Varför är kvinnor så taskiga mot andra kvinnor?

bebis2

Såg en ”Malou efter tio”-repris nyligen och den handlade om ”sprickor i systerskapet”.

Man pratade om hur det kommer sig att kvinnor ofta kan vara taskiga mot andra kvinnor och att det kan hetta till extra mycket när det handlar om en kvinna som är mamma. Journalisten och Mama-bloggaren Annika Leone var där och pratade liksom journalisten och debattören Joakim Lamotte. De kom in på saker som att småbarnspappor ofta blir positivt uppmärksammade om de skulle sitta på stan och ta en öl, ”klart du måste få koppla av och ta en bira”, medan småbarnsmammor som tar en öl på stan inte ses med lika blida ögon.

LÄS OCKSÅ: Måste man älska sina bristningar?

Det här tycker jag är fascinerande, därför att jag har en del egna erfarenheter i ämnet. Det kan vara random tanter/gubbar på Ica som kommer fram och frågar/berättar saker och ämnena varierar oerhört beroende på om det är jag som går med bebben på Ica eller min kille. Han får ofta höra att han är så duktig som tar hand om sitt barn så fint, medan det liksom tas för givet att jag bär huvudansvaret för barn och hem OCH ammar. Naturligtvis, att medvetet välja bort amning för att frigöra tid till mitt företag och till träning är ju den största egotrippen som finns…

LÄS OCKSÅ: Okej att ta med kidsen på bröllop och sånt?!

I omklädningsrum och i bloggkommentarsfält hör och ser jag ofta hur kvinnor diskuterar andra kvinnor. Man kritiserar mammor som tränar och anklagar dem för att försumma sina barn. Man kritiserar mammor som åker iväg och lämnar barnet till barnvakt en natt och anklagar dem för att vara egoistiska. När råkade pappor ut för samma sak? Om en pappa skulle få för sig att vilja träna bort sina skengraviditetskilon så är det väl knappast någon som reagerar? Okej, pappan har inte klämt ut en unge med tillhörande kroppsliga men, men han är ju fortfarande småbarnsförälder med det ansvar det medför. Märkligt, tycker jag.

LÄS OCKSÅ: Öppet brev till alla amningshetsare

Möjligen är mina ögon och öron extra känsliga för den här typen av kommentarer då jag ju verkar i sociala medier, men tycker mig höra liknande stories från bekanta och vänner utanför blogg-, Facebook- och Instagramsfären. Känner du igen dig? Har du någon teori om varför det är så här? Jag funderar på om det kan ha att göra med att det råder mycket projicering därute.

Det vill säga: om jag själv inte har haft ork /tid/lust/behov av att sätta igång med träningen/ta en öl på stan utan barn/överhuvudtaget göra något utan barn efter graviditeten så ska ingen annan heller få göra det. För det påminner liksom mig om att jag är ”dålig” som människa. Är jag helt fel ute här..? 

  1. Anonym skriver:

    Oj,

    Jag känner igen mig så väl. Efter tre barn och att börja jobba efter 6 månader mer varje. Mannen får kommentarer som ”Åh vad gulligt att du jobbar med en bebis till jobbet!”. Jag får kommentarer som ”Vem är hemma med barnen?” eller ”Varför är du inte hemma?”. Men å andra sidan. Att peppa andra kvinnor går galant. Oavsett om de är hemma med barnen i två år eller börjat jobba efter tre månader. Att peppa andra ger pepp tillbaka. Kvinnor är inte så surpuppiga som en del vill tro,

  2. Sigurd skriver:

    Projicering och sublimering är bland människans främsta
    psykologiska till sist automatiserade vapendragare
    för egna tillkortakommanden gällandes (ock) barnuppfostran.

    Vidare håller jag med om att det föreligger ett till dels
    snedvridet ojämlikt samhälleligt förhållningssätt på hur
    en bra mamma ska vara, på hur en bra pappa ska vara.
    Detta återspeglas ju fö., för att korta ner, i hur ”ojämlikt”
    föräldraledigheten fördelas mellan The Mamas and The Papas..

  3. Lisa skriver:

    Jag måste fråga ”varför är du så elak mot kvinnor”? Att skriva en sådan generaliserande rubrik som du gör är ju samma sak som att skriva ”Varför är somalier lata?” Det skulle man inte göra, eller hur?

    Självklart finns det kvinnor som är taskiga mot andra kvinnor, män som är taskiga mot andra män, män som är taskiga mot kvinnor o.s.v. Men jag väljer att tänka att det är på individnivå och inte som kön man har någon särskild taskighetsgen.

    Tyvärr tycker jag att ett sådant resonemang som du för förvärrar systerskapet, eller kvinnogemenskapen.

    Sorgligt!

  4. Ida skriver:

    Det här problemet har nog väldigt många bottnar, delvis tror jag att det handlar om dåligt självförtroende och dåligt samvete men jag tror också att en del beror på de förväntningar som finns på hur en ”riktig” mamma ska vara. De av oss som inte upplever diskrimineringen i samma utsträckning på arbetsplatser etc måste ändå vara ödmjuka för att många kvinnor inte har samma möjligheter, och för dessa kvinnor och mammor blir det kanske ett sätt att hitta sin plats och visa sin kompetens som en ”perfekt” mamma? Sedan tycker jag att alla måste ta ansvar för sina egna ord och handlingar och inse att det finns olika sätt att vara en familj och alla måste få hitta de sätt som passar just dem! Du är en fantastiskt bra förebild Petra!!!

    1. Viktig grej du nämner – just att för många kvinnor kan moderskapet vara ett sätt att ”lyckas” på. Håller helt med om att alla måste ta ansvar för egna ord och handlingar.

      1. Ida skriver:

        Exakt! Och utmanar man då föreställningen om hur en mamma ska vara så blir det ju såklart provocerande, om man inte värdesätter normen på samma sätt som de gör!

  5. L. skriver:

    Men du säger du det själv Petra. Pappor är coola, överseende och tillåtna att göra det mesta, mammor ska leva upp till alla möjliga föreställningar och krav.
    Problemet är inte kvinnor, problemet är män, rättare sagt patriarkatet! Vore bra om du fokuserar på rätt sak, för det gör dig samtidigt svaret på varför kvinnorna är så mot varandra.

    1. Men på vilket sätt är det männens fel att kvinnor känner att de måste leva upp till diverse krav? Förklara gärna, för jag förstår inte riktigt.

    1. Ewa skriver:

      Det är ofta medsystrarnas, kvinnornas, fel. Meen kära du, jag sydde nya gardiner och bakade nyttigt bröd innan jag åkte till jobbet. sov du ända till kl 6, klart du inte hinner något då. OK, hårddraget, men jag upplever det som om kvinnor vill framhäva sig själv och vara ”duktiga”, vilket bara är korkat i mina ögon. Vilken man skulle spärra upp ögonen i beundran över sydda gardiner på morgonen? Nej, män skulle skaka på huvudet och ringa efter vitrockarna.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..