambilden

I Sverige är normen att amma och att välja bort amningen av egoistiska skäl som jag har gjort är ovanligt. För ja, jag sticker inte under stol med att mitt val är egoistiskt. Många har höjt på ögonbrynen när jag har berättat om hur jag vill göra, man har ifrågasatt och jag vet att hade jag inte varit trygg i mig själv hade jag säkerligen vacklat och valt att amma bara för att det är det som förväntas av mig. Men jag vet att mitt barn inte hade mått bra av att ha en mamma som inte får göra det hon älskar, det hade säkerligen påverkat barnet mer än frånvaron av bröstmjölk. Någon menar kanske att varför ens skaffa barn om du är så egoistisk? Ja, då säger jag bara att om blott icke-egoistiska kvinnor fick lov att skaffa barn skulle vi inte ha många barn på den här jorden. Och vem säger att barnet får en bättre uppväxt för att det har ammats? Det finns till och med forskning som visar att så inte är fallet. Där framgår faktiskt till och med att astma var vanligare hos barn som ammats.

Ofta har jag fått höra att amning är naturligt och därför är bröstmjölk och inget annat det man bör ge sitt barn. Allt annat är egoistiskt och gör dig till en dålig mamma. Det här naturlighetsargumentet har jag väldigt svårt för. Det finns mycket som är naturligt som inte alls är särskilt bra, utan tvärtom hälsofarligt. Och om vi vänder på det: det finns mycket som många anser är ”onaturligt” som egentligen är hur naturligt som helst enligt mig. Som homosexualitet, till exempel.

LÄS OCKSÅ: Jag är tio år efter alla andra

Så summan av kardemumman är enligt mig att låta folk göra som de vill. Att stigmatisera kvinnor som väljer bort amningen, oavsett skäl, tycker jag är fel. Det finns mycket annat inom barnuppfostran som bör diskuteras mer intensivt än kvinnors val av hur de ska mata sina barn. I Sverige tillämpar vi WHO-koden, vilket innebär att råden som föräldrar får är framtagna för att skydda mot undernäring och infektioner. Många frågar sig varför ett i-land som Sverige väljer att göra detta, men oavsett hur det är med detta så upprepar jag: låt kvinnor göra som de vill. Inget borde vara mer rätt eller fel när vi har möjligheterna att välja, forskningen ger ringa stöd för amningsnormen och vi lever i ett modernt samhälle där kvinnor förväntas heltidsarbeta precis som männen.

Gör det som DU mår bäst av. Det kommer garanterat att vara det absolut bästa för ditt barn. Jag älskar min Adrian över allt annat, ger honom så mycket närhet jag bara kan och våra matstunder är fyllda av kärlek och mys. Men han får också njuta av mysiga matstunder med sin pappa, som precis som jag älskar sin son över allt annat. Kan inte tänka mig en bättre start i livet för ett litet barn.

Nu trycker jag ”Publicera” och är beredd på en åsiktsstorm där det säkert kommer att handla om hel del om hur dålig jag är som mamma. So be it – jag vet ändå att så inte är fallet. Var och en gör som den själv vill, då blir det som allra bäst. Kärlek till er alla! 

  1. Emni skriver:

    Tack Hanna! Klokt och bra!

  2. Emni skriver:

    Jag tycker oxå en får göra det som bäst funkar för familjen MEN håller med kommentar att din text snarare stigmatiserar de som väljer att amma och det blir ju rätt trist. Hade varit bättre om du bara konstaterat att du väljer bort amningen. Punkt. Onödigt att hetsa mot dem som väljer amningen tycker jag. PS finns oxå en väldans massa forskning som visar på fördelarna med amning, du hanterar inte ämnet särskilt objektivt och vetenskapligt.

  3. lin skriver:

    Hanna: jag har ALDRIG sett något om att ersättning skulle vara positivt. Och jag har varit around på nätet och inom vården. Ersättning omtalas ju som om det vore gift! Och ärligt talat, mvc och bvc är inte så neutrala som ni tror att ni är. Det är alltid ”men, men, men” (ska ni inte köra lite till, det gööör ont men… Du vet väl att det är bra att amma när man inför gluten?). Som sagt, ni tror nog att ni är neutrala – men nej.

    Men väldigt bra att du nämnde bashandet om överviktiga som ammar! Håller med till fullo! Hemskt det som sades!

  4. anna1 skriver:

    @Hanna: så bra skrivet!!

  5. Hanna skriver:

    När jag fick mitt första barn ammade jag henne gråtandes i flera månader pga svår smärta, infektioner, svamp, you name it: vi hade problem med det.
    Stod ut i ca 7 månader, det var en fruktansvärd upplevelse.
    En vaginal förlossning utan ryggbedövning var en härlig liten skogspromenad i jämförelse.
    Har således inte en naiv, rosenskimrande bild av amning.

    Jag är barnmorska och har en hel del kunskap om amning, detta hjälpte mig inte alls i min amning, men det har hjälpt mig ta följande beslut.

    Väntar nu mitt andra barn och har en helt annan inställning, Har efter mycket funderande och läsande kommit fram till att ge det ett försök då amning visar sig skydda barn mot leukemi.
    Med den motivationen ska jag ge det ett försök denna gång, men ALDRIG låta det gå så långt som förra gången. Det är inte värt depressioner och mängder av tårar, spädbarn mår inte bra av att deras mammor mår dåligt, precis som du skrev Petra, oavsett anledning.

    Jag attackerar på intet sätt beslutet att inte amma.
    De flesta barnmorskor jag känner respekterar fullt ut kvinnans beslut, oavsett orsak.
    Det som blir knepigt och när det upplevs som att vi ”protesterar” är när det sprids osanningar om amning.
    Jag upplever att debatten gärna vill snacka ner amning och höja ersättning för att minska på kvinnors ångest över sitt beslut. Amning har fler medicinska och fysiologiska fördelar än ersättning OCH det går jättebra att välja bort att amma.

    Vi ska inte hitta på saker för att rättfärdiga beslut, framförallt inte beslut som gäller våra egna kroppar.
    Ingen har rätt att ha någon åsikt om dig och din kropp. Precis som att jag inte tycker det känns okej att ni insinuerar att överviktiga kvinnors mjölk inte skulle vara bra för deras barn. Det vågar jag säga att ni inte har någon kunskap om.
    Att säga att flaskmatning har samma fördelar för barnet som amning är helt enkelt inte sanning.
    Kan vi inte låta alla ta ett informerat beslut och sen vara snälla mot varann utan att ljuga om fakta?

    Detta kommer ifrån någon som med ganska stor sannolikhet kommer lägga ner sin nästa amning redan på BB, går aldrig igenom samma sak igen. Och då kommer jag lägga ner amningen som ÄR det bästa för mitt barn men kanske inte det bästa för min familj.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..