Kärleken finns ju där trots allt

Ny dag, nya tag.
Jag har vart ifrån min B ett dygn nu. Han kom hem imorse o höll om mig i sängen. Vi sa inget. Vi bara låg där. Men jag vet att det var hans sätt att visa att han förstår varför jag ”tjatar”.
Han sover nu. Jag och lillen har vart uppe flera timmar och ska snart iväg för att plåta oss för ett reportage i Mama. Ska bli kul!

Jag har tänkt mycket sista dygnet. Jag har känt mig ledsen för första gången sen lillen kom. Men det har ändå vart en känsla som varit okej.
Jag är fullt medveten om att relationen tar stryk, speciellt första tiden efter att ett barn kommer.
Jag har rannsakat mig själv, vad jag kan göra bättre. O insett att jag saknat min man då vi vart ifrån varandra ett dygn.

Jag tror vi båda vet att det kommer bli bättre. Jag tror vi båda vill hitta tillbaka.
Dock känner jag mig trygg. Vi har hängt ihop i drygt 8 år och vart med om det mesta ihop. Vår relation har redan satts på dom största prov och livet har gett oss stora prövningar under tiden som vi funnits vid varandras sida.
Det var dags att våga ta nästa steg nu. O vi båda är otroligt glada över vart livet tagit oss.

Jag ser fram emot att få komma hem ikväll och krama om min man. Jag hoppas att det blir så.
Jag behövde min tid för mig själv. Jag behövde dra hemifrån igår morse och umgås me familjen hela dagen. Behövde få prata av mig om honom, om oss, me några som älskar honom lika mycket som jag gör. Jag behövde få somna ensam och inse hur mycket jag saknar honom.

Ingen av oss är perfekta. O ingen av oss har säkert helt självklart landat i dom nya roller som vi kastats in i då lillen kom.
Men jag vet att ingen av oss heller kommer att ge upp i första taget. Det har vi bevisat förr.
Det är det som jag bör påminna mig om och landa i när allt känns tufft. Kärleken finns där, även om vi inte alltid drar jämnt.

IMG_6652.JPG

IMG_6686.PNG

IMG_6688.PNG

IMG_6689.PNG

  1. Jenny skriver:

    Tyvärr är de riktigt jobbigt med bebis och man ibland. Det frestar på både psykiskt och fysiskt. Men man får försöka ge en kram, en puss eller en klapp på rumpan;-) ibland bara för att visa lite kärlek om man inte orkar prata och inte vet vad fan man ska ta sig till för man känner sig lite tom och att man inte blir sedd. Man får bli lite galen ibland och tålamodet får tryta, bara man inte tappar fotfästet. Väntar mitt andra barn som kommer när som helst. Är lite nervös för allt och vet inte om jag har så stor koll ändå, alla barn är ju individer och har sina egna personligheter. Så detta barnet kanske kommer vara en helt annan bebis med andra behov än vad dottern hade.

  2. Emelie skriver:

    tack för att du delar med dig. känner igen mig, dock har vi ingen bebis än men hen är på G. jag är i vecka 17 🙂 stor kram!

    1. Tack själv att du läser 😉
      Ja, livet ändras o så även relationen. men är man medveten om det så tror jag att det mesta går bra. Stort lycka till!

  3. sophia skriver:

    Vad fina ni är. Grattis till din fina familj.

  4. Lina skriver:

    Att känna och landa…tack för att du delar med dig och påminner om att man inte ska krångla till det 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..