Inredning- och smyckestips!

Innehåller annonslänkar

IMG_3942

Såg att Royal Design firar sina 20 år med att ha 20% rabatt på ALLT hela helgen 🎉 (rean slutar vid midnatt i morgon söndag), så tänkte att jag skulle tipsa om mina favoritfynd att haffa. Går ju en heeel deeeeel i inredningstankar, som ni vet. 😜

De flesta stora möbler har vi redan löst, men det så kallade fluffet är kvar. Pyntet, ni vet. kanske det bästa av allt. 😍 Ovan VANSINNESFINA vas fick jag i en tidig Mors Dag-present i dag, och just fler vaser är något som jag alltid behöver. Blomälskare som jag är. 🌻 Den är från Kähler och såg nu att den finns hos Royal Design så tipsar om den. Hittas med 20% rabatt här. 🤩

Skärmavbild 2019-05-24 kl. 21.49.21

Är man en sån som hellre har flera småvaser tycker jag ovan trio är LJUVLIG. Finns även i denna färgkombo, kanske tom ännu finare?

Processed with VSCO with hb1 preset

Foto: Copyright 2017. All rights reserved.

Får ganska ofta frågor om var vi hittat ovan rottingfåtölj. 👆🏻 Den är från House Doctor, och ni som suktat efter den kan nu haffa den med 20% rabatt på Royal Design, stolen hittas här.

Skärmavbild 2019-05-24 kl. 21.53.13

Lakan till våra sängar har vi inte kirrat än, så sånt spanar jag mycket på just nu. Hittade ovan drömfina bäddset från Gripsholm på Royal Design. 😍 Magisk färg och ett riktigt pangpris. Dessa klickar jag hem! Hittas här.

Skärmavbild 2019-05-24 kl. 22.04.16

Till Iggys rum har jag spanat på fina bäddset från Oyoy…

Skärmavbild 2019-05-24 kl. 22.06.02

…och från samma märke blev jag kär i den här väggbonaden. SÅ fin! 😭🌈

Skärmavbild 2019-05-24 kl. 22.08.04

Till Tintans säng har jag länge varit på jakt efter ett FINT spjälskydd (nu lägger vi filtar runt kanterna 😬). Detta från Garbo & Friends är ju perfekt! Attans bara att detta är precis lika fint. Beslutsångest – vilket ska jag välja? 😂 Alla Garbo & Friends-grejer hittas här (så mycket fint!).

ananasmatta

När vi ändå är inne på kidsens rum – denna ananasmatta från Ferm Living. AJJJ! 🙌🏻 Ferm Living har också så sjukt mycket fint, alla deras grejer (allt på 20% rabatt då såklart 👹) hittas här.

smycken

När jag klickade runt såg jag att Royal Design även har smycken. Perfa tillfälle att hitta Mors Dag-presenter till sig själv alltså! 👹 dessa var mina favoriter:
1// Ring med måne och stjärna från Edblad
2// Snäckarmband från Pilgrim
3// Örhängen från Pilgrim
4// Ring från Emma Israelsson

Skärmavbild 2019-05-24 kl. 22.51.23

Eftersom ALLA mina armband blev stulna när vi hade inbrott i huset i Portugallien i höstas, så är jag också alltid på jakt efter fina ersättare. Tyckte dessa från märket Bud To Rose var URFINA. ✨

Skärmavbild 2019-05-24 kl. 22.34.45

Tycker absolut bäst om stela armband, och vill bygga upp min lilla ”park” av arm candy igen. Tyckte ovan modell var så sjukt fin, och har redan klickat hem min favoritfärg. Nämligen denna. 🧡

Skärmavbild 2019-05-24 kl. 22.56.45

Hoppas ni fått lite härlig lördagsinspo, och glöm inte spana in Royal Designs rea (pågår alltså tom söndag). 🌻 De har ju allt ifrån köksprylar till inredning till smycken till trädgårdsmöbler. Perfekt tillfälle att fynda alltså. Slink in här och spana runt! 😚

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Är det värt att dela med sig av sin psykiska ohälsa i sociala medier?

IMG_2539

Efter att några visat sig oförstående inför min och Niklas livssituation skrev jag ju det här inlägget. Fick då en fin kommentar som handlade om att vi kanske borde fundera på om det här med att dela med sig av det mörka i livet kanske stjälper mer än hjälper? Just på grund av frustrationen och (faktiskt) skammen det kan innebära när man inte blir förstådd. Klok fundering, så det gjorde vi.

Och vi kom fram till att det ÄR värt det. Av många anledningar. En är såklart att vi vet att det hjälper andra. När man själv mår dåligt känner man kanske extra väl till the power of igenkänning. Att veta att man inte är ensam betyder så mycket. Vi är många som kämpar. ❤️

IMG_2534

Men ska man gå bortom de rent filantropiska anledningarna, så finns det såna som är hundra procent egenfokuserade också. Jag pratade med Niklas i morse om att jag ville skriva det här inlägget, och frågade på vilket sätt han tyckt att det faktiskt hjälpt oss – att vi varit så öppna med hans och vårt mående. Och det fanns flera anledningar.

En viktig sak som mina inlägg om insomni och utmattning inneburit, är att de hjälpt Niklas att acceptera situationen. När man läser hur det är – svart på vitt – kan man inte blunda. Inte bortförklara. Och att just acceptera sin situation är VIKTIGT, nåt jag vet att fler av er som mått/mår dåligt kämpat och kämpar med.

För när man accepterat sin situation och därmed insett sina begränsningar sänks förväntningarna på vad dagarna ska innebära. Istället för att tänka att det ska vara en vanlig dag, inse att man mår dåligt och inte kan göra något av det man hade velat eller tänkt (vilket skapar ångest) så börjar man från en lägre startpunkt. Kan man göra NÅT är det en rejäl bonus. Och har en hel dag gått och man ”bara” vilat – så är det precis som det ska vara.

Jag tror att många av de som går in i väggen är doers. Folk som gillar att göra grejer, och till slut gör för mycket (för att förenkla nåt extremt). För såna mänskor kan det vara ÄNNU svårare att vara tillfreds med dagar som enbart går ut på att ta det lugnt. Men har man accepterat sin situation – så blir det lite lättare. Det gör även att samvetet inte blir lika tungt.

vanja 4

För det dåliga samvetet är nog något som alla som mår dåligt kan känna igen. Dåligt samvete gentemot sig själv (ens liv rinner bort), dåligt samvete gentemot sin partner och familj som får dra tunga lass, dåligt samvete för att man inte är den förälder man vill vara, dåligt samvete för att det inte går att jobba, dåligt samvete för att man aldrig kan hänga med på det ens kompisar gör. SÅ MYCKET dåligt samvete. Men där hjälper acceptansen. Nu är det såhär det är. Förhoppningsvis kommer det inte vara för evigt, men nu är det såhär – och det är bara att gilla läget. Eller – acceptera det i vart fall. Det hjälper även mig, det här med acceptansen. Att JAG accepterar läget, och slutar förvänta mig vårt tidigare liv, min tidigare partner. Tills detta har gått över. För jag vill se detta som en bump in the road.

Sen tycker Niklas (och jag) att det hjälper SÅ att läsa om andras, liknande, resor. Dels för the power of igenkänning, men också för att ni gett oss konkreta och väldigt bra tips. Som det här med pacing till exempel (att konstant ta små pauser genom hela dagen). Det har vi verkligen tagit till oss, och det har hjälpt. TACK för det. 🙏🏻

Något av det mest frustrerande med det här är ju att man går ett steg fram – bara för att dagen efter gå två steg bak. Det är fruktansvärt, och det är lätt att man tappar hoppet. Men att då läsa era stories, och att ni upplevt detsamma – men nu mår bättre – ger hopp. SÅ viktigt. ✨

vanja 3

Så – kontentan är att ja, vi tycker båda att det är SÅ värt det, att dela med oss av det här. ❤️ Jag tycker också det kan kännas extra viktigt att en kille pratar om sitt mående. Vi är vana vid att kvinnor gör det, men inte lika bortskämda med mäns historier.

Till sist har jag en undran, en önskan. Ni som vill och orkar – kan ni inte dela med er av era stories kring dåligt mående/utmattning? Det är SÅ värdefullt att få höra om andras resor, för det kan kännas ganska så ensamt ibland. Vi har inga vänner i samma situation, och vet inte riktigt var man hittar andra som gått/går igenom liknande? För just det här med att hålla hoppet uppe – att ni finns därute, ni som varit där vi är nu – men som i dag mår bättre. Att få höra om era resor vore guld, på så många plan.

Niklas har ju tyvärr en dubbel problematik iom att han både är utmattad och har den sabla insomnin. Vet dock att många som blir utmattade även får problem med sömnen. Har några av er upplevt det? Hur gjorde ni? Känns som en omöjlig kombo ibland, när allt kroppen behöver är att vila – och så går det inte. 💔 Om någon av er har erfarenheter av både utmattning och sömnproblem får ni GÄRNA dela med er. Ni kan antingen kommentera här, eller maila mig på vanjawikstrom@gmail.com. TACK. ❤️

  1. Hedwig skriver:

    Jag lider ju som Niklas av insomning och har gjort det så länge jag kan minnas. Jag har gått i sömnskolor, i KBT, tagit mediciner, tränat rätt, ätit rätt osv. Vissa metoder har hjälpt bättre än andra men inget har hjälpt helt men jag har ändå harvat på då jag, precis som du skriver är en doer. Jag har ändå lyckats prestera bra med nästan ingen sömn alls i många år. Mitt totala bryt kom däremot tre år in på en ganska tuff ingenjörsutbildning. Året hade gått piss och jag kuggade tenta efter tenta och var så himla slut. Jag kunde inte prestera längre utan sömn. Jag hade vigt hela sommaren åt en omtenta och sitter i tentasalen och upplever att jag inte kan läsa, bokstäverna utgör inga förståeliga ord och allt svartnar. Där var väggen och jag hade kraschat rakt in i den i 100km/h. Veckorna efter var ganska mörka, jag kunde uppenbarligen inte fortsätta plugga med denna utbrända hjärna, inte heller gå tillbaka till mitt gamla jobb ved en hjärna som lagt av. Panik över hur jag skulle betala hyra, förskola till barnet för japp jag har ett sånt också osv osv. Tack och lov har jag morföräldrar som har det bra ekonomiskt och min kloka och generösa mormor erbjöd sig att försörja mig tills dess att jag mådde bättre med motiveringen ”du har bara en hjärna och du måste vara rädd om den”. Tack vare det kunde jag pausa och vila. I november började jag jobba lite smått och i mars lyckades jag ta omtenta och i september året efter fortsatte jag studierna. Nu har det gått ett år och barnet fyller fem, jag tar examen nästa år och har lärt mig att lagom är tillräckligt. Jag sover fortfarande dåligt men det funkar för jag gasar inte på på dagarna längre. Jag tar pauser och gör saker som jag mår bra av. Jag går i KBT och leker med mitt barn. Men framförallt så skiter jag i vad andra tycker om mig, jag tänker att så länge som jag mår bra i själen så är det skitsamma hur jag presterar. Heja dig och heja Niklas, ni kommer fixa det!

  2. Agneta skriver:

    Hej,
    Jag är själv i en utmattning på väg mot bättring, jobbar fullt igen och lär mig hur jag ska leva i framtiden för att bli helt frisk och hålla mig så.
    Har alltid haft sådär sömn men det urartade helt och insomni var mitt problem. Jag fick enorm hjälp av kbt och använde ”Learning to sleep” programmet till det. Fick även hjälp av tabletter (Theralen) men dessa tar jag bara vid enstaka tillfällen när jag kommit lite ur balans i sömnen gör att säkra en bra natts sömn. Kbt programmen hjälpte mig på bara någon vecka vilket gjorde mig väldigt imponerad. Och det bästa är att jag nu känner mig lugn i att jag har verktygen på hur jag ska göra om det börjar gå på fel håll igen.

    För min utmattning är det sjukskrivning, Mindfullness, ACT kurs, Psykolog samt massor av läsning som hjälpt mig hitta verktyg att använda mig av i vardagen.

    Lycka till!

  3. Tack för att ni fortsätter dela med er 💕

  4. Sanne skriver:

    Har ni kollat om Niklas har ME?

  5. Sofia skriver:

    Hej fina människor❤️
    Ja livet alltså, ska levas framlänges och förstås baklänges sägs det. Tänker att man hittar sin väg när man accepterat sig själv och sen tagit in vad andra människor erfarit och liksom skräddarsytt till sig själv. Min väg började med en barndom som jag trodde var perfekt i många år men som jag fått jobba massvis med att förstå som vuxen. Fick utmattning för cirka åtta år sedan. Sömnproblemen hängde med sjukdomen. Allt blev bättre med tiden men jag fick vara extra snäll mot mig själv, mer te och lukta på blommor liksom. Paus efter allt jag gjort och känna efter vad jag ville göra härnäst istället för att boka på allt innan. I höstas kom nästa ”utmaning” i form av bröstcancer. Min stora rädsla, allt har gått bra hitills men det mentala är jobbigt. Riktigt jobbigt. Det som hjälper bäst är vägledda meditationer. Låter lite för enkelt kanske men det hjälper mig. Finns massvis på Storytel, som man kan lyssna på och bestämma sig för att försöka hålla sig vaken. Den bästa vid sömnpanik är nog en med bara ljud utan tal Binaural deep sleep Subliminal med Glenn Harrold. Tror ALDRIG att det ska funka när det är som värst och blir irriterad först och sen så somnar jag iallafall och minns ingenting😂
    All kärlek och massor av ljus till er💛

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tips för att lära barn cykla

IMG_1304

BREAKING NEWS – Iggy har lärt sig cykla! 🎉 Och jag är så SJUKT impad – det gick faktiskt första dagen han försökte. 🙊 Tänkte därför ge några tips på den här fronten, till er andra som har kiddos i cyklingstagen. 🚲

DSC06142

Iggy fick en otroligt fin present för ett par veckor sen – ovan VANSINNESFINA cykel från Stoy. 💚 Komplett med stödhjul å allt. Samma dag han fick den slank vi ut och testade.

DSC06162

Iggy tyckte det var kul – men rätt rejält läskigt. Trots att vi höll i honom, och trots stödhjulen.

DSC06118

Anledningen till det läskiga var att han inte nådde ner till marken med fötterna när han satt på sadeln. Han vågade trampa runt en smula – men det kändes lite för läskigt och han kunde liksom aldrig slappna av. Så vi kände att hur fin denna gåva än var, så var cykeln nog ett snäpp för stor. Den får vänta tills nästa sommar. 🧡

IMG_3803

Därför haffade vi ovan orangea haj i helgen. 👆🏻 Den är snäppet mindre och Iggy når ner till marken med fötterna. Och då hände det – i princip omgående:

IMG_3798

Efter några rundor med att pappa höll i sadeln medan Iggy vinglade runt, så släppte det – och han cyklade på som om han aldrig gjort annat. 🎉 Vi skippade stödhjulen, kändes dumt att blanda in ett extra steg. Tror att anledningen till att det gick så bra så snabbt var dels att Iggy hunnit bli fem bast och fått koll på motoriken, dels att han haft springcykel sen han var tre. Balansen var liksom redan på plats, tack vare den.

Springcyklar alltså, vilken grej! 🙌🏻 Har hört SÅ många föräldrar berätta om sina kids som lärt sig cykla i princip direkt tack vare att de haft springcyklar innan. Men trodde nog ändå inte att det skulle gå såhär pass snabbt. Men det gjorde det – och nu cyklar vi vaaaaarje dag efter föris. 😂 🚲 Har inte vågat oss ut på någon cykelväg än, utan kör på en konstgräsmatta här i kvarteren. Perfa med mjukt underlag om det skulle trillas.

IMG_3806

Så – mina bästa tips för att kidsen ska lära sig cykla kokar därför ner till:

  1. Börja inte för tidigt, vänta tills det känns som att motoriken känns är på plats.
  2. Utrusta ungen med springcykel/balanscykel.
  3. Börja med en liiiten cykel. Att nå ner till marken med fötterna tror jag är viktigt för tryggheten.

    Som med alla tips funkar de såklart inte på alla barn och alla situationer, men kanske kan de vara till hjälp för någon av er. Så magiskt att se sitt barn lära sig cykla. Stoltheten i ögonen alltså! 🤩

  1. Linda skriver:

    Vårt barn började på en spinningcykel inomhus. Nått skit man beställde från TV-shop en gång i tiden, men jaja.. Den kom till användning tillslut iaf!! 🙂 Fördelen med den var att ungen kunde träna även på vintern. Två år sen cyklade han själv på vanlig cykel precis som de andra barnen på landsvägen.

    1. Men å vad roligt! Vilken underbar teknik!😂🙌🏻😂🙌🏻

  2. En annan viktig sak att tänka på, är att det krävs en viss fart för att få balans på en cykel!

    Att balansera på en stillastående cykel är näst intill omöjligt, och när det går för långsamt så börjar det vingla direkt. (Prova själv för att få en uppfattning om vilken hastighet som behövs och för att känna hur mycket lättare det blir när den ökar).

    Så ni som går och håller i era barn på cykeln: spring! eller våga släppa taget. Annars så är ni bokstavligen en bromskloss för att barnet alls ska kunna lära sig!

    (Stora välvårdade gräsmattor, eller konstgräs, som en fotbollsplan t ex, är bra att börja på, men tänk på att det blir mycket svårare att få upp farten om det är för långt gräs och dito med balansen om marken är ojämn. Beroende på vad som finns att tillgå så kan knä- & armbågsskydd samt ett par tunna handskar vara ett alternativ som medger övning på hårdare underlag).

  3. Göran skriver:

    Bra jobbat 👌 ett tips om man inte vill gå med böjd rygg. Det finns ett körhandtag man skruvar fast på cykeln så man skjuter den framför sig i stället. Med stödhjul är det nästan som att börja om igen när dom tas bort, man sitter och lutar åt sidan med dom på. Bra med konstgräs, våra fick börja på vanligt gräs, gick ganska trögt, men funkade 😌

  4. Tove skriver:

    BÄGGE våra pojkar (nu 9 och 11) lärde sig ALDRIG använda springcykel. Vet inte varför, hur vi än försökte så ”satt” de aldrig i sadeln utan bara gick med den (dvs stående med cykeln mellan benen, men vågade aldrig ta fart och ”rulla” iväg)! Så sedan då de skulle börja cykla hade vi nog 1 sommar stödhjul och sedan nästa sommar krävdes det myyyycket övning för att få bort stödhjulen – jag bara gapade då jag tittade på deras kompisar som cyklade hur enkelt som helst genast (då de haft springcykel de förstått hur man anvnder ;). Min rygg och tålamod räckte inte för att hela tiden springa bredvid krökryggad för att hålla i sadeln – och då de slutligen lärde sig så hade de svårt att stiga av cykeln utan att falla med den till marken 🙂 NUFÖRTIDEN är det ju ej ett problem och de cyklar till skolan (3,5 km ifrån hemmet) – men det krävdes nog övning på balanssinnet och vågandet… Ojoj, alla barn är nog så olika… Bara som vink till er som har samma ”problem” som vi – det finns också dessa ungar som bara inte haffar… ahhahahha… 🙂

    1. SÅ bra att du lämnade denna kommentar! <3 😀 Och visst är det så - kids är så olika, och olika bra på olika saker i olika stadier. Brukar ju vara att snacket är väldigt välutvecklat om motoriken inte riktigt är hundra, och tvärtom. Oavsett så ska man aldrig stressa upp sig - alla lär sig ju cykla/gå/prata/kissa utan blöja etc osv mm så småningom... 😜

  5. Min unge använde också sprincykel och lärde sig sen cykla på vanlig 12 tum en vecka efter 3- års dagen. Så stolt man var! Sedan dess cyklar han alltid själv till föris, vi bor i mindre stad och cykelväg nästan hela vägen.

    Bra att inte köra på för stor cykel!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..