5 seglivade myter om löpning

colour_run

Foto: Pexels.com.

Du måste ha en viss kroppstyp för att bli en löpare och så måste du köra stenhårt, annars kan det lika gärna vara. Dessutom är barfotalöpning svaret på alla dina problem, oavsett vilka de är. Håller du med, eller inte? Här kommer de 5 kanske största myterna om löpning med tillhörande utläggning!

1. DU MÅSTE HA RÄTT KROPPSTYP
Nej, nej och åter nej. Det finns inget som heter rätt kroppstyp för löpning. Alla som springer är löpare, så fåniga uttalanden som detta kan du strunta högaktningsfullt i. Se till exempel på längdskidåkarna som är oerhört starka löpare – deras kroppskonstitutioner skiljer sig ofta markant från den typ av kropp som ofta avses när man talar om just löparkroppar. Det sitter i skallen och i lungorna, bara att bestämma sig.

2. DU MÅSTE KÖRA STENHÅRT FÖR ATT UTVECKLAS
Att resa sig ur soffan och köra järnet är den snabbaste vägen till – skador. Det råder en intervallhets bland motionärer som jag kan tycka är väldigt onödig. Först och främst: är du nybörjare kommer du att utvecklas bara genom att ge dig ut och springa. Och även icke-nybörjare kan komma långt med enbart distansträning, bara den är välplanerad och någorlunda strukturerad. Man blir bra på det man tränar och springer du regelbundet kommer du att förbättra dig. Sedan är det klart att är du erfaren löpare och vill formtoppa/finlira kan du börja laborera med olika typer av fartpass. Men överdosera inte, farten sliter nämligen på kroppen. Springer du tre-fyra gånger i veckan kan ett snabbare pass vara lagom. Kör du mer sällan än så räcker det med att lägga in ett snabbare avsnitt i ett distanspass.

3. DET BÄSTA ÄR ATT SPRINGA VARJE DAG
Den bästa träningen är den som blir av. Så lyder ett välkänt talesätt. Och för de flesta av oss gäller att är träningen inte rolig så rinner den snart ut i sanden. Har man för höga krav på sig, som till exempel att springa varje dag, kan det lätt bli att man tröttnar och tappar sugen. Blir du tvärtom så frälst att du under en tid springer varje dag kan du kanske tvingas lägga av eller göra ett längre uppehåll på grund av överbelastningsskador.

4. LÖPNING ÄR INTE BRA FÖR KNÄNA
En vanlig uppfattning som inte stämmer, tvärtom finns det inga studier som visar på ett samband mellan löpning och ledskador. Däremot kan du få problem med knäna om du ger dig ut och springer i fel skor, eller om du drar igång en hårdsatsning utan att ha byggt upp en tålighet i kroppen först. Du kan inte slarva dig förbi grundbyggandet, då kommer du förr eller senare att få konsekvenser.

5. BARFOTALÖPNING ÄR FANTASTISKT
Ja, det finns många som har blivit kvitt envisa skadeproblem genom att börja springa i mer minimalistiska skor. MEN det innebär inte att du ska slänga dina väldämpade skor, dra på dig barfotadojorna och riva av ett längre pass. Vilket tyvärr faktiskt många gör och ofta drabbas av stressfrakturer och annat elände. Trappa upp försiktigt, första barfotapasset kan vara några varv på en mjuk gräsmatta. Sedan ökar du sträckan successivt, men låt det ta tid. Om några månader kan du kanske springa några kilometer på mjukt underlag. Barfotalöpning på hårda underlag som asfalt skulle jag inte rekommendera.

Har du hört fler myter? Kommentera gärna!

  1. ”Du kan bli invalid för livet” och liknande sa många till mig när jag rätt tjock runt 50 tog tag i motionerandet. ”Man ska träna lagom” sa man lite mästrande vid hälsokollen när jag på kort tid gick ner i vikt. ”Är du sjuk?” när ansiktet såg lite tunt ut. Men efter 22 maror och en himla massa annat känner jag min kropp rätt bra och tränar för min 23:e mara. ”Experterna” som varnade mig och kunde allt om knän blev med tiden allt rundare om magen och rätt vanligt problem med knän och fötter där….

  2. Mycket roligare att springa fort än långsamt, springer hellre 5 km fort än 10 km långsamt.

    Visst har du Petra rätt i att intervaller och snabb löpning ökar skaderisken, men min egen erfarenhet är att 2 st löppass i veckan med snabbdistans 5 km sliter mindre på kroppen än 2 st 10 km rundor i distansfart.

  3. Tyvärr hade jag en fördom vilade från löpning i 30 år
    Byggde upp kropp med 2o kilo
    Muskler. Trodde man ej kunde löpa
    O ha hyffsad fysik.Det går utmärkt
    Kör 80-100 gympass år o löpning
    Maran under fyra timmar.

  4. Och jag är en rätt biffig typ men springer ändå. Hellre långt och långsamt än kort och fort, även om det också får plats i livet. Alltid i minimalistiska skor, även på asfalt. Även på långpass. Rekordet är 30 km och det var inga problem, men det gäller att vänja siglångsamt. Är gammal orienterare och framfotalöpare kan tilläggas. I år blir det fjällmara och swimrundebut!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..