ANNONS

#TBT / 2007

/

vanja wikström musik 2
Eftersom det var FULL RACKARNS RULLE i går hann jag inte med någon #TBT, så det får bli en #FBF istället. Så här har ni mig, under inspelningen av min platta. Trummandes! För yes, jag kan faktiskt spela lite trummor. Med betoning på LITE dock. Slagverk var nämligen mitt bi-instrument när jag gick i gymnasiet.

Efter högstadiet (jag gick på en musikskola som heter Adolf Fredriks Musikklasser) var mitt mål att komma in på Södra Latins musiklinje. På den tiden (1993/1994) var det den enda musikutbildningen som fanns på gymnasienivå som var bra. Rytmus hade preciiiiis dragit igång, men det var inte så många som ville söka den skolan eftersom den var så nystartad och ingen visste om den skulle vara bra eller inte. Men Södra Latin var legendarisk, den har fostrat säkert 70% av de skådespelare, konstnärer och musiker vi har i det här landet. Där ville man gå. Så även jag.

Jag var LIVRÄDD när det var dags att söka. Det var omfattande prov för att komma in, och konkurrensen var benhård. Det var nationell intagning, vilket innebar att man kunde söka till Södra Latin var man än bodde i Sverige. Så det var hundratals sökanden till varje klass, och i varje klass togs det in kanske fem sångare. Gaaaahhh.

Jag visste att jag var bra på att sjunga, men en del av intagningsproven gick ut på musikteori – nåt jag var (och är!) USEL på. Så intagningsprocessen var så sabla svettig, och ångesten över att inte komma in på drömskolan enorm. Men. Det gick! Halleluja, när jag fick brevet hem där det stod svart på vitt att jag var en av de lyckliga som fick börja på yrkesmusikerlinjen skrek jag rätt ut av lycka. Att komma in på just den skolan och just den linjen var så enormt viktigt, glädjen visste inga gränser.

Men. På Södra Latin krävde de att man hade ytterligare ett instrument utöver det man kommit in på, som i mitt fall var rösten. Och eftersom jag spelat trummor en kort tid i mellanstadiet (jag ville egentligen spela piano, men det ville ”alla”, och trumläraren tyckte det var så kul att en tjej hade sökt slagverk så han tog sig an mig med glädje) så valde jag slagverk. Och det var så JÄKLA KUL!

Tack vare mitt mellanstadietrummande valde jag slagverk som bi-instrument på Södra, och fick spela trummor varje vecka på lektionstid. Jag har till och med spelat på legendariska jazzklubben Fasching här i Estocolmo när vi hade elevkonsert där. Då var jag väl kanske 17 bast, och jag minns att det var något slags bossanova-komp.

Har dock knappt spelat alls sen jag gick ut gymnasiet 1997, och på bilden ovan sitter jag mest å plojar i en studio. Det som spelades där hamnade INTE på plattan kan man lugnt säga ha ha. Så min slagverkskarriär är väl rätt vilande, och den kommer nog aldrig bubbla upp igen tror jag. Däremot lever mitt intresse för slagverk kvar – jag är TOKfascinerad och kan lätt fastna en timme framför trumsolon på YouTube.

Hade en pojkvän en gång som var begåvad trummis, och jag tvingade honom alltid att spelaspelaspela så jag kunde tittatittatitta. Behövdes liksom inget annat instrument, är en person tillräckligt duktig räcker det bra med bara ett trumset. ÄLSKAR slagverk! Lite besatt faktiskt.

Hmmm, kanske ska slinka över till YouTube och spana in lite solon…? #cravings

6
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00