Jag har i alla fall en rackarns fin kappa

Innehåller annonslänkar

vanja wikström outfit monki rutig kappa

Jag pausar en stund ifrån allt som känns för omfattande att ta in, så i dag roar vi oss med att spana in denna kappa från Monki som jag haffade för några veckor sedan, och som gör mig så innerligt glad. Valde mellan den rutiga (som jag haffade) och denna magiska färg. Men gick på rutigt, så nöjd. Den där vardagsglädjen alltså, ACK så viktig just precis nu. ✨

vanja wikström outfit monki rutig kappa 2

Jag har alltid tänkt att jag inte är en kapp-person. Det…passar liksom inte mig. Jag ser för..strikt ut? Har jag känt i alla fall. Men SÅKLART är det med kappor som med det mesta annat – det gäller att hitta RÄTT kappa. Och det har jag nu gjort. ☺️

vanja wikström outfit monki rutig kappa 4

Älskar att man kan ha tunna grejer under och slippa packa in sig i tjockatjocka stickade tröjor hela tiden. Längden på plagget gör att värmen behålls så ofantligt mycket bättre. (FINNS det något värre än när kalluft sipprar in längs ryggraden, i glappet mellan jeans och tröja/jacka?! 🙃) Så det funkar fint med tunnare grejer under denna, även i november. 🙌🏻 Hjälper såklart att kappan är i ullblandning.

vanja wikström outfit monki rutig kappa 3

Känner mig typ lite…brittisk? Lite Fearne Cottonsk. Å det e ju inte kattpiss. 💁🏼‍♀️🍂

vanja wikström outfit monki rutig kappa 5

Älskar hursomhelst dels min fina kappa (som alltså hittas här), och dels att jag slagit hål på min egen ”jag kan inte ha kappa”-myt. Aldrig bra att begränsa sig. Om man inte är Donald Trump, såklart. Då är det alltid bra att begränsa sig.

IMG_2724

Avslutar detta fräsi fräsi-inlägg med en bild på en ASGARVANDE your truly. Har ni SETT en så lång haka förut, någonsin? Det är jag och Jim Carrey i The Mask, liksom. 🤪

vanja the mask

Could be twins! 👹🍒

  1. Cissi skriver:

    😂😂😂😂 Älskar din humor 😂😂😂 Jämförelsen med the mask 😂😂😂 Asså dör av garv. Du rockar Vanja 😘😘😘

  2. Lisa skriver:

    Jag har den i svart och kan bara hålla med. Den är helt underbar. Perfekt längd och varm!

  3. Jag har tittat på den gröna men är lite rädd att den är som de flesta andra av Monkis kläder. Väldigt stor och ”bufflig”? Hur är den här?

    1. Lisa skriver:

      Vill du ha en figursydd kappa kanske den inte är rätt, men jag älskar den här modellen. Känns modern i snittet och längden gör att den ändå inte känns så bufflig. Jag har alltid bara haft mer figursydda kappor innan men gillar den här skarpt.

      1. Tack, får nog testa i så fall😊

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..

Hur länge ska vi ha det såhär?!

IMG_0143

Känns som om det var ett tag sen jag uppdaterade på måendeläget. Det är…sisådär. Vi gjorde det klassiska (I guess) misstaget att när Niklas började känna sig bättre så började han göra mer – och då kom backlashen. För även om sömnen är något bättre och huvudet klart bättre (tack vare Mirtazapinet) så får vi såklart inte glömma att det ligger en fet jävla utmattning och lurar i det här också. De senaste dagarna har Niklas mått uselt, varit extremt trött och bara kunnat ligga på soffan i princip. Vi måste dra i nödbromsen.

Det är bara så sabla frustrerande. För oss alla. Vi vill ju liksom bara att livet ska komma tillbaka, men nu har vi insett att vi måste tagga ner 100%. För även om Niklas inte direkt varit tokaktiv (en ”normal” person skulle nog tycka att han varit duktig på att både vila och ta pauser) så har det ändå blivit alldeles för mycket. Och på grund av det känns det nu som att vi förflyttats tillbaka till hur det var i slutet av sommaren, och det är INTE ROLIGT. För någon av oss.

Men. Vi vet ju vad vi behöver göra. Bromsa, räkna bort Niklas helt och se det som han eventuellt kan/orkar göra som en bonus. Inga krav. Inga måsten. Får han inte den möjligheten sätter vi oss själva ännu mer i skiten, för det här är något som inte går att skynda på. Gör vi det kommer detta ta ännu längre tid.

Det är bara det att det såklart är PLÄTTLÄTT att förstå, men inte riktigt lika plättlätt att få till i praktiken. För någon av oss. Jag hajar till tusen procent att det bara kommer att bli värre om vi inte låter Niklas vila. Men det ÄR jobbigt att leva med någon vars dåliga mående påverkar mig och mitt liv så mycket. Och har gjort så länge. I veckan var jag på Acast för att gästa en podd, och i det avsnittet blev det så att vi pratade rätt mycket om den kris jag och Niklas går igenom just nu. När vi avslutat slog det mig att jag satt i exakt samma studio för drygt ett år sen, gästade podden ”Ofiltrerat” – och pratade om samma jävla kris. Den enda skillnaden är att nu är har det hunnit bli mycket värre. Då börjar man ju tänka – hur länge ska vi ha det såhär?!

IMG_0144

Just nu sitter jag på kontoret, där jag hittade denna mögliga kopp kaffe. Vacker ändå! Niklas mamma hjälper till med kidsen så jag har stuckit hit för att få vara helt själv en stund.

Värst är det såklart för Niklas, det är ju hans liv som rinner bort. Där dagarna bara är till för att ta sig igenom. Men det är jobbigt för mig också. Svårt att böla dock, när den andra liksom alltid har det ”värre”. Nåt vi båda är medvetna om, och pratat kring. Skämtat om. Men det är jobbigt. Det är jobbigt att få livet ofrivilligt decimerat under så lång tid. Det är jobbigt att ha det yttersta ansvaret. Det är jobbigt att alltid behöva pussla med barnvakt för att kunna göra någonting utanför hemmet utöver arbetstid. Det är jobbigt att vara den som i 98% av fallen är den som fixar å trixar med allt som krävs när man lever barn- å familjeliv.

Ibland blir jag avis på par med barn i parken. Tänker hur lyxigt de har det som kan avlasta varandra. Tills jag kommer på mig själv, drar upp tankarna ur sumpträsket och påminner mig om att alla har sina krig. ALLA. Det syns inte utanpå, men vi kämpar allihop med något. Är det inte det ena, så är det det andra. Och ingen har det förmodligen lättare än någon annan. Kanske stundtals, men i det stora hela tror jag det flesta av oss får ungefär lika stor del av sleven både vad gäller lycka och olycka.

Hursomhelst. Med det här inlägget vill jag på INTET SÄTT svartmåla Niklas, jag vill egentligen bara böla en smula. Säga att det är synd om mig också, typ. Och bara för att jag just nu tycker synd om mig själv (det måste man få göra ibland, man ska bara inte fastna i den känslan) betyder det inte att jag INTE tycker synd om Niklas. Eller inte förstår hans situation. Jag är bara så trött på det här. Precis som han är. Vi vill båda bara kunna lägga den här skiten bakom oss och få tillbaka ett mer normalt liv. Kanske är den här bitterheten just nu också en produkt av att vi liksom fick några veckor nyligen, där vi fick smaka på just det. Ett mer normalt liv. Och nu har det ryckts undan med besked, för att vi inte skötte oss.

Men jag tror det är precis såhär det brukar gå för de flesta som är utmattade. När man börjar känna att livet liksom kommer tillbaka är det SÅ LÄTT att göra misstaget att göra för mycket – och vips har man gått framåt två steg, men ramlat fem bak. Då inser man att man måste agera – igen. Och förmodligen är det först då som den egentliga återhämtningsfasen faktiskt kan börja.

Återigen – jag vill inte klanka ner på Niklas med det här inlägget, det är inte det som är syftet. Så jag vill absolut inte läsa något i kommentarsfältet om att han ska ”rycka upp sig” eller så. Att lägga mer tyngd i hans redan överfulla skuldskål är inte heller min mening. Jag vill mer uttrycka min genuina TRÖTTHET över den här situationen, och frustrationen att vi måste tillbaka till ruta ett vad gäller Niklas deltagande i familjen. Det suger. Men vi har inget val. Plockar vi inte bort honom nu så kommer vi inte ha någon möjlighet att plocka tillbaka honom i ett senare skede. För då kommer det liksom inte finnas någon att plocka tillbaka.

Så nu backar vi, gör om och gör rätt. Nödbromsar för att kunna växla upp längre fram. Väldigt mycket längre fram. I morgon ska Niklas till en KBT-terapeut, ska bli intressant att se om hen kan komma med fler verktyg som kan hjälpa oss på utmattningsfronten. Och sen funderar vi på att försöka ta en ny vända hos Stressmottagningen. Nu mår Niklas ändå så pass bra att han borde kunna delta i deras program.

IMG_0129 (kopia)

Nu tänker jag lägga mig på soffan här på kontoret och titta på muggarna på bilden ovan. Välja ut sex stycken att köpa. Tycker de är bland de finaste muggar jag någonsin sett, och vill haffa de perfekta bryggkaffekopparna som skänker vardagsglädje deluxe. Sånt behövs tamejtusan när vardagsglädjen är viktigare än någonsin. För det är den nu, allt som kan GE energi i det här läget är så, så SÅ viktigt. ❤️

  1. Emilia skriver:

    Älskade fina vän! Jag vet att ni klarar detta! Du är så imponerande stark! Men jag förstår att det känns hopplöst ibland! Jag tänker ofta på dig om dagarna nu när mitt liv rasat samman! Att det jag skulle behöva just nu är att få komma till & barnen och bara få vara med dig & kunna prata! Du har blivit en så viktig del i mitt liv & jag saknar dig varje dag! Tänk om vi kunde få till det, jag behöver komma bort så himla mycket just nu! Glöm inte att du är bäst gumman & jag finns här om det är jobbigt! 💞

  2. Tova skriver:

    Jag har själv mått dåligt i livet och jag har jobbat inom psykiatrin som sjuksköterska. Något som hjälpt mig o andra är att påminna sig om att inget varar för evigt. Att om en tid kommer detta som man går igenom du ligga bakom en, som något man gick igenom. Som inte längre är.

    Alla har sitt som du säger. Det är ju så. Varma tankar till er. Det kommer att bli bättre.

  3. Åsa skriver:

    Påbörjade en lång värmande kommentar, men det känns som att jag upprepade så mycket som du redan fått läsa i alla fantastiska omtänksamma och kloka kommentarer. Jag får istället instämma med en hel del som du redan läst. Önskar jag kunde köpa en liten lägenhet till er att ha som andrum när någon av er behöver. Ett varmt och tryggt hus på landet som alternativ ibland, en fin barnvakt som gjorde allt för er. Jag hoppas du kan höra mina tankar ibland när jag säger att DU är helt otrolig som står upp efter allt ni går igenom. Och att du kan få all den hjälp som du också behöver för att klara av detta! Vet att du låter enkelt att säga att du behöver komma iväg mer ofta, nu vet vi ju inte omfattningen av hjälp från era nära och kära. Men ta ALL sådan hjälp ni kan. Många kramar till er!!

  4. Hanna skriver:

    Det är så värdefullt för andra anhöriga (tex jag) att du delar med dig! Både av tröttheten i att leva med en sjuk partner, men också av att det är OK att hitta vardagsnjutning.

    Tack. Tack. Tack.

  5. Miccan skriver:

    Fina Vanja! Självklart är det svin jobbigt för dig att ta hand om två barn, sköta hushåll, driva företag och samtidigt hålla humöret uppe. Dina känslor är helt normala, bara så. Såklart är denna situation fruktansvärd även för Niklas, för som du säger så rinner hans liv iväg och barnen blir större för varje dag och han kan liksom inte vara med. Kanske vore det bra om Niklas kunde bo själv ett tag? Kanske hos sin mamma eller någonstans utanför stan där det är lugnt, tyst och mörkt? För att ständigt ha någon som är där fysiskt, men som inte orkar vara där psykiskt pga utmattning är, frustrerande.

    Både för dig som vill kunna räkna med honom som medförälder och livspartner, men även för honom som vill finns där, men som egentligen inte orkar. Och då det dåliga samvetet tickar på och man får en glimt av energi kastar man sig in i livet för att bara för en sekund få slippa all ångest och dåligt samvete som kommer med en utmattning och få chansen att vara ”som förut”. Grejen är den att det bara blir värre och värre tills det tillslut blir ohållbart. Det kan aldrig bli som förut, men det kan bli något annat.

    Att flytta från stan kanske inte är ett alternativ för dig då du har både kontor, jobb och förskola i stan, men Niklas kanske måste, även om han inte vill, i alla fall under en period. Att leva i renoveringskaos med två små barn är jobbigt även fast man inte är utmattad, att leva i det när man är utmattad är inte mänskligt och nästintill omöjligt att hämta sig ifrån.

    Kanske vore det Även en bra idé att du fick eget samtalsstöd där det bara för en timme handlar om bara dig, där du får vara frustrerad, ledsen, arg, besviken, men kanske även hoppfull. Genom samtal med sig själv kan man få de bästa svaren och att lyfta lite på locket och lätta på trycket är viktigt för alla och kanske just nu även för dig. För det handlar om just nu, det kommer inte att vara såhär för evigt. När ni blir tillräckligt frustrerade, det är då man tar action och förändrar situationen.

    Jag hoppas ni kommer fram till något som är bäst för just er. Du är fantastiskt, glöm inte det ❤️ Ps. Skulle det vara aktuellt för en tillflyktsort för Niklas under en period vet jag en plats, bara skicka mig ett Mail ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..

Sjukt smart belysningslösning!

trådlösa spotlights vanja wikström 5

Äntliiigen är det så pass i ordning här hemma att vi kan börja slinka in på småfixet. Detaljerna, ni vet. 🙌🏻 En sån sak är punktbelysningen i lyan, som behöver bli bättre. De djupa fönsternischerna är till exempel väldigt mörka, och vi har därför letat efter en bra belysningslösning. För att slippa dra om en massa el har vi hoppats kunna hitta någon trådlös variant (vår belysning i köket styrs med en trådlös manick t ex, SÅ skönt!), och i veckan fick vi hem dessa:

trådlösa spotlights vanja wikström 4

LED-spottar som sätts upp med dubbelhäftande tejp, och styrs med fjärrkontroll. Det är Niklas som snokat upp dessa genom att tänka utanför boxen och googla ”garderobsbelysning” som ju ofta har en massa trådlösa varianter numera.

trådlösa spotlights vanja wikström 2

Så fort vi fick hem dem ville vi testa! Så de åkte upp i nischerna på direkten.

trådlösa spotlights vanja wikström 3

Resultatet! 😍 Vi är kalasnöjda!

trådlösa spotlights vanja wikström 1

Lamporna går på batterier (vi kör på uppladdningsbara), men de ska ju inte dra så mycket iom att det är LED-spottar. Så förhoppningsvis håller de läääänge. Med fjerrkan kan man sen välja om man vill ha kallt eller varmt ljus, hur stark styrka lamporna ska ha samt även tidsinställa om de ska vara på i 15, 30, 60 eller 120 minuter innan de automatiskt stängs av. Sjukt smidigt! 🙌🏻

trådlösa spotlights vanja wikström

Här ser ni före och efter! Vi har spotten på väldigt låg ”mysstyrka”, men trots det så blir det en helt annan känsla i rummet tycker jag. Det är de små detaljerna som gör´t. ✨

  1. Anna skriver:

    Hej! Jag undrar vad er fina skjutdörr kostade (inklusive arbete)? Funderar på liknande lösning här hemma nämligen. Supertacksam för svar 🙏

    1. Den var dyr utav helvetet, men SÅ värd pengarna. Gör hela rummet och ger oss glädje varje dag. Platsbyggd av finsnickare i frostat glas och ek, kostade ca 40K.

  2. Ääälskar trådlöst <3 Vi har en liknande lösning i med fjärrkontroll, och sen en lampa som tänds i badrummet när man går in. Älskar teknik haha!
    Fast jag hade nog varit sugen på att hänga upp snygga "fönster"lampor i de där nischerna.. Några skulpturala lampor som blir som ett konstverk i sig liksom… typ åt hållet https://www.ellos.se/markslojd/fonsterlampa-minna-borstad-massing-vit/1502968
    eller
    https://www.ellos.se/by-rydens/soul-stripe/1577487-01

  3. Åsa skriver:

    Hallå! Undrar om du fortfarande säljer dina klistermärken någonstans? Här sökt men hittar bara stängda hemsidor… Ge mig ett tips vart jag kan hitta dessa perfekta julklappar till min ”VSCO girl” (dotter😂)
    Tack på förhand, Åsa

  4. Clara skriver:

    Detta kanske är en dum fråga (?) men går det då att tända dem en och en alltså med hjälp av fjärrkontrollen? Eller är det alla samtidigt som gäller😅 Sjukt fint och superbra lösning, är sugen!

    1. Jenny skriver:

      Hej! Undrade precis samma. 🙈

    1. Iiiiinga frågor är dumma frågor! 😜 det beror nog på hur långt ifrån varandra de är placerade. Fjerrkan räcker några meter (för oss i af). Så om alla sitter tätt kan man nog släcka och tända alla samtidigt men annars får man köra en/ett par åt gången. Vi kör ena sidan rummet på en gång, och sen andra sidan. 🙂

  5. Sunny skriver:

    Oj vilken skillnad! Sååå fint 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..