5 sätt att må bättre i din gravidkropp

gravidpepp1

Jag någon gång omkring vecka 38 i mina absoluta favoritträningskläder: mammatightsen från Powerwoman med matchande topp. Foto: Petra Månström.

Nej, att vara gravid var ingen hit för mig. Jag mådde dåligt över att inte kunna träna som jag var van vid och jag gillade inte att kroppen levde sitt eget liv, blev svullen, värkte och höll på. Men det fanns ett par saker som räddade mig från att bryta ihop helt – här är de fem viktigaste:

1. Styrketräna!

Jag tränade styrka minst två gånger i veckan under min graviditet, absolut ingen tuff träning utan lagom belastning med fokus på rygg, axlar, armar och ben. Tidigare har de generella rekommendationerna till gravida varit lättare träning som promenader och simning. Men en ny avhandling som kom i höstas visar att medelhård styrketräning är en mycket lämplig träningsform under graviditeten. Man kunde se att kvinnorna som styrketränat under graviditeten har upplevde att de mått bra av att träna styrketräning, att träningen kunde minska de graviditetsrelaterade besvären och att känslan att kunna hantera sin graviditet ökade.

2. Investera i gravidträningskläder

En graviditet är ju förhållandevis kort och då kan det kännas som overkill att investera i särskilda gravidträningskläder. Tänk om! De där gravidtightsen som smickrar din kropp kan vara just det som får iväg dig till gymmet eller peppar dig att köra några övningar hemma. Jag är ett stort fan av nya svenska märket Powerwoman, där finns bland annat gravidtights som är enormt snygga OCH sköna. Rekommenderas!

gravidpepp2

Cykelträningen blev den stora räddningen för mig när jag tvingades lägga ner löpningen efter vecka 20. Här har min polare Mia och jag just tagit oss i mål i Tjejgirot, jag var då i sjunde månaden. Foto: Privat.

3. Tvinga ut dig själv ibland – fast det tar emot

Jag drogs jag med en besvärlig ryggvärk som gjorde att jag blev deltidssjukskriven under senare delen av min graviditet. En riktig humörsänkare som gjorde att jag helst bara ville ligga kvar i soffan och zappa mellan kanalerna på tv:n och äta praliner – vilket jag också gjorde en hel del. Men då och då tog jag mig i kragen och tvingade iväg mig själv på en promenad eller till ett pass på gymmet. Helt enkelt bara för att jag visste att jag skulle må så mycket bättre efteråt, vilket jag också gjorde. Men jag har aldrig tidigare varit så omotiverad att ge mig ut och träna som under graviditeten, det kan jag villigt erkänna.

4. Gör behandlingar som får dig att känna dig fin

Om man är van att hålla igång och känna sig stark och vältränad kan det vara tufft att plötsligt inte kunna gasa på som tidigare. Desto viktigare då att inte tappa sugen helt och ”slamma igen”. Något som hjälpte mig mycket var att vardagslyxa genom att gå på salong och göra ögonfransförlängningar och spray tan. Låter det töntigt och fåfängt? Ja, kanske. Men med en klädsam fejkbränna och fina fransar kände jag mig snygg, attraktiv och fick färre vredesutbrott 😉

nikewomens

Obligatorisk selfieplåtning inför start i Nike Women’s 10 K i slutet av juni 2015. Då var jag gravid i vecka 20 ungefär. Efter loppet bestämde jag mig för att det fick vara slutsprunget på ett tag, det var inte längre behagligt att springa. Foto: Privat.

5. Tänk på vad du stoppar i dig

En del menar att graviditeten ska vara den där frizonen i livet då man får unna sig onyttig mat, bara för att man är ”värd” det. Och absolut, jag håller med. En chokladbit kan ibland vara skillnaden mellan himmel och helvete och en påse lösgodis kan göra underverk du knappt visste fanns. Men vill du underlätta för dig att må bra under graviditeten, undvika att dra på dig onödiga extrakilon (och då pratar jag inte vätska) samt ha en lättare väg tillbaka efter förlossningen bör du fundera lite på vad du äter. Jag har en polare som åt chips doppade i béarnaisesås VARJE DAG under sin graviditet. Det ångrar hon idag, för många av de extrakilon hon lade på sig dröjer sig kvar än idag – tio år senare. Ej att förglömma gör du också fostret i magen en tjänst genom att tänka på vad du äter, en morot så god som någon att äta lite sundare än vad hjärnan föreslår.

Till sist: om du liksom jag inte trivs i din gravidkropp så ska du veta att du inte är ensam! Men däremot verkar det vara tabu att prata om att man inte trivs med gravidkula, omgivningen liksom förväntar sig att du ska vara överlycklig och sväva på rosa moln. Mycket trist och hoppas att det snart blir ändring på detta. Ha en fin söndag!

  1. Hej Petra!

    Tack för ditt kloka inlägg. Är själv gravid med mitt första barn i v 28. Jag har alltid tränat ganska mycket och har mått väldigt bra under graviditeten. Har inte heta speciellt mkt cravings heller och kunnat träna 3-4 ggr / vecka. Detta har resulterat i att jag inte har ökat särskilt mkt i vikt, ca 3,5 kg sedan inskrivning. Är normalviktig med 69 kg till 171 cm vid inskrivning. Min bm är nu ständigt på mig om att det är för liten viktökning. Magen växer enligt normalkurva och tjejen i magen sparkar och verkar må bra.

    Min fråga, hur mycket (ungefär) ökade du i vikt? Du ser inte heller särskilt stor ut på dina bilder och jag vet att du också tränade och ville äta sunt. Vissa verkar enligt min mening se det som en bedrift att lyckas gå upp så mkt som möjligt under grav, något som jag inte kan se någon som helst fördel med…? Dock blir jag orolig när bm pratar om att jag måste gå upp mer för det gör ”alla”.

    Vad säger ni?

    Kram

    1. Hej Elin! Grattis till graviditeten! Jag vet faktiskt inte hur mycket jag gick upp i vikt under graviditeten – av den enkla anledningen att jag inte ville väga mig. Har ätstörningsförflutet och har väldigt svårt för vågen, väger mig aldrig. Visste att skulle jag börja väga mig under graviditeten så skulle det möjligen kunna trigga ätstörningen igen. Så min barnmorska tyckte det var helt okej att låta bli att väga mig så länge fostret mådde bra och växte som det skulle (och mina värden också var bra förstås 🙂 Kram!

  2. Hej!
    Fick en flashback när jag läste ditt inlägg om att trivad med sin ”kula”. Nu är det ju faktisk 22 år sedan jag hade en sist men kan absolut känna igen mig. Det jag däremot vet idag om kosten och träningen under graviditet önskar jag att jag hade kunnat mer om och också förstått bättre hur mycket det spelar roll både före, under och efter graviditeten. Idag kan jag se att jag hade kraftiga mineral och vitaminbrister. De åkommor som förkylningar, nästäppa, blodbrist, trötthet, håravfall, astma som jag hade då är helt borta idag sedan jag börjat komplettera min kost med tillskott. Jag kunde inte heller amma mina barn med tillräckligt m mjölk o jag är säker på att det var för att det inte fanns rikligt med nyttigheter. Träning under graviditeten gillade jag, det var skönt även om jag hade ”elefantkänsla”.
    Lyckan kommer när kulan sakta minskar efteråt!
    Kul att läsa din blogg!? Mvh susanne

    1. Hej Susanne! Tack för din kommentar! Ja, det var verkligen en ynnest och en befrielse att kunna träna under graviditeten 🙂 Kram!

  3. Svar till Elin
    Som mamma till fem barn kan jag bara säga att man inte alls måste gå upp enligt något mönster. Bebisen växer nog om allt är ok fast mamman kanske inte ökar så mycket i vikt.
    Med andra barnet mådde jag jättedåligt och hade bara gått upp 1,5 kg i vecka 32..
    Jag fick ett normalstort barn (3500g) men var själv mager som en sticka genast efter förlossningen.
    Me de andra barnen har viktökningen varit ca 9 kg och då har det varit ganska lätt att komma tillbaka till ungefärlig vikt innan graviditet.
    (Är 172 cm lång så ungefär som du och har alltid tränat MYCKET under graviditeterna)

  4. Stort tack för svaret Maria, det kändes väldigt lugnande att läsa. Jag önskar jag kunde förklara det för min bm men det känns som jag har en press på mig att gå upp x antal kilon… Det gör det nästan svårare att göra det. Känner mig liksom misslyckad inför dem samtidigt som jag själv mår väldigt bra i min graviditet och barnet med men vad vet jag det är ju dem som är experterna och jag tillhör inte normal fördelningen. Känns jobbigt.

  5. Tack Petra. Vad klokt. Det skulle jag aldrig få igenom nu med min bm. Önskar jag kunde förklara men känns som de har övertaget såklart eftersom de är experterna och jag vet ju inte hur stor sannolikhet det är att barnet blir för litet.. Har bokat ett tillväxtultraljud nu bara för att kolla men det är inte förrän om några veckor. Hur ska man leva för att vara alla till lags?

    1. Jag tycker att du ska lyssna inåt, på dig själv! Byt barnmorska om du inte är nöjd med din nuvarande – jag bytte två gånger och blev sedan rekommenderad till en helt fantastisk barnmorska som själv var löpare och hade grym koll på träning under och efter graviditeten. Stå på dig! DU känner dig själv bäst!

  6. Vilket skönt inlägg Petra!
    Jag är gravid (vecka 17) och är också en riktig träningstjej. Jag har redan slutat med min älskade löpning då jag inte känt att det varit bekvämt sedan vecka 14. Det känns hårt och vetskapen om att jag inte kommer att få njuta av löpningen på väldigt länge är långt ifrån uppiggande.
    Däremot fortsätter jag med styrketräning och det känns toppen, jag önskar så att jag kan fortsätta hela vägen, träningen är min räddning på så många sätt.

    Jag har ännu inte riktigt fått den där kulan men kroppen har förändrats ganska drastiskt ändå, hela jag har expanderat och det är ärligt talat inget jag tycker är superkul även om jag självklart är fullt medveten om att det ”ska” vara så nu.
    Viktigt ämne att våga prata om!

    1. Det som peppade mig mycket var alla mammor i min omgivning som tvingats ge upp löpningen under graviditeten, men sedan kommit igång efteråt och blivit starkare löpare än någonsin. Vetskapen om att ha grejat en graviditet bygger ett enormt pannben och självförtroende! Kram!

  7. #Elin

    Låter helt ok så länge barnet mår bra. Med första sonen gick jag upp 12-13 kg och åt väl i början på graviditeten en hel del fel saker pga starkt illamående och enbart sug på onyttigheter. Släppte som tur var och jag kunde träna ända fram tills förlossningen. Med andra sonen gick jag sammanlagt upp ca 5-6 kg och då är startvikten 65 kg till 177 cm. Min bm sa att så länge magen växer och barnet mår bra så är det ok med liten viktökning. Och gissa vad… ut kom en klump på 4 kg!!

  8. Hej!

    Åh, vad jag känner igen mig. Jag trivs inte alls med att vara gravid, och jag är nu i vecka 37. Känner mig otymplig och hämmad av att inte kunna göra allt jag kunde innan. Folk i min omgivning berättar hur jag har ”gravid glow” men jag känner mig mest som en tjock gammal tant.

    Viktigt ämne!!!!

  9. Tack Linda! Haha häftigt att det ändå kan komma ut en fin och frisk 4kg bebis 🙂 så härligt! Så svårt att veta hur bebben växer ju, här i Sthlm får man ju inget tillväxtultraljud men funderar på att be om det ändå…

  10. Hej! Du är en fantastisk inspirationskälla och jag kan känna igen mig i väldigt mycket du skriver.
    Är nu gravid ned mitt andra barn. Är glad över det men ogillar starkt att vara gravid pga tappa kontrollen över kroppen och inte kunna träna löpning som vanligt. Styrketräning och cykling fungerar tack och lov! Tänkte unna mig ett par gravidträningstights från powerwoman men storlek M är slut och de ska inte ta in fler. 🙁 Funderar om jag kan komma i storlek S. Hur är thightsen i storlek?

    1. Hej Marit! Grymt val, Powerwomans gravidtights är toppen! Dock är de normala till små i storleken, upplever jag, så det beror lite på vilka storlekar du brukar ha normalt. Lycka till!

  11. Trodde jag var ensam om detta… men ändå inte. Men ingen har nånsin sagt till mig att det kan kännas rent för jävligt att vara gravid o få kroppen så förändrad. Har alltid haft platt mage och helt plötsligt (är i vecka 16) är jag i ett skede där jag undrar va fan som händer. Gravid eller semesterfet? JAG VET att jag är gravid – är överlycklig och längtar så efter mitt första barn. Men vägen hit har vart psykiskt påfrestande. Jag har en PT som jag ställt in med flera ggr nu. Men IMORGON har jag en tid och jag ska dit. Jag ska ändra mina tankar och göra det bästa jag bara kan av sisten. Mina 4 ynka kg plus har såklart hamnat på kärlekshandtag, mage o höfter. Drömställen, eller inte. Men tror att träningen i sig faktiskt kan få mig att må bra i mig själv igen <3 tack för ditt inlägg och förlåt att jag skrev av mig så mkt i ditt kommentarsfält…

  12. Tacksam att jag hittade denna text. Går snart in i vecka 35 och börjar ledsna ur på att kroppen lever sitt egna liv, precis som du säger. Värmen har inte gjort saken bättre.
    Utan min simträning hade jag gått under käns det som.

    Hoppas du mår gott idag m familjen o tränar på!

    Mvh Malin

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..