VIKTEN AV ATT VÅGA FÖRÄNDRA FÖR ATT KUNNA FÖRBÄTTRA

God eftermiddag. Nu har jag landat på Drömmis efter en dag full av roliga möten. Mitt första möte var iofs ingen skrattfest, men kanske desto viktigare – jag kollade upp mina leverfläckar hos en hudläkare. Är ju en prickig donna med känslig hy som haft cellförändringar i mina leverfläckar ett par gånger, och har därför som regel att kolla upp huden någon gång om året och ta bort sånt som verkar lurigt.

Det mesta såg bra ut, men en rackare ska opereras bort. Jag fick tid redan i morgon vilket var skönt. Kolla upp huden ni med, hudcancer är ju skrämmande vanligt nuförtiden och det bästa är såklart att försöka förekomma snarare än att förekommas. Så kolla upp fläckarna ni med tycker jag.

Numera måste ha ha remiss från vårdcentralen för att få en koll, men några kliniker erbjuder så kallades egenremisser som man fyller i på nätet, sen är det bara att boka tid. På så sätt slipper man omvägen via vårdcentralen. Jag gick till Kungsholmens Hudklinik som erbjuder just egenremiss, tips tips till er andra prickiga mänskor.

Efter hudkollen var det dock bara mysiga möten. Det händer väldigt mycket just nu, och jag kommer behöva ta ett par stora beslut inom kort. Vilket är roligt såklart. Men som alltid när man väljer något så väljer man också bort något annat, och det kan kännas lite trixigt tycker jag. Men det kommer bli bra, man får vara glad att man är i en position där man överhuvudtaget erbjuds val, givetvis.

Hursomhelst, nu sitter jag på Drömmis och ska hugga tag i en väldigt roligt grej. Fick en förfrågan från Vi Föräldrar att skriva en krönika om ett ämne som engagerar mig, så det ska jag göra nu. Kul!

I dag är det ju dessutom onsdag och poddisdag, och veckans avsnitt FÅR ni helt enkelt inte missa! Det är enligt mig ett av våra bästa någonsin. Det bjuder på såväl GAPFLABB när vi avslöjar Jossans (geniala!) födelsedagspresent till en sjuk och ynklig Niklas i fredags, som deep talk när vi går in på rätten att välja – och välja OM – inrikting på sitt liv.

För just det där med att man faktiskt får ÄNDRA SIG här i livet är så himla viktigt att komma ihåg. Man måste inte fortsätta på samma bana vare sig åsiktsmässigt, relationsmässigt eller yrkesmässigt bara för att man befinner sig där just nu. Som jag och Jossan alltid predikar så måste man komma ihåg att vi alla har makten och ansvaret över våra liv, och känner man att det är något som skaver så är man skyldig sig själv att försöka ändra inriktning. Utan att känna skam, nederlag eller annat negativt som ofta är förknippat med att byta inriktning.

För jag tycker snarare att det är ett sundhetstecken att man med jämna mellanrum vågar omvärdera sitt liv, sin relation och/eller sina åsikter. Vi är ju levande varelser som hela tiden utvecklas, och då är det inte så konstigt att man känner behov av att förnya och förändra. Och på så sätt förbättra. För det är ju det det handlar om i slutändan – att skapa sig det liv man mår allra, allra bäst av.❤️

Lyssna på avsnitt nr 110 av ”Josefin och Vanja” här!

 

  1. KG skriver:

    Hej Vanja! Jag var hos hudläkaren idag, lite inspirerad av dig. De ska ta bort en fläck nästa vecka som ska analyseras. Jag måste bara fråga, du verkar så lugn med detta?! Jag har sån sjuk ångest just nu & förstår inte hur jag ska stå ut med en månads väntan på svar. Hjälp mig gärna med att berätta hur du tänker! Har du förresten fått svar? Kram!

    1. vad BRA att du gick och kollade fläckarna, heja dig! Jag resonerar som så att så länge jag går och kollar någon gång om året så borde det inte vara någon större fara med de fläckar som läkaren ev väljer att ta bort. Kollar man vart tionde år så hade jag varit mer nojig. Sen känner jag också att det enda sättet att försöka hålla sig frisk är att vara proaktiv, hellre då att läkarna hittar saker som de kan göra något åt, än att man aldrig hittar ngt för att man aldrig undersöker sig. Och när saker väl hittas så kan de ha gått för långt. Man får göra det man kan, mer kan man inte göra. Jag har inte fått svar på mitt prov än, har haft cellförändirngar i borttagna fläckar tidigare men det har inte varit någon fara. Jag är inte så orolig, och jag kan inte styra över det ändå. Kram. <3

      1. KG skriver:

        Åh tack för att du svarade. Det har du verkligen helt rätt i, ska försöka komma in i det mind setet jag med! Jag har en liten dotter lika gammal som din söta Iggy som har cancer & därför tänker jag i katastrof direkt. Samtidigt som jag därför också borde veta precis det du skriver, inget man kan påverka & det man ändå vill göra i slutändan är att göra det bästa av varje dag som finns, onödigt att då spendera dem med oro. Vad betyder cellförändringar förresten? Är det samma sak som hudcancer eller något form av förstadie? Bra att veta tänker jag så jag är lite förberedd inför svaret 😊 Kram!

        1. Men du. En liten parvel med cancer därhemma, vilken pärs. <3 Förstår helt och fullt att du går in i katastrofmode.Nu är jag ingen läkare men tror (obs tror) att det finns farliga och ofarliga cellförändringar. Det var i alla fall så jag fick det förklarat för mig när jag hade såna i en fläck som togs bort. Vi behövde inte göra mer grejer, utan det som behövde tas bort hade avlägsnats när de tog bort fläcken. Är det farliga förändringar får man ta bort ett större område runt fläcken, då blir det operation igen alltså. Måste bara säga att jag vill skicka all typ av kraft och energi till dig, din goda unge och er familj, att oroa sig över sitt barn är det värsta som finns. Vi har haft en helvetesvecka på den fronten med Iggy (ska skriva om det senare i dag), allt är nu okej vad det verkar men FY SATAN vad det tär på en att oroa sig över sitt barns hälsa. Blev helt tillintetgjord, och tänkte då just på de två läsare (en av dem var kanske du?) som nyligen skrev i kommentarsfältet att de hade barn med cancer (när jag frågade efter välgörenhetsorganisationer för Babyloonz att donera pengar till). Jag tänkte på er och kände så himla starkt med och för er. Att oroa sig över sitt barn är det värsta som finns. Läste i Hannah Graafs blogg att hon egentligen skulle kunna tänka sig ett barn till (tror hon har 4), men att hon väljer att inte försöka sig på det eftersom det helt enkelt inte FÅR PLATS mer oro i henne nu. oron över 4 barn är precis vad hon klarar av. Tur att de ger så rackarns mycket energi och glädje också, de där små - så att vi klarar av all oro. 😉 En enorm kram till dig och familjen! <3

          1. KG skriver:

            Obeskrivligt

          1. KG skriver:

            Hej Vanja! Har du fått ditt svar än? Jag väntar fortfarande, så sjukt att det ska ta så lång tid tycker jag. Hur lång tid tog det för dig?

            1. Jag fick mitt svar i förra veckan, så det tog låååång tid. Nästan två månader? Inget såg farligt ut och inga ytterligare tester behövdes. Håll ut, det verkar vara segt med att få svar. Kram!

              1. KG skriver:

                Skönt att höra!! Började oroa mig för att det betydde något att det tog tid. Tack för att du svarade & så härligt med ett bra besked!!

                1. Ja precis det är ju det man är rädd för när det dröjer, men slappna av du tycker jag. <3

                  1. KG skriver:

                    Fick mitt svar igår och det var pytte cellförändringar där men inget farligt. Så skönt!!!

  2. Merce skriver:

    Lyssnade på podden imorse och fick en riktigt boost! Tack för att ni peppar och inspirera oss. <3

  3. Lotta skriver:

    Det träffar rätt i hjärtat idag! Jag har fått så mycket pepp här om att våga förändra. Jag som fegat på allt så länge jag kan minnas, valt den kända och säkra vägen. I mitt fall har mitt yrkesval sedan 17 år skavt. Länge. Men i måndags stegade jag in till chefen och sa upp mig, utan plan men med en bra känsla i magen av att allt löser sig. Men idag började jag tänka på såna saker som SGI (har hållt på med mina föräldradagar för att skydda min sgi jättelänge och jag är så trött på allt strul med det) och fick ont i magen istället. Vore kul hur att höra hur du har tänkt kring sånt som sgi och anställningstrygghet. Jag tänker att det är svårt att kasta sig ut och följa sina drömmar om man samtidigt måste tänka trygghet. Hoppas du förstår 😊 Kram och tack för fin modighetsinspo

    1. Men DU! Så modigt och så RÄTT! Och skitläskigt, jag vet. <3 Men att leva ett helt liv med skav och känslan att man inte är på rätt plats är en mycket sämre deal än att det blir lite skakigt ett slag medan man försöker hitta rätt. Du e GRYM som gjorde detta! ÄNNU svårare när man är så pass inkörd som man är i sina hjulspår efter 17 år, su HURRA för dig! 😀 Vad gäller anställningstrygghet så är det ingenting jag tänker på eftersom jag varit min egen i princip jämt. Jag vet att det alltid ordnar sig så länge man aktivt försöker lösa problem / pengar eller vad det nu kan röra sig om. SGI var jag tvungen att googla, visste inte vad det var he he. Har haft turen att inte behöva bli sjukskriven, men självklart ska man inte vara dum och sluta tänka på sånt helt, men det har aldrig varit något som jag brytt mig om. Men så har jag som sagt haft tur också och inte behövt bli långtidssjukskriven, så givetvis är det jättebra om man har det i bakhuvudet. Min föräldrapenning var usel, tror jag fick ut 7000 kr. Men vi hade låg hyra och Niklas fick chippa in de 6 månader som jag var hemma med Iggy. Blir jag gravid igen kommer jag försöka maxa den på ett annat sätt genom att ge mig själv högre lön året innan, det var en möjlighet jag dock inte hade förra vändan. Men kan man fixa det bättre ekonomiskt genom att vara lite förutseende så ska man såklart försöka göra det. Jag tror dock att du kommer kirra ett jobb (eller skapa ett) inom det område du trivs, och så länge lönen är okej så kommer ju SGI:n också vara okej. Och okej kanske räcker? Om belöningen är att man varje dag får må bättre eftersom man gör något som man tycker om. Jag känner överlag att daglig trivsel är så mycket mer värt än pengar för min del. Jag tjänar nog knappt hälften av vad de flesta av mina (iofs mycket högutbildade och karriärinriktiade och sjukt kompetenta) kompisar gör, men ganska ofta känner jag att jag nog faktiskt är en smula lyckligare också. Oavsett, så passar mer lycka och mindre pengar just MIG, och det är ju MITT liv det handlar om. Så försök att inte stirra dig blind på siffror, utan räkna ut vad du behöver för att klara vardagen och ha råd med det som är viktigt för dig. Och sen kan väl målet vara där, även om det kanske är en lägre summa än vad du är van vid att få ut lön? Bara mina tankar. 🙂 Du fixar detta, oavsett vad som händer så kommer det att bli bättre än det du hade. <3 KRAM!

  4. Clara skriver:

    Så bra tema på avsnittet 🙂 Har ett önskemål om framtida avsnitt och det är privatekonomi. Hur tänker ni kring lån, att spara pengar och allt sånt. Har ni buffertar? Delar du ekonomi med din kille? Hur sparar ni till Iggy? Och allt sånt! Vore så kul att veta mer om det 😀 Pratade med killen jag precis börjat träffa (två mån nu) och vi har väldigt lika syn på ekonomi och hur vi ska ha det sen om vi flyttar ihop vilket känns väldigt skönt, men tycker om att höra hur andra tänker 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..