Ja, jag valde att göra abort… Skjut mig?

Har precis landat efter ännu en fullspäckad dag. Men framförallt efter alla känslor som dansade runt inom mig efter gårdagens premiär av ”Pira & Bråding”. (Nu ligger den uppe som podd för alla som hellre lyssnar på det, på ITunes, Acast, SR)

För alla som inte hört programmet så handlar det om att möta människor på djupet. Det handlar om ett livsavgörande ögonblick med ett tydligt före & efter. Och för att förstå vad våra gäster kommer att känna & gå igenom då vi låter de berätta & öppna upp framöver, så ville både jag & Linda dela med oss av nånting personligt som påverkat oss nu när vi sände det första programmet.

Jag valde att berätta om nånting som jag länge låtit stanna inom mig. Om ett ämne som enligt många är tabu och som många gånger är extremt skuldbeläggande både från samhället och ifrån mig själv. 

Jag valde att för första gången dela med mig av hur det varit att genomgå abort. Inte en, utan 5 gånger.

Jag vägde mina ord, jag tvekade mycket. Men jag tänkte att det nu var rätt stund att prata om det. Att dela med mig av nånting så naket & känslosamt. Och nånting som jag samtidigt vet drabbar så pass många andra, men som få vågar tala öppet om. Jag tänkte att mina ord kunde stärka de som inte har en röst att prata med, eller de som just nu genomgår det som jag genomgick & känner sig som den ensammaste människan i världen i just den stunden.

Jag är sällan stressad över att stå upp för mitt liv & mina erfarenheter. Jag är ofta säker på min sak när jag väl väljer att prata om det eller dela med mig av nånting. Men denna gång tvekade jag in i det sista. Jag visste inte om jag skulle orka med alla de dömande reaktioner som skulle följa efter det här. Men samtidigt så kände jag att det var dags att ta bladet från munnen även denna gång. Det är ju ändå det här som jag vill bidra till, ett öppnare samhälle där vi vågar prata mer om hur vi mår på riktigt. Men trots det så var det svårt.

Jag visste hur kvällstidningarna skulle blåsa upp det. Jag visste att rubrikerna skulle skrika ut ”jag har gjort 5 aborter” & sedan bildsätta det med nån kaxig bild som att jag nästan skulle va stolt över det. Och jag visste att många bara skulle se rubriken, tänka att jag är en oansvarig brud & fortsätta döma. Och jag visste att det skulle kommenteras, delas och skrivas massa skit om mig på samma gång.

Jag hör det ena efter det andra, oansvarig & att jag kostar samhället pengar etc etc

Men ärligt talat… Hur fan kan du återigen lägga skulden på tjejen?! Jag är knappast den enda bruden som skyddat mig med varenda preventivmedlen i världen men ändå blivit gravid. Det står ofta 97% säkert eller 99% säkert om man läser det finstilta på kondomer, p-piller etc…. Jag är den där finstilta! Jag blev gravid ändå!!! Och jag blev det trots specialisthjälp, FEM GÅNGER!!! Och den som tror att jag tyckte att det va så jävla roligt, som att jag dansade in på sjukhuset utan tårar & en jävla massa ångest…. Den människan kanske ska börja med att fråga sig själv varför du har ett sådant extremt behov av att döma andra utan att veta ett skit om sanningen eller bakgrunden?!

Jag tror att det är väldigt få kvinnor som använder abort som nån typ av preventivmedel och gör det med en axelryckning. De allra flesta lider som fan, men de flesta lider i det tysta eftersom halva samhället är så snabba på att skuldbelägga dig efter ett sådant beslut. Många gånger vet inte ens snubben om det, han som gjort dig gravid. För många vågar inte ens berätta det för honom.

Jag tänker snarare på alla de som istället väljer att behålla ett barn trots att de inte är redo att bli föräldrar. Jag tänker på alla de tusentals barn som lider hela barndomen av föräldrar som totalt skiter i de, missbrukar, misshandlar och allt som jag knappt orkar tänka på. Är det bättre? Att behålla ett barn som du inte kan ta hand om? 

Och till er som ens orkar snacka om hur jag kostat samhället pengar som genomgått en abort? Vad kostar inte alla de människor som växer upp i en otrygghet och kaosar resten av sina liv? Barn som aldrig blev sedda eller omhändertagna? (Om man nu ens orkar diskutera pengafrågan i det här)

Säger du så även till kollegan som gipsat benet? ”Vad oansvarigt att du inte hade dubbar på skorna? Nu halkade ju du och kostar samhället pengar?”

Att skydda sig med de preventivmedel som samhället har att erbjuda men ändå bli gravid är väl precis lika oansvarigt/ansvarigt som att halka i sådana fall? Eller?

Jag har så mycket att säga i den här frågan. Jag älskar barn. Jag känner så mycket för allt och alla. Men jag var inte redo att bli en bra mamma på det sätt som jag ville då. Och där och då var mitt beslut att göra abort. Nånting som jag skuldbelagt mig extremt mycket för ändå. Men som jag idag fortfarande känner var rätt beslut.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det blir oftast bättre. Och jag är så glad att jag är mamma idag, att jag tillslut kunde bli mamma vilket inte var en självklarhet när jag sedan väl ville bli det. Jag hade aldrig kunnat bli den mamma som jag är åt min son idag, för 15 år sedan innan jag var klar me mitt kaos. Och i min värld så skadar det mer att inte finnas där för ett fullgånget barn än att ta bort ett embryo när det bara hunnit gå några veckor…

Men som sagt, det är min åsikt. Och den lär jag fortsätta att bli bedömd för.

Jag hoppas bara att alla ni tjejer där ute som mår lika dåligt som jag gjort i det här. Att ni fattar att ni inte är ensamma & att ni aldrig låter någon skuldbelägga er för ert beslut. Även om ni slarvade nån gång eller inte. Alla kan göra misstag!

Men för den delen, skydda er, ta ansvar & använd aldrig en abort som en enkel väg ut, om det nu mot förmodan skulle finnas en enda brud som tänker så.

Kärlek!

 

 

  1. Skäms! Skam kan vara bra, särskilt i detta fall. Det är skillnad mellan rätt och fel och det är fel att mörda. Abort är mord av sitt eget barn och man bör skämmas för det, med all rätt. Skäms! Det är skamligt för att det är skamligt. Ansvarslöst, omoget och efterblivet.
    Svara
    Fredrika skriver:

  2. Men Boris, vilken ädel person du verka vara då. Jag tycker inte heller att man BÖR slarva men faktum är att folk gör det ändå av en mängd olika anledningar. Det är mänskligt. Och jag skäms fortfarande inte ett dugg. Skam och skuldbeläggande har kuvat kvinnor länge nog. Mitt liv, min kropp, mitt val. SÅ DET SÅ!

  3. Jag har ALLTID varit emot abort. Sagt sen jag var 15 år gammal skulle jag bli gravid klarar jag inte av att ta bort det.
    21 år föder jag mitt första barn, 23 kommer nummer två och vid 26 kommer den tredje ♡ Efterlängtade och älskade alla tre!
    När minsta är runt året så testar jag positivt igen. Beslutet var lätt för mig och min make.
    Jag har haft tre jobbiga förlossningar varav två hållt på att kosta mig livet. Detta + att jag inte får ta vilka preventivmedel som helst!
    Vi besluta oss för att abort var det vi var tvungna att göra. Jag har inte ångrat det en stund, visst kom tankarna i Augusti då de beräkna på VUL vår lilla … skulle födas att vem hade du varit? Men aldrig ångrat, aldrig tyckt det var jobbigt. Idag är jag steriliserad & njuter av tre välmående och friska barn med en välmående och levande mamma 🙂

    1. Vad intressant att höra att det kan bli bra även om man gör ett val man inte trodde var förenligt med ens principer. Jag är i samma sits – har flera barn och har trots skydd blivit med barn igen. Hade aldrig trott att jag skulle kunna göra en abort men nu är jag tvungen för min familjs skull – för att inte riskera mitt liv och att min man går under av psykisk ohälsa. Tack för din berättelse!

  4. Heja Boris! Om ämnen ska upp till diskussion – om det är det Sannas outande om alla aborter syftar till här – så borde hon ta diskussionen och svara på frågor som ALLA här har, inte bara hjärta alla ja-sägare. Eller är det bara ryggdunk och medhåll du är ute efter Sanna? Oavsett vad du gör?

  5. Hej igen.

    Det här inlägget riktas väl mot mig lika mycket som mot andra som varit kritiska.
    Du skriver full av känslor och det är så det också så det bör vara. Visst, det är få tjejer som bara valsar in och tar en abort. Men det är allt mer så i samhället att folk i allmänhet, killar också, bara gör saker utan att tänka efter. Utan att känna skuld eller skam över något.

    Du säger att det inte var ditt fel, att det inte var ditt fel hela 5 gånger. Om det är sant så har det verkligen öppnat mina ögon till verkligheten kring hur enkelt det ändå kan vara att att något slinker igenom oavsett hur mycket skydd man använder sig av.

    Dock följer en viktig poäng nu och jag skulle uppskatta ett direkt svar.
    Du skriver att du inte vill att det ska vara ett tabu-ämne, men innebär det att det ska vara någon sorts safe-zone bland alla andra safe-zones som nu finns? Om ämnet ska upp till diskussion så kan inte du bara förvänta dig och uppskatta meddelanden som ger stöd till dig och andra utan måste också invänta och i det minsta acceptera kritiken.

    För mig handlar det här om något större. Det knullas för mycket på måfå i Sverige. Men det är inte själva samlaget som är problemet utan med vem och vilka det görs. Det som genom historien var ett sätt att i det minsta fullborda en förälskelse har nu blivit en kompis sak, eller ens mindre än det. Det fuckar med folks sinnen, skapar kaos och känsloproblem.

    Hedonism har blivit norm. Och det är inom denna normkritik som mångas åsikter (även ovetandes) mynnar ifrån.

    Abort har aldrig varit lika tillgängligt som det är nu, i Sverige.
    Frågan är om avsaknandet av konsekvenser för ett i sig helt harmlöst beteende kan ha större effekter än vad som direkt är synligt.

  6. Tack tack tack Sanna för att du pratar om det här. Jag är 56 år och gjorde 2 aborter i 20 års åldern. Det värsta jag gjort. Har skuldbelagt mig själv och det har också påverkat min sexualitet mycket eftersom det tog lång tid innan jag kunde sörja och släppa taget om de liv som inte blev. På den tiden levde jag i destruktiva relationer och jag hade inte tillräcklig kontakt med med själv för att ha blivit en bra mamma. Efter många år i terapi lever jag sedan länge i en kärleksfull relation. Min man har barn och nu finns det också barnbarn. Jag är så oerhört tacksam och lycklig för det. Igen tack kära kära du ❤️

    1. Det skuldbeläggs på tok för lite i dagens samhälle. Från politiker i Vänsterpartiet till Moderaterna som bombar Libyen och sedan inte vill ta ansvar för krisen till unga människor i sociala sammanhang som blir råpackade varande helg, förstör för sig själva och andra runt dem och gör det stolt med en ”YOLO” attityd.

      Vi glömmer, vi förlåter och vi försöker sedan lösa symptom istället för att ta och itu med problemen. Jag menar inte här att Sanna är så sjukt impulsiv och oansvarig utan att samhället i sig, fan jag själv, har blivit mer som sådant. Och detta är ett jävla problem. Ska saker som sagt upp till diskussion, så ska inte diskussionen bara vara ”ohhh va du är modig”.

  7. Jag har gjort en medicinsk abort när jag var 29 år. Hade utbildning, bra ekonomi, ägde mitt boende och kände mig absolut mogen att bli mamma. (Alltså parametrar som talar ”för” att behålla ett barn). MEN, jag ville absolut inte ha barn med den mannen och kunde inte stå ut med att i framtiden vara tvingad till kontakt med honom. Så det var en helt igenom egoistisk handling. En handling som gjorde ont i kropp o själ men som gav mig en möjlighet att forma mitt liv.
    Nu har jag två barn med mannen jag älskar och ja, det här livet har jag valt.

  8. Oj, du som skrev en lika konstigt ilsken kommentar på förra inlägget. Och har värsta lösningarna på hur Sanna borde göra istället… ? Konstig inställning.

  9. Tusen tack!!!!! Det här inlägget var så viktigt att läsa för mig! Hör också till de finstilta som blivit gravid ändå, och inte märkt det förrän i 12:e veckan och ändå gjorde abort pga att det inte var rätt tid i livet, ingen fast ekonomi osv.. det blev en sen abort helt enkelt, en hemsk upplevelse både för mig och killen, aldrig mått så dåligt i hela mitt liv och tiden efter bestod av tusentals tårar… men jag skämdes, det är inget man pratar om öppet.. även fast man vill prata ut och liksom få lite tröst så känns det inte rätt! Man får helt enkelt inte prata om abort, man är en idiot som ”mördar” ett barn.. så känns det! Men så skönt att läsa det här och alla kommentarer ❤❤ du är en fantastisk människa!

  10. Mogna och bra beslut. Jag är trött på att ingen klagar på alla totalt omogna människor som ser det som sin rätt att ge liv till en ny oskyldig individ, utan att först ha tagit tag i sitt eget växande. Självupptagna och omedvetna egoister är ord som dyker upp när jag tänker på detta. Motsatsen till dig med andra ord, Sanna. <3

  11. Hittade nu det jag tänkte rekommendera: Natural Cykles. Det låter som ett klockrent ”skydd” för dig där du också får bra koll på kroppens svängningar, ägglossningar och PMS osv.

    1. Skam kan vara bra, särskilt i detta fall. Det är skillnad mellan rätt och fel och det är fel att mörda. Abort är mord av sitt eget barn och man bör skämmas för det, med all rätt. Skäms! Det är skamligt för att det är skamligt. Ansvarslöst, omoget och efterblivet.

  12. Det jag förvånades över var att du hade sex så fort att du inte ens hann läka ihop vilket skapade ytterligare svåra plågor och operationer. Varför riskerade du så mycket igen och igen med vetskapen om hur smärtsamt detta varit att gå igenom, både mentalt och fysiskt?
    Jag menar, kvinnlig kåthet kan självklart vara väldigt intensiv men du ger intrycket av att du inte kan besinna dig utan till varje pris måste ha sex varje gång du är i närheten av en man?! Du nämner att du vill kunna känna närhet och vara nära en man men m å s t e man ha sex varje gång man håller om varandra??

    Om människor dömer dig så kanske det är för att alla dessa aborter bara liknar allt annat självskadebeteende du utsatt dig för tidigare i livet? Att du alltid tycks falla tillbaka i samma galna mönster oavsett vad det gäller. Du framstår som så manisk, och fortfarande så sjuk. Du nämner att det endast är under din graviditet du känt dig helt frisk i kroppen – så kanske hela din omgivning undrar hur du egentligen mår just nu, om du klarar att leva helt sunt utan att vara gravid resten av livet?

    Det kanske inte är helt sunt att du programleder denna svarta pod just nu i ditt liv? Kanske du ska låta Linda programleda och föra samtalen med alla gäster istället? Hon verkar ha kommit mycket längre i sitt helande, hon ger intrycket av att kunna hålla ihop ett samtal mycket bättre. Och framför allt klarar hon av att lyssna. Att producera programmen kanske kan vara din roll?

    1. Hu vilken massa skräp du rapar upp! Hoppas du inte beter dig likadant mot människor IRL – då kan du göra stor skada! Nu hoppas jag att Sanna liksom vi andra kan se dig som det troll du är. Att kategorisera, ge råd och döma någon annan människa med illvilja och förakt är bland det vidrigaste man kan utsätta någon för. Ta en titt på dig själv i spegeln och fundera över vad din vilja att såra och förstöra kommer ifrån? Och vilka andra människor du utsätter för detta.

  13. Tack för att du skriver om detta!
    Jag tillhör också den finstilda skaran.
    Inga preventivmedel funkar på mig.
    Nu har jag två barn och efter sista bad jag dem att sterilisera mig trots att jag bara är 25år.
    Fast det vägrar dem. Och folk runt omkring förstår inte hur man kan vilja steriliseras när man är 25. Men det är en sån press att veta att skyddet ändå inte funkar.

  14. Sofia, vad hemskt att du tvingades till ett trauma i unga år som du levt med så länge. Har du kunnat få någon hjälp?

  15. Hej, jag blev mer eller mindre tvingad att göra abort när jag var 17(skulle fylla 18), graviditeten var rätt så långt gången så jag födde fram barnet. Såg en liten fot när den väl kommit ut. Detta har gjort att min ångest och skuld äter upp mig sakta inifrån och ut. Det har gått snart 10 år sedan dess, jag har 3 barn nu men de finns kvar och gör mig påmind mer eller mindre varje dag.

  16. Jag gjorde en abort när jag var 18. Ung å kåt va man och kondomen funka inte… jag ville absolut inte vara höggravid på studenten. Blev gravid igen vid 24 och även då ett misstag men då behållde vi.
    Har varit tillsammans med samma man som gjorde mig gravid vid arton och som jag idag har två vackra flickor med. Hade jag inte gjort abort då hade jag nog inte haft mina flickor idag.

  17. Jag som adoptivmamma måste säga att jag respekterar ditt sätt att tänka. Tänk på alla barn som har föräldrar som inte ”orkar med dem” eller ”klarar av ansvaret”. Jag hör ibland människor i affären prata oerhört respektlöst till sina barn, för att de uppenbarligen inte klarar uppgiften att vara förälder

  18. Lyssnade just på ditt och Lina Piras program. Du är så stark,klok och inspirerande Sanna! Även jag har blivit gravid 4 gånger trots skydd. Det har resulterat i två barn, ett missfall och en abort. Jag har lätt att få blodproppar och kan därför inte äta p-piller utan bara en sorts minipiller och det funkar inte toppen direkt trots att jag är väldigt noggrann. Sista graviditeten blev till trots minipiller och helamning när yngsta dottern bara var 5 månader… Stor kram till dig!

  19. Jag har blivit oplanerat gravid två gånger pga ingen av oss skyddade oss. Första gången valde jag utan att tveka en sekund att behålla barnet trots att jag visste redan då att jag o pappan ej skulle vara tillsammans. Är oerhört tacksam för det bästa ”misstaget” i mitt liv. Pappan och jag har haft ett välfungerande samarbete kring barnet i alla år. Pappan gjorde även flera år senare två andra kvinnor oplanerat gravida. En kvinna valde abort den andra valde att behålla – det barnet är idag ett mkt älskat litet syskon som jag också är tacksam för finns i våra liv.

    Andra gången hade jag nyss gift mig men kände direkt när jag blev gravid att detta vill jag inte. Jag gjorde abort och har aldrig ångrat mig. Är tacksam för att jag ej har barn med den mannen, vi skilde oss också ganska snabbt.

    För mig var de olika valen enkla. För andra kvinnor kan det vara betydligt svårare. För att slippa ställas inför valet när man de facto är i situationen så är det självklart bäst om preventivmedel fungerar och används. Men det är skit att i princip hela ansvaret ligger på kvinnan och också ”skulden” i efterhand oavsett val. Att vi kvinnor har ett val och är så oerhört viktigt.

  20. En abort är också en kärlekshandling till barnet som ännu inte blivit, det har jag tänkt varje gång jag hört hur kvinnor övervägt sitt beslut. Det är aldrig egoistisk, utan alltid fattat med kärlek och respekt mot klumpen med celler som inte skulle fått det man vill ge. Önskar att kvinnorna ifråga visade sig själva den kärleken och respekten också, istället för att lida och kanske leva i livslång skuld. Stor kram till dig.

    1. Vackert skrivet av dig Stina. Det är ett sätt att beskriva det på.

      Min känsla och mitt beslut var dock egoistiskt. Min enda anledning var att det kändes fel, JAG ville inte. Rent praktiskt hade jag mycket väl kunnat ta hand om barnet. Men jag tycker det var min rätt att vara egoistisk. Klumpen med celler var då en del av MIN kropp liksom andra klumpar av celler är, jag kände ingen särskild kärlek eller respekt. Det är säkert olika från person till person men jag tänker aldrig på hur det skulle ha blivit om klumpen hade blivit ett barn och fötts. Jag har inga samvetskval.

      Jag håller med dig om att det är en bra handling att ej låta oönskade barn födas. Det liv som föds borde vara välkommet och värnas om. Världen är full av föräldralösa och oönskade barn, vi behöver inte fler.

    2. Rent biologiskt från ett evolutionärt perspektiv för att inte tala om moralfilosofiskt så har du ju helt fel och du använder det enbart som ett känsloargument för att stödja dig själv eller eventuellt Sanna.

      Det är nog ganska säkert att varenda varelse skulle vilja ha en chans att överleva.

    3. Känns nästan som att jag överdriver nu men det är precis denna attityd jag är förbannad på och inte den som Sanna har. Hur kan du inte skämmas?

      Du säger ju själv att det var ditt fel, du slarvade, blev gravid och gjorde abort.
      All celldelning måste inte bli barn, nej. Men du BÖR känna skam över att du slarvade, precis som allt annat jävla slarv bör vara skamligt, hur lite det än är.

      Näh, det här får bli sista inlägget för idag..

  21. Been there done that! Ångrar mig inte en sekund. Tyckte det var skitjobbigt men ångrade det aldrig. Hur blev jag gravid? Min partner använde inte preventivmedel.

  22. En till som också gjort abort. Blev gravid som 17-åring och kan inte skylla på annat än ung och slarvig. Tvekade aldrig om abort då, jag var definitivt inte redo att bli mamma. I mina ögon tar man då ett större ansvar än att föda ett barn som man sen inte är kapabel att ta hand om på bästa sätt och ge rätt förutsättningar i livet. Idag är jag 33 år och har tre underbara barn. De kom vid rätt tillfälle och aborten var rätt då och jag skulle gjort om samma val idag.

    Tack för att du delar med dig Sanna! Skammen kring detta måste bort och tjejer ska inte skuldbeläggas på detta sätt. Man är ju två om att göra barn.

  23. Jag har gjort 5 olika tjejer gravida varav 2 med spiral, 1 på p-piller och 1 som absolut inte skulle kunna bli gravid enligt läkarna. Samtliga ledde till abort och samtliga var för oss båda grymt jobbiga. Dock så har jag aldrig i hela mitt liv fått höra att jag var oansvarig. ”just saying”
    Samhället har en lång väg att gå när det gäller så många kvinnofrågor, särskilt denna.

  24. Bra Sanna att du tar upp detta. Jag har två fina barn på 7 och 11 år. Har blivit gravid två gånger efter trots p-piller (och över 30 år gammal.. )Synd att man inte ens ska våga berätta på jobbet varför man mår dåligt.

  25. Tack för att du delar med dig av detta! Otroligt starkt och modigt av dig. Jag själv genomgick en abort i höstas efter att ha blivit gravid trots spiral… Jag och min kille tog ansvar och trodde ju såklart att det var helt safe (såklart!) Vi har ett barn redan som då var 10 månader och ingen av oss kände att vi var redo för ett till barn så tätt. Det är väldigt få i våran närhet som vet om detta, är rädd att bli dömd och att någon ska tycka att ”vi tog den enkla vägen”. Men efter ditt inlägg och kommentarer jag läst här så känns det som att jag skulle kunna ta mig mod att berätta. Tack ❤

  26. Allt ansvar landar oftast på tjejen. Vi ska bekosta preventivmedel som P-piller, dagen efter piller osv.
    Jag blev gravid efter dagen efter piller. Gjorde då en abort eftersom varken jsg eller pappan till barnet var redo att skaffa barn.
    Tufft av dig att våga berätta!

  27. Jag har gjort en abort och skäms inte ett dugg. Jag ville bli gravid, men när det väl hände (väldigt snabbt) så fick jag panik och kalla fötter.. Det är tråkigt att jag inte förstod innan graviditeten att jag inte var redo för barn, men jag är såå tacksam att jag gjorde abort. Nu några år senare har jag haft möjligheten att vara helt redo och fått uppleva ett efterlängtat barn. Det önskar jag alla! Kramar

  28. Jag har gjort två aborter, trots att jag var över 30 och gift med ett bra jobb och barn sedan tidigare med samma man. Och enda skälet till att jag blev gravid var att jag inte skyddade mig.

    Så, många skulle ju skjuta mig flera gånger om ifall de visste detta om mig. Men jag är så tacksam för mina aborter och den vård jag fick i samband med dem. Utan aborterna skulle vi sannolikt inte klarat av att hålla ihop familjen för de barn vi redan har. Med det sagt var det fruktansvärt bägge gångerna (första gången känslomässigt, andra gången fysiskt) och idag äter jag p-piller igen trots att jag inte alls gillar biverkningarna.

  29. Jag har själv gjort tre aborter, bästa jag gjort. Och samtliga i ansvarslösa sammanhang (fylla vid två tillfällen, sket i skyddet alla tre gånger) vilket säkerligen provocerar många. Hoppsan Kerstin, liksom. Men för mig är det en självklarhet att man ska få göra hur många aborter man behöver, oavsett varför eller hur ofta. Till och med ”i stället för preventivmedel” om så krävs. Ingen som inte vill ha barn ska föda barn.

    Men många ger ju skenet av att vara pro choice samtidigt som de ändå ställer krav på hur abort får se ut, vilken slags abort som ska tillåtas och i slutändan vilka kvinnor som aborter ska vara tillgängliga för. Man pratar gärna ansvar och kostnader, men till syvende och sist så handlar det om att kontrollera eller kanske allra helst bestraffa kvinnor man tycker förtjänar det. Kvinnor som gör många aborter eller slarvar med skyddet är ju dåliga kvinnor som får skylla sig själva. Kvinnor som gör abort för att de blivit våldtagna eller för att skyddet inte funkade är bra och ädla kvinnor, de får syndernas förlåtelse.

    Antingen kommer vi överens om att abort är okej eller så kommer vi överens om att det inte är det. Du kan inte vara för aborträtten samtidigt som du moraliserar kring ”godtagbara skäl”, antal eller annat. För antingen är det okej eller så är det inte okej. Det finns inget mellanting. En abort är en abort är en abort.

    1. PS! Håller ej med dig Sanna när du skriver att man inte ska använda abort som den lätta vägen. Självklart ska man välja abort när man vill det, oavsett om det är lätta vägen eller inte. Något annat är bara vansinne. Ingen ska föda barn de inte vill ha oavsett hur de blev gravid.

      Jag förstår såklart att du inte menar så men kommentaren låter moraliserande o fördömande och der tror jag du håller med mig om inte hör hemma o abortdebatten. ?

  30. 3 aborter har jag gjort.
    En som 16 åring utan preventivmedel och 2
    gånger då jag åt jag p-piller. ( minipiller)
    Skäms inte ett dugg.
    2 ggr gjorde jag vad jag kunde och när det trots det ,
    blev som det blev tog jag konsekvenserna av det också .
    Vart är alla killar som skäms för att de varit del i en oönskad graviditet.
    Vem säger till en kille att fy nu kostade du samhället pengar?
    Du är modig Sanna och jag tycker att du är fantastisk!!!

  31. Jag dömmer dig inte Sanna! Jag ser dig som en stark, driven och öppen person som delar med sig av sina tidigare erfarenheter. Sånt som det inte pratas om, vilket jag tycker är fel. Jag känner igen mig i vissa delar du skriver. Jag blev helt oväntat gravid och och visste inte om jag skulle behålla barnet eller ej. Jag gick till psykologer, pratade med vänner och pappan till barnet som absolut inte ville att jag skulle behålla det. Samtliga förutom en nära vän sa till mig ”gör abort och sen är det glömt”. Det är inte så jävla enkelt sa jag varje gång. Det var precis som att min röst inte hördes, som att alla andra försökte ta ett beslut åt mig! Fast det bara gällde mig och min kropp, och ingen annans. Människor dömde mig oavsett vilket beslut jag tog. Jag behöll barnet och är lyckligare än någonsin 😀 Lyckan att få vara någons mamma är det bästa som finns! Kram

  32. Är så glad att du lyfter upp ämnet, det lättar i mitt hjärta och jag önskar så att det var accepterat att prata om utan att bli klandrad och dömd. Jag gjorde en abort för drygt en månad sen. Det är det absolut värsta jag gjort i mitt liv! Och att sen känna att man inte vågar säga det till någon är hemskt. När man som mest behöver stöd och bara någon att prata med ( utöver sjukhusets kuratorer ). Blir så förbannad på mig själv att jag ska bry mig om vad andra tänker om mig, men det är jag nog inte ensam om. Man är så rädd att bli sårad, bli missuppfattad.

    Jag är tacksam för att du är modig nog att lyfta upp det?

  33. Jag slarvade, blev gravid & gjorde en abort. Vägrar att skämmas! Jag är stolt att jag tog ansvar och tog mig igenom det hela ensam. Alla celldelningar måste inte bli barn. Kram!

  34. Tack för att du belyser så viktigt men tyvärr tabubelagt änme. Det kommer att betyda mycket för många, bra och fint skrivit.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..