Hur relationen påverkas när man får barn

7518821808 img 0367.jpg

Jag fick en fråga förra veckan om jag inte kunde skriva lite om hur min och Austins relation har påverkats post-bebis. Och eftersom jag själv alltid tycker sånt är intressant att läsa om (särskilt under graviditeten, ville vara förberedd på allt!!) så ska jag givetvis dela med mig av mina erfarenheter och hur saker och ting förändrats till det bättre och sämre det senaste året.

7516841136 img 4135 1.jpg

Vi är båda två generellt väldigt obråkiga av oss. Jag har aldrig tyckt om att argumentera eftersom jag alltid viker mig, är liksom så lättpåverkad av andra infallsvinklar.. ha! Så därför har jag alltid i största mån försökt undvika diskussioner och konfrontationer, kanske både på gott och ont.

Austin är en såndär typiskt snäll människa. I mina värsta stunder kan jag verkligen vara otrevlig, ohärlig och bara sådär PMS-sur som man kan bli ibland. Men i sådana situationer när en normal människa förmodligen hade blivit arg tillbaks så är det som om Austin kompenserar min låga nivå med att vara snäll och förstående och rolig istället. Så tack vare det blir det väldigt sällan bråk mellan oss, och om det är situationer när vi inte håller med varann så accepterar vi oftast bara det och går vidare.

Oftast.

7516781376 img 6431 1.jpg

Den senaste tiden har det dock varit aaaningen mer onödiga ”bråk” än vanligt. Förmodligen på grund av stress och deppighet från min sida som tillslut rinner över på någonting han gör eller säger. I sommar har det varit extra prövande när vi varit så tätt inpå familj och vänner hela tiden, men så är det väl i vilken relation som helst. Allt blir oftast lättare när man är på hemmaplan igen, själva.

7516774416 img 0371 1.jpg

Men ja, hur har relationen påverkats efter att Ivy kom? Jodå, vi bråkar helt klart mer nu än innan. Mest om tid och pengar. När man jobbar hemifrån som vi gör så är gränsen mellan privatliv och jobb HÅRFIN, särskilt när jobbet görs i mjukiskläder på mycket oregelbundna tider. Eftersom jag inte heller får ut en endaste liten krona i föräldrapenning så blir det såklart ännu mer stress och press på oss båda att vi måste dra in stålars för att klara oss. Så den där ständigt underliggande stressen tillsammans med min extrema längtan efter att få bli lite mer barnfri under dagarna (till att träna, ladda om, eller jobba.. för seriöööööst, jag klarar inte av en ton till av hjulen på bussen på YouTube!!) gör att ämnet tid oerhört känsligt. Tid vs. pengar, pengar vs. tid. Mycket svårare ekvation när man har barn, enligt moi.

Dsc 5484.jpg

Vi bråkar också mycket mer om småsaker numera. Vi är hundra gånger bättre på att blåsa upp de allra minsta banala sakerna till enorma diskussioner, som givetvis är väldigt onödigt när man borde vara på energisparläge när man har tid tillsammans. Vi gjorde inte riktigt det innan, utan skrattade oftast bara bort det mesta. Så jag tror verkligen att det är den underliggande stressen som triggar igång dessa onödiga bråk om huruvida vi måste ha en specifik sax bara för att klippa bacon med (jag tycker det är väl bara att diska??), om vi ska äta ett eller två lagade mål om dagen (någon annan än jag som är uppvuxen med att bara äta lunch och sen kvällsmacka till middag?) och om nachos med ost i ugnen räknas som att laga mat eller inte.. Och yes yes, vi BRÅKAR alltså om de här sakerna. Som till synes mest har med mat att göra 😅

Vi kan även bråka om saker som liksom bara är faktum, och som vi egentligen bara måste acceptera hos varann. Igår blev jag exempelvis så arg för att Austin inte förstod att jag INTE är en social person som ääälskar att mingla med folk jag inte känner, att jag var tvungen att gå från matbordet. Haha.

7522801760 img 0066.jpg

Men givetvis känner vi oss också starkare som ett team nu än innan. Vi njuter mer av tiden vi har tillsammans som familj, innan tog man tiden tillsammans för givet på ett annat sätt. Det låter väl klyschigt, men trots mer småbråk och mindre sömn så är vi mycket lyckligare nu! Som min bloggiskollega Vanja så fint brukar beskriva det, så ger ens barn någon slags grundläggande glädje i livet bara genom att finnas till. Och det är verkligen SÅ underbart, och svårt att förstå innan man har barn tror jag!

7518821808 img 0353.jpg

Att ha en liten unge lägger verkligen på en stress i livet, men tillför även – givetvis – hundra miljoner gånger mer glädje, glitter och strössel till ens vardag. Jag tar gärna mer bråk och diskussioner med Austin när allt kompenseras tusen gånger om av kärleken vi får av henne. Som tur är vet vi att vi är kompatibla med varann och att allt vi bråkar om bara är småsaker när man sätter det i perspektiv. Så onödigt, men inte skadligt för vår relation. Det kan nog tvärtom vara bra för mig att lära mig att stå för mina åsikter och inte vika mig i motvind.

Img 7235.jpg

Summan av kardemumman är att ja, relationen kan bli lite mer prövande när man har en unge med i spelet. Man är tröttare, mer stressad, mer orolig, mer emotionell. Men jag tror att man oftast också kan bli starkare tillsammans! Man har liksom ansvaret för denna lilla varelse, man ska nu liksom se till att den har ett så bra liv som möjligt liksom. Det är vår gemensamma uppgift, det är det allting egentligen går ut på. Tiden jag behöver för att ladda om och vara en bättre mamma, tiden Austin behöver för att dra in pengar åt oss så att vi kan äta bra mat, bo i ett tryggt område, och kunna åka och hälsa på mormor, morfar och farfar med jämna mellanrum. Allt går liksom hand i hand med varann, och man får bara försöka pussla ihop och lägga upp tiden så den passar ens familj bäst. Det är väl det som folk kallar livspussel, I guess!

Hur har era relationer förändrats sedan ni fick barn? Blev det tuffare eller bara mer underbart? Dela gärna med er i kommentarsfältet! 🧡

  1. Malin skriver:

    Jag är också smålänning och gift med en amerikan så jag känner igen mycket av det du skriver. Det är ganska ensamt för mig att vara hemma och min man jobbar mycket för att kompensera att min lön inte finns längre. Vi bråkar absolut mest om tid och att jag tycker att han är generellt för slarvig hehe men han möter oftast mig med förståelse (han har ett enormt tålamod!)
    P.s Jag tycker att ni borde komma till NJ/NY och hälsa på😊

  2. Camilla skriver:

    Har läst din blogg i flera år, så roligt att få följa dig innan ni blev gravida och sen nu när lilla Ivy finns. Känns som att man känner varann, haha! Så märkligt. Det jag skulle skriva var i alla fall att jag växt upp på samma sätt som du med mat, alltså med kvällsmackan på kvällen. Nu bor jag dock i Danmark där bonusdottern inte får varm mat i skolan, utan har matlåda med mackor med sig. Detta har gjort att jag fått vänja om mig, och tänk vad det kan orsaka problem detta med vanor! Tycker ändå det låter som ni klarat det fint i er relation även efter ni fick barn. Ibland får man bli irriterad, ibland kanske det är befogat och ibland inte. Men jag vet av egen erfarenhet att det tär ännu mer på ens energi och person att gå runt och tänka på att man ska vara så glad och trevlig jämt. Man får ha lite överseende med varann, för i slutändan vet man ju att personen man är med är fantastisk.

    Ha det fint! 🙂

  3. Vi ser till att lägga mer tid på att prata (i hela meningar) och när vi kan går vi ut och äter tillsammans bara vi två.
    Det blir helt klart mer irritation om båda är trötta men så länge vi är ärliga och tar oss tid att kommunicera så är relationen på topp men då får vi verkligen ta tid och inte som förut få tid.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..