Tankar från en splittrad mamma under inskolning

Då var vi igång ? Det är så sjukt att vi plötsligt är här. Dagen som jag bara kunnat fantisera om i huvudet tidigare. En dag som jag funderade mycket över hur den skulle vara, då när jag var i full gång med att leta förskolor i hela den djungeln. Då tänkte jag att det skulle vara skönt att ett beslut var taget. Och visst är det så, men det är verkligen dubbla känslor. Herregud mitt lilla barn är plötsligt redo för att kasta sig ut i världen på egen hand.

Okej, nu kanske jag gick händelserna liiiite i förväg 😉 Men det är så det känns. Plötsligt är han redo för att träffa egna kompisar & umgås med de i flera timmar 5 dagar i veckan, UTAN mig vid sin sida. Gaaaah, va hände?! 

Jag vet att jag gjort allt i min makt för att njuta av ”småbarnstiden”. Jag vet att jag tidigt valde att fokusera på det fina i relationen mellan mig och min son & inget annat, trots att vindarna blåste runt oss. Jag vet att jag har prioriterat honom framför allt och jag vet att jag har fått ut maximalt av vår tid ihop. Men ändå så känns det för lite. Alla snackar om att tiden med småbarn springer ifrån en och jag kan inte annat än att hålla med.

På ett sätt så känns det som att vår tid ihop är oändlig. Att vi alltid levt sida vid sida & att det inte finns något annat liv än det att minnas. Men å andra sidan så känns det som att det var igår som jag låg på BB och krystade ut lilla Kane-Lee som flög ut me handen över huvudet redo att möta världen.

Imorrn fyller Kane-Lee 1,5 år. Och plötsligt så är han redo för förskolan. Jag vet att vissa barn börjar betydligt tidigare än så. Och att alla är individer och är redo olika tidigt och sent. Men vi kände nog båda två att vi ville ha lite mer tid ihop innan det var dags att skolas in. Och plötsligt så är det dags. Herregud! Jag som inte vart ifrån Kane-Lee en enda natt än. Jag som under en dag i december testade att vara borta från Kane-Lee under en ”normal” arbetsdag 8-16, medan han var med mormor och morfar. Och det var svinjobbigt. Jag kände mig så dålig. Och nu kommer det bli mer regel än undantag. Iallafall fram till 14-15 tiden på dagarna.

Jag vet att ångesten nog endast ligger inom mig själv. Och jag tänker hela tiden att det måste funka. Att det här är bra för Kane-Lee, för oss båda. Han tycker ju att det är svinkul med andra barn. Jag tänker på alla människor som gått på dagis sedan tidig ålder & som är helt normala människor utan något men idag, hehe. Jag vet även många vänners barn som verkligen älskar sin förskola. Så, det är med de tankarna som jag bestämt mig för att göra det här. Och jag vet ju dessutom hur lugn Kane-Lee är om jag lämnar honom hos någon han är trygg med. Då vinkar han bara glatt, ger mig en puss och fortsätter leka. Och så hoppas jag att det ska bli även nu.

Idag startade iallafall allt med ett hembesök. Barnen Seth & Elvira (3,5 & 2,5 år)  kom hem till oss imorse tillsammans me förskolechefen Maud. Jag har pratat me Kane-Lee senaste dagarna om vad som väntar, hur kul det ska bli med förskola & att några barn därifrån ska komma på besök. Så när det knackade på dörren idag var han helt lyrisk. Han stod och stampade av iver medan barnen klädde av sig eftersom han var så ivrig att få visa sina leksaker. Så kul att se!

De lekte nån dryg timme, vi hann snacka en del. Och jag gör mig förberedd för några heldagar på förskolan som startar imorrnbitti. Det här är en förskola som är ute väldigt mycket, så nu är det bara att klä sig ordentligt då vi väntar upp till -21 i dagarna, haha.

Jag har gjort klart Kane-Lees ”trygghetscollage”. Ett collage som han kan ha och titta på när han saknar sin familj och de han älskar. Eller som han kanske bara vill visa andra på förskolan. Iallafall satt jag och gjorde det inatt & Kane-Lee verkar tycka att det är jättefint iallafall 🙂

 

 
Nu är det bara att vända dygnet & få den här lille nattsuddande skrutten att palla gå upp vid 06 på mornarna. Sedan får vi ta varje steg för sig, ett steg i taget med ett öppet och positivt sinne så ska nog det här bli jättebra! Håller tummarna redan nu!!! Men pirret i magen har inte lagt sig helt kan jag medge, trots ett lyckat hembesök. 😉

  1. Åh nu blev jag rörd. Vad mycket kärlek! Trygghetscollaget var ju världens bästa idé. Det ska jag göra när det blir förskoledags för min son. Har nu jobbat fyra dagar o min man är hemma m vår 8-månaders. Går oväntat bra. Kram till en fin mamma o din charmige son

  2. Hej
    Tack för en grym blogg.
    Min son är 16 mån och jag känner igen mig på mycket av det Du skriver. Han började på ett föräldrarkooperativ och jag är supernöjd. Kommer Gå bra bara man tar det i sin takt, jag har haft enormt mycket separationsångest men hoppas att det ska gå över snart. Igår sov han där för första gången och jag började böla som en galning på väg därifrån. Vi har haft en lång inskolning på 3 mån där jag har varit med och även lämnat honom typ 1 h bara sen byggt på mer. Ta i eran takt!

    Förresten hur ammar du idag, ammar du under natten?
    Jag gör det fortf och intressant när du skriver om det.

    Häls N

  3. Åh, när inskolningen närmar sig sitt slut och man skall börja smita undan, och ungen bara vinkar hejdå och glatt springer iväg och leker vidare, jag kom ut från dörrarna och bara storbölade. Det var så hemskt, men ändå underbart att det funkade, men en så stor grej för mammahjärtat. Sen knasar det ibland åt andra hållet och då vill man bara ta barnet och springa därifrån. Men det kommer gå bra! Om en månad ser du kanske på denna tiden med andra ögon. Önskar dig och er all lycka!! Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..