Världens sämsta tvåbarnsmamma – redan innan Basilika lämnat magen?

 

Så var det återigen söndag, och dags för veckans preggouppdatering!🎉 Så nu kööööör vi – gravidvecka 29!

Jag tycker det låter lite läskigt; det där att 20-någontingveckorna strax är slut – och att jag från och med i morgon ger mig in på 30-någontingveckorna. När man är och nafsar på 30-någonting så händer nåt rent psykiskt (för min del i alla fall). Då börjar slutdestinationen närma sig PÅ RIKTIGT, liksom.😱

Men vet ni vad som får mig att må lite bättre, när jag hamnar för mycket i tankarna om Hur Allt Ska Bli? Jo – era kommentarer på förra veckans preggouppdatering. TACKSOMRACKARNS, alla ni som delade med er av era bebisresor i allmänhet, och syskonresor i synnerhet. Det var så otroligt intressant att läsa alla spännande, ärliga, peppiga och tipsiga stories. Det lugnade rejält kan jag säga. Så tack, tack, TACK för det. Jag har sagt det förr men säger det igen – el bloggo är verkligen en two way street: om ni som hänger med här tycker att jag (förhoppningvis🙊) inspirerar er, så får jag mångfaldigt tillbaka. TACK.💘

Hur har det känts den här veckan då? Well, något som verkligen börjat göra sig påmint är min livmoder. Jag har ganska mycket sammandragningar. Det är framförallt när jag går (har en tendens att alltidalltidalltid gå så snabbt jag bara kan, oavsett om jag har bråttom eller inte 💨), eller när jag ska böja mig framåt på olika sätt (när jag sätter mig eller ställer mig till exempel).

Först tyckte jag de var läskiga, och tänkte tankar om en för tidig förlossning. Men sen googlade jag och upptäckte att sammandragningar är väldigt vanliga, och livmoderns sätt att förbereda sig och öva upp sina muskler inför själva bebisutpushandet. Så det var ju skönt.

Nåt som däremot inte var lika skönt var när jag luftade mina tankar om sammandragningarna för en kompis, och hon nämnde att flera av hennes vänner som stressat väldigt mycket under graviditeten fött sina barn för tidigt, och att en dessutom förlorat sin bebis (detta var dock tidigare under graviditeten). Självklart går det inte att säga med säkerhet att orsaken till de tidiga förlossningarna eller missfallet var stress, men det fick mig ändå att tänka.

Sen vi kom hem från Sri Lanka har hart haft extremt mycket att göra. Extremt. Det har inte varit många lugna stunder, och känslan av att vara flåsad i nacken på jobbfronten har varit konstant. För att erkänna: jag har varit piss-stressad. Det var såklart inte meningen att det skulle bli så, men det obefintliga wifi:t i Sri Lanka gjorde att jag hamnade efter rätt rejält, och det har jag behövt hämta hem under de senaste två veckorna – utöver det som redan var inplanerat (vilket var mycket).

Fick en isande känsla i hela kroppen när min kompis nämnde vad stressen inneburit för hennes kompisar. Även om den inte var avgörande, så var den förmodligen ändå en bidragande faktor. Stress ÄR INTE BRA. Såklart. Och vad hemskt för den lilla bebin att känna av mammas konstant höga puls i flera veckor i sträck.

Jag kände mig dum, egocentrerad och – misslyckad. Som att jag var världens sämsta tvåbarnsmamma, redan innan mitt kiddo var ute ur magen. Ingen mysig känsla.

Men det var ändå bra att höra det där, för det fick mig att tänka till. Precis som jag sagt förut så har jag varken haft tid eller energi eller intresse att engagera mig så mycket i den här graviditeten. Med en fyraåring har man redan fullt upp med LIVET och allt vad det innebär. Så jag ångar på, precis som vanligt.

Och även om jag såklart VET att stress är uselt och ju även fått smaka på en bit av den där berömda väggen, så blir det liksom ännu mer på riktigt när jag inser att det faktiskt BOR EN ANNAN MÄNSKA INNE I MIG som också blir påverkad. Som jag utsätter för fara.

Men. Det som är bra är att från och med nästa vecka, så har jag ett BRA schema. Ett RIMLIGT schema. När jag kikar i kalendern och ser hur dagarna är planerade – vad som ska planeras, produceras och levereras – så känner jag bara: ”Jepp, det här blir TOPPEN!”. Jag känner NOLL stress, och ser en rimlig planering där jag kan göra mitt jobb utan att behöva ha bristen på tid flåsandes i nacken. En planering där jag kan NJUTA av det jag gör.

För även om det inte varit kul att känna sig som en jagad gnu (finns det ens någon som jagar gnu? 🤔🐂), så är det svårt att undvika att det ibland händer nåt oplanerat som gör att saker å ting skiter sig – och då uppstår en stressig period. Så länge det bara är en period så är det okej, men det får inte vara bestående. Och det ÄR det inte heller denna gången. Från och med nu ska det vara smooth sailing. Och bölar jag igen över stress under denna preggofiering får ni påminna mig om det här inlägget, och slå mig med en bajsblöja i huvudet om ni ser mig på stan.

Oj! Här höll hatten på att blåsa av!💨😂 Den fina prickiga preggobaddräkten är från GlamMom, om någon undrar.

Jag har också tagit ansvar för månaderna framöver, och kommer ha i alla fall minst en månads ledigt från samarbeten och extrauppdrag när Basilika kommit. Från och med mitten på april till och med maj är det totalstopp. Bloggen, Inspirationstagram och YT kommer jag fortsätta med som vanligt förutsatt att allt går som det ska – men utöver det har jag NOLL andra åtaganden. När Iggy kom började jag jobba redan på BB, så vill jag ABSOLUT INTE ha det den här gången. Nu ska jag kunna NJUTA.

Förresten – visst är bilden ovan fräsig? En ljuvligt livsbejakande preggobild, liksom. Som GJORD för Inspirationstagram! Well, för att visa på att det liksom inte bara spontant ”bliiir” en sån här bild, så kan jag tala om att vi tog säkert 30 stycken för att få allt rätt:

  1. Jag skulle se snajdig ut (obv 😎).
  2. Vågorna skulle vara på väg in, inte ut.
  3. Det skulle vara minimalt med folk i bakgrunden.

Vi fick till det till slut. Såhär såg dock 30 andra bilder ut; de som togs efter att jag gjort min pose liksom. Inte lika preggoljuvligt livsbejakande med en till hälften trillandes gravidis, som dessutom tappat fokus.😂 Men viktigt att visa lite hur det ser ut innan man fått till den där hääääärliga ”spontana” bilden tycker jag.😜

Tror och hoppas att vecka 30 kommer kännas härlig. Ska till MVC på onsdag, då får vi se hur mycket Basilika växt och kolla av att allt känns bra. Ska nog passa på att fråga min barnmorska lite om det här med stress också.

I veckan kommer även inlägget om hur jag vill ha min förlossning, vet att många väntat på det så flaggar för att det nu kommer inom kort. Med Iggy var det ju självklart att jag ville föda med planerat kejsarsnitt – känner jag lika starkt för det denna gång? Svaret kommer i veckan!

Och hur mår ni andra preggosar? Har ni känt er stressade under graviditeten? Berätta!❤️

Läs om gravidvecka 28 här!
Läs om gravidvecka 27 här!
Läs om gravidvecka 26 här!
Läs om gravidvecka 25 här!
Läs om gravidvecka 24 här!
Läs om gravidvecka 23 här!
Läs om gravidvecka 22 här!
Läs om gravidvecka 21 här!
Läs om gravidvecka 20 här!
Läs om gravidvecka 19 här!
Läs om gravidvecka 18 här!
Läs om gravidvecka 17 här!
Läs min hemliga graviddagbok (vecka 3-16) här!

  1. Hej Vanja! Det är alltid inspirerade att läsa dina öppna och ärliga inlägg på bloggen och OJ vad du strålar på dessa bilder ⭐️

    Blev nyfiken på ytterligare en fråga kring din preggofiering- nämligen förlossningen! Hur går tankarna under denna graviditet? Kommer det landa i ett planeratt snitt igen eller en vaginal förlossning?

    Ta hand om dig och fortsätt sprid din glädje och ärlighet du gör 🌼

  2. Jag gillar inte det här med shaming av kvinns som liksom skapar en ny människa. Ta hand om DIG och se till att du mår FINT, för din skull -så mår bebben allra bäst också 💞 Samma regler när bebis är inuti som utanpå (bortsett alkohol och sånt ofc), tänker jag.

    Apropå inget.. Jag har inte kunnat släppa det där med namnval och era mammor. Jag tycker inte alls att era mammors namn är knepigare ihop än pappornas namn ihop. Ville bara säga det 💞

    Kram!

  3. Wow vad fantastiska Mammor alla andra måste vara om det där är definitionen av världens sämsta mamma 🙄 Nä, nu är du alldeles för hård mot dig själv. Du kan bara jämföra dig med dig själv. Och jag som följer dig vet hur mkt du jobbar med att minska stress- njuta av det lilla osv. – Du är en fantastisk mamma. Intala dig inget annat. Mammor är människor. Punkt slut ❤

  4. Åh, och här längtar jag till v. 30! Jag är i v 28 med min etta och dessutom sjukskriven med HG (superillamående och kräkningar (förmodligen hela graviditeten, gah)) så jag har liiiite för mycket tid att stirra på appar, må ganska dåligt och vänta på att tiden ska gå framåt. Men har förstått från många flerbarnsmammor att tvåan liksom blir mer… i farten, med resten av livet. Det kan jag verkligen förstå! Fast redan går tankarna om hur jag skulle klara att vara såhär sjuk igen men med en liten en… Älskar att läsa din blogg (hittade hit nyligen) och tycker det är så mysigt att läsa om din graviditet! Kram!

  5. Hej ☺️

    Jag gjorde kejsarsnitt med första barnet pga humanisera skäl, dvs förlossningsrädsla.

    Denna gång är det inte alls lika självklart och jag känner ett inre lugn, därför ska jag testa att göra en vaginal förlossning! ☺️

    ska bli spännande att läsa dina tankar! Kramar

  6. Så fantastisk fin du är😀 När jag ser på dig och andra gravida så är ni så vackra men jag har haft svårt att se det hos mig själv när jag varit gravid. Är väl för att jag ser allt jobbigt😉 Angående sammandragningar så är det vanligt att man har mer sammandragningar när man har varit gravid tidigare. Så var det för mig också vilket var rätt jobbigt ibland. Men jag tror även att jag fick mer sammandragningar pga av att jag jobbade och stressade så mycket in i det sista vilket jag ångrade när lillan kommit. Vattnet gick på natten efter att jag precis hade gått på föräldraledighet, 15 dagar för tidigt. Så mitt råd är att dra ner på tempot när det närmar sig. Det gjorde inte jag vilket gjorde att jag var helt slut när det var dags och kroppen kändes helt förstörd och det känner jag av till och från även nu när hon snart är tre månader. Var rädd om dig!

  7. Jag har just hittat din blogg o så glad för det! Äntligen ngn som skriver lite mer jordnära o inte bara rosa enhörningar o rosor… Min första bebbe är beräknad den 25 april! Så vi är i samma vecka, på ett ungefär. Går in i 30 på onsd. Jag va också hos en läkare o gjorde koll v 26 el 27 (kommer inte helt ihåg) då jag skulle på jobbresa till Asien o ville kolla att allt stod rätt till. Bebben där inne mådde bra men läkaren sa att jag hade öppnat mig lite vilket är typiskt tecken på stress. Fick exakt samma tankar o känslor som du beskriver: ”jag är sämst etc” men i ärlighetens namn är d inte så lätt att ändra sin livsstil. Jag blev headhuntad under min graviditet o startade mitt drömjobb när jag va 4 mån preggo… så jag har precis som du bara ångat på. Inte förrän nu som jag börjar känna hur kroppen inte hänger med som jag försöker sakta ner. Har du känt av några andra mer fysiska besvär? Jag har börjat få ont i nedre ryggen… Antar att d bara kommer fortsätta gå utför härifrån…

    1. Välkommen hit och massa grattis till preggofieringen! <3 Jag har lite andra krämpor också, som foglossning och ont i ländryggen, men jag tror du och jag är lite likadana, så vi behöver nog (tyvärr) att kroppen säger ifrån innan vi lugnar ner oss. Så vi får se det som kroppens sätt att hålla oss och våra ångande tempon i shack. 😉 GRATTIS till drömjobbet också, hurra!

  8. Tror absolut att du är för hård på sig själv!
    Har försökt hitta i dina gravidinlägg men vet knte om du skrev det, men utöver ägglossningsstickor gjorde ni något mer än ligga loss? Läste på ett forum att man ska ligga på morgonen OCH kvällen men vårt schema och ork tillåter inte det Vi ska börja försöka med barn nr 2 i Mars och jag hoppas att det går bra! 😊 Men har du nått tips?

    Kram 😊 Ps har varit med sen starten!

    1. Ha ha, vi låg varje dag i ca 7 dagar i sträck för att maxa chanserna under ägglossningen. Sen gjorde jag lite sånt där som kanske bara är skrönor (men lika bra att maxa som sagt) så jag låg kvar i sängen, lyfte upp rumpen i vädret så att alla simmarna liksom skulle åka åt rätt håll ha ha. Men utöver det gjorde vi inget mer. Vi låg ffa på kvällen eftersom det var lugnare då (iggy sov), och jag kunde ligga kvar i sängen efteråt. KRAM och lycka till!

  9. Klart att du är världens BÄSTA tvåbarns-mamma till dina barn. Visst ska man tänka på att anpassa tempot till det graviditeten kräver men att lägga ett så stort ok på en gravid kvinna som att hennes stress kan orsaka skador, nej det är inte OK faktiskt. Tror som du att det är viktigare att ta det lugnt efter förlossningen så man kan landa och lära känna varandra i lugn och ro. (Och då menar jag INTE att låsa in sig och väga besök men mer att inte ha några krav på sig).

    Och apropå att jaga gnuer, minnes Pogo Pedagogs ”Gnuens vandring” på rullband i skolan. Och jo, visst jagar man gnuer.

  10. Gissar friskt:

    Men tror det är YTTERST sällsynt att bebisar föds prematurt enbart pga stress. Kanske att stressen isf fått en att missa andra symptom?

    Stress är ju aldrig bra och extra jobbigt som gravid. Låter bra att du lagt märke till detta och kan tagga ned något 🙂

    Sammandragningar som inte gör ont ska inte vara farligt, men kan vara tecken på urinvägsinfektion. Det vet du säkert redan!

  11. Så roligt att läsa om din gravidresa. Vår äldsta son och Iggy är jämngamla. Det var via gravid vecka för vecka som jag hittade din blogg och det har varit så kul att följa er lilla familj längs vägen sen dess. Vi har lyckats klämma in en unge emellan också (1 år nu) 😊 och nu jäser vår trea i magen på mig, vecka 19. Känns lite galet att det kommer en till, men kan verkligen säga att det är väldigt mysigt att ha flera. Inte alltid lätt (!), men mysigt! Kommer gå hur bra som helst för er. Gläds med er ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..