Jag vill INTE bli en stay-at-home-mom!

Innehåller annonslänkar

Glad fredag på er gollisar!

I förmiddags tog vi vår traditionsenliga tur till Germantown och Barista Parlor. Det känns som det blir viktigare och viktigare för oss att komma ut och jobba tillsammans allt efter att veckorna och månaderna går.. särskilt för mig. Tror vi gjort det 1-2 gånger i veckan sen vi kom hem från Sverige, vilket känns underbart!

Vi försöker alltid tima in med Ivys nap, vilket väl är på både gott och ont. Gott för att vi inte får något gjort om hon är vaken. Ont för att hennes nap oftast blir väldigt kort.. typ en halvtimme.

Hon somnade i bilen dit och vaknade så fort vi parkerat. Eftersom hon bara hunnit sova knappt 5 minuter tog jag henne för en promenad medan Austin gick in så han kunde komma igång. Tog en stund att få henne att somna om i värmen, men tillslut så stängdes ögonen och jag kunde gå dit jag med!

Ett hyfsat fungerande recept för att få henne att inte vakna så fort man går in är att täcka över henne redan utomhus (i 33 graders värme) eftersom det är svinkallt inne, och även öronen så det dämpar stolar som dras mot betonggolvet och allt smatter med porslin och glas.

Och jag lyckades precis få 2 mail ivägskickade innan…

Hon började gnöla och vakna. Pust.

Det var bara att underhålla barnet, låta henne dricka upp pappans smoothie för att sedan packa ihop oss och åka hem igen. Efter 10 minuter.

Jag är så tacksam att vi kan umgås så mycket ihop hela familjen, att vi båda kan vara hemma och göra sånahär spontansaker med Ivy medan Austin jobbar mer än heltid och jag försöker göra så mycket jobb jag kan också på dagarna. Känns så himla lyxigt, vi tänker verkligen så ofta på hur otroligt bra vi har det! Nästan så vi blir avundsjuka på oss själva, liksom.

Men.

Jag vet att jag sagt det tidigare, men känslan av att känna att jag är något annat än mamma 24/7 blir verkligen mer och mer viktig för mig. Jag är ärligt talat livrädd för att jag ska fasta i något slags stay-at-home-mom-stadie där jag gör hushållssysslor och rattar barn dagarna i ända, det är aldrig något jag känt riktigt kallar mig. Och jag menar, många går ju tillbaks till jobb efter ett års mammaledighet, så det känns ju ändå inte heeeeelgalet att känna ett behov av att få lite break till att göra annat. Dessutom vill feministen i mig gärna känna att jag bidrar till familjekassan också, och att den tiden jag behöver för att kunna göra det är lika viktig som Austins tid han behöver lägga på sitt jobb. Eftersom Austin inte har så mycket ledig tid att bolla med och ”ge” till mig, så är lösningen istället att låta någon annan ansvara för Ivy. Som jag skrev i förrförra inlägget, det är verkligen hela tiden tid vs. pengar. Och ibland är det värt att lägga pengar på att köpa sig tid, helt enkelt.

Så fort vi kom hem smsade Austin en av hans klienter som tokälskar Ivy och som även jobbar som babysitter lite då och då, om hon skulle vilja göra det åt oss. Det blir ju en liten extra utgift varje vecka, men vi båda känner nu att det är värt det. Vi är såklart alldeles för sena med att få in henne på en förskola (får bli nästa höst då man ansöker under våren) så det här får bli lösningen just nu. Givetvis blev Rachel, som hon heter, överlycklig och ville inget hellre än att ta hand om Ivy några timmar i veckan!

Tror vi startar med 3-4 timmar en förmiddag i veckan, för att sedan kanske köra två gånger/v.

Nöjd mami, nöjd familj. Det här kommer bli SÅ nice. Hoppas vi kan börja snaaaaart.

Haffade förresten den här kjolen på H&M igår. Den är i mocka och var nersatt till bara $25! Tror det var bara för att det var den sista som fanns i butiken, och den råkade vara min storlek, för online är det visst ordinarie pris 🙈 HÄR finns den att köpa! Perfekt höstkjol (bonuspoäng för två stora fickor!), och finns även i ljusbeige 😻 Skorna är från Zara och hittas HÄR.

Nu ska det tvättas och diskas innan jag ska fortsätta jobba. Hoppas ni har en mysig fredagkväll!

  1. Lisa skriver:

    Förstår dig verkligen! Nu har jag inte börjat jobba än men vi har ett barn sedan innan som vi inte hittat passande förskola till än och ska nu få tvillingar. Min man måste jobba sjukt mycket pga eget företag osv. Därför är jag lite avis på USA för där känns det först och främst mer socialt accepterat att ta hjälp, samt att marknaden är större för det. Vill ta hjälp nu egentligen men har så svårt att ta in någon heeelt utomstående… men hade kag hittat that one special person hade jag lätt investerat i det! Kram och tack för inspirerande bloggis!

  2. Sofia skriver:

    Förstår dig precis! Hade ingen plan på att vara hemma mamma men blev det ändå.
    Min tjej gick på förskola i Sverige i 9 månader (halvdagar medan jag letade jobb) och sen bestämde vi oss för att flytta till Manchester.
    Var hemma med henne i 9 månader på heltid och sen började hon gå 3 halvdagar på engelsk förskola när hon var 3år.
    Nu ska hon börja på skola på måndag och gå varje dag! Har lite mild ångest men så länge hon trivs kommer det bli lättare!
    Jag ska börja leta jobb även om drömmen vore att öppna ett kafé som bara säljer svenska bakverk 🙌🏽

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..