Jag lämnar GlamMom

vanja wikström glammom

Ni som hunnit lyssna på poddisen har redan koll på det här, men givetvis vill jag även skriva ett blogginlägg om det. Jag har ju hintat om att jag varit/är mitt uppe i en förändring, och nu är det dags att berätta.

Vad det handlar om är att jag kommer lämna Glam Mom, min älskade företagsbebis som jag byggt upp från grunden tillsammans med min sjukt kompetenta partner in crime Malin.

 

vanja-wikstrom-malin-blomstedt1
För snart sex år sen satt hon och jag på ett café på Nytorget. Vi hade precis blivit av med jobbet båda två eftersom den gravidbutik vi arbetade i hade gått i konkurs. Men där å då hände nåt magiskt. Istället för att deppa över den trassliga situation vi nu ofrivilligt befann oss i så tittade vi på varandra och sa: ”Vi gör det här själva istället!”. I den stunden föddes GlamMom.se och tack vare enorm envishet, engagemang, kämpaglöd och ambition lyckades vi starta ett fantastiskt företag.

Vi hade INGA pengar, och heller inga rika föräldrar som kunde sponsra oss med lån, så vi fick göra ALLT från grunden. Vi kunde INGENTING om e-handel, INGENTING om hur man får banklån, INGENTING om fraktavtal, inköp, budgetering eller marknadsföring – men vi fixade det ändå. Vi gjorde det som behövde göras, och vi tog reda på det som behövdes ta reda på. Och sex månader efter att vi satt på det där cafét på Nytorget lanserade vi GlamMom.se.

 

vanja-wikstrom-malin-blomstedt-glammom
Jag och Malin slet som DJUR, jobbade dygnet runt. Vi fick ha ett gratis kontor i Malins föräldrars källare. Delade ut flyers om webbshoppen till alla vi såg med en gravidmage i alla delar av stan. Ena dagen stod vi på Kungsholmen och spanade efter magar, nästa dag på Östermalm.

Såg vi en gravidis när vi var och handlade på ICA/gick på bio/ var ute på prommis såg vi till att sticka till henne en flyer också. Vi missade inga tillfällen att marknadsföra vår nykläckta bebis.

Alla varor vi sålde packade vi in i rosa silkespapper. Vi klistrade på hjärtan och skickade med handskrivna tackkort och choklad till VARENDA kund.

Vi insåg tidigt potentialen att göra marknadsföring via bloggare och mediapersonligheter, och eftersom vårt utbud var unikt fick vi med oss personer med stora följarskaror på tåget redan från början. Laila Bagge och Charlotte Perrelli var några av de första att blogga om oss.

Sakta men säkert växte vi, och i dag är vi ett företag som omsätter strax under fem miljoner kronor, med ett helt gäng underbara glammisar som anställda. Ett eget superfint kontor, mitt på Södermalm. Vilken resa! Den har varit fantastisk och jag KUNDE inte vara stoltare över vad vi tillsammans har åstadkommit.

 

vanja-wikstrom-glammom2
Men. Mitt i vår resa ramlade jag mer eller mindre på ett bananskal in i mediavärlden. Och huxflux fanns det en YouTube-serie, en blogg och ett Instagramkonto som till en början mest var en rolig grej, men som växte och växte och krävde alltmer tid. Och som var SÅ ROLIGT.

Som den entreprenöriella själ jag är vill jag göra det mesta av det som hamnar i min väg, och efter ett tag hade bloggen utvecklats till att ligga på portal, min egen YouTube-kanal började gå som tåget, Inspirationstagrammen växte och växte och en poddis slank dessutom in som redan från start fick vansinnesmånga lyssningar.

Men nu började det bli svårt. Att hinna med, att känna engagemang på alla plan, att orka, att vilja. Att vara egenföretagare är inget 9 till 5-jobb. Det är mer ett 24 timmar om dygnet-jobb. Och att blogga, podda, youtube:a osv är inget 9 till 5-jobb det heller. Det är också mer av ett 24 timmar om dygnet-jobb.

 

Processed with VSCO with hb1 preset
Som alla andra mänskor har såklart jag också endast 24 timmar på mitt dygn, inte 48 (hur gärna jag än skulle vilja he he). Så att få ihop två (mer än) heltidsjobb blev trixigare och trixigare. Och ni vet ju att det funkade sisådär. Jag snuddade vid väggen, blev sönderstressad.

Jag gjorde ett sämre och sämre jobb på GlamMom allteftersom mitt engagemang sjönk, och det försatte företaget i kniviga situationer. Framförallt försatte det Malin i kniviga situationer, och hon har många gånger fått jobba extra hårt för att kompensera upp för det jag inte gjorde.

Och det vill jag verkligen att ALLA ska veta – att även om det må ha stått ”VD” på mig på pappret, så har det varit Malin som rattat glammis-skutan under den här svåra tiden. Och hade hon inte varit en sån lysande kompetent organisatör, beslutsfattare och råddare så hade GlamMom inte funnits kvar i dag.

 

vanja-wikstrom-glammom-2
Hade jag varit en perfekt person som alltid tagit perfekta beslut, så hade det här steget tagits för ett år sen. Då hade mycket trassel och dåliga samveten kunnat undvikas. Men för ett år sen var jag inte redo och GlamMom var inte redo. Ofta är det ju (tyvärr) så, att saker och ting måste gå lite för på något plan långt innan man inser att en förändring måste till. Och anledningen till att det går lite för långt är ju för att det är så enormt svårt att VÄLJA. Man vill ju göra allt! Vara bra på allt! Hinna med allt!

Men. Det går ju som sagt inte. I början av året gick jag därför ner i tid, och blev ersatt tre dagar i veckan. Jag/vi trodde att det skulle lösa problemen, och även om det såklart gjorde enorm skillnad för alla inblandade, så räckte det inte. De där 24 timmarna var fortfarande bara 24, ni vet. Åsså familj på det, med allt vad det innebär.

Nej, sakta men säkert blev jag mer och mer trygg i att lösningen för både mig och Glam Mom var att jag skulle lämna företaget. Det var det bästa för alla parter. Och för ungefär en månad tog jag och vi beslutet att så skulle det bli. Det var sorgligt, smärtsamt, obehagligt och läskigt. Samtidigt som det var skönt, och det enda rätta. Otroligt motstridiga känslor, och ett av de svåraste beslut jag fattat. Men så blir det ju, när man bryr sig så mycket om något.

Som ni förstår har det här inte varit lätt vare sig för Malin eller för de andra glammisarna, men ganska snart efter att jag berättade hur jag kände hamnade ändå allting på plats, och alla inblandade var med på att det här verkligen var det bästa.

 

vanja-wikstrom-glammom
När alla landat i det här nya kändes det bättre och bättre för varje dag. Och de senaste veckorna har vi strukturerat upp företaget och våra rutiner ännu mer, knutit ihop alla trådar på ett jobbmässigt plan med den/de som ska ta över mina arbetsuppgifter, och nu känns det i hela hjärtat att alla är med på tåget och att alla är taggade till tusen på Det Nya GlamMom.

Men vi har också gråtit, varit arga, besvikna och ledsna. För så är det ju – ingen stor förändring kommer utan att det gör ont.

 

vanja-wikstrom-glammom-2
Jag kommer fortfarande att vara 50%-ig ägare av GlamMom tillsammans med Malin, så jag kommer fortsätta att finnas med på ett strategiskt plan och givetvis även närvara vid bokslut, större möten och när större beslut kring företaget ska tas. Men jag kommer inte jobba med det dagliga längre, alls.

GlamMom kommer dock alltid vara min bebis, och dyker det upp tillfällen då jag kan göra nåt bra för företaget så kommer jag alltid göra det.

Jag kommer även att lämna glammisoffice och upplåta mitt skrivbord till Caroline och Josephine som kommer ta över efter mig. De har nu suttit och jobbat vid kontorets matbord, medan jag som bara är på office då och då haft en egen plats. Inte logiskt någonstans, så det rättar vi till nu.

 

Processed with VSCO with hb1 preset
Vad ska jag göra då, och vart ska jag ta vägen? Jo, eftersom jag känner att den här nya branschen jag halkat in i är så spännande så kommer jag ägna mig heltid åt blogg, podd, youtube, Insta osv – med allt vad det innebär. Att få utforska en ny värld, bygga upp ett nytt företag – dessutom i en nybakad industri som håller på att skapas i detta nu – känns roligt som tusan.

Jag kommer aldrig vara den där som stannar tio år på samma jobb, jag måste uppåt och framåt. Jag vill vidare, ständigt. Jag älskar att bygga upp saker, men när bygget väl är klart blir jag mindre intresserad. Då vill jag skapa nåt nytt. Och där är vi nu – jag slänger mig ut och försöker mig på en sjuttioåttonde karriär. Det ska bli vansinnesspännande, och jag ser fram emot att kunna fokusera på ETT område. Jag ser också fram emot en mindre stressig vardag, med färre dåliga samveten.

 

Processed with VSCO with hb1 preset
Som alltid när man kastar sig ut och VÅGAR finns det orosmoln: kommer det att funka? I dagsläget vet jag inte var min novemberlön ska komma ifrån, men det FÅR ORDNA SIG. Om jag inte VÅGAR nu, så kommer jag för alltid undra vad som skulle ha hänt om jag gjorde det.

Det finns även nåt som kallas momentum, och jag känner så starkt i hela kroppen att det är NU det gäller. Det här tåget går NU. Inte om ett år. NU. Och då är det bara att tuta å köra.

 

josefin och vanja podcast
Nåt som är VANSINNESKUL är också att jag kommer jobba mycket mer med Jossan. Denna soul sister som jag tussades ihop med för ett drygt år sen, nåt jag är för evigt tacksam över. Den första oktober får vi nycklarna till vårt alldeles egna kontor som vi alltså kommer ha tillsammans, och där kommer vi ägna oss åt att skapa magiskt material till alla våra kanaler – och givetvis även satsa stort på vår älskade poddis och det gemensamma varumärke som vi lyckats bygga upp under året som gått. För även Jossan kommer lämna ”sin” företagsbebis, läs mer om det här.

Som många förändringar är det här såklart bitterljuvt. Men det är det enda rätta, det känns 100% in i ryggraden bra, och jag ser med spänning fram emot vad nästa kapitel kommer innebära, och hur min kommande resa kommer att se ut. Hoppas att ni vill följa med!

  1. Vick skriver:

    Lycka till! Ska bli så spännande att följa. Tappa inte bort den där vardagsmagin som du är så bra på att leverera. Puss

  2. Emma skriver:

    Heeej Vanja <3 Det är som du säger, det är NU det händer! Ett skepp kommer lastat med MASSOR energi inför ditt nya kapitel!
    Skickar även med tre viktiga tips: 1. Glöm inte att skratta. 2. Glöm inte att vila. 3. Glöm inte att du är bäst! PUSS & KRAM /Emma

  3. […] Kära älskade blogoliner – TACKSOMATTAN för stödet angående mitt beslut att kliva av från GlamMom! Tack för peppen, för alla fina ord och för att ni TROR att jag fixar det här. […]

  4. Jennie skriver:

    Om du visste vad det här inlägget betydde för mig (här en sömnlös natt). Tack för att du skriver så inspirerande, ärligt, kämpigt och framförallt positivt.
    Låter som du tagit ett riktigt bra beslut! LYCKA TILL!

  5. Ibland måste man stänga dörrar för att kunna öppna nya och det kommer bli superkul att följa din och Jossans vidare framfart och framgågnar 😀

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..