Gravidvecka 18 – är det en liten brutta eller snubbe i magen?

Inlägget innehåller annonslänkar

Keeeej hörrni! Det är söndag, det innebär att det är dags för el bloggos nyligen instiftade söndagstradition – maguppdatering! Den här gången är det dags att ge sig in i gravidvecka 18, nu kör vi!

På ett sätt kan man säga att just precis den här veckan så sluts cirkeln en smula kring hela min närvaro i bloggosfären. När jag var i vecka 18 med Iggy (år 2013) så spelades det första avsnittet av Gravid Vecka För Vecka in (spana in det här), och där och då föddes liksom Vanja Wikström, bloggaren.

Innan dess hade jag varit Vanja Wikström artisten, låtskrivaren och GlamMom-grundaren – men jag hade aldrig bloggat, poddat, YouTubat eller något liknande.

Men i och med att jag blev tillfrågad att vara med i GVFV så öppnade sig en helt ny värld. Jag kompletterade YouTubeserien med en blogg, startade en egen YT-kanal och gav mig in i sociala medier till 100%.

Det var SÅ RACKARNS KUL, och i dag är det mitt JOBB. Så fantastiskt ju, vilka vändningar livet kan ta.

Hursomhelst, nog om ”min” födelse. Gravidvecka 18 år 2013 dominerades av att gå på ultraljudsundersökning och få reda på att vi väntade en liten snubbe. Jag blev helt klart lite chockad, och tyckte det kändes märkligt att jag liksom byggde en snopp inne i min mage.🙊

År 2017 är jag en van pojkmamma och tycker inte att små snoppar är särskilt märkliga alls – vare sig utanför eller innanför magen.

Men jag måste säga att även denna omgång så har vecka 18 snurrat mycket kring vilket kön det är på barnet. På torsdag har vi tid för ultraljud, då får vi veta, gaaaahhh! Och ni med såklart.

Vem kan det vara därinne? Får vi vår lilla brutta, eller blir det en lillebror som joinar vår familj? Så GALET SPÄNNANDE! Ni vet ju att vi hoppas på en tjej. Jag tycker att man måste få säga det högt.

Sen blir det såklart PERFEKT vad det än blir, men i och med att jag inte kommer hinna med några fler kids vore det såklart kul att få möjlighet att uppleva båda könen innan bebisfabriken klappar igen.

I gravidappen läser jag att kiddot är ca 20 cm långt. Sen står det mest om krämpor hitådit. Blodproppar, viktuppgång och svampinfektioner.

Måste säga att jag dock mått prima bananer, och dessutom har jag rattat tag i det här med att styra upp en preggo-PT igen. Tror jag eventuellt har löst det faktiskt, så snart kanske ni kommer få se mig i träningskläder här i el bloggo. Det händer inte ofta mouhahaha!👹

Magen bygger dock på rätt bra nu tycker jag, vilket märks på mina alltmer sinande garderobsmöjligheter. INGA jeans funkar längre (förutom mina älskade hängselbraller), och nästan inga tröjor heller (de har blivit för korta)

Jag klickade ju hem ett gäng preggoplagg från Asos i veckan, och kors i taket å HALLELUJA så satt två par jeans riktigt bra. Men i veckan som kommer ska jag ge mig ut på stan och FINKAMMA Estocolmos butiker på godbitar för oss på tillväxt. Givetvis kommer ett tipsinlägg sen med det jag (förhoppningsvis) hittar.

Om ni har några bra förslag på vart jag ska gå – BERÄTTA PLEEEEASE! Vill kunna ha roliga kläder på mig ASAP igen!

Klickade även hem två klänningar från Stories i går kväll (den här och den här) som jag tänker att jag ska bära över jeans och fräsa till min garderob med en smula.

Om magen landade förra veckan har den tagit ännu större plats vecka 18. Niklas kommer och klappar å gullar helt plötsligt, det måste bero på att han faktiskt SER magen nu tänker jag? MYZ.

Även Iggy är mer medveten om vad som byggs därinne. Senast i dag ville han ”titta på magen”. SÅ. RACKARNS. GOTT.

Så fint att se hans intresse växa fram, för ska jag vara helt ärlig var det mest för Iggys skull som vi ens började fundera på att försöka skaffa ett till barn. Vi ville verkligen ge honom ett syskon.

För egentligen var väl varken jag eller Niklas särskilt sugna på ett till barn, det vi såg framför oss var ju framförallt möjligheten att ge Iggy en partner in life. En vän, ett bollplank, någon att dela sina minnen med, att dela ansvaret för sina gamla päron med när jag å Niklas är panchisar. Ett syskon.

Och så ser vi nog fortfarande på det. Basilika är mycket mer IGGYS SYSKON, än just…Basilika. Och det jag längtar efter att få se är egentligen inte hen krypandes runt på en filt eller liggandes i en vagn. Näää, jag längtar efter att se IGGY klappa sitt syskon, leka med hen och få bli Den Stora Idolen.

Men jag vet såklart att så fort Basilika (Basilike? På torsdag får vi veta!) kommit ut och blivit en egen person, kommer vi njuta DUBBELT. Både av att se Iggy med sitt syskon – och av att vi begåvats med en till liten godingperson i familjen.💞

Hur tänker ni andra därute som väntar eller väntat syskon? Vore så kul att få veta! Dela gärna med er i kommentarsfältet!

Läs om gravidvecka 17 här!

Läs min hemliga graviddagbok från gravidvecka 3 till 16 här!

Klicka gärna på hjärtat så att jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

SparaSpara

  1. Matilda skriver:

    Min första graviditet var med tvillingar så min tid som enbarnsmamma varade bara i 25 minuter (som jag förstås inte minns någonting av pga krystvärkar för barn nr 2 ;-)). Är nu gravid med nr 3 i vecka 16 och stor del till att vi ville ha en till är att jag vill ha ”revansch” på bebistiden. Mysa, amma, ha tid för bebisen. Inte bara logistik och konstant dåligt samvete över att aldrig räcka till och alltid behöva prioritera vilken bebis som skriker mest, har bajsat ner sig värst, är i mest akut behov. Och såklart även att få ge 3,5 åringarna ett småsyskon vilket de frågat efter en tid då kompisar på förskolan, vänner till oss med barn i samma ålder fått småsyskon. Lättnaden över att det bara är EN denna gång är i vilket fall total och känslan helt underbar!!

  2. Elin skriver:

    När Alfred var 10 månader (föddes i juli 2014) visade det sig att jag var gravid med lilla Hoppsan 🙈 Och ett gäng månader senare kom lillebror Vilgot. Med kolik och allt vad det innebar. Första tiden var kaos, men vi hade ju egentligen två bebisar att förhålla oss till. Men nu när de är drygt 3 och 1,5 år är det tamigtusan det ljuvligaste som finns. De är verkligen bästa kompisar och har så kul med varandra! Självklart endel tjafs men mestadels bara bus och skratt. Livets liv med syskon! Och för egen del så har man ju gett sitt barn en kompis = behöver inte vara lekkamrat helahela tiden = mer tid för varmt kaffe 💃🏼

  3. Louise skriver:

    Åh! Det är så himla kul att få följa med dig igen! Hittade också dig via GVFV så det känns så kul att du låter oss följa med även på den här resan 🙂 🙂 … men en fråga som jag bara måste undra.. det här SparaSpara som står längst ner i varje inlägg? Vad är det för något? blir så nyfiken men har inte frågat för tänkt att det är något som jag antagligen missat.. men nu frågar jag ändå… hihi <3 KRAMIS!

    1. Ååå, det där med sparspara är en sabla bugg som uppstått sen bloggen flyttade till mama. Tekniken vet inte vad det beror på, och jag kan inte få bort det. Men jag jobbar på att lösa det. Kram!

      1. Louise skriver:

        Haha men åh! Ok! sorry.. trodde lixom jag hade missat något nytt coolt man skulle hålla koll på … 😉 .. Då behöver jag inte fundera mer på det! <3

  4. Elin skriver:

    Hej! Jag fick en förlossningsdepp med min första dotter och en psykiskt jobbig förlossning så när alla runt omkring började fråga om en tvåa tänkte jag verkligen HELL NO.
    Sen blev hon också stor, nästan tre år och helt plötsligt hade vi fått sova. Hittat tillbaka till varandra, man kunde ju liksom börja hitta tillbaka till sin egen space igen.
    Och jag tänkte också att ge ett syskon!
    Skämtade på jobbet när jag var gravid att jag verkligen skulle behöva terapi för att kunna gå igenom en ny förlossning utan att bli knäpp i hela huvudet igen (tydligen inget som man skämtar om, alla blev dödstysta. Tabu?)
    Fick hursomhelst gå i terapi och födde LIKE A BOSS nästa dotter:)
    Det blev min revansch! Hela bebistiden var ren kärlek (inte en mörk avgrund som sist)

    Men! Chocken att ha två barn!! det var faktiskt svårt att ge kärlek till två barn (också tabu!), knuffade mentalt bort min stora dotter ett tag för jag fick härdsmälta i hjärnan av att alla ville ha så mycket av mig… invecklat.
    💕 Ingen svartsjuka alls här förresten! Bara en stolt storasyster 💕

    1. Oj vad intressant att läsa! TACK för att du delar med dig. Underbart att du fick din revansch ju, och SÅ BRA att du pratar om sånt som (av någon MÄRKLIG anledning?) är tabu, heja heja!

  5. Emelie skriver:

    Grattis till bebis! Jag skulle vilja veta mera om dina funderingar kring kön. Hur skiljer sig förväntningarna angående om barnet har en snippa eller snopp? Som genusmedvetet är det intressant vad andra har för förväntningar som de inte tror kommer införlivas om det blir det ena eller andra könet? Vad jag kunnat läsa mig till så har ni försökt ge Iggy leksaker/kläder osv oavsett hur det är ”könsrollskodade”. Hoppas du förstår frågan! Kram

    1. Tack! Eftersom killar rent personlighetsmässigt inte behöver vara ”killiga” och tjejer inte ”tjejiga” så har det egentligen inte med förväntningar kring det att göra för min del. Snarare bara att eftersom det nu finns två kön och jag har möjlighet att få uppleva två barn i mitt liv, så vore det spännande att få en av varje. Jag är nyfiken helt enkelt, hade det funnits tre kön och jag hade fått tre barn hade jag resonerat på samma sätt och velat ha ett av varje kön. Eftersom jag är intresserad av genus tycker jag också att det vore väldigt spännande att få chans att följa en blivande man och en blivande kvinna i deras liv – två personer vars åsikter och värderingar jag har möjlighet att påverka (tänker framförallt på jämställdhet och genus här). Kan jag vara med och skapa en jämställd man och en orädd kvinna? Lite såna funderingar har jag. Men allt är såklart välkommet. Får jag två snubbar har jag ju dubbelt så stor chans att begåva världen med BRA män. Såna behövs. 😉 Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..