Kära mammakropp

Ni som läst bloggen ett tag vet kanske att jag försöker lära mig att tycka om min kropp, och kanske särskilt min mage, efter att jag fått barn. Men jag tycker det är så svårt. Jag tycker den är ful och lös, ser ut som en torkad aprikos oftast.

De första veckorna efter att jag fick Ivy tänkte jag att ”jaja men det här kommer ju gå bort och bli som vanligt”. Men allt eftersom tiden gick började jag inse att det inte finns något som heter ”komma tillbaks till sin vanliga kropp”, för kroppen kommer aldrig mer bli densamma! Det är en kropp innan barn, en annan kropp efter. Jag kan träna hur mycket jag vill och ha jättestarka magmuskler, men den lösa huden kommer förmodligen alltid finnas där. Det handlar väl mest bara att acceptera den och tycka om den!

Jag tycker ändå det börjar saaaakta kännas bättre och jag kan liiiite liiiiiiite lite börja förstå vad folk menar när de säger att *det är ett vackert tecken på vad den har skapat*… Jag tycker ju faktiskt också någonstans att det är sjukt häftigt att den gjorde så att Ivy kunde växa och vara säker och frisk under 9 månader. Jag tycker fortfarande det är så svårt att förstå hur våra kroppar kan hålla barn, och vissa till och med FLERA på samma gång! Så, lite credit ska den här lilla mjuka, torkade aprikosen ändå ha. Längtar tills den dagen jag kan gå på stranden och vara stolt över min russinmage, och känna att fy vad coolt att alla kan se att jag varit gravid!

Vet inte riktigt vad jag försöker säga med detta inlägget, men det har väl att göra med hela min längtan efter att vara lite mer *real* här på bloggen och i sociala medier. Visa hur det faktiskt är, eller nåt. Jaja. Det kanske peppade någon, kanske inte. Men i vilket fall så vet ni nu att jag också har en mjuk och skrynklig mammamage och jag kämpar också med att tycka om den. Men heja oss och heja våra kroppar! 🧡 Någon som känner igen sig?

  1. Hög igenkänningsfaktor! Tror våra flickor är nästan lika gamla och inte förens nu börjar jag försöka le mot mig själv i spegeln igen. 2019 är året då jag ska ge mig själv lite jävla kärlek. Det är vi värda!

  2. Jag tycker detta är SÅ viktigt att man pratar om. Det är allt för många som tänker att det är bara jag som ser ut si och så. Speciellt i dagens samhälle där man blir bombad med bilder på platta mammamagar. Vilket också är fantastiskt på sitt sätt, för vi är alla olika.

    Men att prata om att man inte är bekväm med sin egen kropp efter graviditet kan kännas så skuldbelagt. Man ska ju trots allt vara glad över att man fått barn! Vilket man givetvis är. Men man måste också få sucka åt sin fladdriga mage ibland!

    Heja dig! Modigt och extremt härligt att se såna här inlägg tycker jag🤗

  3. Absolut igenkänning!
    Min mage ser likadan ut fast + något kilo 😉
    såhär 4år efter att min dotter föddes.
    Jag har svårt att acceptera det i perioder men har också kvar en delning av magmusklerna som aldrig kommer gå tillbaka (utan operation) trots ihärdigt mama-mage träning efter graviditeten.
    Tack för att du delat med dig! 💖

  4. Känner absolut igen mig i det du skriver, så befriande att du vill dela med dig av något som egentligen inte borde vara en big deal. Men som verkligen blir det idag med all press och stress från diverse sociala medier etc.
    Hoppas att du och aprikosen blir kompisar snart, jag jobbar på att bli kompis med min extra valk som liksom hänger med oavsett träningsnivå :-p

  5. Tack för att du delar med dig! ❤️ Här är en till som kämpar med att försonas med sin russinmage efter två graviditeter. Äldsta barnet säger ”mamma, din mage är förstörd efter att vi låg där inne..” och jag försöker glatt säga att nej, den är inte alls förstörd – bara lite skrynklig.. Jag vill lära mina barn att alla ser olika ut, att det inte finns något som är rätt eller fel, fult eller snyggt. Men jag själv har en bit till för att acceptera min egen kropp och ytterligare en liten bit till för att faktiskt lära mig att tycka om den. Jag tänker att ”alla andra” har släta och fasta magar utan lös hud, även om jag ju vet att det egentligen inte är så.. Så stort TACK för att delar med dig! Du är SUPERFIN! ❤️😍❤️

  6. Så himla skönt med någon som Inte visar upp den där perfekt tonade kroppen efter bara någon vecka! Du hjälper och stöttar många, inklusive mig, med dina ärliga och verkliga inlägg! Tänker också på depressionen och tankar och känslor som nybliven mamma. Tack för att du våge vara så öppen!

  7. Min mage ser ungefär ut som din. Jag tyckte det var jobbigt efter första barnet att inte magen försvann och såg ut som innan, men nu efter andra barnet så bryr jag inte mig på samma sätt. Och jag tror faktiskt det har lite att göra med att jag ser fler operfekta magar på IG, Fejjan och olika bloggar. Plus att jag har fasiken inte tid att bry mig heller 😂
    Jag är iaf en av de som uppskattar din blogg och att du börjat vara mer ”äkta” (Eller vad man ska kalla det). Är så innerligt trött på perfekta retusherade bilder!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Min absolut bästa investering i mig själv

Andra veckan nu som vår babysitter kommer och tar Ivy i några timmar. Taylor kommer på torsdagar 12:30-15:30, och fredagar 9-12. Det är nog vår bästa investering vi gjort på väldigt länge, kanske till och med bättre än terapin som jag för övrigt tror jag ska trappa ner lite på (känner att varje vecka är lite väl mycket, så ska gå ner till en gång var tredje eller fjärde vecka istället). Jag mår verkligen så himlahimlaHIMLA bra de här dagarna, jag har noll stress i mig och jag kan koncentrera mig på EN sak utan att bli avbruten och irriterad stup i kvarten. För att sedan komma hem och vara en rolig, peppad och framförallt närvarande mamma till min lilla ongabit!

Så idag åkte jag till Killebrew som ligger i The Gulch. Här var jag var och varannan dag under graviditeten, det ligger nära Austins kontor och då jobbade han inte hemifrån ännu så jag släppte alltid av honom och åkte sedan ner hit för att jobba lite. Det var kul men så konstigt också att komma tillbaka dit på något sätt, det var lite som ett helt annat liv när jag var där sist. Austin mötte upp mig när han var klar med en write och vi jobbade ihop i någon timme innan vi åkte hem igen.

Det var VARMT ute idag, 16 grader. Så jag passade på att ha mina öppna boots som jag gillar så mycket! 

Alltså kära ni. Jag känner bara så starkt att: det är verkligen SÅ inget fel att vilja komma ifrån sitt barn ibland. Jag blir TOKIG på människor som slänger ur sig kommentarer som ”men varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?”… man, iallafall jag, behöver fylla på mig själv för att kunna ge det bästa av mig som mamma och som människa till Ivy. Det är det min terapeut pratar om varje gång jag går dit, att jag MÅSTE ta hand om mig själv i första hand för att orka med och för att inte helt sprängas inifrån och låta bägaren rinna över hela tiden, som den tyvärr ofta annars gör när klockan är 14 och man inte borstat tänderna eller ätit frukost än för det varit så mycket annat att ta hand om.

Det är inget fel att rå om mig själv, vänner. För mig handlar det om att komma iväg för mig själv en stund, att få träna, och att få göra något jag tycker är roligt = jobba. Vi har jobbat för att kunna få in alla de tre sakerna för mig denna hösten och i början av nästa år kommer det börja på riktigt! Vi har skaffat babysitter – check, och jag kommer börja träna två gånger i veckan på Orangetheory (haha jag och ALLA andra). Längtar ihjäl mig!

Varje gång jag kommer hem efter att få ha varit iväg en stund och jobbat så känner jag mig nästan lite gråtfärdig. Av lycka!  Att få sakna mitt barn lite och inte bara försöka skyndaskyndaskynda igenom allt hela dagarna. Att få snuffsa henne i nacken och gosa tillsammans på soffan utan att känna stress. Ahh. Jag gjorde det idag och det kanske låter helt sjukt men jag har inte känt så på väldigt, väldigt väääääldigt länge. Att jag kan njuta av att bara sitta med henne och göra ingenting. Utan att tankarna är någon helt annanstans.

Så vad vill jag säga med detta? Om ni känner igen er i detta och ni längtar efter att få egentid – skäms för allt i världen inte för det. Och ha absolut inte dåligt samvete över det! Jag började åka ifrån ett par timmar någon dag i veckan redan när Ivy var 3-4 månader, för jag behövde det för att orka med resterande timmar på dygnet när jag var 100% mamma och 0% Amanda. Jag pallade inte riktigt annars. Försök pussla, och se till att era respektive (om ni har någon!) pusslar med er. Det ligger självklart i deras intresse med att det finns en mamma i huset som mår bra 💖 och går det inte pussla med era respektive så ta in hjälp på något sätt. Vi har ingen familj nära, så vi betalar en babysitter. Det får kosta lite men för oss är det verkligen sååååå värt det. Det går oftast om man vill, lyssna på er själva och ta er själva på allvar! Vi behöver göra lite av det vi mår bra av för att kunna tanka på och ge vidare till våra små avkommor 👶🏼

Tack för predikan! Haha. Godnatt från en trött, men glad mami.

  1. Enig! För mig har det blivit viktigt att få komma ut då och då och rå om sig själv lite. Man är inte en sämre mamma för det – amen. Kram!

  2. Så väldigt viktigt! Grejen är ju att pappor gör det här hela tiden, men vi kvinnor ska liksom ge upp hela våra liv när vi blir föräldrar. Sjukt tycker jag. Bästa beslutet jag tagit är att jag började plugga när vår son var 1,5 år. Plugget är på distans och även om det är på 100 % så behöver jag inte plugga mer än 2-3 timmar om dagen men jag lämnar ändå ungen på förskola 6 timmar om dagen. Så bra att hinna ta hand om hemmet och mig själv och sedan ägna mig fullt till sonen när jag hämtat honom. Noll dåligt samvete för det!

  3. Håller med heeeeelt! Jag mår också så mycket bättre i höst när jag har två hela jobbdagar per vecka, ibland gör jag det kvällstid och är med familjen på dagen men jag får liksom känna efter själv, behöver inte försöka hinna ALLT på samma gång de dagar jag är föräldraledig och det är en befrielse 🙌🏻

  4. Åh .. jag tyckte dessa känslor var SÅÅ jobbiga när jag först fick dem. Jag sa och kände samma sak som kommentarerna ”men varför skaffa man barn…”. Men det är ju inte det handlar om. Jag VILL ju vara med mitt barn. Men jag vill också vara en 100% bra, positiv, glad och närvarande mamma. Och DET blir jag om jag får tanka energi någonstans. Alla behöver en paus från allting. Vare sig det gäller att jobb eller att vara förälder. Det är så tråkigt att man måste försvara sig och komma på världens bästa svar på varför man behöver åka iväg en stund. Och jag jobbar fortfarande med spökena som säger att jag inte är en tillräckligt bra mamma som behöver ha egentid. Men, för varje gång jag tar mig det så känns det lite bättre och lite lättare 🙂

  5. Det var en av det bästa akerna med att min Helmer började på förskola. Att man fick egentid att göra och avsluta det man ville (som plugg, jobb eller vara träffa nån) utan att bli avbruten. Och sen komma hem och kunna släppa det för att kunna vara mamma.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Det är MYCKET nu

Alltså, det är så mycket nu. Det är som att jag inte ens vet vart jag ska börja. Eller jo, jag ska börja med det absolut viktigaste: fylla i de här papprerna. För gör jag inte det förlorar jag mitt green card och mitt uppehållstillstånd i USA.. ehhhhh.. hehehe. Jag kan inte tacka mig själv nog för att jag av en slump tittade på mitt green card för några veckor sedan och kom på att det går ut nu sista december.. vill inte ens tänka på vad som hade hänt annars!!! 😱 Hade jag fått åka hem till Sverige och vi fått börja om hela visumprocessen? Vad skulle vi göra med Ivy? Inte kunna ses mer än typ varannan månad, om ens det? Fy alltså, MARDRÖM…. 😭

När man får sitt green card först så är det giltigt i 2 år, sedan får man skicka in en sådan här ansökan om att ”remove conditions” på sitt green card och man får då ett som är giltigt i 10 år istället. Men, jag hoppas ju på att ha medborgarskap innan dess 🙂

Tillsammans med denna blanketten ska även bevis om att vi fortfarande är gifta skickas in. Yep yep, det är no joke här inte! Så kopior på vårt äktenskapsbevis, räkningar med båda våra namn på, kontoutdrag och såklart Ivy’s födelsebevis får vi väl hoppas är tillräckligt med bevisning. Igår när vi började fylla i blanketten kom alla mina stress- och oroskänslor tillbaks som jag hade under hela visum- och greencardansökanstiden för 3-4 år sedan. Usch vad nervigt det var. Men men. Sen kommer jag iallafall bli kallad på en så kallad ”biometrics screening” där de tar längd, vikt, BMI, blodtryck, och andra ”physical characteristics”, och eventuellt även en intervju.

Kommer kännas så skönt när det är ivägskickat, förhoppningsvis i eftermiddag. Sedan är det julkort som ska ut, julklappar som ska inhandlas och massa jobb som ska göras innan vi åker till Austins familj i Oklahoma nästa vecka. Men det fixar jag! 💪🏼

Hoppas ni har en fin och inte lika stressig tisdag! Haha

LOADING..