#TBT / Portugal 2005

vanja wikström niklas malmqvist
Det är torsdag, och dags för veckans #TBT! Den här gången reser vi mer än tio år tillbaks i tiden, till 2005. När den här bilden togs hade jag och Niklas varit tillsammans i drygt två månader. Den 20:e augusti 2005 hade vi kommit fram till att det var VI (en kväll bland en massa kuddar, filtar å mys i Tantolunden, tittandes på Amelie från Montmartre på utomhusbiografen #roooomantic), och i oktober samma år gick surf-EM av stapeln i Portugal.

Niklas som då var med i svenska surflandslaget (fräsi fräsi) skulle dit å tävla, och hela hans familj skulle följa med och heja på. Jag blev tillfrågad om jag också ville åka, jag skulle stå för flygresan och familjen skulle bjussa på boendet eftersom de hyrt ett hus där det fanns plats även för mig.

JATACK sa jag, kollrig i hela kroppen eftersom jag var DÖDLIGT KÄR i Niklas, samtidigt som jag var orolig som satan. Att ÅKA PÅ RESA och BO TILLSAMMANS med Niklas och HELA HANS FAMILJ knappt två månader in i förhållandet kändes rätt….vågat.

Men jag hängde på, blev ännu mer kär i Niklas – och hela hans fantastiska familj – och när jag tittar på de här bilderna minns jag verkligen hur pirrigt det var att sitta på den där klippan och titta ut över havet med denna fantastiska mänska. Som var det sötaste, sexigaste och härligaste jag någonsin sett.

Och ni ser ju – vilken hunk! Och kolla på mig då – rödhårig var jag på den tiden, och älskade fiskbensflätor.

 

vanja wikström solglasögon
Håret är fint tycker jag, glajorna är dock sjukt tveksamma. Hyn var lika vit då som nu. He he.

 

vanja wikström niklas malmqvist 2
På den här tiden hade jag ännu inte koll på vilken vetenskap det här med att läsa vågor är, ser ut som att Niklas håller på att utbilda mig tycker jag. Då var uttryck som ”swell”, ”glassy”, ”peelers” och ”in the green room” fullkomligt obegripliga för mig, nu vet jag bättre och har även koll på att ett resmål som saknar vågor inte är ett resmål. I alla fall inte om man är surfare (#ByeByeParis).

Spana in fler #TBT´s:
Min misslyckade nakenpreggo-plåtning
En 16-årig Vanja dyker upp i kurslitteraturen
Niklas som Edward Scissorhands

  1. elin skriver:

    Åh vilket jättehärligt och romantiskt inlägg! Fina ni var och är tillsammans <3

  2. Maria skriver:

    För sjukt. Blev också ”ihop” med min man på den där utomhusbion OCH hade likadana (otroligt fula som jag då tyckte var sviiiinsnygga) Gucci-brills det där året! 🙂

  3. ÅH, älskar dina TBT! Speciellt på er två tillsammans! Så kul att se när man följer er kanal nu och så. Tänk om ni hade vetat då hur allt skulle bli!

  4. Anna skriver:

    Älskar dessa inlägg! Jösses vad gulliga ni var och Niklas hade ju en look som skulle smält hjärtan även idag (i övrigt känns ju 2005 års mode ala Paris Hilton sådär ju)!

    Tänkte även tillägga, nu när kärlekstemat ändå är aktuellt, att jag vill tacka dig Vanja. Jag skrev en kommentar för flera månader sen efter att ha lyssnat på Kärlelsavsnittet. Den handlade om att stanna eller lämna dendär fantastiska, snälla omtänksamma, roliga, bästa-vännen-pojkvännen bara för att någonting skavde. Om att allting egentligen på pappret är jättebra men att jag saknade en känsla som jag innerst inne visste aldrig skulle uppstå. Att ingenting hade hänt och jag bara väntade på att det skulle hända något bara för att det vore skönare än att bli arg än sorgen i att döda det vi hade.

    Det tog sin lilla tid men dina ord om att en inte ska nöja sig med 9/10 för att det då inte är Rätt (och en ska inte nöja sig när det kommer till känslor), och just det faktum att du är ett levande exempel på att den pissjobbiga grejen gör att du satt och sitter där med din fina Niklas nu, har varit ett mantra för mig.
    I meddelandet vidhöll du ståndpunkten LÄMNA och alla fina argument du tog upp i podd en och alla de orden bet sig fast.

    Nu står jag här en vecka in i det nya och på många sätt är det jag känner nu det sorgligaste och hemskaste jag känt. Att han är ledsen och att han för evigt försvinner ur mitt liv. Ältar allt som varit bra och det gör så jävla ont.
    Samtidigt är jag så glad att skavet som tillsist blivit ett köttsår äntligen kan få tid att läka, antingen ensam eller med någon annan.

    Tack kloka, coola, snygga Vanja.
    <3

  5. Julia skriver:

    Ja det är en himla grann karl du hittat 😉 SÅ fina bilder på er! Inga planer på Portugalresa inom den närmsta tiden? När jag började läsa din blogg var ni en del där nere och bland de första videobloggarna var väl även där ifrån? fick lite känslan av att ni hänger där mycket, men det blir klart annat när man har kidz osv 🙂 Men jag kan tänka mig att Niklas kommer att introducera även Iggy för surfingbrädan om några år 😉 Mer tb, det är så kul att läsa/se!

Lämna ett svar till Maria Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..