Mamm-skam

Vi alla har väl hört om fenomenet ”mom shaming” – att vi är så inpräntade och besatta av alla de där allmänt bestämda reglerna om vad vi mammor ”ska” göra, inte göra, hur vi gör saker, osv osv..

Och det är ju, som vi alla vet, HELT fel att tycka och tänka att andra mammor gör fel, gör konstiga val osv.. vi vet så lite om varann, om varför saker är som de är, och därför har vi givetvis ingen rätt att döma varandra för något. Detta gäller ju givetvis allt i livet, men det är särskilt tydligt i mammavärlden tycker jag.

Men, så sitter jag där på restaurangen och tycker det känns DÖjobbigt att dra fram en flaska åt Ivy, eftersom jag ibland känner att alla mammor som är i närheten tycker det är fel att ge ersättning istället för bröstmjölk. Eller som när jag tar med en barnmatsburk istället, för tänk om någon ska tycka det är fel att ge henne barnmat såhär tidigt? Och om vi är ute sent kanske på en restaurang (har hänt typ…. en gång!? haha) så är jag nervös för om folk ska tycka vi är hemska föräldrar som inte är hemma och låter henne sova i sängen istället..

Jag har varit rätt skonad från att få några sådana kommentarer, men ändå kan jag inte låta bli att noja mig. Min värsta grej, förutom amningen, är nog de få gånger jag glömt mössa på Ivy när det inte varit jättekallt ute, men ändå lite svalt eller småblåsigt, och någon ska tycka jag är en SÅ hemsk mamma som inte har något på hennes lilla huvud. Eller om jag tappar nappen på golvet på caféet och jag torkar av den, stoppar i min mun och sen tillbaks i hennes..

Jag minns när jag var iväg med min kompis som är trebarnsmamma på IKEA, vi satt fram och Ivy i baksätet, och sista 1,5 timmen gallskrek hon. Jag körde, och vi ville ju komma hem, men Ivy var liksom så trött på att roadtrippa vid det laget. Jag minns att jag frågade min kompis flera gånger om jag borde stanna eller om det är okej att hon gråter, och självklart svarade hon bara att ”det är helt upp till dig! Du är hennes mamma!”… även om jag själv kände att hon klarar sig till nästa bensinstation, så ville jag bara veta hur hon skulle gjort. För jag ville ju inte att hon skulle tycka jag var en hemsk mamma!

Samma sak hände fast motsatta roller häromdagen. Vi åt lunch med ett par och deras lilla 2-månaderstjej, det var första gången de var ute såhär med kompisar sedan hon föddes. Efter ett tag började lilla bebisen skrika och mamman sa att ”nej hon borde ju nog inte vara hungrig… men jag vet inte..” och hon kändes väldigt obekväm i situationen att hon skulle behöva slänga fram bröstet mitt i lunchen.. och jag kände så väl att hon var lite rädd att jag skulle tycka hon var en ”dålig mamma” som väntade med att amma tills vi var klara och vi gick ut till bilarna.. Alltså hur sorgligt ÄR det inte! Man ska väl få göra precis hur man vill utan att behöva känna att någon annan ska tycka och tänka om en.. Nä vet ni så ska det INTE behöva vara. Men det ligger väl i vår natur att vi tänker ner oss själva och ursäktar oss för allt och alla!

Nä, det börjar med en själv. Nu ska jag sluta med att lägga energi på att tänka vad andra ska tänka om mina beslut som mami. Jag VET ju att jag gör mitt bästa för att göra rätt val för min lilla fågelunge. Och det borde ju räcka! Eller vad tycker ni? Kämpar ni med det här också eller lär man sig med tiden att sluta bry sig? Om inte så utmanar jag er att försöka göra det med!

Puss och godnatt på er där hemma!

  1. Förstår precis vad du menar och håller med! Det är så många som anser sig ha rätt att tycka och tänka om vad andra gör/inte gör. Och det märks ännu mer när man fått barn. I allt man väljer att göra/inte göra så gnager det där dåliga samvetet och ”vad ska andra tycka/tänka”. Det är bara så FEL!! Det bästa vi kan göra som föräldrar är att utgå från vårt barn och vår familj! Skita i vad andra tycker och tänker om det. Men många gånger är det lättare sagt än gjort.. Ha en härlig dag!

  2. Det är i princip oundvikligt att inte känna som du gör! Jag kan sitta här HEMMA, helt ENSAM, där ingen ser eller hör mig och ifrågasätta mina egna beslut eller vissa saker jag gör som mamma. Jag kommer på mig själv hela tiden med att fråga vänner som är mammor hur och vad de gör med sina barn,fastän jag vet att vi har olika förutsättningar och framför allt att alla barn är olika! Man är så rädd för att göra ”fel”, och kanske särskilt som första gångs mamma. Men som du säger är ju det viktiga att man gör sitt bästa för SITT barn och försöker känna sig trygg i att de beslut man fattar gällande sin egna situation blir bra. Tycker det är så fint att du skriver om det här för det är något som man som mamma oundvikligen känner igen sig i ❤

  3. (Eller adoptivföräldrar, beror ju helt på vem det är som står barnet närmast)

  4. Jag har inga barn själv men jag är verkligen så himla obrydd. Om någon tar fram bröstet och matar sitt barn så tycker jag bara det är fint, vet ju själv hur grinig jag blir när jag är hungrig så jag tycker det inte är mer än rätt att bebisarna får mat när de vill hahah! Sen är ingen en bättre mamma till ditt barn än du och de gäller verkligen alla (med vissa undantag för vissa ska verkligen inte ha egna barn, finns så galet hemska människor..). Barnen har en trygghet till sina föräldrar, oavsett om de vet precis hur man ska göra för att få barnet nöjd eller om de är lite osäkra. Det spelar ju ingen roll, det är bara föräldrarna till barnet i fråga som kan ge sitt barn den tryggheten!

  5. Malin skriver:

    Jag känner igen mig i det du skriver, man blir så osäker på sin intution tror jag. Även om man vet med sig att man gör sitt bästa för sitt barn. Förra helgen fick jag amma mellan påslakan och filtar på ikea min son ’borde’ inte varit hungrig men det var han visst.. tror inte det märktes dock tack vare min kofta. Så kan det gå haha!

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..