Gravidvecka 26

Om jag ska vara helt ärlig, så förstår jag inte vad folk pratar om när de säger att graviditeter känns som de är flera år långa. För mig känns det som jag varit gravid en månad, och jag är ett par veckor ifrån min sjunde (!!!) månad nu. Som jag nämnt tidigare har väl flytt och omställning i vardagen + nya jobb för både mig och Austin varit bra distraktioner dock! Så skönt att det gått så fort, iallafall hittills.

Jag tänkte jag skulle göra en ny uppdatering men helt ärligt har det inte hänt mycket mer sedan jag gjorde en gravidupdate i vecka 24.. Känner mig såklart större för varje vecka som går! Den där magranden man kan få är hyfsat tydlig nu! Naveln är helplatt eller petar ut lite. Haha, känns så konstigt. Austin tycker det är lite otäckt. Hahah, så knäpp.

På tal om Austin kommer han bli världens bästaste pappa. Känner mig så lökig men jag känner mig så kär i honom så jag tror jag ska spricka!! Undra om man kommer älska sin man ännu mer sen när man får se honom med ens lilla unge. Han säger att han brukar prata hemlisar med henne (han pratar så nära magen så jag inte hör något) – men oftast brukar det tydligen vara att ”America is the best country in the world”… ja, såatte..

Men som sagt, jag är inne i en period nu där jag inte FÖRSTÅR hur man ska älska någon lika innerligt och mycket som sin man eller familj. Det känns helt sjukt. Såklart att jag älskar min lilla bebis, men hon är fortfarande ganska overklig för mig.. jag vet inte hur hon ser ut och jag känner henne inte. Det ska bli så intressant att se om man får den där direkta kontakten med sitt barn eller om det tar en liten stund/några dagar innan man känner det där bandet/kärleken.

Hur var det för er? Bondade ni så fort bebisen kom upp på bröstet eller efter någon vecka när det största chocken lagt sig?

  1. Känner igen mig i tankarna, kanske mest från första barnet i och för sig, nu funderar jag ju mest på hur en till person ska kunna ta samma självklara plats i vår familj, även om jag egentligen vet att det kommer gå galant, det bara blir! Jag räknar dock med liknande förlopp som förra gången, då jag ju verkligen kände en stor kärlek redan från start, men jag var samtidigt lite chockad över att plötsligt bli mamma med allt vad det innebär. Den där djupare kärleken kom smygande lite senare när vi lärt känna honom mer och verkligen förstått att han var vår! Och på riktigt tar det inte slut, fortfarande växer det för varje dag.

Lämna ett svar till amandanst Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..