Att vara ”känd från sociala medier”

profilbild_petra

Det här med att vara ”känd från sociala medier” kan ibland vara en märklig känsla.

Missförstå mig rätt: jag älskar det jag gör och utbytet med er som läser, kommenterar och hör av er på olika sätt är ju själva anledningen till att jag fortsätter.

LÄS OCKSÅ: Världens bästa löpartips!

Men ibland kan det kännas overkligt när människor kommer fram, under tävlingar, på stan, på gymmet, på löparbanan, på semestern och liknande, och berättar att de följer mig och hur de har hittat glädjen i löpning efter att ha inspirerats av min egen resa.

Det är ett stort ansvar att vara aktör i den här nischen, så känner åtminstone jag. Läsare, följare – de som tar del av det jag gör – ska känna att de får en så långt det är möjligt sanningsenlig bild av personen de inspireras av.

LÄS OCKSÅ: Hej då, sista ungdomsnojan!

På mitt Instagramkonto har jag valt att fokusera på det som är min grund: löpning. Självklart väver jag in andra livskomponenter också, men grunden är löpning. Det betyder dock inte att jag, som många kanske tror, springer varje dag.

Ibland blir det längre rundor, men ibland blir det promenad eller en jogg på några kilometer. Bara för att jag kände för att ta mig ut men varken vill eller orkar köra längre pass. Vaknätter tar ut sin rätt, frisk luft räcker fint som energi. Jag behöver inte en massa mil i kroppen för att det ska ”kännas”.

Samma sak med maten. Jag är långtifrån någon asket. Stommen är vanlig husmanskost, jag blir både sur och grinig när maten är för ”fjösig”. Sallad är enligt mig på sin höjd en förrätt, ingen huvudrätt. Någon kanske klarar att träna bra på sallader, det gör inte jag. Och kladdkaka är kakhimlens gåva till människan! Liksom godis!

Sedan finns det människor som lider av sockerberoende. Som måste utesluta socker helt för att inte trilla dit igen. Då måste man tänka lite annorlunda. Men ibland kan jag önska att folk bara kunde slappna av lite och inte vara så rädda för socker. Det är trots allt mer naturligt än syntetiska sötningsmedel…

Hur som helst. Det du ser i sociala medier-flöden ska tas med en nypa salt. Vi bloggare/instagrammare är inga supermänniskor, vi väljer bara ofta att lyfta fram de delar av våra liv som hör hemma i nischen vi har valt.

Hur tänker du kring träning och kost?

 

  1. Jag är sockerberoende och har varit utan socker i 10år. Jag började träna/ springa igen 2009 och hade då ätit enligt min matplan i tre år, så min löpning mot marathon och ultra funkar. Jag testar mig fram vad jag behöver för att må bra. Kram. Tack för en fantastisk blogg ???

    1. Jag har funderat lite på det där.. Hur gör man? Det känns som att det finns socker överallt?? (Har själv funderat på om jag är det nämligen, men känns omöjligt att lyckas)

      1. Jag letade upp en näringsfysiolog som kunde detta med sockerberoende och fick en matplan av henne. ”Fick” betalade…. Bästa investeringen i mitt liv. Kram. Maila om du vill ha förslag på de som kan sockerberoende nära dig. ??

  2. En anhörig var sjuk i ätstörning tre år idag frisk.Det var innan ”smartphone” men fanns datorer på avd de vissa surfade på div mat o även sjuka ätstörningsidor .Har tränat 40 år funderar ej så mycket på mat undviker
    Så gått det går diskussion om ”nyttig” mat har lite koll på att jag ej gå ner i vikt
    Undantaget sista mån innan marathon
    Äter lätt upp mig under sommaren???

  3. Bra skrivet inlägg Petra. Det är nog lätt att via sociala medier tro att man därmed har full koll på hur exempelvis hur en viss person bedriver sin träning, oftast har man inte det.

    1. Instämmer kul att någon annan man än jag vågar skriva här ??ang träning så har man kanske inte koll på sin egen alla gånger ? ?

  4. Jag tänker att du är väldigt inspirerande och att jag till stor del på grund av din blogg har börjat löpträna igen.
    Tack.

  5. Jag tycker att du inspirerar jättebra och vet att i äter varierat inklusive socker. Jag springer också och äter socker också, men varierad husmanskost och gillar grönsaker och frukt mycket. Det ingår ju som tillbehör till vanliga maten. Men jag är inte sugen på socker så ofta som flera gånger i veckan och då får jag ofta förklara mig, det är jobbigt, för jag äter det verkligen. Har inte barn än men har följ din förra blogg och tycker det är roligt att läsa här också.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..