Barn och socker

iggy glass 3
Nu kommer jag bjussa på en inte alltigenom vacker – men desto charmigare! – bildserie på mitt lilla barn. Som äter glass. För jag tänkte nämligen berätta lite om hur vi tänker kring socker. Har fått en del frågor om det.

 

iggy glass 2
Vi tänker som såhär: vi tänker inte så särskilt mycket på det. Om vi har någon policy över huvud taget så är det att Iggy får smaka på allt som vi äter. Nästan. Han får såklart inte dricka vin och kaffe, och godis har han inte heller fått snaska i sig.

Men det vi äter, får han smaka på (om han visar att han vill det). Och tycker han om det så får han smaka mer.

 

iggy glass 4
Den här bilden alltså…! #Jaws

 

iggy glass
Eftersom jag och Niklas är rätt noga med vad vi stoppar i oss (för det mesta – det slinker såklart ner pizza å McDonalds i oss också när tiden/orken att kirra nåt bättre inte finns där) känns det som att Iggy får i sig rätt bra grejer oavsett vad han smakar på. Hade vi varit en familj som levde på pulvermos och läsk hade saken varit en annan.

Tycker också det är väldigt roligt att låta Iggy gå loss på allt vi käkar, eftersom han verkligen ÄLSKAR att äta. Och han tycker om det mesta. Det enda han inte har gillat (den spottade han faktiskt ut) var en rätt extrem koriandersås som vi hade till våra dumplings en kväll. Annars går det mesta ner med ett nyfiket leende.

Men okej, det var maten – sockret då? Det var ju det det skulle handla om. Well, jag är inte och kommer aldrig bli någon som maniskt skyddar mitt barn från socker. Är vi någonstans där det bjuds på tårta, så får Iggy smaka. Han får smaka bulle, kaka, glass. Inte smågodis dock (kanske dubbelmoral men det känns för konstgjort å sunkigt). Men choklad tror jag han fått smaka någon gång.

Anledningen till att det känns okej (tror jag nu när jag tänker efter, har som sagt inte tänkt så mycket på det här) är att de tillfällen när det erbjuds bakverk eller glass är rätt sällsynta. Det händer inte så ofta. Och då tycker jag att det känns helt okej, och roligt att han får smaka på nya saker. Vi har aldrig bullar hemma, och äter jag och Niklas glass gör vi det när Iggy sover. Så jag tror faktiskt att han nog aldrig fått vare sig bakverk eller glass hemma hos oss. Det är hos andra, när det är lite festligt.

Däremot har han och jag delat på en Tip Top på Nytorget, haft glasspicknick. Bara två gånger so far (nu har han ju käkat Sandwich med pappsen också som ni ser), men det kommer ske fler gånger. Ni vet, när man har såna där extramysiga tillfällen. Såna som inträffar då och då, men som är rätt sällsynta. Så glass blir det inte heller så ofta.

Jag tror att en av anledningarna till att vi känner oss lugna med att låta Igster käka gotte då och då är hur han reagerat på det. Om han hade fått tefatsögon, stirrig blick och sagt mija miiiijaaaa MIIIIJAAA (mija betyder mera) efter att ha fått glass eller kakor, så hade vi nog tyckt det varit lite obehagligt och känt att det inte…kändes bra.

Jag har hört från vänner vars barn blivit som besatta efter att ha fått provat något sött för första gången, och hade Iggy reagerat så hade vi blivit mer restriktiva. Men han har aldrig blivit mer exalterad över nåt sött än något ”matigt”.

Sen tror jag att den stora frågan om sockrets vara eller inte vara i Iggys liv kommer om några år. När det blir dags för kalas, och det bjuds på fiskdamm osv. Jag tror nog att vi kommer försöka minimera intaget av rent godis hemma och satsa på annat gotte som känns lite ”bättre” (typ ekologisk glass), men att det är fritt fram om man är på kalas.

Sen tror jag nog att det för oss kommer kännas bäst att begränsa med måtta. Iggy KOMMER äta socker. Såklart. Det är ju gott! Det tycker jag också. Det är bara en tidsfråga. Så det som känns viktigast är att han får med sig vettiga matvanor hemifrån. Att vi inte lever på pulvermos och läsk. Att vi inte har nutella på våra vita formbröd till frukost, sköljer ner dem med två liter juice och avslutar med sockeryoghurt med kalaspuffar.

För socker är ju inte bara godis och bakverk, det finns ju i allt möjligt. Och det värsta scenariot tror jag är de matvanor där socker inte ÄR just godis, utan har infiltrerat samtliga måltider i form av läsk, pålägg, flingor med mera. Kan få rejält med hjärtsnörp ibland när man ser på teve hur föräldrarnas usla matvanor (såklart) tas efter av deras kids.

Så – summan av kardemumman är alltså att jag tror att om man har schyssta matvanor i övrigt så är lite socker här å där no big deal. Så tänker jag. Hur tänker ni? Berätta gärna, sjukt intressant ämne det här!

  1. Vicki skriver:

    Vi gör som ni. Tänker att smaka då och då är ok. Han visar inget större intresse. Än. Det lär säkert ändra sig. Just nu är mer fundersam kring de kopiösa mängder falukorv han kan dra i sig!

  2. Hahaha. Nutella… Du beskriver en fransk nyttig frukost perfekt. Här äter barnen extremt mycket godis. I förskolan varje dag. Gröt och välling finns inte. Att barnen tycker om ost är viktigt. En komplett måltid består av baguette grönsaker fisk eller kött osten och efterätt som sockerkaka eller chokladpudding. Föräldrarna däremot äter ingen frukost och ibland ingen lunch. Och middag äts efter att barnen gått och lagt sig vid 21. Papporna arbetar ofta till 20:00. Ibland är det den privata dagmamman som hämtar 16:30 läser läxor och lagar middag om bägge föräldrarna arbetar sent. Efter tre barn slutar mammor arbeta om de har råd. Jag tror inte på totalförbud av godis men tycker man ska äta med måtta. Vi gillar inte godis. Men har haft mer samvetskval för chips äter vi en gång i veckan. Men nu har barnet blivit ganska selektiv med vad han äter. Typ vill bara ha yoghurt… Det går i perioder…

  3. Vi tänker också som er i detta. Våran dotter är nästan lika gammal som Iggy. Vi är själva ganska noga med att vardagsmåltiderna ska vara bra och vi har aldrig haft fika som en del utav vardagen så det blir också när man är bortbjuden eller liknande. Vi gav henne aldrig något sött innan hon verkligen började visa intresse för det, det kändes bara hemskt onödigt. Ändå skulle alla vara på oss om att ”det är väl klart att hon ska få smaka på lite tårta/bulle/kaka när ni äter så gott” men näe! Varför det!? Hon bryr sig ju inte ens!?
    Nu däremot bryr hon sig otroligt mycket om vad vi stoppar i munnen och vill smaka på allt allt allt och det får hon givetvis. Men då anpassar vi oss efter henne istället. Jag köper inte den fläskigaste kakan på caféet utan kanske en lite mer barnvänlig kaka som vi kan dela istället.

  4. Jenny skriver:

    Hej! Vi tänker så här angående Sixten, 15 månader, och socker: Onödigt att introducera det i någon form förrän han ens vet vad det är/att det är gott. Det ÄR ju dåligt för tänder och hälsa. Jag äter godis osv själv men är ju medveten om att det, till skillnad från annat gott och nyttigt jag äter, mest är en dum vana, en last. Onödigt att dra in Sixten i det tidigare än ”nödvändigt”. Vad jag menar med det är att jag inte kommer neka honom sötsaker om ett par år när han inser att andra barn får smaka och tycker det är orättvist att vi äter och inte han får (vi har eg ingen mer uttänkt plan än att förhala det så länge som möjligt). I övrigt så äter vi varierat och njuter av mat precis som ni Vanja. Och Sixten smakar också, och gillar också, nästan allt! 🙂

  5. Eva skriver:

    Vi har samma attityd som er i det här med sötsaker. Algot (17mån) får smaka på allt vi äter. Oftast vill han ändå inte ha så mycket, tex när vi äter glass vill han knappt ha två små pytte skedar sen är han nöjd å det tror inte jag skadar honom. Håller med om att lagad bra mat är viktigare att få in som en rutin för barn i allmänhet, å äter man sötsaker då å då tror jag bara det skapar ett sunt förhållande till hur livet ser ut i stort. Sen som du säger, hade han reagerat med tefatsögon så hade min attityd kanske varit annorlunda..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..