Inskolningen…. Jag klarar det inte!

Herregud, det här är så mycket svårare än jag hade tänkt mig. ?

Eller, jag visste att jag skulle tycka att det var jobbigt, jag har nog mest förträngt tanken på hur det skulle kännas.

Inskolning!

Jag fattar att vi alla är olika. Vissa har 6 barn eller fler & gör det nästan på rutin. Andra har en partner som delat på föräldraledigheten & på så sätt vant sig lite vid att vara ifrån sitt barn i stunder. En annan grupp har inte lika svår separationsångest överlag & vissa prioriterar sin ”egen tid” och längtar nästan till dagen då barnet ska gå på förskola. Och vissa känner exakt som jag. Men jag klarar det fan inte!

Många snackar om hur jobbigt det är att ha barn, & framförallt hur svårt det är att vara ensamstående. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig tyckt att det varit jobbigt att vara ensam med ett barn, sedan BB. Att det inte funnits en enda stund då jag känt att jag inte klarar mig. Förrän nu… Men NU är jag bräcklig.

Jävlar vad jobbigt det här är. ? Hela natten drömde jag mardrömmar om att jag lämnade ifrån mig min son. Jag drömde att jag inte kunde finnas där när han behövde mig. Jag vaknade om & om igen, samma panik varje gång & extrem separationsångest. 

Faan, jag gillar inte det här. Tänk om han inte gillar det? Tänk om det här inte är rätt?

Min mamma var hemma med mig & mina två bröder under hela vår grundskoletid. Jag började förskola först när jag var 5 år. Däremellan var det kyrkansbarntimmar från 3 år & mycket öppna förskolor & parklekar. Jag var svinlik min son, massa energi, extremt social, teaterapa, extremt känslig & fick lätt kompisar. Men jag kan inte minnas att jag vantrivdes hemma. Men jag minns även hur mycket jag gillade förskolan när jag väl började där. 

Jag undrar ofta hur jag hade varit om jag fått börja förskola som de flesta andra barn runt 1-1,5 år?! Dock var jag mittenbarn mellan två bröder födda två år före & efter mig. Kane-Lee är ju än så länge själv som barn i familjen & jag ser ju hans blickar så fort andra barngrupper kommer till lekplatsen eller går förbi på gatan. Så jag intalar mig att det här måste vara rätt beslut för honom trots allt.

Men inskolningen vacklar lite. Jag tänker, funderar, pratar med vänner som jobbar inom förskola, jämför, studerar & försöker separera på vad som är mina egna separationskänslor & vad som faktiskt är på riktigt. Min mage har en liten klump konstant & känslorna påverkar mig verkligen. Men jag har lovat mig själv att fortsätta inskolningen hela tiden ut innan jag ens ska öppna munnen. Vissa saker tar längre tid att landa i & Kane-Lees humör & känsla är det viktigaste. Vad känner han? Hur anpassar han sig? Känner han sig glad & trygg?

Imorrn är sista & tredje dagen av inskolningen. Är det verkligen meningen att jag sedan ska lämna honom själv där på förskolan efter två dagars helg?! Han har ju inte knutit an till någon än?

Men som sagt, Sanna andas, varva ner & fortsätt att iaktta & avvakta. Vissa saker tar tid, & förändring kan många gånger vara bra. Och det finns inte en chans att jag lämnar honom nånstans förrän jag känner att han är trygg & mår bra.

 

  
  
 

  1. Hej Sanna! Känner verkligen med dig! Vi valde bort förskola till sonen var 3,5, då började han gå ett par dagar i veckan. Han har syskon sen 4månader tillbaka och är mer hemma än på Fsk.

    Mitt råd är verkligen att lyssna till dig själv och OM du har möjlighet att vara hemma längre så var det! Ett tips är att gå med i hemmaföräldrars nätverk stockholm på Facebook! Vi är bla en måndagsgrupp som ses från och med idag varje måndag, och vi har fått väldigt fina vänner genom den gruppen. Många likasinnade.
    Barnen får träffa samma kompisar och vi föräldrar finns som stöd och pepp för varann!

  2. Ohh jag vill så gärna tipsa på podden ”Pampers barnvagnspromenader” med Louise Hallin. Det ställs många frågor där om just anknytning, förskola och hur dagens samhälle ser ut som det gör tyvärr men barnens och föräldrarnas behov av varandra kan spåras tillbaka till grottmänniskan. I podcaster säger Louise bland annat att en 3dagars inskolning är grymt och aldrig till fördel för barnet utan tyvärr är det så stressad miljö vi lever i idag.
    Jag känner igen mig så väl, skolade in mitt första barn när han var 1,5 år för det skulle man väl göra? Normen ser ut så och ingenstans får man annan information. När lillasyster kom var han 2,5 år och förskolan funkade fortfarande inte helt ok, han blommade aldrig ut. Det blev omöjligt att lämna, bråk och gråt och jag började läsa på, jag hade min instinkt men behövde få faktan. Blev så besviken på mig själv och samhället som lurat mig till att tro att förskola var det enda rätta. Jag läste på om anknytning och forskning och sen sa jag upp platsen på förskolan. Var så nervös för vad pedagogerna skulle säga men jag fick bara positiva reaktioner, en av dem pratade med mig om hur svårt det är att hinna med alla barn och min pojke drog sig gärna undan, stannade upp och iakttog världen och sånt finns inte utrymme för tyvärr sa HEN. Än idag trivs han inte i stora grupper, vi har testat olika aktiviteter men han är den som springer hinderbanan medans de andra barnen har fruktstund. Förskolan passar inte alla men idag ska alla passa in där, för mig är det som att kräva att alla vuxna ska jobba på Konsum vare sig de vill eller inte.

    Idag är min pojke 4,5 år, lillasyster blir 2 år och bebis kommer i april. Här har vi lyckats pussla och ordna så att barnen alltid är hemma med någon av oss, jag valde att gå ner till halvtid och jobba helg mest, pappa tar lite föräldraledigt för att kunna komma hem tidigare och börja senare de dagar jag jobbar. Vi lever inte i lyx men heller inte inte i fattigdom även om vi hyr vår 3a och just nu inte har råd med hus så ångrar jag/vi det inte alls.
    Jag säger till dig Sanna som jag önskar någon sagt till mig. ”lita på dina känslor, de är inte överdrivna eller dumma, läs på och ta reda på fakta” tyvärr finns inte mycket forskning om dagens förskola men det finns ju massor om anknytning, människor och barns utvecklings/psykologi

    Stor kram och lycka till hur ni än går vidare 🙂

  3. Det är och ska vara jättejobbigt att lämna ifrån sig sitt barn. Det är onaturligt att förälder och barn ska skiljas åt vid tidig ålder. Om hjärtat säger Nej råder jag er till att fundera en extra gång vad Ni som familj vill. Vem vill ni ska trösta Kane-Lee när han är ledsen eller rädd? Vem vill ni ska se hans framsteg, se när han lär sig nya saker? Vems värderingar vill ni att Kane-Lee får med sig i livet? Vill ni att en vuxen ska finnas vid hans sida när han känner sig blyg, osäker eller vid konfliktlösning? Jag är själv fsk-lärare och jag kan försäkra dig om att pedagogerna på Kane-Lees förskola lika lite som pedagogerna i resten av Sverige, kan finnas vid varje barns sida när hen som bäst behöver det. Jag är själv mamma till en blivande 2-åring som inte går på fsk utan har två föräldrar som prioriterar oss som familj före nya kläder och dyl, en kväll på stan, semesterresa, ny mobil etc. Jobba kan vi göra när vi blir äldre Sanna. Våra söners barndom går inte i repris.

  4. Det är jobbigt, men blir oftast bra. Däremot behöver du inte stressa. Våra tre dagar blev två veckor, med någon dag avbrott pga sjukdom. Vägrade lämna utan att sonen knutit an till någon. Lita på magkänslan!

  5. Känslor ljuger inte! Lita på din magkänsla. Om du oroar dig, förstå då hur ditt barn känner! I så liten ålder kan de inte förstå, syns du inte så finns du inte.

    Jag valde att vara hemma längre med mitt barn, i alla fall till tre års ålder.

  6. Åh vad underbart att läsa om någon som tar sina moderskänslor på allvar! Lyssna till din magkänsla! Den lurar dig inte. Ditt barn är jättelitet och behöver få vara med sin mamma! Gå med i hemmaföräldras nätverk på fb. Där finns massa pep att lyssna på sitt hjärta och känna in sitt barns verkliga behov! ❤️❤️❤️

  7. Du skriver att ‘barn frigör sig redan som nyfödda’, förstår inte hur du menar?! Om nyfödda skulle lyckas frigöra sig så skulle de knappast uppleva sina 1-års dagar…
    Ett barn är helt beroende av oss vuxna. Att lyssna på deras signaler och att förstå deras behov – annars överlever inte ett spädbarn.
    Ett tips om du vill lära dig om ‘sanningen’ är att du läser om Anknytningsteori.
    Det är få barn under tre som behöver förskola. Och jag förstår verkligen Sanna – hon har kloka tankar kring sitt föräldraskap. Vi har ju knappast valt att skaffa barn för att vi ska lämna bort dem efter drygt 1 år.
    Det är alldeles för många som tappat tron på att de är dom allra bästa för sina barn. Finns knappast någon förskola som är bättre än barnens egna föräldrar att ta hand om just sina barn.
    Det är betydligt viktigare att vi finns till för våra barn än att vi finns till för vårt jobb.

  8. Men måste det vara antingen eller? En inskolning borde alltid vara på barnets villkor och föräldern som känner barnet bäst är den som bör avgöra. Personalen har det att rätta sig efter.

  9. Lyssna på dig magkänsla! Försök ha honom hemma, han är ju pytteliten. <3 I några dagar till går det att söka vårdnadsbidrag i Stockholms stad (vilket ger 3000 kr i mån och man får behålla sin arbetsplats och SGI tills barnet blir 3 år) och gå med i Hemmaföräldrars nätverk och Hemmaföräldrar i Stockholm på Facebook. Det finns massor av hemmabarn i Sthlm! Många hemmaföräldrar pluggar på distans hemifrån, eller arbetar hemifrån alternativt arbetar deltid på kvällar och helger. Man kan också bilda flerfamiljssystem med en annan hemmaförälder. Då får man barnomsorgspengen från kommunen och turas om att passa barnen medan båda arbetar halvtid. Fler och fler väljer att ha barnen hemma längre och lyssna på deras behov. Lycka till!

  10. Hej!
    Du är så klok och modig när du vågar känna in och acceptera att det känns fel att skola in din fine son.

    Det är inte naturligt att separeras så tidigt.

    Idag är normen i Sverige att barn börjar fsk vid 1 års ålder. Vi programmeras med att vi har världens bästa förskola och att barn måste gå i fsk för att klara av skolan. Det stämmer säkert att vi har världens bästa fsk, men är den trots det bra nog för våra barn?
    Vi matas med skuldkänslor att vi är dåliga föräldrar om vi inte lämnar barnen på fsk och att det nästan vore skadligt för barnets utveckling att inte vara på fsk. Statistik visar faktisk att psykisk ohälsa bland små barn ökar…

    Bullshit är det däremot att de måste gå i fsk för att klara av skolan! Är man en normalt funtad förälder med intresse för sitt barn som låter barnet vara med och prova på saker och att man förklarar och pratar med sitt barn utvecklas det normalt utan att behöva vistas i en överfull fsk grupp.

    Jag tycker det låter horribelt med enbart tre inskolningstillfällen?! Här i Falkenberg har man 1 veckas fri inskolning och sedan sp länge man känner att man behöver (då får man dock betala fsk avgift). Barn föräldrar och personal skall alla vara trygga.

    Jag är övertygad att din son och du överlever utan fsk. Du verkar vara klok och så pass inkännande och lyhörd för hans behov att du galant kan möta honom här och nu. Anknytningen klipps av när barnet börjar fsk och är svårt att tillgodose nör man inte träffas hela dygnet,

    Lyssna på din magkänsla och hoppas du hittar en balans för dig och din son! Lycka till

    Monika

  11. Hej!
    Jag ser att du postade det här den 14 så förmodligen är det för sent att skriva nu.
    Men jag var hemma två år med första barnet inman jag skolade in. Och även vår fsk hade tre dagars inskolning – på tok för kort tid för min son!

    Men han var glad och social så jag följde deras råd och lämnade honom efter tre dagar. Några dagar senare kom bakslaget, han var JÄTTELEDSEN vid varje lämning. Vilket höll i sig en månad minst.

    Såhär i efterhand hade jag helt enkelt sagt att jag vill ha längre inskolning. Det SKA vara okej, barnets bästa går alltid först. Och som du skriver – barn knyter inte an tillräckligt på tre dagar.

    Så om du KAN och vill, förläng inskolningen! Var med honom en vecka till, eller två. Tills han känner sig trygg.

    De flesta förskolor har ju faktiskt 2-3 veckors inskolning…

    Följ din känsla! Alltid!

    Lycka till.

  12. Här har vi lyckats valt bort förskola för Alla 5 barnen och så har det börjat direkt i 6 års.
    Jag har jobbat på förskola och tänker också att lyssna på det du känner och det du tycker känns rätt . Allt har sin tid .
    Lycka till

  13. Finaste Sanna, exakt samma känslor delade jag vid inskolningen av vår äldsta son.
    Kunde knappt sova på nätterna, hade konstant ångest över att börja lämna honom på förskola och mådde allmänt dåligt. Upplevde bara en onaturlighet över att andra skulle ha den största dagliga kontakten med honom samt tillgodose hans behov. Gick emot allt jag kände som mamma.
    Jag har som du aldrig upplevt det särskilt jobbigt att vara med barnen och har aldrig längtat bort speciellt mycket som många andra gör. Och även om jag lever i ett förhållande har jag varit otroligt mycket själv med barnen då deras pappa jobbar mycket och även måste resa en hel del i jobbet.
    Men jag kommer från en hmm, trasig bakgrund (fin barndom men jobbig tonårsårstid och även många år efter) och dom där älskade ungarna har blivit min räddning och fått mig att komma bort från ett självdestruktivt levande och helt plötsligt kommer jag sist på listan vilket varit otroligt nyttigt, att få lämna sitt ego och få fokusera på något annat.
    Jag tror det är viktigt att få tillåta sig att känna precis så som vi gör, att låta den där ångesten få greppa en för att gå vidare. Att få vara bräcklig och svag. För även om det tar tid så kommer det bli bra på föris för både dig och din son. Sen är inte alla barn s.k förskolebarn. Min store kille trivdes inte riktigt förrän han var 4-5 år trots otroligt bra förskola med dom mest fantastiska pedagogerna. Han ville helst vara hemma med mig och jag tror helt det är en personlighetsgrej. Han är en trygghetsknarkare och trivs bäst hemma även om han idag älskar skolan och har många kompisar.
    Vår minsta kille är raka motsatsen. Helvild, sprang i princip in på föris utan att bry sig om oss och tjatar om sin förskola och sina kompisar även på helgerna.
    Kontraster som heter duga helt enkelt. Alla är vi olika och det måste man ha stor respekt för.
    Heja dig, Sanna och stor kram ?

    1. Så rätt. Just det där med individen. Jag avvaktar & ser vad som är bäst för Kane-Lee. Tack fina du ??

  14. Hej!
    Skolade in min då 23 månader gamla pojke i två veckor.
    Valde en liten förskola med många fröknar och liten barngrupp – vilket är bland det viktigaste för mig när jag gjorde mitt val av förskola.
    Det gick jättebra och det var så skönt att det var två veckor. Hade inte klarat av att lämna efter tre dagar, som du själv skriver tänkte jag på anknytning, trygghet mm.
    Alla barn är olika, många klarar det säkert superbra. Tror det handlar mest om ens egna rädslor.
    Lycka till och du behöver inte göra något som du inte tucker är okej.

    //Paulina

  15. Själva tanken med 3dagars inskolning är att både barn å vårdnadshavare ska få en i syn i hur dagarna på förskolan ser ut vilka rutiner man har osv. Det tycker jag man inte får lika bra hos de förskolor som har en timma hit och en timma dit.
    Sen ska vi som jobbar i förskolan alltid vara lyhörda, och behövs det en eller två dagar till så är det aldrig ett problem.
    Har jobbat på småbarnsavdelningar i många år och gillar verkligen 3 dagars, vi lär känna barnet och familjen riktigt bra =)
    Välkommen in i förskolans värld och hoppas att du kommer känna dig trygg där ni är och att klumpen i magen försvinner.

  16. Hej Sanna!

    Känner igen alla dina känslor från mina inskolningar med mina två barn. Jag hade också mycket, mycket separationsångest och det var inte lätt att gå från föräldraledighet till nya rutiner med hämtning och lämning. Men det blev bättre och bättre och så kommer det kännas för er med! Den första tiden är svårast, men med rutiner och med er tid tillsammans när ni inte är på förskolan, kommer det kännas allt lättare.

    Dock är det väldigt viktigt att du pratar med pedagogerna kring inskolningstiden. Jag har skolat in många 1-2-åringar och det är lika viktigt att föräldrarna känner sig trygga i verksamheten som barnen. Som du berättar kring detta tycker jag det låter solklart att förlänga inskolningstiden. Var med mycket första dagarna och trappa ner i er takt. En vecka minst, mer om det behövs efter helgen. Det tar tid att komma in i förskolans rutiner, allt är ju lite nyhetens behag i början. En tid efter inskolningstiden brukar barnet bli extra klängigt eller mammigt, kan vara bra att vara beredd på. ♡
    Med tanke på er trygga, kärleksfulla relation tror jag att din son har bra förutsättningar för en fin inskolning och förskoletid, med den inskolningstiden ni behöver! Lycka till ♡

  17. Hej Sanna!
    Jag arbetar själv som förskollärare och vi tillämpar föräldraktiv introduktion på tre dagar och fjärde dagen, om barnet och vårdnadshavaren är redo, så lämnas det en kort stund själv. Annars väntar man tills alla känner sig redo, prata med personalen om hur du känner skulle jag råda dig till. Alla är olika, både barn och vuxna.
    Sen har jag själv en son som gått på förskola i ett år, han är alltid ledsen när vi lämnar men tröstas av personalen och man ser att han kramar dem tillbaka. Det är skitjobbigt att lämna han varje dag ledsen men jag litar på att han finner trygghet i personalen under dagen då han alltid är glad vid hämtning. Att han känner separationsångest fortfarande tycker inte jag är så konstigt, klart det bästa han vet är att vara med mamma och pappa, han är bara två år.
    Men prata med personalen på din förskola, så kan ni tillsammans arbeta fram en plan för er!
    Mvh, Linda

  18. De inskolningar jag varit med om har varit tre dagar där man är med och sedan lämnar man den fjärde dagen. Men det har kallats ”två veckors inskolning” för man har utgått den barnet. Med det menas (som jag fattat det) att man inte behöver lämna på fjärde dagen om det inte känns bra. Så för mig låter det som normal inskolning – säg till om du vill vara med fler dagar än de tre som varit!

  19. Jo vi hade också tredagars och det var alldeles för kort för vårt barn. Plus att de skolade in 10 barn samtidigt. Det gick bra ett tag men sen fick vi i princip börja om. Han är nu 3,5 år, har pedagoger som han verkligen knutit an till samt bra kompisar. Men separationen är fortfarande svår för honom. Inser att detta inte är direkt peppande men vill mest bara säga att jag förstår hur du känner och att det är ok att känna så!

  20. Nu har inte jag läst alla kommentarerna så jag skriver kanske likadant som någon annan. Jag(min sambo)har precis skolat in min lilla 1.5-åring(mitt andra barn) och separationsångesten har såklart funnits där. Jag lider när jag lämnar henne på förskolan men hon gillar att vara där! Hon är glad, nyfiken och har också bara efter en kort tid börjat visa sin envishet. Jag tänker mig att det inte är förrän man lämnar dem själva där som de kan börja knyta an till någon av pedagogerna.. Kan ju ha fel. Min dotter som skolades in av sin pappa lämnades själv redan på sin tredje dag, sin fjärde var hon själv i sex timmar! Gissa hur det kändes? Jag höll på att dö?! Klumpen i magen liksom, nån annan som ska trösta min lilla bebis, inte mamma eller pappa som hon är trygg med. Tur att jag var på jobbet och inte hade nåt val! Mitt tips är därför, försök se förbi dina känslor, bit ihop och gå därifrån bara nån timme och se hur det går för honom, säkert jättebra! ?

  21. Förstår hur du känner dig, kände precis likadant! Så konstigt att man ska lämna bort sitt barn till någon annan som får betalt för att ta hand om det, för att man själv ska få betalt för att göra något annat…
    Kram och lycka till!

  22. Jag är förskollärare och tycker det låter skumt med bara 3 dagars inskolning. Om du har en klump i magen nu så har inte personalen gjort sitt jobb särskilt bra. Var inte rädd för att byta förskola hellre förr än senare. Vi bytte med ett av våra barn då de kändes fel i hela systemet på den aktuella förskolan. Magkänslan måste styra!

  23. Vet du jag kände exakt som du innan och under inskolning av min dotter nu i höstas! Jag hade råångest och separationsångest som fan men var ju tvungen att försöka borste från det och enser tänka på min dotters känslor. Hon var 22 månader när hon började. Precis som er hade hon tre dagars inskolning men jag kände och tyckte att det var skitlite! Vaddå, lämna henne själv ett par timmar efter helgen??! Nej nej! Hennes pedagoger är väldigt lyhörda och duktiga o sa att det ändå är JAG som bestämmer. Så hon skolades in med mig i 6 dagar och efter det gick jag in i personalrummet 1-2 timmar ca 3 dagar och SEN kände jag att hon o jag var redo att lämna henne där 3 timmar själv i ca 2 veckor och höjde timmarna o dagarna successivt! Det gick jättebra!! För oss båda! Så efter ca 2 månader gick hon 4-5 timmar om dagen varje dag. Numera går hon 9-15 varje dag och pratar o tjatar om förskolan (som hon skälv säger ?) när hon inte är där! Så följ dina magkänsla och gör precis så som passar din grabb o dig bäst!! Lycka till!!

  24. Va sund och klok du är.Känner igen mig i mycket du skriver. Den separationen är jättejobbig för vissa av oss. Jag skolar just nu in mitt andra barn. En kille på 20 månader. Hittills går det bra men hans tårar kommer komma. Det gör det i princip för alla barn och jag bävar för det.
    Just det att min famn inte alltid finns där. Att han kommer få vänja sig vid att klara sig utan eller ha tur att en förskolelärare har tid just då. Dom är ju trots allt väldigt små fortfarande om man jämför med min (snart) 6 åring. I slutändan kommer det bli bra. Om förskolan är bra så kommer dom trivas där den dagen dom är trygga där och ha kul med dom kompisarna dom får. Tillåt dig att känna det du känner, för vi föräldrar behöver också ”skolas in”. Stort lycka till!

  25. Hej!

    Tre dagar är ju alldeles för lite! När jag skolade in min kille sa vi först en vecka när han inte riktigt kände sig hemma och trygg så körde vi på en vecka till. Min kille var tre år när jag skolade om honom. Hade varit hemma länge om jag kunnat!

  26. Förstår precis din känsla, det är tufft i början. Huvudsaken är att förskolan är bra och att de lyssnar in din son och dig. Sen kan du ju börja med kortare dagar nu i början om det funkar med ditt jobb. Kvaliteten på förskolan är avgörande tycker jag, har erfarenhet av både bra och mindre bra förskolor. Din son kommer utvecklas och ha jätteroligt på sin förskola även om det blir separationsångest för er båda. Lycka till med allt!!

  27. Hej! Tredagars inskolning är ett påfund som jag inte begriper mig på. Det viktiga är som du säger att barnet känner sig tryggt när du lämnar. Finns ingen barnpsykolog som skulle rekommendera något annat än att låta inskolningen ta det tid som barnet behöver. Säg till att du vill vara med ett tag till, du känner ditt barn bäst. Dessutom är det viktigt att du känner dig trygg med att lämna eftersom din känslor smittar ditt barns! Lycka till!!

  28. Först och främst tycker jag att 3 dagar inskolning är på tok för lite. Bara står på sig och begära längre tid om det inte känns ok att lämna honom än. Jag har ju 5 barn, men inte har det gått på rutin. Tack och lov har mina varit väldigt sociala (du har ju träffat och hängt med Belle och Nikita) och dom har det inte varit något problem för att börjar dagis/skola. JAG däremot har alltid tyckt det sög att lämna dom. Fram tills dom var 10 typ grät jag en tår i smyg när jag lämnade på dagis/skolan på måndagen efterhelgen. Och även efter loven. Av den enklar anledningen att jag älskar mina barn och att jag helst av allt vill vara med dom. Tyvärr är samhället inte uppbyggt så att det är möjligt (inte för oss i alla fall, vi har för pissiga löner för att kunna leva på en lön liksom) Så man gör som man er tvungen och som sagt, för oss har det nog varit så att barnen har lidit minst;) Så kräv lite extra tid med inskolningen så du är i alla fall säkert på att HAN gillar att vara där. Och så for du bara vara stark och står ut med ett lite tilltuffsat mammahjärta…..Man vänjer sig!

  29. Jag känner så med dig! Min son inskolas också just nu, han är född i augusti 2014. Tack och lov är han på en förskola som tillämpar inskolning helt på barnets villkor. De tre första dagarna var vi där en timme, Adam utökade vi. På nionde dagen märkte jag tydligt att han knutit an till en av pedagogerna och han är glad varje gång jag hämtar honom och lämnar honom – det ser jag som ett kvitto på att allt är bra! Trots det har jag aldrig haft så mycket ångest och känslor av tvivel på vad som är rätt osv.. Men lyssna till din sons signaler, jag tror du kommer märka om han inte trivs! Stor kram från en annan inskolnings-mamma 🙂

  30. Fast under människans mångtusenåriga historia har vi haft våra barn nära oss under småbarnstiden och det är ju nu först på senare dagar vi lämnar bort våra barn vid 1,5 och intalar oss själva att de har det bättre med andra barn och vuxna än med oss själva. Skolade också in vid 1,5 och tycker det är fantastiskt bra att det finns förskola. Men jag tror att vi föräldrar är rätt bra på att intala oss själva att föris är det bästa för barnet just för att det är så jobbigt att lämna bort våra små knoddar. Vårt barn har varit ledsen massor men vi har suttit ner tillsammans vid lämning och kramats och pratat och sagt att man får vara ledsen och att det är ok att sakna mamma och pappa och att vi saknar barnet. Helt fel dock enligt många pedagoger som tycker att man ska säga ett glatt hej då och lämna en förtvivlad unge. Sen är det ju svårt det där med att inte överföra sina egna känslor för även vi vuxna känner ju vad vi känner. I efterhand hade jag hellre skolat in senare..

    1. Tror de flesta av oss gärna hade stannat hemma längre med barnen, men faktum är ju att det för de flesta inte går om man samtidigt ska ha kvar sitt arbete. Jag hade gärna sett att min son började förskolan när han var två istället för nu vid 1,5 år, men jag har tyvärr inget val!
      Däremot har jag aldrig behövt lämna honom förtvivlad på förskolan. Gör man det har nog inskolningen gått för snabbt och barnet har inte hunnit knyta an till personal eller känna sig trygg i situationen. Det är synd att vissa förskolor tillämpar tre dagars inskolning..

  31. Som de flesta säger, följ magkänslan och dra ut på det om du känner att det är det rätta. Var kvar på förskolan men håll dig i bakgrunden. Vi har två veckors inskolning, men väldigt tidigt i inskolningen så ombeds föräldrarna att dra sig undan från barnet och hålla sig i bakgrunden så att inskolande fröken kan ägna sig själv åt barnet. De kan gå iväg för att hämta vatten i köket tillsammans, eller välja en bok att gemensamt”läsa”, medans man själv sitter med en vuxenbok eller något längre bort i lokalen fortfarande så att han kan se mig. Jättesvårt tycker jag som är nyfiken och gärna vill vara med, men då blir kontakten lätt mellan mig och fröken och inte så mycket mellan barnet och fröken. Så jag förstår att det är väldigt viktigt för deras anknytning och kontakt. Sedan brukar de introducera ett barn som får vara med i den här tvåsamheten efter ett tag och sedan succesivt ta in fler barn i gemenskapen, men alltid med samma fröken som är första anknytningsperson. Tids nog så lär ju barnet känna övriga fröknar som såklart finns i omgivningen. Jag var också jätteorolig, men båda mina barn älskar förskolan och gemeskapen med alla barn, de är så sociala och vetgiriga så oroligheten vände till ren lycka över situationen. Stort lycka till!!

  32. Jag tror att det mer är din beskyddarinstinkt som talar och att du ska avvakta med att agera på den. Har du inget fog för att misstänka att han inte trivs eller skulle känna sig verkligt otrygg(inte lite orolig tio minuter efter att du gått, vilket är normalt det är nytt för honom också det betyder inte att det är fel) så avvakta. Kane-Lee måste få en chans att skapa sina egna relationer till personal och barn på förskola och det kan ju ta lite tid, att du räddar honom från det är inte nödvändigtvis något bra. Jag förstår dina känslor helt och fullt men det jag försöker få fram är att även om han skulle uppleva något negativt så är det inte hela världen, han kommer över det. Vi kan inte skydda våra barn från allt här i världen. Ta inte ett litet bakslag så allvarligt utan ha tålamod och var lyhörd för vad din son signalerar, men du måste också signalera att förskolan är en trygg plats och att du litar på pedagogerna osv inför honom så han i egen takt kan börja uppleva samma sak. Det kommer att kännas bättre och en bra förskola är super för utvecklingen. Tänk mängden stimuli han kommer få, kommer säkert somna tidigare och lära sig massor. Han kommer också växa som människa och erövra lite självständighet, upptäcka att wow jag klarar mig utan mamma en stund på dagen och få ett eget sammanhang som är hans eget:) Det blir bra

  33. Hej Sanna,

    kan du inte fråga om du får vara med ett tag till? Det är vad vi gjorde med vår son, vi var med en vecka till. sen lämnade vi honom inte längre tills 11:30 för ett tag. Nu trivs han bra och vi med. personalen hade mycket förståelse och tyckte att vi gjorde helt rätt med honom, men vi hade tur att ha familjen som bor runt hörnet och min mamma och min bror var mycket involverade vid hämtning/lämning. han var 21 månader när han började förskola.

  34. Hej Sanna! Jag vill faktiska säga sanningen till dig och tyvärr så är det nog du som mår sämst och inte din son. Barn frigör sig redan som nyfödda och så ska det vara. Jag tycker du ska fundera på varför du har så svårt för att lämna bort ditt barn till förskolan. Har du svårt med att lita på andra människor? Eller så är det inte rätt beslut som du har tagit. Jag kommer ihåg att när min mellersta barn skulle börja på förskola så kände jag som du gör. Tyvärr förde jag över mina känslor på honom och inskolningen blev fruktansvärd. Du måste vilja detta och vara positiv för då mår ditt barn också bra. Ta dig en riktig funderare och lyssna på din känslor. Du vet vad som är bäst för er!!

    1. Helt rätt! Jag visar dock allt positivt utåt. Och jag är glad & umgås med de andra barnen. Dock är det vissa saker som oroar mig & dessa kan jag skilja från min separationsångest. Jag litar på människor, men såklart måste de visa att jag kan lita på de 🙂 Dessutom är alla barn olika.

  35. Du behöver inte lämna än, du kan låta inskolningen ta fler dagar. Så lång tid som känns bra. Du behöver inte lämna snabbt heller. Min femåring vill gärna att jag stannar en stund så jag sitter kanske en halvtimme varje morgon, ibland längre tills han kommit in i leken. Säg till att du inte kommer lämna ert gråtande barn o stanna så länge som krävs. ❤️

  36. Och om du kan så behöver han inte börja än, och om du måste ha förskola pga av ditt jobb, så kanske du kan ha korta dagar.

  37. Det viktigaste med inskolningen är att föräldrarna känner sig trygga. Då blir barnen trygga.
    Berätta för pedagogerna hur du känner, att du tycker att det går för fort och behöver lite mer tid.
    Om det är bra pedagoger så lyssnar dem och så kan de anpassa inskolningen efter era behov.
    Så gör vi. Jag har arbetat 25 år som förskollärare och tycker att det är väldigt viktigt att vara lyhörd för att det är människor man skolar in och alla är olika.

  38. Du skriver om din son så jag får tårar i ögonen! Alltså, så mycket kärlek! Du verkar vara en så fin mamma. Jag håller tummar och tår, det kommer gå bra det här. Ofta är det nog värre för föräldrarna än barnet. Han kommer ha det så kul så kul. Stor kram!

  39. Vi hade också 2 veckors inskolning, eller ja 7 dagar uppdelat på två veckor☺️
    Första veckan gick vi tis-ons 10-12, torsdag 10-12. Jag satt på en stol brevid i rummet eller på en bänk när de va ute så hon kunde söka upp mig när hon ”tanka lite mamma”. Andra veckan gick vi tis 10-12 då satt jag i personalens rum hela tiden.
    Onsdag-torsdag 10-14, min dotter fick äta lunch och vila där, utan mig i samma rum. Fredagen gick hon 10-14 och då var jag hemma ”stand by” och hämtade när hon vilat.

    Min dotter har älskat förskolan från första stund, kanske för att inskolningen väckte nyfikenhet hos henne med korta stunder i början, och för att det passar hennes person givetvis.
    Lycka till!

  40. Förstår precis dina tankar. Men jag är övertygad om att det kommer gå alldeles galant för kane-lee på förskolan. Men jag tyckte det var ett annorlunda upplägg med lämning första dag efter helgen. Vi börjar alltid våra inskolningar på tisdagar och så hela dagar tom torsdag och lämning fredag.

    men känner du att du vill ha mer tid för inskolning så prata med pedagogerna. Men lita även på dom om dom säger att han är trygg och redo 🙂

  41. Vi hade två veckors inskolning. Lugnare tempo? och vi hann landa lite i grejen att lämna henne där och bara gå iväg en stund. Och upprepa dagen efter… Sista dagarna var hon så ”redo” att de tyckte vi skulle köra en lång dag och testa. Jätteskönt att veta att de ringer om hon blir ledsen och jag är hemma och kan komma på studs. Om inte kort inskolning passar för de individerna borde kommunen/förskolan/personalen vara flexibel så man kan hitta en lösning som funkar.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..