Det där med att sjala sitt barn. Här får ni höra varför!

Det är få saker som jag fått så mycket frågor & kommentarer om sedan jag skaffade barn, som om min bärsjal.

En sjal. Ett tygstycke. Men uppenbarligen nånting som delade folk som en vattendelare.
Herregud, det var ett val jag gjorde när jag skaffade barn, om hur jag ville bära min son. Inget varken mer eller mindre!

Nånting som bara kändes så självklart och naturligt för mig. Och nånting som även min son tydligt visade då han kom ut till världen, att han föredrog. Men ju längre tiden gick, desto mer insåg jag hur stort det här var för många. Det fanns communitys på nätet för ”sjalmammor” & ”sjalbarn”. Det fanns olika knytningar, tyg-elastiker & vetenskaper. Det var som att öppna dörren till en helt ny värld. En värld som både jag och min son verkligen älskade. Även om vi aldrig riktigt gick all in i nån grupp på nätet 😉


Men utöver det här positiva och härliga me alla ”nära föräldrar”, så fanns det även de som tillhörde den totalt motsatta gruppen. Gruppen som avskydde sjalande mammor. Den här gruppen var ofta själva mammor, mammor som plötsligt var experter på barn eftersom dom nu själva hade ett eller två & mammor som störde sig på mitt ”hippieaktiga” sätt att bära mitt barn på. Mammor som många gånger ansåg att barn mådde bra av att va ifrån sina föräldrar ibland.

”Herregud, varför måste du va så speciell?! Ha barnet i vagn som alla andra!”
”Asså, jag fattar inte det där me att bära sitt barn i sjal. Bara så du vet så kommer din son aldrig klara sig utan dig när du skämmer bort honom så där.”
”Vad jag har hört så blir sjalade barn väldigt osjälvständiga senare i livet.”

Well… ? Yepp, det här är helt sanna påståenden som random människor kände för att slänga i mitt ansikte utan att vi ens snackat om barn, sjalar eller vagnar. Dom kände bara ett så extremt stort behov av att få ur sig den här frustrationen som dom kände av att se min son tätt omslingrad av en sjal runt min kropp. Nånting som han själv varit med och valt.

”Men du kan ju inte låta ett litet barn få bestämma sånt.”

Nähä, varför inte?! Sedan när ska inte en individ lyssnas på? undrade jag tillbaka.
Uppenbarligen så anser många att ett barn är för litet för att känna. Och trots att han skrek så fort jag la honom i en vagn, men va lugn och nöjd så fort jag knöt upp honom i sjalen, trots det & trots flera tester, så ansåg många att jag lät honom bestämma för mycket & att jag överbeskyddade honom.


Guess what?! När min son va 9,5 månad & vägde 11 kg så valde han själv en dag att sätta sig i vagnen. Han visade tydligt att han va redo, att han ville va mer fri och röra på sig, kunna hoppa i och ur på ett annat sätt. Han gick fram till vagnen och visade att han ville sitta där, och sen dess så är det vagn eller att gå själv som är grejen. Han valde det själv!


Men, då det är den INTERNATIONELLA BARNBÄRARVECKAN den här veckan. Och då jag hyser en sån kärlek & värme inför just bärandet, så tänkte jag passa på att hylla sjalen & ge er mina bästa minnen & tips med just en bärsjal. 😉

Att bära sitt barn nära sig är nånting som är det mest naturliga i världen. Vi har alltid gjort det. Så att hävda att det är onaturligt eller ”hippieaktigt” är bara ett sätt att ignorera historien. Barnvagn är en fantastisk uppfinning. Men om vi nu ska snacka om naturligt, då är det hundra gånger naturligare att bäras av sin förälder, mot att ligga nån meter framför i en egen liten vagn.

1. Att knyta upp sitt barn i sjalen är extremt smidigt & enkelt. Du slipper byngla med en vagn & kan glida runt på exakt alla platser, trånga som rymliga, gå i trappor, inte bry dig om vart hissar & rulltrappor ligger. Och bara vara ett med ditt barn.

2. När ditt barn knyts upp sittandes i en sjal/sele så blir det automatiskt att det tränar nacke & rygg på ett annat sätt än om hen ligger i en vagn. Och många tror att det kan vara en anledning till att många burna barn sitter tidigare. Men jag vet inte 😉

3. Att sitta uppe på din förälders rygg/bröst gör att barnet får uppleva och se så mycket mer än liggandes i en vagn. Nånting som min son tydligt uppskattade.

4. Det finns massor av olika modeller, knytningar & tyger. Allt för att det ska passa just dig! Men ett tips är att börja med en trikåsjal. Den är enklare att knyta, medgörlig, elastisk och passar mindre & lättare barn. Därefter kan du byta upp dig till en vävd sjal. En starkare men hårdare variant som du kan bära en vuxen i om det skulle behövas 🙂 På ”Knyt-an” i Aspudden i Stockholm är dom underbart hjälpsamma & kunniga. Dom finns även på nätet.

5. Innan du börjar använda en sjal, öva på en docka så att du känner dig trygg från start. Knyter du rätt så sitter ditt barn otroligt säkert & kan aldrig ramla ur som många är rädda för. Jag började med en enkel & trygg knytning på mitt bröst med en ”Tricotslen från Babylonia”. (Finns bra tutorial på nätet) Fördelen me dessa trikåsjalar är att du kan lyfta i och ut ditt barn utan att knyta upp dom. Bra vid amning & blöjbyte tillexempel. Men du kan även knyta en knytning där du kan amma i knytningen.

6. Fördomen om att det är skitsvårt att knyta & tar sååå lång tid. Det är bara en fördom. Jag knöt nog upp min son på mindre än 20 sekunder. Du kommer in i det. Men alla är ju barn i början 🙂

7. Sele & sjal är en smaksak. Men jag älskade sjal eftesom allt är så mjukt utan skarvar och remmar. Men då mormor & morfar bar honom så använde vi en Pognae-sele. Den enda selen som min son accepterade. Väldigt bra & ergonomisk & påminde mycket om sjalen i hur han satt i den. Sjal blir ju nästan som ett underklädeslinne och nånting som kändes rätt personligt för mig att låna ut.

8. En annan fördel me sjal är att du kan knyta upp ditt barn även hemma. Då du lagar mat, tvättar & behöver ha båda händerna fria.

9. Att bära sitt barn nära är nog det tryggaste du kan ge ditt barn. Från att ha hört dina hjärtslag i 9 månader i magen, så är det nog ganska tryggt att höra samma sak fast från utsidan när du somnar in på mammas bröst. Och tvärtom mot alla konstiga motargument jag hört om att du skämmer bort ditt barn & gör det ”för mammigt” om du bär det, så tror jag snarare att trygga barn är dom som snarare vågar gå längst bort på lekplatsen, ta kontakt me folk & ta egna beslut etc… Dom är ju trygga i att ”mamma” är där om jag behöver. Ja, ni fattar nog va jag menar. 😉

10. När du bär ditt barn & promenerar, tar trappor etc så är det en extremt bra träning för kondition & ben, haha. Nånting som är ett extra plus kan jag tycka. 😉

11. Och sist men inte minst så var det ett självklart alternativ för oss att sjala, eftersom min son VALDE det själv. Och han älskade varenda sekund av det. Så fort han såg sjalen så visste han vad som gällde och va blickstilla & avslappnad då han knöts upp. Nånting som dom flesta barn snabbt lär sig, att va still då dom knyts upp. Så oroa dig inte för att tappa ditt barn då du ”kastar” upp hen på ryggen etc. Men börja gärna öva på sängen tills ni hittat ert samspel.

Som sagt, några tips & hyllningar från mig & Kane-Lee på den internationella BARNBÄRARVECKAN ??❤️️

  
    

  

  

 

  1. Härligt!! Jag upptäckte sjal för drygt 12 år sen då mitt tredje barn var 10 månader. Hon var en som ville bli buren JÄMT och skrek så fort jag satte ner henne för att t ex hacka kök till middagen. Så när jag lärde mig knyta upp henne i en sjal på ryggen var det rena himmelriket!!! Glad o nöjd unge och lugn och glad mamma som slapp bli frustrerad o få ont i ryggen. Sen dess har jag burit även nr 4, nr 5 och nu nr 6 i sjal och Mej Tai. SÅ grymt! Och roligt också med olika färger på sjalar osv 🙂

  2. Min mor sjalade mig när jag var liten och – detta var sent ’50-tal. Hon visste intuitivt att det var viktigt med kroppskontakt de tidigaste åren. Hon har sagt att hon knöt sjalen så att jag kom att s a s rida på hennes höft, framsidan mot henne.
    Där hängde jag med i allt hon gjorde…det är den tidiga, fysiska närheten till modern som gör att man i medelåldern känner sig grundtrygg.
    Det visste mor, med sin 7-åriga folkskola och uppväxt ‘po lanned’ (Degeberga, Skåne).
    Göran

  3. Åh, min son är jämngammal med din och har både blivit buren och åkt vagn sedan födseln, och är nöjd på båda ställena. Jag använder fortfarande selen i princip dagligen även om han väger ca 11 kg och både springer, går och klättrar på egen hand. Får ofta frågan hur jag fortfarande orkar bära honom, men med en bra sele så är det ju inte tungt. Fast negativa kommentarer har jag inte fått som tur är. Förstår inte vad det är för knäppa människor som kan tycka att närhet är något dåligt.

  4. Intressant text! Bor utomlands och tycker att svenskar tittar så mycket på hur andra gör och dömmer och tycker att deras sätt är normen och att ”du” som gör ”annorlunda” är konstig…Här i Frankrike bärs många barn med sjal. Ofta i ett afrikanst tyg som knyts ihop eller en sjal sydd för ändamålet. Jag hade ont i ryggen när min son var bebis men han bars av hans farmor där han både sov och kikade ut på världen!

  5. Jag önskar att vi kunde sluta tävla och pika varandra. Vi slutade väl inte vara individer när vi blev mammor? Vi gör olika, vi tar hand om våra barn på olika sätt. Våra barn är olika. Jag ser en mamma som älskar sitt barn och en liten krabat som är glad och nöjd. Helt underbart! Vad är ”hippie” med kärlek? I så fall är jag det med!
    Jag bar min son i sjal mycket under sommaren då han inte mådde bra och vara nära mamma var allt han ville. Vi stötte på väldigt många gulliga och nyfikna människor på våra äventyr (promenader:)) som ville prata och kolla på lilla knytet. Jag bor i England och upplevde att många som kommenterade positivt till sjal var från länder utanför Europa från början. Åh så härligt att se tyckte dem.
    Man kan inte skämma bort en bebis. Sjalbärande mammor kommer inte bära sina barn till studentfesten eller första daten eller första dagen i skolan heller för den delen. Det löser sig liksom på vägen. Men att komma från ett hem där man är älskad och trygg gör en ju knappast ”osjälvständig”, tvärtom. Så let’s chill. Och sluta tävla och pika andra föräldrar. Vi behöver all uppmuntran och glada tillrop vi kan få. Tycker jag.

  6. Att folk orkat bry dig om vad andra mammor gör. Min första son bar jag i sjal jämt. Han älskade sjalen och hatade vagnen. Varför ska han inte få välja? Det är ju helt sjukt att inte ett litet barn ska kunna välja och att man som mamma inte ska få lyssna in och göra det barnet vill. Min andra son hatade sjalen. Han var väldigt stark i nacken redan när han föddes och ville inte sitta fast med huvudet och inte heller grodpositionen gillade han utan ville ut med benen. Jag hade gärna valt sjalen, men han älskade att bli buren i Babybjörnen. Så båda har fått välja själva och blivit helt normala barn. Hur kan ett barn bli bortskämt med för mycket kärlek? Min erfarenhet är att barn som får vara nära när de vill blir väldigt självständiga när de blir lite äldre.

  7. Är det en generationsgrej det här med att behöva ha etiketter på vilken typ av mamma man är? Man är en sjalmamma, ammande mamma, blw-mamma, näramamma. Projektgenerationen födda slutet 70- början 80-tal? Barnen är liksom ytterligare ett projekt som kan göras rätt utifrån undersökning och metod. Och det finns liksom ett rätt sätt som kommer resultera i bäst barn. ”Bäst”.

    OBS inget emot att folk bär sina barn i sjal eller kör de i vagn. Mitt barn har gjort båda. Bara intresserad av det här fenomenet. Är själv född senare och tycker mig märka en tydlig generationsskillnad.

  8. Yes, yes, yes! Själv har jag mest fått förklara att ”nej, jag tycker inte att det är jobbigt och jag är glad att vi inte behöver vagn, för det tycker _jag_ verkar jobbigt”. Många som ändå verkar tro att jag ljuger – det måste ju vara jobbigt?

    Och kram till dig i största allmänhet!

  9. Underbart inlägg! Älskar din syn på det där med att vara nära sitt barn. Och att du promotar bärande!

  10. Nöjd unge och handsfree var mina främsta argument för att bära barnet i bärsjal. Jag hade aldrig klarat av att kånka ungen utan stöd, bara i armarna. Det var därför jag ville ha bärsjal från början. Plus att det är så meckigt med barnvagn när en ska någonstans, tex i kollektivtrafiken. Sjalen kan en ju packa ner när den inte används. Utöver det så hade jag inte fixat vagn när jag behövde använda rullator eller rullstol. Nu är ungen 2, 5 år och för stor för att sitta på ryggen när jag kör rullstolen -fötterna är ivägen. Jag orkar inte längre heller. Men jag behåller gärna en kort sjal av sentimentala skäl… Bästa hjälpmedlet, varvat med ergonomisk bärsele för den som kan gå, när en har småbarn.

  11. Nöjd unge, mindre stress och handsfree var mina främsta argument för att bära barnet i bärsjal. Jag hade aldrig klarat av att kånka ungen utan stöd, bara i armarna. Det var därför jag ville ha bärsjal från början. Plus att det är så meckigt med barnvagn när en ska någonstans, tex i kollektivtrafiken. Sjalen kan en ju packa ner när den inte används. Utöver det så hade jag inte fixat vagn när jag behövde använda rullator eller rullstol. Nu är ungen 2, 5 år och för stor för att sitta på ryggen när jag kör rullstolen -fötterna är ivägen. Jag orkar inte längre heller. Men jag behåller gärna en kort sjal av sentimentala skäl… Bästa hjälpmedlet, varvat med ergonomisk bärsele för den som kan gå, när en har småbarn.

  12. Jättebra inlägg! Underbart att du som når ut till många är med och normaliserar bärandet ♡
    Och oh så mysiga bilder, tack för att du delar med dig 🙂

  13. Ja barnen är så tydliga i vad dom vill och eftersom de inte kan uttrycka sig i ord så är det ju fantastiskt om vi kan bemöta deras vilja om deras val, om det så är med sjal eller något annat. Så bör vi alltid behandla våra barn – med kärlek och respekt

  14. Happy babywearing week ! Underbart att även nån från Sveriges kändisvärld visar upp bärsjal och trycker på hur viktigt och naturligt det är att lyssna och besvara sitt barns behov av närhet. Ofta känner en sej som ett vandrande zoo med bebis på ryggen och ska behöva få höra allt möjligt konstigt ang sitt val att bära nära. Vi får hoppas att fler får upp ögonen för ergonomiskt bärande så kanske det en dag blir mer normaliserat igen ?

  15. Vilken fin text, Sanna! Tack för ditt bidrag till Internationella Bärabarnveckan!

    Och tänk vad bra att du lyssnar på både ditt barn och din magkänsla istället för kritiska röster. Inte för att det egentligen behövs (era känslor och behov är ju det som räknas) men forskning på flera områden visar att din bedömning är helt rätt. 🙂

    Varma hälsningar, Franziska/Bärandekonsult

  16. ”Barnet kommer ha mycket svårare för att lära sig att gå”… Har jag hört folk säga. För de lär sig att gå så mycket lättare när de ligger i en vagn? Att bära är så mycket mysigare!

  17. Underbart att se flera som bär 🙂 är ljuvligt att ha sin lilla skatt nära och ge trygghet.
    Min man var också emot att jag bar mycket på vår dotter (har sjalat från början).
    Ända tills vi var på BVCs föräldragrupp och barnpsykologen där sa att man kan inte skämma bort barn med närhet. De kommer visa att de behöver närhet och när de är nöjda så visar de det också 🙂
    Tack för ett mysigt inlägg.

  18. Det är internationella barnbärarveckan denna vecka och vi bjuder in alla bärande föräldrar till en flashmob/promenad i grupp genom Stockholms stad! Vi ses vid spottkoppen i centralen kl 11 och promrnerar sen mot Medis. Kom du med Sanna! Nu sprider vi bärarkärlek över hela stan! <3

  19. Ser toppenfint ut, vad härligt att du delar med dig av dina erfarenheter 🙂

    Min känsla är också att barn vill vara nära, att det stärker dem och gör dem mer självständiga – just på grund av att de har en positiv självkänsla i grunden. Verkligen inte tvärtom.

  20. Gråter en liten tår här bredvid min egen sovande son. Så fin text och så sant. Bärande är underbar ❤ Det här med att skämma bort, läste en bra liknelse på det. Om ett barn är törstigt och ber om vatten, blir barnet mer törstigt eller bortskämt av att få det? Samma med bärande, som du skriver, ber barn om närhet är det ju för att dem behöver det ❤

  21. Fint att du låter oss komma in i sjalvärlden Sanna. När mina barn föddes var det väldigt ovanligt med sjal istället för bärsele, men en av mina kompisar har senare haft sjal till alla sina tre barn och var även verksam i en sjalbarnsförening i staden där hon bodde med sin familj. För min del kan jag inte fatta varför det ska kritiseras, det ser tvärtom väldigt fantastiskt och nära ut! Visst finns det barn som helst vill ligga själv och föredrar vagn, men jag körde stenhårt med vår BabyBjörn-sele – kanon om man behövde ha händerna fria för tvättstugetjänst etc… Jag kan önska att sjalarna hade dykt upp lite tidigare här i Sverige, som det är nu har jag inte ens provat på det 🙂

  22. Vad underbart att bli kallad hippieförälder! En komplimang utan dess like. Hip betyder att vara smart, uppdaterad och inne. Happy betyder att vara lycklig. Tillsammans blir de två orden hippie. Har kollat ordets historia. Min gissning är att kritikerna till att vara nära sina barn inte riktigt har fattat att det funnits ca 10 000 generationer småbarn innan barnvagnen uppfanns. Har kollat det med o det är sant. Det har funnit barn på jorden under ganska lång tid. Gissa vad. de blev burna av vuxna eftersom människan inte kan gå när vi föds.

  23. Jag brukar aldrig kommentera men jag vill bara säga att jag håller med dig till 100%! Jag och min man har burit vår son från dag 1, och vi har fått höra att vi skämmer bort honom (sagt av föräldrar med sina barn i vagn). Att säga att barn blir bortskämda av för mkt närhet tkr jag är som att säga att barn blir bortskämda av för mkt kärlek. Not gonna happen liksom. Nej, vi kmr fortsätta bära honom tills han själv väljer vagnen, men fram tills dess är det rätt uppenbart att han föredrar mammas eller pappas trygga famn istället för att ligga ensam i en kall vagn. Och på tal om det du skrev – han satt själv och stabilt redan vid 5 mån 🙂

  24. Heja dig! Sjal ser och låter urmysigt och dina härliga bilder och din sons uttryck och utstrålning talar för sig själva! Tummen upp för dig och din sprudlande son! <3 här kommer det också bli sjal!

  25. Hahaha! Du och Cissi Wallin är typ varandras motsatser i så många avseenden. Båda super fina Morsor som gör det som passar sitt barn bäst och det visar så tydligt hur olika barn är! <3 Så bra att ni anpassar er tycker jag!

  26. Helt makalösa saker du fått kastade i ansiktet?! Jag tycker för övrigt grymt synd om barnen till dessa föräldrar, om de går omkring och tror barn blir bortskämda av för mycket närhet och trygghet. Låter som att det dessutom är deras egna dåliga samvete som talar.

    Jag har burit båda mina barn. Både i min älskade Mam Eco-sjal (grym sjal för både nybörjare och på sommaren, den är elastisk men fastare och tunnare än trikåsjalar) och i min ergo.

    Att lägga ner en bebis en meter ifrån mig, ofta skrikandes, för att sen LÄRA den att nej mamma lyssnar inte och kommer inte lyfta upp så det är lika bra att du ger upp, fanns inte ens på världskartan.

    Med det sagt: 1. jag fattar att man inte orkar bära och därför måste vagna. 2. vet att många bebisar är nöjda så

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..