Help please!

niklas malmqvist

vanja wikström 10
Ni vet ju hur vi har kämpat med sömnen. Nu är den rätt bra sen en tid tillbaka (sen Iggy började sova i egen säng i eget rum), men nattningarna är fortfarande lite luriga. Eller, luriga och luriga – de kan bli vääääldigt låååååånga. Nåt som kan vara väääääääldigt joooooobbigt.

Och det lustiga är, att vi hittar ett sätt som verkar funka superbra – och sen funkar det i två veckor. Men inte längre. Sen får vi typ hitta på ett nytt sätt. Jag ska förklara: i början funkade det toppen att jag stod bredvid hans spjälsäng, vaggade på den och sjöng några sånger. Sen var det snark. Sen slutade det funka, och med det menar jag att det började krängas och kastas runt i sängen, snutten slängdes, nappen flög och det bökades å bråkades.

Då började jag lägga mig på golvet bredvid sängen, och låtsas sova. Funkade som en dans – i två veckor. Sen började böket. Efter det körde vi mys i soffan i nedsläckt vardagsrum framför en lugn film. Funkade – i (you guessed it!) två veckor. Och nu senast har vi kört att jag efter mys i soffan i nedsläckt vardagsrum har lagt både mig å grodan i min säng i hans rum (jag har ju en säng där också) och berättat saga. Men nu har även det slutat funka, och det har börjats kastas snuttar och nappar och bökas å bråkas.

När jag skriver ner det här märker jag ju att jag/vi låter som världens mest inkonsekventa mänskor, som hoppar till nya sätt hela tiden i stället för att hålla fast vid en rutin. Och det har vi ju gjort också, men det är ju för att rutinen slutar funka. Och efter ett par läggningar med bök å bråk som slutar i ledset barn och kalabalik, då är man rätt sugen på att hitta en utväg – och då testar vi nåt nytt. Kanske HELT fel väg att gå. Vad säger ni?

 

vanja wikström 7
Jag tänker alltid RUTINER RUTINER RUTINER, men som sagt är det svårt att hålla fast vid dem när det huxflux blir väldigt jobbigt. Men det kanske är då mer än nånsin man SKA hålla fast vi dem? Låta det gå två veckor istället för tre, fyra dagar med jobbiga läggningar. Så att rutinen sätter sig ordentligt?

Håhåjaja, svårt att veta tycker jag, och svårt att göra rätt. Eller kanske man bara ska släppa alltihop och sluta hoppas på ett ”lättsövt barn”…? Det trixiga är ju bara att det är så ljuvligt när det funkar bra med läggningarna och det tar kanske 40 minuter från nedvarvning till sovning. Och när det inte funkar lika bra och man istället håller på i en och en halv timme, ja då är man dels inte så jäkla nöjd, dels rätt trött å sliten å dels mer sugen på att dundra i säng själv omedelbums, än att mysa och ha ett kvällsliv med sin partner.

Hur skulle ni resonerat – jagat vidare och hoppats på att hitta receptet på hur man kan få de flesta (förstår givetvis att det inte ALLTID kan vara perfekta läggningar, men 70/30 då?) läggningar att gå bra? Hållit hårt på en rutin som man bestämmer sig för och sen kör vidare på den oavsett bråk å bök å kalabalik? Eller bara släppt sargen och accepterat att det är som det är, och det kanske inte går att göra nåt för att det varken ska bli bättre eller sämre? Help please!

  1. marie skriver:

    jag läser alla tips om större säng, men fattar inte riktigt hur det ska hjälpa honom att somna lättare? alltså visst om sängen är för liten så han inte kan ligga bekvämt, men så kan det väl knappast vara än.

    Jag tror han och många andra barn helt enkelt inte vill somna, för det är roligare att vara uppe. Och så har ju väldigt många barn problem med separationer, som det ju är att somna. Även om man själv tänker att han VET ju att vi är där när han vaknar… så vet nog inte små barn det. Det är en osäkerhet att somna för hur är det när jag vaknar? Det är nog bara att face the music och bestämma sig för ett sätt att hantera det. Och hålla fast vid det, så länge inte barnet är riktigt olyckligt. Jag menar, att han bökar och kastar nappar är ju inte ett tecken på att han är ledsen. Mest på att han har svårt att komma till ro, det har man ju ibland (jag är 35 o somnar (tyvärr) inte heller direkt när jag släcker lampan…)! Jag tror på att hitta en rutin och hålla den, mest för er egen skull. Då slipper man tänka på vad göra nästa gång. och till slut tar väl sätten att söva slut, man kan ju bara göra på så många olika vis… Vår son hör vi på om han bara smågnäller eller om han är riktigt ledsen. Smågnäll tycker jag man kan igga. Man kan ju vara i samma rum, men att det är mörkt så han inte behöver se en. Men han vet ändå att man är där. Är han jätteledsen (händer sällan, men om han är sjuk eller så) så pratar vi lugnt med honom och klappar på honom. Men om han bara ligger och bökar och pillar med sin bil (han sover med en leksakbil ist för gosedjur…) så gör jag ingenting utan går ut ur rummet. Visar han att han är olycklig så går jag in igen och sätter mig i en fåtölj vi har. Men det är mörkt så han kan inte interagera med mig, men han vet att han är där: Det tycker jag svarar på hans behov, ibland vill han inte somna själv och då behöver han inte det. Men det vaggas inte säng, sjungs eller ”görs något”. Så är det för oss men alla är ju olika. Men som sagt, bestäm er för ett sätt som passar ER. Iggy kan uppenbarligen somna på många olika sätt. Så gör som ni två tycker är bäst och enklast och sen håll fast vid det. Jag menar att somnar när ni vaggar sängen två veckor och sen när ni ligger bredvid i två veckor etc etc det visar ju snarast på att han verkligen kan somna under olika omständigheter.

  2. marie skriver:

    jag läser alla tips om större säng, men fattar inte riktigt, helt ärligt, hur det ska hjälpa honom att somna lättare? alltså visst om sängen är för liten så han inte kan ligga bekvämt, men så kan det väl knappast vara än.

    Jag tror han och många andra barn helt enkelt inte vill somna, för det är roligare att vara uppe. Och så har ju väldigt många barn problem med separationer, som det ju är att somna. Även om man själv tänker att han VET ju att vi är där när han vaknar… så vet nog inte små barn det. Det är en osäkerhet att somna för hur är det när jag vaknar? Det är nog bara att face the music och bestämma sig för ett sätt att hantera det. Och hålla fast vid det, så länge inte barnet är riktigt olyckligt. Jag menar, att han bökar och kastar nappar är ju inte ett tecken på att han är ledsen. Mest på att han har svårt att komma till ro, det har man ju ibland (jag är 35 o somnar (tyvärr) inte heller direkt när jag släcker lampan…)! Jag tror på att hitta en rutin och hålla den, mest för er egen skull. Då slipper man tänka på vad göra nästa gång. och till slut tar väl sätten att söva slut, man kan ju bara göra på så många olika vis… Vår son hör vi på om han bara smågnäller eller om han är riktigt ledsen. Smågnäll tycker jag man kan igga. Man kan ju vara i samma rum, men att det är mörkt så han inte behöver se en. Men han vet ändå att man är där. Är han jätteledsen (händer sällan, men om han är sjuk eller så) så pratar vi lugnt med honom och klappar på honom. Men om han bara ligger och bökar och pillar med sin bil (han sover med en leksakbil ist för gosedjur…) så gör jag ingenting utan går ut ur rummet. Visar han att han är olycklig så går jag in igen och sätter mig i en fåtölj vi har. Men det är mörkt så han kan inte interagera med mig, men han vet att han är där: Det tycker jag svarar på hans behov, ibland vill han inte somna själv och då behöver han inte det. Men det vaggas inte säng, sjungs eller ”görs något”. Så är det för oss men alla är ju olika. Men som sagt, bestäm er för ett sätt som passar ER. Iggy kan uppenbarligen somna på många olika sätt. Så gör som ni två tycker är bäst och enklast och sen håll fast vid det. Jag menar att somnar när ni vaggar sängen två veckor och sen när ni ligger bredvid i två veckor etc etc det visar ju snarast på att han verkligen kan somna under olika omständigheter.

  3. Petra S skriver:

    I mina öron låter de som att Iggy behöver sig en ny säng om han fortfarande sover i sin spjälsäng!

    Köp han en juniorsäng

    Natta honom i den bredvid honom med t ex välling och läsa boka, sedan pussa godnatt och säg att nu ska Iggy sova!

    Vet att byte av säng har hjälpt för många i hans ålder, han börjar vara stor kille nu 🙂

    Kram och lycka till, ni är kanon bra!!❤️

  4. Erica skriver:

    Hej Vanja! Vi har också en väldigt svårsövd liten dam här hemma…Har alltid varit sådan, ända sedan hon var liten. Dag som natt. När hon var under ett år så kunde hon aldrig sova på något annat sätt än i vagnen (som konstant skulle rullas) om hon inte fick somna vid bröstet. På kvällen ammade jag henne till sömns och sedan varje gång hon vaknade på natten, vilket var ca varje timme under flera månaders tid…Hörde jag zombie-mamma? Vid 14 månader så slutade jag att amma och efter tre nätter så sov hon i princip hela natten – fantastiskt!

    Men den långa läggningen kvarstår, dock inte fullt lika lång som tidigare. Hon sover i vår megastora säng, jag orkar inte springa upp och hämta henne eller liknande utan det är lättare att hon sover bredvid och bara kan klappa lite på henne samtidigt som man halvsover. För oss så är 40 min standard, ibland blir det över en timme och ibland 20 minuter.

    En grej som verkar ha funkat nu i vår nya lya är ett riktigt mörkt rum! Och då menar jag bäcksvart! Vi ligger alltid bredvid henne i sängen, sjunger lite, pratar lite, gosar och efter en stund säger vi Godnatt och ligger kvar tills hon har somnat. Trixet med det mörka rummet är att hon inte ser någonting = inte så kul att busa runt. Bara närhet och lyssna på mamma eller pappas låtsas-sova-ljud 😉

    Kanske kan vara något? Även pappa niklas gillar ju mörka rum 🙂

  5. Sofia skriver:

    Har ju inte jätte stor erfarenhet då Nils bara är 17 månader, men vi har också märkt att det blir lite mer stoj och lek i sängen då han sovit tex två gånger på en dag. Eller om det har varit mycket intryck den dagen. Vi funderar också på att kanske byta ut spjälsängen mot en låg ”öppen” säng. Så kan han gå själv till oss på morgonen samt så blir inte själva klättringen i sängen lika kul. Hoppas att ni kan ta till er något tips ❤ Kramar

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..