Mardrömsresa med ettåring

VI LEVER. Förlåt att det varit sådan tystnad här de senaste dagarna – det har varit SÅ mycket! De sista dagarna innan vi åkte hem ville jag maxa tid med familjen, sedan var det då dags för denna fruktade flygresa hem till Nashville.. Eftersom det hade gått så bra till Sverige så förberedde jag mig på att det inte skulle gå lika smooth på hemvägen. Och det var väl kanske bra att jag hade förberett mig på det, för VILKEN resa det var..

Mamma och pappa var så snälla och körde oss upp till Arlanda på onsdagsmorgonen. Flyget gick 12:25 och vi var där i alldeles lagom tid innan. Jag utnämner härmed mig själv till bästa resväskepackaren eftersom båda väskorna vägde 23.0 kg, hahaha. Hade verkligen fått med mig (näääästan) exakt allt jag ville få med mig! Alla kläder, 11 böcker (!!!), två stora vinterjackor, tre stooora halsdukar, ljusstake, durkslag (😂), te, marabouchocklad, pärlsocker, kakao, ooooch ett jättetungt Byredo-ljus som jag fick i födelsedagspresent av min lillebror.

Det jag inte lyckades få med var mina julgranskulor från Svenskt Tenn (ville INTE riskera att de klämdes sönder så de får skickas istället), samt en karaff och ett uppläggningsfat, men det får vi ta nästa gång 🤪

Vi kramade mormor och morfar hejdå, haffade en vagn och gick genom securityn. Har inte lånat vagn innan men det var ju SÅ nice! Vi måste verkligen införskaffa en resevagn, särskilt när vi ska till Thailand i Februari. Vi ska stanna i LA i en dag så då är det ju nice att ha något lättare att frakta henne i, tänker jag. Är inne på en Bugaboo Bee, ska se om jag kan hitta någon begagnad..

Nåväl, allt smidigt på Arlanda och vi kom på planet. Hade bokat plats med säng till Ivy igen vilket kändes skönt. Det var så nice att kunna lägga ner henne de timmarna hon sov på förra flyget! Då hade jag ju ett säte ledigt bredvid mig, men nu hade jag inte det. Men, det var en VÄLDIGT trevlig mamma, lite äldre än mig, med sina lite äldre barn som satt där. De lekte med Ivy så det kändes jätteskönt att iallafall ha hamnat jämte någon som var så trevlig och förstående!

Vi hade även en VÄLDIGT trevlig flygvärd som underhöll Ivy som tyckte det var väldigt tråkigt att sitta ner och vänta på att alla skulle komma ombord. Han nämnde efter en stund, när det nästan var klart, att det är en hel rad bakom oss som ser ut att komma bli helt ledig.. och erbjöd oss att flytta dit om vi ville. Det var ju en nooooo brainer för mig! Hellre att kunna sprida ut sig och inte ha sängen, då kunde hon ju ändå ligga på sätet jämte mig. Sagt och gjort flyttade vi bak och installerade oss på våra fyra säten. UN-DER-BART.

Mina grejer och en välbehövlig Coca Cola på ena sidan, provisorisk säng och Ivy’s grejer på andra sidan. Nu kände jag att: ska det alltid gå såhär bra när jag flyger själv med henne så kan jag göra det tusen gånger igen! Vad vaaaar det här för flyt liksom.

Lagom tills maten rullades ut somnade Ivy. Det var väl både bra och dåligt – bra så jag kunde äta ostört 🙌🏻, dåligt för hon hade knappt ätit någon frukost och vägrat mellanmål och klockan var nu runt två på eftermiddagen. Men jag hade ju laddat med maaaassa klämmisar, bananer, russin och kex så jag tänkte att det finns ju ändå nåt hon kan få i sig även om hon inte får någon ”riktig” lunch. Jag njöt av matro och av att kunna lyssna på 1,5 podd och blunda en liten stund, men kunde ju inte helt somna eftersom jag behövde ha koll på ifall Ivysen skulle vakna till liv igen.

Och det gjorde hon, ganska så mycket för tidigt tyckte jag.. Försökte få i henne några klämmisar men hon vägrade alla tre olika sorter jag erbjöd henne. Tryckte i henne några bitar smörgåsrån och en näve russin, så lite fick hon iallafall i sig. Och vatten drack hon. Hade lite ångest över att hon inte ätit något, men tänkte att hade hon varit hungrig så hade hon ju antagligen ätit.

Vi hade nu 5,5 timmar kvar på flyget och jag kände att jag HOPPAS ju att hon somnar igen om en stund.. hon kändes ju inte så värst nöjd och började bli lite otålig en stund efter att hon vaknat. Bökade och stökade, försökte underhålla med hennes favoritböcker och det funkade ett tag! Även Saltkråkan på teven gick hem, tror vi kollade om tre gånger lite från och till under hela resan. Hon gillade Båtsman och alla andra djuren, så det var bra. Inget tecknat ville hon kolla på, haha.

Men, sen. När vi hade 4,5 timmar kvar börjades det. Hon var SÅ trött, var SÅ onöjd, var förmodligen hungrig och hade ont i sina tänder. Hon dreglade sååå mycket och grät och höll sina små pekfingrar på sina tänder som håller på att komma up.. stackars, stackars liten!! Så den sista halvan var verkligen bara kaos. Försökte lugna henne med att stå upp utanför toaletterna en stund och efter ett tag lugnade hon ner sig, men så fort vi gick tillbaks och satte oss var det skrik och panik.

Jag tror man liksom bara går in i en bubbla, eller jag gjorde det iallafall. Jag höll mig lugn och sansad, höll om henne fast hon var som en hal ål och slängde och flängde.. Men det var INTE kul. Det kändes så jobbigt. När vi skulle landa fick hon dessutom ont i öronen, höll sig för öronen och grät ännu mer. Lilla lilla snuttan! När vi var på marken i New York var jag så slut att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna.. hon panikgrät, och givetvis meddelade piloten att vi inte hade någon gate så vi stod bara still i 15 minuter. De 15 minuterna kändes som TIMMAR. Planet började rulla mot gaten, och…. PRECIIIIIIISSSSSS när motorerna stängdes av slocknade Ivy. Så hon fick sig 30 sekunders sömn innan hon vaknade av att jag ställde mig upp…. suck.

Img 4197.jpg

Sedan var det passkontroll, jag råkade ställa mig i ”fel” kö med alla andra istället för att gå till den automatiska kontrollen för oss permanent residents och citizens.. så där gick 30 minuter åt att stå i kö och Ivy grät och var helt bångstyrig halva den tiden.

Så var jag SÅ dum och osmart.. jag hade kanske 10 meter kvar på kön när en kvinna kom och sa att vissa visum kunde gå bort till andra sidan där det var mindre kö, och så frågade jag om Green Card och hon bara ”eh ja du ska ju vara där borta!”.. så hon släppte ut mig, jag gick till en maskin som scannade våra pass och tog bilder på oss, men så frågade den inte om att scanna mitt green card som den brukar.. och givetvis kom mitt lilla kivtto ut och sa att jag måste ställa mig i kö för extra check. PUST. Alltså det kändes som ett skämt. Som tur var hade Ivy lugnat ner sig nu, men då fick jag stå i kö igen och då kom tårarna igen. Jag kände mig som en sån supermamma som fixade detta själv, men var så nervös inför detta 5 timmar långa bytet.. (och då visste jag inte att flyget därifrån skulle bli försenat så det blev SJU timmar tillslut)..

Vi kom igenom kontrollen hyfsat smärtfritt trots att jag kämpade med att hålla tillbaks tårarna. Sedan skulle väskorna hämtas ut och checkas om, det var också ett supermamma-moment. Men jag fixade det! Slängde upp dem på en vagn som jag styrde med vänsterarmen (ni vet hur man måste trycka ner handtaget för att den ska köra… PUST) medan jag bar Ivy i högra armen. Sedan skulle vi gå igenom security igen och då hade Ivy blivit så trött så det var inte klokt. Men hon var helt okej, lite stök och bök var det väl men inte som i första kön tack och lov. Allt bara tog SÅ lång tid, men det kanske var lika bra eftersom vi hade ett så långt byte.

56513757329 a5263ddd f147 40ef 8636 7244576570ea.jpg

Tillslut kom vi till gaten och Ivy somnade på mig. Satt där några minuter och kände att det här kommer inte funkar i tre timmar. Dels av alla utrop i högtalarna, dels att det var så stökigt och oskönt att sitta med henne.. så jag bestämde mig för att leta upp United Club och sätta mig där istället. Sagt och gjort gick jag med sovande barn och packning till andra sidan terminalen. Hon var såklart helt slut, det var ju nästan midnatt för henne nu och hade bara sovit 1,5-2 timmar på flyget. Satte mig vid första bästa bord och försökte vila och andas. Försökte göra en liten ”säng” med min stickade tröja på golvet och lägga ner henne men då vaknade hon. Så hon fick fortsätta sova på bröstet men det gjorde inget. Det var bara SÅ skönt att få lite ro.

Efter två timmar där var jag så kissnödig att jag var tvungen att gå till toaletterna innan vi skulle påbörja vandringen tillbaks till gaten. Alltså, det är ju SÅ mycket smidigare att gå och kissa när man har ett barn som kan stå upp. Hade ju inte kunnat typ om hon kröp? Med händerna på det golvet och att de då kan rymma mycket lättare tänker jag, haha. Eller är det någon som lyckats kissa när ni burit på ongabiten? 😝 #momlife

Väl tillbaks till gaten ser jag att flyget blivit försenat.. 1,5 timme. SUCK. Såååå det var ju bara att försöka underhålla, vi gick mest runt. Som tur var var det ju inte så mycket folk såhär sent på kvällen så det gick ganska smidigt att låta henne vandra runt. När vi väl kom på planet vid 22 (lokal tid) slocknade hon direkt och sov hela resan hem. SCORE.

Det var så skönt att komma hem ändå. Austin hämtade upp oss och Ivy blev SÅ glad av att se sin pappa igen efter tre veckor! När vi kom hem blev hon även sååå glad av att se alla sina leksaker, haha! Vi slängde oss i sängen direkt och hon sov ändå hyfsat mellan oss genom natten. Vaknade vid 5 och då gick Austin upp med henne så jag fick sova några timmar till. När jag vaknade ”fixade” Austin frukost, aka åkte och hämtade upp en klassisk country style pancake breakfast från ett lokalt litet ställe. Ett riktigt varmt välkomnande hem till USA igen med andra ord, haha.

Inatt sov Ivy ännu bättre, vaknade inte en gång mellan 19:30-05:30! Då gick jag upp med henne, var nog lite jetlaggad och kände mig rätt pigg också. Gav henne frukost och tog tag i disken och städade under sinken och på diskbänken. Ni ska få se resultatet i ett annat inlägg!

Nu tar Ivy en liten nap så jag ska nog passa på att träna lite grann och jobba. Vi hörs snart igen! Puss, och tack ni som orkade läsa ända ner hit!

  1. Varför har Du skrivit en megalång text om något som de allra flesta nog har varit med om eller iallafall inte lägger så stor vikt vid. Hoppas det inte blir så många fler långresor, var god tänk på vår miljö.
    Just nyfiken.

    1. Hejsan! Det gjorde jag för det är många andra mammor som läser min blogg som jag tror kan känna igen sig i detta. Nu vet jag inte om du har barn eller inte men för mig är det viktigt att dela med mig av även de här jobbiga sidorna av mammalivet, och jag vet att det är väldigt uppskattat – megalätt text eller ej. Och det med att jag flyger är tyvärr något jag kommer behöva göra för att kunna träffa min familj, och hade vi bott i Sverige hade vi flugit för att träffa min mans familj i USA. Jag vet vilken miljöpåverkan det har men att träffa familj och vänner väger mer. Jag kompenserar det med annat, såsom att både jag och min man jobbar hemifrån och inte använder bilen dagligen som många andra gör, väljer ekologiskt när jag kan och är noga med sopsortering. Jag tror inte man kan göra alla rätt vad gäller miljöfrågan men man har ett ansvar att göra det man kan.

      1. Först och främst fruktansvärt onödig kommentar. Henens blogg och hon skriver det hon känner och vill. För det andra super intressant inlägg då det är många mammor som lever som hon gör och behöver resa med sina barn ibland och då är det så bra att hon delar med sig av sina erfarenher. Till det sista, rubriken talar för sig själv. Läs inte då om du inte är intresserad.

        Tack för att du delade med dig och så starkt att ha gjort resan fram och tillbaka

      2. Du, Amanda! Skit i Elsas märkliga kommentar. Bra att du delar med dig av din upplevelse, som du säger är det viktigt att se både det som går bra och det som går dåligt (oavsett hur ofta eller hur många andra som upplever det dåliga. Och angående långresor, såklart är det naturligt att känna att familjen är viktigare än att skippa flyg pga miljön.

  2. Hej Amanda! Vilken resa ni gjorde! Kan inte fatta hur du orkade med allt.
    Men du är ju världens bästa super-mama! Hoppas ni kan ta det lite lugnt o ha en skön 1:a advent. Massa puss o kram till er alla tre! ❤️🤗🌟🔥😍

  3. Som sagt, vilken super mamma du är!! 🌟 Kan verkligen tipsa om baby Zen Yoyo+ som resevagn! Våra resor har underlättats såå mycket sen vi köpte den. Fälls i princip ihop med en hand (två enkla steg) och man får ha med den på flygplanet som handbagage 🙌🏽 Vi har till och med kört vagnen i flygplanet (åkte business då dock) men Chloë sov så det var såå skönt 😅 Kram!

  4. Fantastiskt bra jobbat Amanda! Det är inte lätt att resa ensam med barn, så hatten av och more power to you! Vad gäller resevagn kan jag varmt rekommendera BabyJogger City Mini Zip. Supernöjda!

  5. 👏🏾👏🏾👏🏾👏🏾👏🏾 Du är en riktig fantastisk supermom!
    Det är absolut inte lätt att att resa med barn ensam, särskilt när dem behöver underhållas och dem har svårt att sova i alla miljöer.
    Gällande resevagn tipsar jag babyzen yoyo, väldigt kompakt och liten!

  6. Haha! Alltså förlåt, men jag fick typ hjärtklappning bara av att läsa detta. SÅ grym du är som ens överlevde en sån resa. ❤️

  7. Nästa gång du och Ivy kommer till Sverige får jag flyga över till er först så ni inte behöver flyga ensamma 😉😘

      1. Alltså, Elsa. Stort grattis till dig om du aldrig behöver förflytta dig med flyg. Andra människor har inte de förutsättningarna. Det finns säkert många bättre saker du kan göra för att göra skillnad för miljön än att kritisera Amandas resa. Det är inte som att Amanda veckopendar mellan USA och Sverige direkt… 😉

  8. Jag känner med dig! Hemskt när det blir så..
    Resevagn så rekommenderar jag BabyZen Yoyo. Bästa inköpet jag gjort någonsin!

  9. Starkt jobbat, senast vi flög över med vår bebis bröt jag ihop vid kontrollen …
    Ville bara höra vilket flygbolag ni flög med? Vi har flugit med Air Canada och Norwegian t/r SF med vår bebis, men inget av bolagen var bra tycker jag. De var riktigt otrevliga och ohjälpsamma. Till nästa gång, efter jul, hade det varit kul att få tips om ett annat bolag 🙂
    Ha det fint!!

    1. Men åh!! Vad tråkigt att höra 🙁 Vi flyger nästan alltid med SAS och har bara bra erfarenheter med dem! Tycker alltid de är väldigt hjälpsamma när man har barn, första gången vi flög med Ivy kom de ut med en bricka med burkmat och kex till henne utan att vi hade bett om det. Sen har det inte hänt efter det men iallafall, haha! Så jag kan verkligen rekommendera dem! Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..