Från uschligt till härligt

DSC01423

Den här dagen startade med kaos. Grodan sov dåligt i förrgår natt, och i går natt var det bedrövligt. Vaknade varannan timme, skrek och bökade. Hemma skulle det varit nemas problemas, jag å grodan sover ju i vardagsrummet pga Niklas sömnproblem, så den enda som skulle störts av en sån natt är jag.

Men här sover vi i samma rum, så när grodan härjade blev jag APSTRESSAD. Dels för att jag visste att Niklas natt pajades, men också för att vi väckte hela kusinfamiljen som bor i rummet intill. Så fort de där ”wäääähh”-en kom, så sköt det ut adrenalin i hela kroppen och jag började pangsvettas. Så stressad blev jag. No fun.

 

DSC01427

Jag vet inte varför natten var så usel. Kanske var det den nya miljön, kanske var det den tunna luften på den här höga höjden, kanske var det vad fan som helst. Man vet ju inte. Skitjobbigt var det i alla fall, just för att jag kände att vi störde så himla mycket.

Förutom att härja hela natten lång, så slängde Iggy in en bonus: vakna pigg som en mört 05.30. Han har i princip ALDRIG vaknat före 07, tvärtom brukar han sova längre om han vaknat nån gång extra på natten. Men inte nu. Nädå. Nu var det UPPUPPUPP kl 05.30.

Jag och Niklas var levande döda, så som tur var tog snälla snälla Oliven Iggy på morgonen då kusin Ruben alltid vaknar vid 06, och sen hoppade Nella in dessutom. Det innebar att jag och Niklas kunde somna om och fick några timmars sömn. Så att den här dagen kunde bli en dag – och inte bara en zombiedvala.

Tröttheten och stressen över att ha ETT BARN SOM INTE SOVER gjorde att jag bölade mig igenom i princip hela förmiddagen. Det skvalade och skvalade, och trots försäkringar om att det ju inte går att hjälpa om ett barn vaknar på natten – det GÖR inget, så var jag bara så jäkla ledsen. Usch å fy.

Att jag var sjukt sliten gjorde ju inte humöret bättre direkt. Åsså har jag mens också. Såklart. Bajskaka på bajskaka liksom. Det är såklart inte hela världen att Iggy röjt runt i några nätter, men om hans sömn kaosar så påverkar det så många andra, och det var det som kändes så himla jobbigt.

Men! Till slut torkade de trötta tårarna, och efter att ha vaggat en väldigt god liten groda till sömns här hemma, så satte vi på oss skidkläderna och gav oss upp i backen. Och då vände det.

 

DSC01291

Det GÅR ju liksom inte att vara på dåligt humör när man befinner sig på en sån här plats. Luften, ljuset och tjusigheten – det är för mycket plus för att man ska kunna vara ledsen. Vi åkte rätt lugnt i dag, och åt lunch på Cabane Mont Fort som ligger helt galet vackert på en klippa.

 

DSC01298

DSC01300

DSC01301

DSC01302

DSC01317

En lasagne fick det bli för min del.

 

DSC01306

…å sen kunde vi såklart inte motstå en sån här goding. Och med god mat i magen, på en sjukt vacker plats, så kändes det helt plötsligt inte bara ok, utan riktigt riktigt bra.

Och om Iggy härjar i natt igen, ja – då kommer jag agera som jag skulle gjort hemma, och inte stressas till att ta dåliga beslut som jag känt att jag gjort i två nätter nu. Eftersom jag tycker det är så jobbigt att vi stör alla så blir det minsta motståndets lag, vilket innebär att jag sätter en flaska ersättning i munnen på honom så fort han skriker, för då vet jag att han blir tyst.

Så skulle jag såklart aldrig göra hemma, han får inte äta mer än en gång per natt, och tidigast kl 04. Och det funkar jättebra. Men nu har jag slunkit bort från rutinerna. I natt ska jag däremot tillbaks på the straight and narrow, så håll tummarna för att oss nu blogoliner.

Håll tummarna för att Iggy inte härjar, och om han gör det – att hans mamma inte blir panikstressad och tar till flaskan så att säga (löser problemet för stunden, men skapar fler problem på längre sikt = inte en bra lösning).

  1. Åh vad jag känner igen mig från när Marlon var liten! Det är verkligen skit tufft vissa nätter och tålamodet tryter. Håller mina tummar att ni får bättre nätter nu! kram

  2. tina skriver:

    Åh vad jag känner igen mig! Ibland ORKAR. MAN. INTE. MER. Har tvillingpojkar som är lika ganla som Iggy. Sover kasst som fasen. Man blir knäpp av sömnbrist ibland och då är det jävligt skönt att bryta ihop och komma igen. För att få hråta lite hjälper faktiskt! Håller tummarna för att era och våra nätter blir bättre. Amen! Njut av er resa!

  3. Vicki skriver:

    I feel you Vanja. Inte ska du vara ledsen! Om det känns bättre så har vi det likadant när vi reser. Sådär mitt i natten undrar man ju varför man ens åker på semester. Haha! Men alla upplevelser man inte skulle fått annars och det härliga miljöombytet väger alltid upp i slutändan tycker jag. Hoppas Iggy sovit bättre och att ni har en fortsatt härlig semester.

  4. Sofia skriver:

    Jag håller alla tummar och tår för bättre nätter. Försök tanka energi och kärlek på dagarna så känns det nog lättare <3 Kramar till er!

  5. Fina Vanja!
    En tanke (nej, förresten – två):
    1. Han har nyligen börjat gå och det skapar jordens största separationsångest hos kiddos. Det är som om kroppen ligger före hjärnan och de försöker bromsa i sömnen. Ofta tror de till och med att mamma och pappa är de som går ifrån HONOM medan han i själva verket är den som knallar iväg.
    2. Ni är på en för honom ny plats med en ny barnvakt ju. Klart att han reagerar. Även om han inte gjort det förr är han nu en 1-åring med nya känslor, nya behov och nya tankar.
    Om ni kan skulle jag sova nära, nära och tanka upp honom med närhet. Det går över!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..