Äntligen hemma!

 

PHUUUU! Äntligen hemma! Vi kom hem i natt efter en ganska kaosig återresa. Vi hade en mellanlandning i Frankfurt på vägen hem, men det var ett sånt rackarns oväder där, så vårt plan fick inte lyfta från Lissabon. Precis vad en flygrädd vill höra. Ehh. Detta fick vi dock reda på först när vi satt i planet. Innan dess hade vi väntat på vårt försenade flyg på terminalen, och ränt runt bland olika gater eftersom de ändrades titt som tät.

När vi dock sen äntligen satt på planet så kom alltså det härliga beskedet att det var sånt busväder i Frankfurt så att vi fått flygförbud. Och att det bara var att sitta snällt kvar i planet (som var TOKvarmt) tills dess att vi fick grönt ljus. Att sitta i ett proppfullt och hett plan, i väntan på att få flyga (som jag hatar), dessutom med beskedet att det var (i princip) farligt väder vi skulle flyga mot (gjorde att jag hatade flygandet ännu mer) med en liten bebis är väl sisådär. Dessutom vetskapen om att förseningen av flyg nr 1 ju förmodligen skulle göra att vi missade flyg nr 2 med allt vad det innebär med bagage osv.

Men till slut fick vi ok att ge oss av (jag hade hellre sett att flyget blev inställt, det var INTE skoj att veta att det med all sannolikhet skulle bli en ganska skumpig färd). Och självklart blev det typ den vidigraste flygningen jag varit med om. När vi närmade oss Frankfurt och gick ner för landning så såg man redan ovan molnen att det här inte skulle bli så härligt. Molnen är ju alltid vidriga att åka igenom (skump skump), och de här tussarna var inte att leka med. Har aldrig sett såna molnformationer innan. Det var som gigantiska berg och djupa dalar. Och där skulle vi ner. Toppen.

När vi började ta oss ner genom molnen blev det gråare och gråare, och mörkare och mörkare. Och skumpigare och skumpigare. Till slut var det som att sitta i en satans tvättmaskin – upp/ner/runtrunt. Dessutom smattrade det blixtar utanför fönstret. Och alla i planet var typ dödstysta. Helt klart ohärligt. Bland de grisigaste flygningarna jag varit med om faktiskt. Det var ren och skär ångest ända tills dess att vi landat. Pust.

Då väntade nästa kaos. Att försöka hinna med planet till Stockholm, som hade väntat på oss. Så fort vi slank av i Frankfurt så kom det flygpersonal och lotsade iväg oss. Sen skulle vi få med oss vagnen, och de kom med fel vagnar ett flertal gånger. Vi stod mellan planen, och kände hur frustrationen steg bland flygpersonalen när vi gång på gång fick fel vagn av bagagekillen. Till slut fick de i alla fall tag på rätt, så då sprang vi till nästa plan. Uppför trappor, bärandes på Piggly, vagn, ryggsäckar, väskor… Pust.

Till slut kom vi fram, efter diverse meck med boardingkorten (vi hade inte checkats in hela vägen i Lissabon eftersom det inte var säkert att vi skulle hinna med det anlutande flyget). Även detta plan var proppfullt, så jag och Niklas hamnade ifrån varandra och Piggly var övertrött och inte supernöjd. Då vill man hellre vara två föräldrar. Särskilt eftersom en är vettskrämd av flygrädsla, och nu skulle vi upp igen genom de där satans åskmolnen.

Hamnade såklart bredvid en sur tant som inte vill byta plats men heller inte ville att jag skulle sitta bredvid henne med en bebis. Hon hade benproteser och tyckte allt verkade väldigt besvärligt. Jag orkade inte gulla med henne för att få till nåt bra (var typ slut vid det här laget) utan gick å satte mig på en annan plats med Iggly. Då tror jag flygvärdinnan tyckte synd om mig, för hon ordnade en plats längst fram till snubben bredvid mig som då glatt flyttade sig, och Niklas kudne sitta bredvid oss.

Som tur var var det inte lika mycket tvättmaskinskänsla på vägen till Stockholm, och efter mycket om och men landade vi på Arlanda i natt. Bagaget hann såklart inte med, utan är förmodligen kvar i Frankfurt. Förhoppningsvis kommer det i dag, annars borde det vara framme i morgon tycker jag.

Så, denna hemresa var väl allt annat än ljuvlig kan man säga. Men det gick ju bra, vi överlevde busvädret i Tyskland och fick i alla fall med oss vagnen hem vilket ju är skönt.

Gick och unnade oss gofrulle på underbara Pom & Flora i morse som belöning. Nypressad juice, färska scones, picklade grönsaker, dansk ost och rökt skinka. Åsså en kaffe. Så nu är man mänska igen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..