Om tokträning och hetsbantning!

toktraning

Läser väldigt ofta i sociala medier olika varianter på temat ”jag tänker inte tokträna och/eller hetsbanta utan istället njuta av min bebis”.

Men vänta lite, kan man inte träna för välbefinnandets skull ett par gånger i veckan och SAMTIDIGT njuta av sin bebis? Ofta finns det ju en partner med i bilden som också vill njuta av nykomlingen och att få komma ut och träna lite kan ge det där sköna andrummet som så många nyblivna föräldrar behöver. Därför fattar jag inte att så många direkt kopplar ihop en önskan om att komma ut och träna med ”tokträning” och kallar ambitionen att vilja äta sunt och balanserat för ”hetsbantning”.

LÄS OCKSÅ: Japp, precis så här onyttigt tänker jag äta!

För egen del kan jag säga att jag har inte sett min träning inför maran i Prag som tokträning. Har lagt ner cirka 5-6 timmar totalt i veckan inför det loppet, samt endast haft ambitionen att klara loppet med repet som enda tidsmål. Vad gäller kosten har jag verkligen försökt att få i mig färska grönsaker och bär varje dag, trots att jag vet med mig att jag gärna hoppar över sådan mat. Vet ej varför. Men jag nu har jag faktiskt ansträngt mig för att må så bra som möjligt och kunna vara en så pigg mamma som det går.

LÄS OCKSÅ: Min syn på kost i FEM punkter!

Måste allt vara svart eller vitt? Jag är säker på att de flesta nyblivna mammor skulle må utmärkt av att träna efter förmåga, det kan handla om promenader, jogg, yoga, styrketräning eller vad man nu gillar. Ordet ”träning” är inte nödvändigtvis synonymt med blodsmak och prestationshets!

Jag kan intyga att det går utmärkt att träna på lagom nivå OCH njuta av mitt lilla underverk. Skulle jag någon gång känna mig stressad vet jag att träningen löser de flesta knutar dessutom. Vad tycker du?

  1. Sara skriver:

    Det där låter som att den som säger det har dåligt samvete eller känner ett behov av att ursäkta sig för att hen inte själv fått tummen ur att träna eller äta bra…. / en som önskade att hon lade nån tid på träning och åt lite bättre?
    Tack för din inspiration förresten??

  2. Förra veckan när en vän fick höra att jag skulle springa Göteborgsvarvet för femte gången fick jag frågan: hur många gånger ska du springa, tills du stupar eller? Och det är från en väldigt snäll och trevlig person vilket gjorde att jag blev helt ställd. Men det är väl så att man är lite provocerande när man tränar och dessutom tränar mer än ett zumbapass i veckan. Det vi får klä skott för är deras dåliga samvete.

  3. Mia skriver:

    Det första jag tänker göra när kroppen känner sig redo är att SPRINGA! Där har du min åsikt i frågan och träning och bebis… 😀

  4. K skriver:

    Hej. Fint inlägg. Förstår inte heller det här antingen eller tänket. Det ena behöver väl i Jesu namn inte utesluta det andra. Jag vet redan nu att den där vi får barn (inshallah) så kommer träningen vara livsnödvändig för mig. För att få vara lite lite i fred en stund och för att det redan idag är träningen jag vänder mig till när jag behöver andas, lösa stressknutar som du säger och få utlopp för allt möjligt. Det innebär inte att jag har nån ambition om att som nyförlöst kunna träna som jag gör idag, men det innebär att jag vet att jag mår bra av träning och jag måste må bra för att kunna ta hand om en lillfis. Typ så. Jag tror dock att många späker sig lite i vanliga fall och att man därför ser gravid och bebistiden som en respit. Och det är väl helt ok. Men för mig kommer träningen bli livsviktig, också för att jag har underskott på det där satans serotoninet såklart.

  5. Visst är det problematiskt med människor som (tyvärr) både toktränar och hetsbantar. Det är ju faktiskt ofta en sjukdom. Men det är verkligen inte samma sak som att träna och/eller äta nyttigt. Jag är medveten om att alla har olika intressen och förmågor, men världen är ju inte svartvit. En kompis till mig blev rena bullmamman när hon fick första. Inte en enda gång anklagade jag, fnysades, henne för att vara en konditor och att hon istället borde fokusera mer på sitt barn. Jag vet att jämförelsen blir rätt fånig, men ändå tämligen relevant. Varför är vissa saker mer känsliga än andra? Varför är det fulare att lägga ett par minuter på sminket än på att söka upp en viss bok? Varför är det mer okej att baka bullar att frysa in än att riva av ett styrkepass?

    1. Allt som på något sätt kan tänkas kopplas ihop med ytlighet/fåfänga är ju fult. Finare att ägna sig åt förkovring, matlagning eller annat där man gör ”nytta”för andra. Men det är bara min teori.

      1. Instämmer har ingen värdering som anser att mitt liv är bättra
        än någon ”otränad” som spenderar mer tid vid datorn,teve
        än jag tränar.Men personligen har jag nytta av bra fysik
        nät man tjoar iväg med enorma högar tvätt,släpar hem maten
        o avslutar med långpass löpning.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..