Det där med att sjala sitt barn. Här får ni höra varför!

Det är få saker som jag fått så mycket frågor & kommentarer om sedan jag skaffade barn, som om min bärsjal.

En sjal. Ett tygstycke. Men uppenbarligen nånting som delade folk som en vattendelare.
Herregud, det var ett val jag gjorde när jag skaffade barn, om hur jag ville bära min son. Inget varken mer eller mindre!

Nånting som bara kändes så självklart och naturligt för mig. Och nånting som även min son tydligt visade då han kom ut till världen, att han föredrog. Men ju längre tiden gick, desto mer insåg jag hur stort det här var för många. Det fanns communitys på nätet för ”sjalmammor” & ”sjalbarn”. Det fanns olika knytningar, tyg-elastiker & vetenskaper. Det var som att öppna dörren till en helt ny värld. En värld som både jag och min son verkligen älskade. Även om vi aldrig riktigt gick all in i nån grupp på nätet 😉


Men utöver det här positiva och härliga me alla ”nära föräldrar”, så fanns det även de som tillhörde den totalt motsatta gruppen. Gruppen som avskydde sjalande mammor. Den här gruppen var ofta själva mammor, mammor som plötsligt var experter på barn eftersom dom nu själva hade ett eller två & mammor som störde sig på mitt ”hippieaktiga” sätt att bära mitt barn på. Mammor som många gånger ansåg att barn mådde bra av att va ifrån sina föräldrar ibland.

”Herregud, varför måste du va så speciell?! Ha barnet i vagn som alla andra!”
”Asså, jag fattar inte det där me att bära sitt barn i sjal. Bara så du vet så kommer din son aldrig klara sig utan dig när du skämmer bort honom så där.”
”Vad jag har hört så blir sjalade barn väldigt osjälvständiga senare i livet.”

Well… ? Yepp, det här är helt sanna påståenden som random människor kände för att slänga i mitt ansikte utan att vi ens snackat om barn, sjalar eller vagnar. Dom kände bara ett så extremt stort behov av att få ur sig den här frustrationen som dom kände av att se min son tätt omslingrad av en sjal runt min kropp. Nånting som han själv varit med och valt.

”Men du kan ju inte låta ett litet barn få bestämma sånt.”

Nähä, varför inte?! Sedan när ska inte en individ lyssnas på? undrade jag tillbaka.
Uppenbarligen så anser många att ett barn är för litet för att känna. Och trots att han skrek så fort jag la honom i en vagn, men va lugn och nöjd så fort jag knöt upp honom i sjalen, trots det & trots flera tester, så ansåg många att jag lät honom bestämma för mycket & att jag överbeskyddade honom.


Guess what?! När min son va 9,5 månad & vägde 11 kg så valde han själv en dag att sätta sig i vagnen. Han visade tydligt att han va redo, att han ville va mer fri och röra på sig, kunna hoppa i och ur på ett annat sätt. Han gick fram till vagnen och visade att han ville sitta där, och sen dess så är det vagn eller att gå själv som är grejen. Han valde det själv!


Men, då det är den INTERNATIONELLA BARNBÄRARVECKAN den här veckan. Och då jag hyser en sån kärlek & värme inför just bärandet, så tänkte jag passa på att hylla sjalen & ge er mina bästa minnen & tips med just en bärsjal. 😉

Att bära sitt barn nära sig är nånting som är det mest naturliga i världen. Vi har alltid gjort det. Så att hävda att det är onaturligt eller ”hippieaktigt” är bara ett sätt att ignorera historien. Barnvagn är en fantastisk uppfinning. Men om vi nu ska snacka om naturligt, då är det hundra gånger naturligare att bäras av sin förälder, mot att ligga nån meter framför i en egen liten vagn.

1. Att knyta upp sitt barn i sjalen är extremt smidigt & enkelt. Du slipper byngla med en vagn & kan glida runt på exakt alla platser, trånga som rymliga, gå i trappor, inte bry dig om vart hissar & rulltrappor ligger. Och bara vara ett med ditt barn.

2. När ditt barn knyts upp sittandes i en sjal/sele så blir det automatiskt att det tränar nacke & rygg på ett annat sätt än om hen ligger i en vagn. Och många tror att det kan vara en anledning till att många burna barn sitter tidigare. Men jag vet inte 😉

3. Att sitta uppe på din förälders rygg/bröst gör att barnet får uppleva och se så mycket mer än liggandes i en vagn. Nånting som min son tydligt uppskattade.

4. Det finns massor av olika modeller, knytningar & tyger. Allt för att det ska passa just dig! Men ett tips är att börja med en trikåsjal. Den är enklare att knyta, medgörlig, elastisk och passar mindre & lättare barn. Därefter kan du byta upp dig till en vävd sjal. En starkare men hårdare variant som du kan bära en vuxen i om det skulle behövas 🙂 På ”Knyt-an” i Aspudden i Stockholm är dom underbart hjälpsamma & kunniga. Dom finns även på nätet.

5. Innan du börjar använda en sjal, öva på en docka så att du känner dig trygg från start. Knyter du rätt så sitter ditt barn otroligt säkert & kan aldrig ramla ur som många är rädda för. Jag började med en enkel & trygg knytning på mitt bröst med en ”Tricotslen från Babylonia”. (Finns bra tutorial på nätet) Fördelen me dessa trikåsjalar är att du kan lyfta i och ut ditt barn utan att knyta upp dom. Bra vid amning & blöjbyte tillexempel. Men du kan även knyta en knytning där du kan amma i knytningen.

6. Fördomen om att det är skitsvårt att knyta & tar sååå lång tid. Det är bara en fördom. Jag knöt nog upp min son på mindre än 20 sekunder. Du kommer in i det. Men alla är ju barn i början 🙂

7. Sele & sjal är en smaksak. Men jag älskade sjal eftesom allt är så mjukt utan skarvar och remmar. Men då mormor & morfar bar honom så använde vi en Pognae-sele. Den enda selen som min son accepterade. Väldigt bra & ergonomisk & påminde mycket om sjalen i hur han satt i den. Sjal blir ju nästan som ett underklädeslinne och nånting som kändes rätt personligt för mig att låna ut.

8. En annan fördel me sjal är att du kan knyta upp ditt barn även hemma. Då du lagar mat, tvättar & behöver ha båda händerna fria.

9. Att bära sitt barn nära är nog det tryggaste du kan ge ditt barn. Från att ha hört dina hjärtslag i 9 månader i magen, så är det nog ganska tryggt att höra samma sak fast från utsidan när du somnar in på mammas bröst. Och tvärtom mot alla konstiga motargument jag hört om att du skämmer bort ditt barn & gör det ”för mammigt” om du bär det, så tror jag snarare att trygga barn är dom som snarare vågar gå längst bort på lekplatsen, ta kontakt me folk & ta egna beslut etc… Dom är ju trygga i att ”mamma” är där om jag behöver. Ja, ni fattar nog va jag menar. 😉

10. När du bär ditt barn & promenerar, tar trappor etc så är det en extremt bra träning för kondition & ben, haha. Nånting som är ett extra plus kan jag tycka. 😉

11. Och sist men inte minst så var det ett självklart alternativ för oss att sjala, eftersom min son VALDE det själv. Och han älskade varenda sekund av det. Så fort han såg sjalen så visste han vad som gällde och va blickstilla & avslappnad då han knöts upp. Nånting som dom flesta barn snabbt lär sig, att va still då dom knyts upp. Så oroa dig inte för att tappa ditt barn då du ”kastar” upp hen på ryggen etc. Men börja gärna öva på sängen tills ni hittat ert samspel.

Som sagt, några tips & hyllningar från mig & Kane-Lee på den internationella BARNBÄRARVECKAN ??❤️️

  
    

  

  

 

  1. Maria skriver:

    Härligt!! Jag upptäckte sjal för drygt 12 år sen då mitt tredje barn var 10 månader. Hon var en som ville bli buren JÄMT och skrek så fort jag satte ner henne för att t ex hacka kök till middagen. Så när jag lärde mig knyta upp henne i en sjal på ryggen var det rena himmelriket!!! Glad o nöjd unge och lugn och glad mamma som slapp bli frustrerad o få ont i ryggen. Sen dess har jag burit även nr 4, nr 5 och nu nr 6 i sjal och Mej Tai. SÅ grymt! Och roligt också med olika färger på sjalar osv 🙂

  2. Göran skriver:

    Min mor sjalade mig när jag var liten och – detta var sent ’50-tal. Hon visste intuitivt att det var viktigt med kroppskontakt de tidigaste åren. Hon har sagt att hon knöt sjalen så att jag kom att s a s rida på hennes höft, framsidan mot henne.
    Där hängde jag med i allt hon gjorde…det är den tidiga, fysiska närheten till modern som gör att man i medelåldern känner sig grundtrygg.
    Det visste mor, med sin 7-åriga folkskola och uppväxt ‘po lanned’ (Degeberga, Skåne).
    Göran

  3. Linda skriver:

    Blir helt varm i hjärtat!! Fin text och fina bilder!

  4. Amanda skriver:

    Han är så SÖT din pojke!!!!

  5. Maria skriver:

    Åh, min son är jämngammal med din och har både blivit buren och åkt vagn sedan födseln, och är nöjd på båda ställena. Jag använder fortfarande selen i princip dagligen även om han väger ca 11 kg och både springer, går och klättrar på egen hand. Får ofta frågan hur jag fortfarande orkar bära honom, men med en bra sele så är det ju inte tungt. Fast negativa kommentarer har jag inte fått som tur är. Förstår inte vad det är för knäppa människor som kan tycka att närhet är något dåligt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..