Blir det planerat kejsarsnitt även denna gång?

 

Ni är många som frågat efter det här inlägget. Det där jag svarar på frågan om hur jag vill ha min förlossning denna gång – är det lika viktigt för mig att få föda med planerat kejsarsnitt den här vändan, eller är jag kanske taggad på att uppleva en vaginal förlossning nu?

Om jag bad er gissa, så tror jag att de flesta av er skulle gissa rätt. Ni känner mig så väl vid det här laget. För yes, visst vill jag även denna gång föda med planerat kejsarsnitt.

Mitt kejsarsnitt var den finaste upplevelsen jag varit med om. Det var lugnt, harmoniskt, kärleksfullt och lättsamt. Yes, lättsamt – på ett sätt. Jag älskade att de som jobbade med operationen hade Lugna Favoriter på i bakgrunden (perfekt å lite lagom cheesy å avdramatiserande radioskval), att de glatt pratade sinsemellan om sommarplaner och familj, att de fick mig att känna den perfekta balansen mellan att det faktiskt bara var ytterligare en vanlig dag på jobbet för dem – samtidigt som de såg till att jag kände mig superspeciell och uppmärksammad, eftersom jag ju skulle få mitt första barn under deras omvårdnad. Det var en magisk upplevelse som inte kunde varit finare. ❤️

Här är vi, några timmar innan det var dags för snitt. Sista bilden på Iggy medan han fortfarande låg i magen.

Och såhär fräsig var jag i min sjukhusrock.💁🏼‍♀️

Här var Iggy bara några minuter gammal. SÅ himla galet att de PLOCKADE UT HONOM UR MIN MAGE ju! 🙈 Lökigt att säga, men det här med att producera barn alltså – det är tamejfan magiskt. Så sabla märkligt att DET ENS GÅR!

Denna bild är från uppvaket, platsen där vi fick spendera några timmar efter kejsarsnittet medan personalen höll koll på mina värden. På uppvaket låg vi och mös, och Iggy ammade.

Här hade vår lilla unge varit utanför min mage i några timmar. Hans älskade snutte var då så pass stor att den täckte hela honom – som en filt! GÖLL. 😍

Som sagt, mitt snitt var en alltigenom harmonisk och fantastisk upplevelse, och det är på det sättet jag vill föda mitt barn även denna gång. För födas MÅSTE det ju, på nåt sätt. Och ska jag vara ärlig så är det lite pest eller kolera för min del, dessa två förlossningssätt. För även om en vaginal förlossning inte finns på kartan för min del, är det inte direkt så att jag tycker att det känns jättekul att få magen uppskuren heller. Men av de två alternativen är det definitivt snitt som jag känner mig tryggast med.

Nu kanske några av er undrar varför jag vill föda med planerat kejsarsnitt. Eftersom jag skrivit om det så många gånger förut tänker jag att jag inte ska upprepa mig ännu en gång, men slink gärna in och läs det här inlägget så får ni veta mina tankar kring det här lite mer på djupet.

Någon annan kanske undrar om jag inte känner att jag ”missar något”, genom att välja bort en vaginal förlossning. Och just det här med att man skulle gå miste om en fantastisk upplevelse när man föder med snitt är något vi snittisar stöter på rätt ofta. Så jag vill därför ta tillfället i akt och säga att ja – självklart missar vi något. På precis samma sätt som de som föder vaginalt missar den magiska upplevelsen att föda barn med planerat snitt. För det är OCKSÅ magiskt, och precis lika känslomässigt stort som att föda vaginalt. Jag lovar.

Det viktigaste tycker jag är, att alla ska få lov att föda på det sätt de själva känner sig mest trygga med. Då har alla inblandade absolut bäst förutsättningar för en lyckad förlossning. Och det måste ju ändå vara målet?

Får också ganska ofta frågan om jag ”känner av” mitt snitt, eller om jag upplevt några komplikationer. Svaren på båda frågorna är nej. Jag tänker aldrig på att jag har ett ärr, jag ser det aldrig (det sitter så långt ner, under fiffi-nivå liksom), jag känner aldrig av det. Det läkte toppenbra och jag återhämtade mig snabbt. Var uppe och knatade på rummet några timmar efter operationen, behövde aldrig äta de starka värktabletterna jag fick utskrivna och upplevde i princip noll bök å stök fysiskt. Att jag inte kunde ta mitt älskade morgonbad på ett par veckor pga operationssåret var det som var jobbigast med hela snittproceduren. Faktiskt. Det säger en del.

Observera att jag dock endast kan tala för min egen upplevelse, och mina egna erfarenheter. För självklart finns det lika många uppfattningar kring planerade kejsarsnitt som det finns kvinnor som gått igenom dem. På samma sätt som det finns lika många upplevelser av vaginala förlossningar som det finns kvinnor som gått igenom dem.

Men – för att summera det hela var jag så oerhört nöjd med mitt kejsarsnitt, och eftersom varken min förlossningsrädsla eller min bild av förlossningsvården förändrats till det bättre på de år som gått sen Iggy kom var det självklart att välja snitt även denna gång.

Eller – välja och välja. Det är naturligtvis inte självklart att jag får mitt snitt, denna gången heller. Men jag känner mig inte särskilt orolig. När jag skrev in mig på MVC med Basilika frågade min barnmorska mig (har samma som med Iggy) om jag ville föda med snitt även denna gång. ”Yes”, sa jag. ”Ok, då ordnar jag en läkartid till dig runt vecka 25”, var hennes svar. Inga konstigheter. Eftersom jag fött med snitt innan trodde hon inte att det skulle vara några problem att få det även denna gång, men man kan aldrig veta säkert.

Läkartiden har sen flyttats fram på grund av jobb och resande, men nästa vecka har jag en tid på Danderyds sjukhus för samtal. Eftersom allt funkat exemplariskt vad gäller såväl förra snittet som denna graviditet förutsätter jag att jag får ett ja. Får jag inte det kommer jag riva upp himmel och jord, jag accepterar inte ett nej. Om det inte framkommit något som förändrat min situation och som gör det medicinskt direkt farligt att föda med snitt, såklart. Men det tror jag inte. Skriver ett inlägg om läkarbesöket så fort jag varit där.

Så – nu vet ni. Det blir snitt även denna gång. Och förhoppningsvis får jag en lika fin upplevelse, även denna gång. Vill bara säga avslutningsvis att jag hoppas att alla förstår att jag inte tycker att något förlossningssätt är bättre eller sämre än något annat. Jag vill att alla ska kunna föda på det sätt de känner sig tryggast med, för att alla ska maxa chanserna att få en så fin upplevelse som möjligt. Det förtjänar vi.😙

Och nu – kan inte ni berätta? Hur vill ni föda era barn, framtida eller såna som redan finns i magen? Hur resonerar ni?❤️

Läs min förlossningsberättelse, här hittas del 1 och här hittas del 2.

Se filmen från min förlossning här.

Läs fler inlägg om planerat kejsarsnitt här.

  1. Jag vill föda mina framtida barn med snitt. Vetat det så länge som tankarna på att ”nångång i framtiden vill jag ha barn”. Jag är jättejättesprut/sjukhusrädd som är baserat på kontroll egentligen, tror jag. Men ändå vill jag föda med snitt. Vaginal förlossning är inte ett alternativ, då skulle jag vara en fara för mitt barn om jag tvingades till det. .<3

  2. Åh har längtat efter detta inlägg! Tack för att du delar med dig ❤️❤️ Jag väntar mitt första barn och är i vecka 27. Jag ska till Danderyd på måndag för att träffa läkare (redan träffat aurora-barnmorska) och hoppas på att slippa alltför mkt motstånd. Känner precis som du skriver – pest eller kolera. Snitt känns ju verkligen inte som en ”enkel” lösning men det alternativ jag känner mig mest bekväm med. Önskar dig lycka till och hoppas du får en lika fantastisk upplevelse även denna gång!

  3. Jag vill föda med planerat snitt, helt enkelt för att jag känner mig livrädd för att gå igenom en vaginal förlossning. Jag skulle inte känna mig trygg i att inte veta OM jag kommer få plats på BB, jag har ett ganska stort kontrollbehov och det skulle vara katastrofalt. Sen vet jag inte om det kommer ändras om/när jag blir gravid, men det är iallafall mina tankar nu.

  4. Födde min första vaginalt och känner bara att det kommer aldrig mer hända! Jag tror att min upplevelse hade varit bättre om det hade klickat med barnmorskan. Tyvärr födde jag på ett litet sjukhus och det fanns ingen att byta till. Har aldrig känt mig så förminskad och överkörd som av denna bm. Har gått på många samtal hos mvc’s psykolog då jag drömde mycket mardrömmar efteråt vilket har gjort att min förlossningsrädsla är ännu värre nu än innan sonen föddes. Därför kommer jag slåss för snitt den här gången! Vill inte snittas egentligen men bara tanken på att uppleva samma sak igen får mig att vilja gråta. Vill inte skrämmas på något sätt, är övertygad om att jag hade haft en helt annan upplevelse om det varit en barnmorska jag klickat med 😊

    1. Säg absolut inte saker som ”jag vill inte snittas egentligen, men…” för då kommer du inte få sitt snitt! De kommer att försöka övertala dig så fort de ser det minsta tveksamheten. Eller skicka dig på samtal, bearbeta kännslorna etc. Var bestämd och tveka inte.

      1. Tack föt svaret! Är helt säker på att det (från min sida) blir snitt denna gång. Däremot vet jag också att jag kommer möta motstånd då den enda aurora bm som finns där jag bor var VÄLDIGT negativ till ks när jag gick hos henne förra grav 👎 Håller tummarna att psykologen jag gick till kan hjälpa att få igenom ks 😊

    2. Å nej, så hemskt. Och precis det där är en av anledningarna till att jag vill ha KS – att den mest intima stund i ens liv ska delas med en person (BM) man aldrig tidigare mött – och kanske inte klickar med? På större sjukhus kan man ju byta (om man orkar det i den utsatta situationen), men brist på personal, pengar och resurser gör ju att det inte alltid är möjligt även på större orter heller. 🙁 KRAM!

  5. Enda anledningen till att jag vill ha fler barn i nuläget är egentligen att jag vill vara med om vaginal förlossning en gång till. Förstår verkligen om man inte är lagd åt det hållet, eller om man har traumatiska upplevelser som fått en att tänka om.

  6. Du är en underbar person Vanja och älskar att du sprider sån glädje runt omkring dig-för det gör du verkligen! Älskar att du får en att känna att det man står för ska man stå för, oavsett vad andra tycker!
    Har en fråga angående ditt val. Hur har du resonerat, har du lagt tanken på att föda vaginalt och vad föreställer du dig då? Har du någon gång (om så bara lite) tänkt att det skulle vara häftigt att vara med om en sådan förlossning?

    Tack för att du delar med dig av ditt liv, för det får en själv att också vilja kämpa för sin egen vilja! För att ha ett bra, lyckligt och njutfullt liv.

    1. Tack finis! Angående dina frågor så är svaren på dem nej, nej och nej. Jag vill under inga omständigheter föda vaginalt någonsin i mitt liv, och undrar inte över hur det är. Är helt ointresserad av VF och känner bara genuin skräck inför det. VF är ingenting för mig, precis som snitt inte är någonting för dem som tycker att VF är optimalt. Vi är alla olika. 🙂

      1. Vad läskigt att vara så rädd för något sådant, när man kanske tvingas uppleva den rädslan(genom att gå igenom en vaginal förlossning)! Otroligt bra att du brinner för att alla ska få känna sig trygga vid sin förlossning, otroligt synd att vissa tvingas till det!

  7. Jag har fött min son vaginalt och vill absolut föda vaginalt igen om det blir någon mer gång. Det gjorde ju fruktansvärt ont så förstår inte egentligen varför jag känner så starkt att jag vill göra om det, antar att det är nån gammal drift som finns inprogrammerad för människosläktets överlevnad 😂 för det är ju jättekonstigt, förstår inte själv varför, det är inte logiskt. Men jag vill absolut göra det igen om jag får chansen 😊

    1. Visst är det märkligt? Har precis fött mitt andra barn (i söndags) och trots att det är det absolut tuffaste jag gjort fysiskt (han vägde 5 kilo och jag är själv inte så stor om man tänker bäckenmått, men det räckte tydligen bra) så är det ändå något jag känner lite sorg över att inte få uppleva igen… Det gör ju ont, och kräver enormt med energi och uthållighet men herregud vilken upplevelse… Så det är nog som du säger, någon slags programmering som gör att man vill uppleva det igen. Hoppas du får göra om det! 🙂

  8. Har längtat efter detta inlägg!
    Jag gick igenom planerat snitt förra gången pga att barnet låg i säte. Allting gick så bra så även denna gången vill jag föda med snitt, men nu verkar det som att jag inte får det 🙁
    Har suttit och gråtit mig igenom flera möten med doktorer och barnmorskor för att jag är livrädd över att få någon slags förlossningsskada. Allt känns hopplöst och jag blir så arg över att någon annan kan bestämma hur jag ska föda fram mitt barn.

    1. usch din stackare! Fy vad jag lider med dig! Jag vågar inte ens bli gravid än med mitt andra barn då jag är rädd för det du går igenom. Så otroligt hemskt att vi ska bli omyndigförklarade och inte kunna få välja att föda som vi vill. Vår kropp, vårt val!

    2. Men åh Jenny fy fan vad ledsen och arg jag blir för din skull – jag var peppad på en vaginal förlossning förra gången men fick veta i vecka 18 eller 20 att det nog inte skulle gå (moderkakan i vägen) så jag ställde om mot kejsarsnitt och när vi kollade i vecka 32 var det fortarande likadant och ju mer jag läste på om kejsarsnitt och såg t ex Vanjas videos och så ju mer peppad och trygg kände jag mig med att det var just kejsarsnitt vi skulle få uppleva men så ändrades allt i vecka 38 och vägen var fri så jag KUNDE försöka vaginalt men då fick jag panik och kände absolut noll tillit till min kropp och de lät mig behålla snittet och vi hade precis som du en fantastiskt fin upplevelse… Nu är jag också gravid med mitt andra barn och ska på RUL på måndag men min barnmorska har lovat mig att jag ska få ett planerat snitt om det är det enda jag kan tänka mig.

      Har de sagt nej till dig eller har du fler möten med någon läkare kvar? Sätt dig ner och stirra dem in i ögonen och peka med hela handen och säg ”det kommer inte på frågan att jag ska genomgå en vaginal förlossning och jag upplever inte riktigt att ni hör vad jag säger så låt mig vara riktigt tydlig. Jag sitter här och gråter, jag vill inte och jag KAN INTE – jag måste få ett planerat snitt och slutdiskuterar detta nu. Tack.”.

      Det är SKITSVÅRT att vara så tuff mot läkare och i den utsatta situationen – jag vet!! För man känner sig så liten och som att de är gudar som bestämmer allt och vet allt men du MÅSTE våga vara så tydlig <3. Jag tror på dig! Heja, heja <3

      1. Jag har ett möte kvar med samma läkare som första gången. Hon sa flera gånger att det är hon som bestämmer i slutänden och det har hon också skrivit i min journal. Hon tycker inte att jag har ett medicinskt själ för ett kejsarsnitt.
        Min man är med på varje besök och han är ett väldigt stort stöd för mig.
        Jag skulle aldrig förlåta mig själv eller sjukvården om jag får någon slags förlossningsskada för det är ingen som kan garantera det. Jag vet ju också att ingen kan garantera att det inte händer något under ett kejsarsnitt eller att jag skulle få någon slags komplikation men då har jag ju ändå valt det själv.

    3. Du har väl med något bra stöd på mötena? Till läkarsamtalet inför mitt första snitt hade jag med både min man och en kurator jag gick till pga min förlossningsrädsla (kändes som att det gav lite extra tyngd att ha med henne), nu inför andra snittet bara min man. Vilket inte är så bara, det är superviktigt att ha med någon som är på ens sida och kan argumentera när man själv inte orkar.
      Speciellt vid min förra graviditet låg jag mycket och tänkte på vad jag skulle göra om jag blev nekad, allt från att åka till förlossningen och hungerstrejka tills jag fick träffa en läkare som kunde ge mig mitt snitt, till hur jag totalt skulle vägra samarbeta väl inne på förlossningen så de inte skulle ha något annat val än att snitta mig. Tack och lov behövdes inget sånt i mitt fall. Men det är så tråkigt att vården fungerar så här, att det är så beroende av vem man kommer till.
      Önskar dig lycka till och hoppas att det löser sig för dig ❤

    4. Å nej! Bella, STÅ PÅ DIG! Socialstyrelsen rekommenderar STARKT att ingen kvinna som är så rädd som du ska behöva genomgå en VF. Ger dom dig inte ett ja går de emot vad som rekommenderas i Sverige. Ett tips är att gå med i den här fantastiska gruppen på facebook: https://www.facebook.com/groups/408540175823586/ Den är sluten, så du måste ansöka om medlemskap. Det är en grupp för oss som vill föda med planerat snitt, och där kan du t ex kolla om någon i gruppen upplevt samma som du och bor i samma område som du. Kanske vet någon om en läkare som är mer humant inställd till snitt som du kan vända dig till i ditt område? KRAM!

  9. Jag tycker att alla har rätt att göra som det vill men skulle för allt i världen inte vilja bli av med min upplevelse av att föda vaginalt. Den styrkan jag hittade inom mig var det mäktigaste jag någonsin upplevt. Jag kände mig som ett naturfenomen som skulle klara vad som helst. Superhäftigt! Jag hade ett fantastiskt team och kände mig trygg, vilket givetvis är avgörande för helhetsupplevelsen. Det är dock beklämmande att det satsas så lite på förlossningsvård i det här landet, vilken pressad arbetssituation det är för personalen på förlossningen (vilket givetvis kan ställa till det för de födande kvinnorna också) samt den dåliga uppföljningen av förlossningsskador. Mycket kan förbättras! Om jag får välja kommer jag föda även nästa barn vaginalt, jag är dock mycket tacksam för möjligheten att föda med snitt, planerat som akut, om det blir nödvändigt 🙂

    1. Åh, så fint det låter… Jag avundas verkligen fin upplevelse.
      Jag fick en traumatiskt första förlossning, och kan aldrig tänka mig att göra om den upplevelsen. Planerat kejsarsnitt eller inget fler barn, så känns det. Önskar jag kände som du.

  10. Väntar mitt första barn & det blev precis klart att det blir planerat snitt för oss pga att den lille rackarn ligger i säte & väl inkilad också. Han trivs kan man säga 😂😅 Så det blev inget vändningsförsök tillslut. Sen är han liten också. Men nu till snittet, jag har sett din video o läst en hel del innan om just detta aå det var se första jag tänkte på när det blev såhär. Att du hade en sån positiv upplevelse osv 😍❤️ Så om två veckor är det dags! Aå märklig känsla men jag ser fram emot denna magiska upplevelse! Även om jag var ganska pepp på att föda vanligt innan, men det blir ju sällan som man tänkt sig här i livet! Visade maken ert youtube-klipp från snittet med 👍🏻 Hoppas du får igenom din önskan utan krångel denna gång! Kram!

  11. Tänk så olika det kan vara! Imorgon väntar ett bm-besök för mig och lillan i magen för att kolla läge, då hon legat på tvären hur länge som helst. Mina andra två barn väntade lika länge med att lägga sig till rätta (den första till sista sekunden, på natten innan vändningsförsöket så gick mitt vatten! Och då låg han rätt) och nummer två la sig tillrätta någon vecka tidigare. Denna lilla tjodda ligger alltså också fel. Jag önskar inget hellre än att just föda vaginalt och har gjort det med alla tre. Är så fasansfullt livrädd för snitt och vill verkligen inte behöva tvingas till det.
    Så jag håller helt med, alla ska få föda på det sätt dom önskar i den mån det går förstås 💗

    1. Kanske kan du få hjälp med vändningen på spinningbabies.com
      Där finns det bra övningar för vändningar (och också tips för att barnet ska lägga sig rätt från början. Lycka till!

  12. Är akutsnittad pga havandeskapsförgiftning! Hatade varje sekund av det, reagerade jättekraftigt på bedövningen så blodtrycket sjönk till 40/20, och jag kände verkligen hur de slet i min mage, sen reagerade dottern jättekraftigt på att bli tagen ut en månad tidigt så läkarna bara tog henne och sprang iväg, själv ligger jag kvar på bordet ensam o blir ihopsydd medans mannen fick springa iväg
    Med dottern o jag hamnade på uppvak i 2 timmar! Kunde inte resa mig på 3 dagar efter snittet och fick pumpas full med morfin. Kändes verkligen som jag blev snuvad på en hel förlossning! Vill aldrig någonsin igen ligga på det bordet! Tar hellre värkar i 3 dygn än att genomgå ett snitt igen! Avundas er som kan se på det med glädje, men för mig är kejsarsnitt det sista tänkbara! Hoppas du får en lika underbar förlossning denna gång! Kram

    1. Jag beklagar verkligen din upplevelse! Dock är det viktigt att skilja på planerat snitt och akutsnitt. Det görs under helt olika förutsättningar.

    2. Ja det är skillnad på akut snitt och planerat snitt. Har en liknande historia med havandeskapsförgiftning, urakut snitt och för tidig barn och även nåt som kallas hellp syndrom där de inre organen slåss ut. Men tycker ändå mitt i allt kaos och rädsla att det blev ett fint minne . Jag fick själv snabbt välja om jag ville sova eller vara vaken och jag valde vaken. Andra barnet var planerat snitt och var ju lungt förutom ett blodtrycksfall som ordnades snabbt. Var tvungen att gå till Aurora sköterskan fast att jag absolut inte ville födda vaginalt. Hon jobbade på att övertyga mig men näpp.

  13. Hur hanterade du din förlossningsrädsla innan Iggy kom? Gjorde du något särskilt?

    Jag är gravid med barn nr 2 och har en dotter på 1 år och 3 månader och hennes förlossning blev inte alls någe bra, blev förlöst med akutkejsarsnitt (dottern låg i säte så hade en inplanerat kejsarsnitt med dottern ville ut tidigare) som gick allt annat än bra. Så nu inför förlossningen med barn nr 2 är jag livrädd

    1. Eftersom min förlossningsrädsla gick ut på att behöva genomgå en vaginal förlossning hanterade jag den genom att kräva ett KS. Man kan ju gå på samtal etc, men jag var inte intresserad av det alls. jag ville absolut inte föda vaginalt, punkt.

  14. Så kluven! Jag skulle absolut tycka att det kändes ”skönt” att ha ett planerat snitt inbokat men det skulle nog bara kännas okej mentalt om jag liksom var tvungen till det pga nåt medicinskt tillstånd. Om någon kstade det efter mig liksom. Och trots det, skulle jag nog känna mig lite snuvad på en revansch på vaginal förlossning nr 2 (men ändå lättad över att slippa). Eftersom att jag gjort en vaginal förlossning så tänker jag att nr 2 rimligen går lättare och då är det ju bra onödigt att kutta upp magen -eftersom att jag tänker så, så har jag ju inte tillräckligt stark förlossningsrädsla för att kräva snitt. Och liiiite lite spännande vore det också, på nåt sjukt jävla vis, att uppleva det där (hemska🙈) igen. Ja, jag vet inte. Märkligt är det!

    Skönt att du är trygg i ditt väl ❤

  15. Sonen är född med akut planerat snitt efter vattenavgång, ett dygn med egna overksamma värkar och nästan ett dygn på värkstimulerande… jag fick en infektion och hjärtat börja rusa och vid ett ultraljud visade det sig att han låg felvriden… så nej tack inte igen! Snittet var fantastiskt, fick värkavstannande, min man och jag kunde andas ut och ladda om inför att få träffa vår efterlämgtade kille.. all personal var fantastisk, stämningen var kanon, dom skämtade, peppade och hjälpte oss något helt fantastiskt! Så nästa gång hoppas jag på ett planerat snitt, att få all den där härliga biten utan den hemska, stressiga, onda och läskiga biten.

  16. Det där du skrev om badet.
    Man ska ju inte bada pga avslaget. Så det vill säga att snitt/vaginal födsel har ju samma ”antibadperiod”
    Har tre snitt i bagaget själv!
    Alla gör som de vill självklart men synd när man måste snittas tycker jag. Upplevde att jag aldrig hade ett val fast åt andra håller än det vanliga. Om ni förstår vad jag menar.
    Har ofta drömt om att få ”föda” och undrar hur det känns. Undrar också om det är lättare att läka efter. Mina snitt har läkt så dåligt och långsamt.

  17. Jag har 2 barn och har fött båda vaginalt, första hade jag värkar hemma i 8 tummar och sedan 12 timmar på sjukhus. Hela tiden i en rytm med ca 3-5 min mellan. Den förlossning minns jag som smärsta, trygg (jag och min man + alla 7 barnmorskor jag hann med samarbetade bra) och spännande. Det var en sådan häftig upplevelse- jag visste på en gång när det var över att detta ska jag göra igen. Min son födde jag för lite mer än 1 år sedan. Det blev precis tvärtom, värkar som kom kraftig och med korta mellanrum, åkte in 1.5 timme efter att de kom. Då var det bara 30 sek meklan i ytterligare 5 timmar. Hann alltså inte ”vila” något alls. Jag fick en praktikant som undersökte mig (den ansvariga gjorde det enbart i slutet-tack och lov) och tog hand om mig. Tyvärr gjorde hon alla små fel man kan göra, vilket tillsammans med starka och täta värkar gjorde det till ett helvete. Min man och jag samarbetade inte alls, vi var så osynkande dessutom svimmade, när jag skulle få bedövning i ryggen gjorde han fel 7 gånger och försökte sedan skratta bort det(kom sedan tillbaka efter o bad om ursäkt) när jag vid flertal tillfällen sagt till om att jag hade ont framtill så bestämde sig den ansvariga att känna efter- 4.5 timme efter att vi kom in. Då märkte det att han låg fel! Och att det började bli bråttom att få ut honom, jag var helt slut vid detta tillfälle så de var tvungna att hänga, vrida och dra i mig och ut kom han. Med en stor bula som blödde och han såg lite läskig ut. Tog över 1 timme innan jag kunde hålla i honom för jag var så slut. Min man frågade varför han blödde och fick till svar (lite drygt) ”det är ju inte hjärnan som rinner ut direkt” så denna förlossning var allt annat än fin och trygg eller spännande för den delen. Första halvåret mådde jag fortfarande dåligt och tänkte ofta på den. Tacksamt nog så mådde både jag och min son bra fysiskt efter förlossningen. Nu har jag släppt det, tills det kommer någon sådan här fråga och det väller fram ur mig, antar att behovet att prata/skriva fortfarande finns. Om jag skulle få ett till barn, tror inte det blir fler, så vill jag föda med snitt. Tror inte jag vågar annat efter min sista upplevelse. Det var inte meningen att skriva en mindre novell, ville bara dela med mig.

    1. Å, men du. Usch. Och det är ju här som sjukvården brister så enormt tycker jag – du ska ju ha blivit erbjuden hjälp – både fysisk och psykisk – efter en sånh är upplevelse. Låter direkt traumatiserande. Har man gått igenom något sånt här måste man få hjälp, eller åtminstone bli erbjuden hjälp. Fint att ni alla mår bra i dag ändå. Och viktigt och bra att du delar med dig! KRAM! <3

  18. Jag har fött 2 barn vaginalt och ett barn med kejsarsnitt. Dom 2 vaginala var hemska..
    Den bästa förlossningen var med planerat snitt. Det var en jätte fin och underbar upplevelse, totalt magiskt! Är så glad att jag fick mitt önskade planerade snitt och fick en fin förlossning för en gångs skull.

  19. Men är det alltså inte självklart att man får bestämma själv hur man vill föda? Jag har två barn sedan innan och mitt tredje på väg. Och jag har upplevt att det är mitt val, de har sagt att det är upp till mig att bestämma. Jag har haft två hemska förlossningar, en slutade i akutsnitt, den andra blev efter mycket om och men vaginal. Men nu med tredje har jag bestämt planerat snitt och det är ingen som satt sig emot eller ifrågasatt det. Jag vill aldrig mer uppleva en vaginal förlossning, jag hoppas på att få en fin upplevelse denna gång! 🙂

    1. Nej, du har ingen juridisk rätt att bestämma över din förlossning, det är läkaren som avgör. Men jag tycker det låter fantastiskt det bemötande som du fått – att det faktiskt VARIT upp till dig. Önskar att det skulle vara så för alla kvinnor.

  20. Är det inte också alltid en lite ökad risk att föda vaginalt om man blivit smittad tidigare?

    Båda mina ungar är födda vaginalt och, precis som du känner med ditt snitt, känner jag kring att föda vaginalt. Inte för allt smör i Småland skulle jag ha velat byta! Drogade mig med lite lustgas – denna magiska lustgas. Kommer fortfarande ihåg precis hur kroppen kändes av den, så ljuvlig känsla!! Med första barnet var det lite bråttom på slutet då han hade patologisk ctg-kurva, men allt gick superbra! Den gången var jag ganska slut och fick dessutom bäckenbottenbedövning så det kändes som att försöka trycka ut en stor vattenmelon, men jag kände inte om han kom längre ut eller inte. Lite märklig känsla och en smula frustrerande. Med lillasyster var vi på förlossningen i bara en timme med sex minuters krystvärkar på slutet. Den gången kunde jag verkligen känns hur hon kom längre ner och till slut gled ut. Absolut magisk känsla!

    Är otroligt tacksam över mina vaginala förlossningar, det är verkligen inte självklart att det går då bra som det gjorde för mig. Kan helt klart förstå de som är rädda och väljer planerat snitt!

  21. Väntar mitt fjärde barn (tre vaginala utan komplikationer). Ser framemot sista förlossningen och allt vad det innefattar. Det är verkligen den största kicken i livet. Att ha ett planerat snitt skulle självklart höra till vår största stund i livet också, men för mig är det all förväntan, hur och när ska det dra igång? Att åka till förlossningen med värkar och veta att idag kommer hen, att bli hög på lustgasen 😉 och att få ha med mig pappan genom allt! Så en besvikelse skulle jag känna om det blev snitt. Oavsett hur vi kvinnor väljer att föda så tror jag det bästa för bebisen är att man är trygg i sitt val. För mig är operationer förknippat med ångest och ngt jag hoppas kunna undvika för all framtid (genomgått många) skulle detta barnet ändå behöva plockas ut den vägen så blir det ju en helt annan upplevelse såklart.

  22. För mig var de så oroligt viktigt att få uppleva hela förlossningsbiten, värkarbete etc Vi fick kämpa många år för vår lilla tjej och vi är välmedvetna att detta kanske blir vårt enda barn. Jag blev igångsatt pga komplikationer, men jag fick vara med om förlossningsarbetet, men sedan slutade allt i akutsnitt. Att de slutade i snitt är inget jag sörjer, jag fick uppleva värkarbete, de är de viktigaste. Tyvärr tog min bedövning fel och hela min överkropp inkl hals blev bedövad så jag blev akut nersövd efteråt de. De var inte roligt! Men mitt snitt läkte med snabbt och var med uppe på benen så fort jag fick

  23. Tänk så olika det kan vara! 💕 Själv var jag totalt LIVRÄDD för kejsarsnitt!!! 🙈
    Hoppas dock innerligt att du får snitt eftersom det känns tryggt för dig! 💕

  24. Var livrädd för vaginal förlossning och övertygad om att jag vill snittas. Gick på samtal i flera veckor för att ens kunna fundera på att föda vaginalt. Hade precis bestämt mig för att testa när det upptäcks att bebis låg i säte. Blev planerat snitt och det jag upplevde som jobbigast var uppvaket. Du verkar ha fått ligga tillsammans med Iggy, själv fick jag titta på bebisen i två minuter och sen rullades jag iväg till uppvak i 2,5 timmar och bebis fick vara med sin pappa. Får jag fler barn ska jag försöka föda. Trots att ja fortfarande är livrädd. Men nu är jag rädd för båda sätten 🙁

    1. Men å, vad tråkigt att du inte fick vara med din bebis på uppvaket. Vi låg tillsammans, hela familjen. Det var urmysigt. Men har hört från andra också vars uppvakupplevelser inte alls var på samma sätt. Undrar varför du inte fick vara med din bebis, om allt gått bra? Märkligt?

      1. I södra Sverige får man inte det. Uppvaket är väldigt långt bort från bb också. Så inga komplikationer. Alla mådde bra. Men det bara är så, måste till uppvaket. Därför kändes allt så konstigt. Jag hade fått barn, men knappt sett det. Tog över tre timmar (kanske fyra) innan jag fick hålla i barnet. Så någon nykläckt bebis på bröstet fick jag aldrig uppleva.

        1. Så oerhört märkligt att man inte får vara tillsammans där, undrar vad det kan bero på? Vad tråkigt att du inte fick ha din bebis hos dig de första timmarna, helt bananas ju. Konstigt också att det inte är samma bestämmelser över hela landet när det gäller så viktiga saker. KRAM!

    2. Att man inte får vara med bebis på uppvaket är tyvärr mer regel än undantag.
      Vilket är fullständigt uppåt väggarna då det finns massor av evidens som påvisar fördelarna med att vara tillsammmans (för frisk mamma o friskt barn – händer ngt med barnet typ problem med andning kan personalen dock behöva springa med bebis för ex andningshjälp men det tror jag de flesta är ok med)…

      1. Vad märkligt att det är så? Vad beror det på, vet du det? Att man inte ska störa ev andra patienter som ligger där, eller vad kan det vara?

  25. Jag födde mitt första barn vaginalt (har bara ett) och det var de mäktigaste jag har gjort! Vill absolut göra om det om jag skulle få för mig att vilja ha fler barn, är ju mer bök med ett barn än bara en förlossning haha 🙂 Könner dock tillskillnad från många här en stor rädsla över att bli snittad. Det var det jag var mest rädd för under min graviditet, att behöva göra ett kejsarsnitt minns jag. Drömde mardrömmar om det. Nej vaginalt blir de om jag får bestämma 🙂

  26. Känns som att jag själv hade kunnat skriva detta inlägg 😊 Är gravid med mitt andra barn och ska föda med planerat snitt om två veckor, första föddes också med planerat snitt (helt underbart), pga förlossningsrädsla. Fick mitt andra snitt beviljat i v 33, plus att jag var tvungen att gå omvägen med aurora-samtal igen (det heter norea här var jag bor) eftersom det inte gick att boka läkartid direkt enligt några nya bestämmelser. Dock gick processen mycket smidigare än förra gången, det var inte mycket diskussioner från vårdens håll nu som tur var. Längtar så otroligt mycket efter bebisen och hela upplevelsen runt omkring. Önskar att jag hade fått uppleva det med första barnet också, men där gick hela graviditeten åt till oro och ångest över om jag skulle få snittet beviljat. Så anknytningen har varit helt annorlunda den här gången. Lätt att bli lite bitter på vården att dom ska göra det så jävla svårt för en att få ett snitt. Det är precis som att man bara blir beviljad om man lidit tillräckligt länge först.
    Nåja det spelar ingen roll nu, längtar som besatt som sagt 😊 Lycka till med läkarsamtalet, det går säkert hur bra som helst!

  27. Jag har inga barn och inte heller något påväg (inte än på flera år iallafall) men har ALLTID sen jag va typ 13 varit fascinerad över förlossningar och graviditeter. Jag tycker det är så otroligt häftigt att vi kan baka en människa och föda ut dem! Jag kan verkligen se fram emot att både va gravid och föda barn (vaginalt) just för jag verkligen tycker det verkar så otroligt häftigt att se hur min kropp klarar det. Är fullt medveten om att både graviditet och förlossning kan vara superobehagliga upplevelser! Men jag ser ändå fram emot det! Så otroligt häftigt! Så mitt svar är attrahera vill ha en vaginal förlossning och känna hur min kropp arbetar med att få ut den lilla rackaren! Skulle nig tillochmed bli ledsen, besviken OCH känna mig snuvad på konfekten om jag blev meddelad att jag inte fick genomgå en vaginal förlossning! Så olika det kan va! Massor av kramar, så bra att du delarnas dig! Lycka till nästa vecka!

  28. Åh så fint skrivet! Låter verkligen harmoniskt. Jag födde båda mina barn vaginalt men på något sätt hade man velat testa att föda med planerat snitt för att få uppleva det med. kram

  29. Jag fick mitt första barn i april förra året. Jag hade planerat att föda vaginalt. I vecka42 var jag hos min BM för kontroll och planera in tid för ev igångsättning. På det besöket upptäcktes att min bebis låg i säte.
    Jag åkte till förlossningen dagen efter för ett vändningsförsök som misslyckades. Då sa jag till överläkaren att jag inte kände mig trygg med en sätesförlossning. Han, läkaren, övertalade mig om att det skulle gå bra och jag gick hem med panik(!). Enl honom var det inga problem att föda barnet vaginalt ( enl ultraljud och röntgen av bäcken). Några dagar senare åkte vi in till förlossningen pga en blödning men förlossningen satte inte igång. Jag skulle bli igångsatt och föda i säte, mådde så dåligt. Tillslut fick jag träffa en ung kvinnlig läkare som förstod min rädsla och hon sa att jag självklart skulle få bli snittad om jag ville. Tur var det för läkaren som gjorde snittet bekräftade att jag aldrig hade kunnat föda min dotter i säte, jag var för liten och hon för stor… det hade slutat med akut snitt.
    Ligger mitt nästa barn i säte kommer jag kräva snitt. Om barnet ligger ”rätt” är jag taggad på en vaginal förlossning.
    Tack för en inspirerande blogg! 😊💕

    1. Jag blir tokig när jag läser din kommentar. Att en manlig läkare (dessutom) tyckte att det var en bra idé med sätesförlossning och föda med stark rädsla…! Man är så utlämnad i sjukvården vad gäller detta, vad fint att du fick träffa en annan läkare som förstod dig och att allt gick bra till slut. Kram! <3

  30. Vi är olika och behöver därför också få göra olika när det gäller livets kanske biggest moment! Att ngn ska kunna neka en att föda som man vill är rakt av inhumant.
    Att föda barn är ju inte riskfritt, vilket sätt man än väljer men om man får bra information så tror jag varje preggo bäst är lämpad för att göra det bästa valet utifrån sina förutsättningar!

    Jag är en snittmamma. Hur märkligt det än må låta så känns det onaturligt för mig att föda vaginalt – jag kan inte se mig själv i den situationen alls. Så lite att jag funderade på om jag ens skulle skaffa barn.
    Sen så är ju förlossningsvården i Sverige långt ifrån optimal – att man inte ens kan garanteras en barnmorska vid sin sida under hela förloppet gör det än mer otänkbart att föda genom snippis för min del. Plus den bristfälliga eftervården om underlivet skulle bli kaos…
    Jag är mer bekväm med snitt då riskerna för mina största rädslor ett skadat underliv och syrebrist hos barnet då är mindre och också för att jag känner att jag inte är lämpad för vf.

    Har ett solskenssnitt i bagaget och för mig är det ett givet förlossningssätt även denna gång. Det läskigaste med snitt tycker jag är riskerna för ärrbildning i livmodern men då min bebisfabrik stänger efter denna leverans så känns det ändå bättre än de risker jag kan tänkas behöva deala med vid en vaginal förlossning.

    Tack för att du gång på gång lyfter kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp! Du är en hjälte!

  31. Första föddes med akut snitt efter en hemsk igångsättning. Det enda som jag upplevde positivt med den förlossningen var just snittet.

    På torsdag kommer bebbe nr 2 med planerat snitt denna gång ❤

    Stort lycka till med lilla Basilika

  32. Har fött mina två vaginalt och hoppas innerligt att få uppleva det ännu en gång. Den känslan, styrkan, allt kring det är något jag skulle kunna göra om 100 gånger om!

  33. Vad interessant att läsa! Jag gillade drogerna som kroppen själv producerade vid mina förlossningar, och som skapade en smärtfri, surrealistisk, och unik upplevelse, men jag vet ju också att kroppen inte producerar dessa droger vid stark rädsla och då är det ju fantastiskt att ha ett alternativ som passar dig bättre.

  34. Har redan två barn. Ett fött vaginalt och ett genom snitt. Kommer inte planera fler barn men om jag skulle bli gravid igen skulle det absolut bli snitt. Hade en riktigt dålig vaginal förlossning. Långdragen, sugklocka med efterföljande men för både mig och sonen. Blev planerat snitt när jag födde mitt andra barn och det var en otroligt fin upplevelse jämfört med den första. För mig är valet lätt.

  35. Jag håller med dig. Jag har fött både vaginalt och sedan planerat ks pga traumatisk första förlossning. Det var en fantastisk upplevelse och skulle välja det alla dagar i veckan 😍❤

  36. Så härligt att detta fina inlägg kom, även om jag tyckte du peppade världen väldigt bra förra snittvändan 🙂 Tyvärr att det är välbehövligt, men att kvinnor som väljer att föda med snitt fortfarande shameas (stavning på den tack 🙂 är för bedrövligt! Känns barockt att kvinnor ska behöva förklara och motivera sina kroppsliga val, men ett snitt ifrågasätts direkt typ. Men summerar det så bra, för att maxa chanserna till en fin upplevelse krävs trygghet! <3

    Har själv en vaginal förlossning i bagaget och valde andra gången snitt bland annat pga trygghetsfrågan. Vården idag ges dessvärre inte de förutsättningar som krävs för att alla kvinnor ska kunna vara trygga i förlossningsrummet, rent krasst är det ju så. Jag känner mig jätteglad att både ha fått föda vaginalt och med snitt, och upplevelserna är precis lika magiska! Sen tyckte både jag och mannen att det var så otroligt mycket lugnare och tryggare med snitt, precis som du beskriver är alla så coola och avslappnade i rummet. Heja Danderyd! Och sen att man bara fick ett tjejteam var ju extra ballt 🙂 Stort lycka till med kommande snitt, för det räknar jag med att du får. Fortsätt sprid dina ljuvliga vibes oavsett om det handlar om snitt, kvinnofrågor, mode eller skönhet – alltid lika grym! /Soffan

  37. För mig har det varit tvärtom. Rädslan för snitt har varit enormt. Som tur är har jag inte behövt det utan har fött båda barnen vaginalt . Ena efter igångsättning. Jag övervägde till och med sätesförlossning ifall andra barnet inte vände sig, men det gjorde hen i alla fall tillslut. Jag är avundsjuk på alla som ska genomgå en förlossning, och vill föda barn massor med fler gånger. Dock vill vi inte riktigt ha en herrans massa barn. Men hoppas på två till i alla fall och längtar ihjäl mig efter att det börjar kännas dags för nästa. Stora är 3,5 år nu och minstingen fyller 2 år om två veckor.

  38. Före min son föddes tänkte jag på förlossningar som något vackert och naturligt. Vi är skapta för att föda barn blablabla. Min vaginala förlossning blev allt annat än smidig och naturlig. Den blev i högsta grad medicinsk, med många komplikationer (infektion, blodförlust, bristning, stygn som gick upp, framfall…. bland annat). Och jag har insett att jag verkligen inte är ensam. Upplevelsen var traumatisk och jag har fortfarande ett år senare ett underliv som inte känns bra. Givetvis kunde jag inte vetat det då. Men om det blir fler barn ska det bli med planerat kejsarsnitt. Jag bara hoppas att vården inte jäklas med mig för mycket i godkännande-processen. VF och KS innebär båda risker, man måste bara besluta om VILKA risker man helst tar. Jag tycker att vården framhäver riskerna vid KS och förminskar riskerna vid VF. Men ja…. Hade jag haft en jättepositiv VF så hade jag väl tänkt annat.

  39. Har fött med planerat snitt och vaginalt. Föredrar planerat snitt. Kände mig lurad efter min vaginala förlossning, varför hade ingen berättat om alla vanliga (och mindre vanliga) komplikationer?! Jag blev supersjuk efter min vaginala förlossning. Vill å ena sidan ha revanch å andra sidan aldrig i hela mitt liv utsätta mig för det igen (vaginalt).

  40. Hur argumenterar man för ett planerat kejsarsnitt för att verkligen få det? Vad är det som gör att det inte godkänns? Jag är ju övertygad om vad jag vill, kan jag bara helt sonika vägra eller kan de tvinga mig att föda vaginalt ändå?

    Kram på er!

      1. Tusen tack Vanja, du är bäst!! Jag är inte gravid än men känner att jag redan nu vill vara förberedd på att kämpa!

  41. Mitt första barn föddes med ett akutsnitt (jag hade gjort ett fullt värkarbete i ett dygn, var öppen 10 cm osv men hon kom inte ner i förlossningskanalen. Jag var SÅ ledsen, låg i panik och grät hela förlossningen, inga bilder togs tyvärr och jag kände mig värdelös i fler månader efteråt som inte ”kunde föda barn” och att hon missade alla viktiga bakterier man får vid en vaginal förlossning. Speciellt knäckande var det nog när jag fick höra av en bekant att jag ”ju inte hade fött barn.”

    Mitt andra barn, en stor kille på fem kg, föddes vagnialt och det var ”skönt” att få uppleva en vaginal förlossning men jag fick skador och hade enorma smärtor i åtta veckor efteråt och hade svårt att knyta an till bebisen samt dåligt samvete över att inte kunna ta hand om mitt äldre barn då jag i princip var sängliggande.

    OM jag föder fler barn blir det ett planerat snitt. Egentligen mest pga att läkningen gick mycket snabbare och att smärtorna var på magen och inte i underlivet och hanterbara på ett helt annat sätt.

    Sen vill jag bara säga att jag började gråta av detta inlägg, så fin liten Iggy vid födseln!

  42. Först vill jag bara säga att jag älskar alla dina inlägg som har med KS att göra! <3 Och hela din blogg med för den delen.

    Jag och min sambo var på inskrivning för planerat kejsarsnitt idag, fick träffa narkosläkare och operationsläkare som på måndag ska snitta mig. Det har varit en kamp i mitt huvud och en kamp i Aurorasamtalen för att få igenom mitt snitt, men tillslut fick jag äntligen min vilja igenom trots att dom ville "övertala mig till rätt sida".

    Anledningen till att jag vill ha snitt är att min storasyster föddes, fick hon syrebrist och till följd av det en hjärnblödning som gjort att hon sitter i rullstol och behöver assistans dygnet runt. Även fast jag vet att mycket hänt inom förlossningsvården på 33 år och många försök till att ställa mig in på vaginal förlossning, kände jag tillslut att rädslan för att det som hände min syster och mamma, skulle hända mig och min bebis tog över och blockerade hela mig.

    Måste också tillägga att jag blir SÅ trött på att i princip hela vården sätter sig emot planerade snitt och kör någon form av skrämseltaktik för att bearbeta folk som är rädda. Förstår att man inte kan snitta folk till höger och vänster, men i mitt fall har jag blivit så uppskrämd av att höra att "kejsarsnitt är dåligt för barn och mor, vaginal förlossning är bättre, det är SÅ stor risk för komplikationer, man kan inte få hur många barn som helst, osv…" i mina samtal om planerat kejsarsnitt, att dom senaste veckorna varit en jobbig period eftersom jag målat upp katastroftankar i mitt huvud och drömt mardrömmar om att operationen inte ska gå vägen.

    Efter dagens inskrivning känner jag mig dock mycket tryggare och med det sagt vill jag säga tack för en fin och peppig blogg – både den och Babyz podcast-avsnittet med dig har peppat mig MASSOR i denna djungel. Tack <3

    1. TACK fina du, betyder SÅ mycket att få höra! Förstår dig så väl, hoppas du får en toppenfin upplevelse – och snart har ni en beeeeebis, woohooo! <3 Kram!

  43. Med tanke på hur mycket dyrare kejsarsnitt är, tycker jag ni som nyttjat det utan medicinska skäl ska skänka 50000kr till Läkare utan gränser eller likn. Som kompensation.

    1. Slår man ihop summan för den eftervård som ofta krävs vid vaginala förlossningar på grund av förlossningsskador (kostnader som inte existerar vid snitt) ligger vi lika kostnadsmässigt, du och jag. Men absolut, vi kan ändå skänka pengar till LUG. Fint å bra. Ännu hellre dock lägga energin på att uppmana våra svenska politiker att satsa pengar på den svenska förlossningsvården som är under all kritik och en stor anledning till varför begärda kejsarsnitt utan medicinsk indikation blir större och större. Att vi ska förväntas känna oss trygga med att föda barn i den förlossningsvård som erbjuds i dag, i vårt rika land Sverige, är ett skämt. Skamligt.

    2. Fy farao för din kommentar, Mia.
      Jag kommer kräva planerat kejsarsnitt vid eventuell nästa förlossning, pga upplevelsen vid min första vaginalförlossning. Sjukvården svek mig, och gjorde den till ett trauma och gav mer komplikationer än det hade behövt bli (med icke-befintlig eftervård för de skador som uppstod). Kommer inte utsätta mig för det igen, utan ska ha en planerad operation så att jag vet att både jag och barnet får den värd vi behöver.
      Det är inte vi som ska skuldbeläggas, det är svensk sjukvård och politiker som behövs prioritera kvinnor och barns hälsa och liv.

  44. Jag födde för 3 månader sedan mitt första barn vaginalt och har, precis som många ovan alltid vetat att de vill föda med kejsarsnitt, alltid vetat att jag vill föda vaginalt. Under graviditeten var jag så peppad på vår förlossning och så här i efterhand kan jag säga att det blev precis lika fantastiskt som jag hoppats på. Med det sagt ryser jag till av irritation när folk kommenterar negativt om kejsarsnitt. Min kropp- mitt val och kejsarsnitt är precis lika mycket värt som en vaginal förlossning och jag tänker att det finns många orsaker till att önska kejsarsnitt! JAG är paniskt rädd för kejsarsnitt och det är något jag känner att jag behöver jobba på om det någonsin blir en till baby, för risken (som det alltså är i mina ögon) finns ju faktiskt att man behöver plocka ut den lilla med akut kejsarsnitt. Sen är ju argumentet med kostnaden för förlossningsskador/operationskostnaden ytterligare ett argument för att låta människor önska en förlossning med kejsarsnitt

  45. Å jag födde min son vaginalt för ca 1 år sedan, herrgud vilken upplevelse (detta är min upplevelse och såklart olika för Alla) men det var en DRÖMFÖRLOSSNING!! jag var aldrig förlossningsrädd eller tänkte aldrig något vidare på det utan hade med en stark tillit till min kropp och till att jag skulle få föda på ett sjukhus med en barnmorska!
    Min förlossning gick snabbt och jag födde dagen innan bf, på 4 timmar var han ute, kom in och var öppe 7 cm trodde först bm skämtade såklart för jag bara hoppades jag car öppen 3 cm så jag fick stanna! Jag hade alltså gjort alla dom där centimetrarna hemma och utan Smärtlindring. Mini kom ut (dock efter en krystas på ca 1,5h🤦🏼‍♀️) på 4 timmar och jösses jag vill föda barn igen och igen och igen och igen! 😅 förstår alla ”familjen annorlunda”- familjer! Har man alltid förlossningar likt min så önsksr jag få gå igenom den många gånger! Förlossning på burk önskas 🙋🏼‍♀️

  46. Födde mitt första barn 14 vaginalt vilket ännu är ett trauma både fysiskt och psykiskt. Mitt andra 17 med KJ vilket inte var helt lätt fysiskt för mig men psykiskt en fantastisk upplevelse. Blev motarbetad av vården in i det sista och skammad ofta pga KJ. Vill bara säga att din blogg gav mig styrka genom min andra graviditet och styrka att föda med KJ. Du går inte miste om något, hade önskat att båda mina barn var födda med kejsarsnitt. Har också en pojke och flicka precis som ni snart har, tror det är positivt för en pojke att ha en syster och alla män på jorden ”borde” få en dotter. Kön spelar såklart ingen roll men det är väldigt roligt att få en av varje. Du är en stark förebild. Tack Vanja

  47. Med mitt första barn så blev det akut snitt efter 3 dagars krystade och bönande efter snitt, ingenti g fungerade som det skulle, barnet mådde tipp topp så dom sker fullständigt i hur jag mådde, trots förlossnibgsbrev om depression och migrän och rädsla. Så barn nr 2 krävde jag planerat snitt, jag fick gå på samtal med en läkare som var så jävla dryg och så att ja tänk då på att om du ska ha fler barn sen så kan du aldrig föda vaginalt igen. Varpå jag svarade att, ja du tänk på att om du pratar såhär med mig igen så gör jag en anmälan. Då blev hon tyst, jag blev så deprimerad efter första gången och behövde terapi för att ens kunna ta mig upp till bb avdelningen igen. Mitt planerade snitt var det bästa som hände, magiskt och underbart och snabbt och lätt. Allt har läkt efter bägge snittet och det enda är väl att jag har som en liten hängbuk men jag skulle välja snitt alla dar i veckan.

  48. Jag har fött både vaginalt och med planerat snitt. Den vaginala förlossningen var fantastisk på sitt vis. Att känna urkraften inom sig att likt en idrottsprestation jobba med kroppen och surfa igenom smärtan för att till sist hamna i trans och krysta ut sitt barn ur kroppen som skapat det. Magiskt! Det planerade snittet var ett val för mitt och barnens (tvillingarnas) hälsa. Detta var såklart behagligt att jag var utvilad innan men så oerhört nervöst. Läskigt! Fick panik av att ligga fastspänd och behövde syrgas för att andas. Första barnet gick fint, andra inte då personalen tappade hen inne i magen och barnet kom ut efter 5 minuters kamp. Helt livlös vit. Samtidigt som jag låg fastspänd och såg mitt barn startas upp på min sida torkade de ur min livmoder något de gör vid snitt, hemsk känsla. Barnet började andas och jag fick en chock och började skaka. Ingen kan ju säga hur det gått om jag fött vaginalt kanske värre. Men mitt snitt är fint och framförallt har jag mina barn. Men vid nästa förlossning om det blir en sådan så blir det vaginalt alla gånger!

  49. Hihi jag har jobbat på den där eftervårdsavdelningen😄 (bästa jobbet och medarbetare!!)

    Jag födde min dotter ståendes på alla fyra på golvet förra året och det var det mäktigaste jag gjort! Kände mig som värsta superkvinnan! Allt gick löjligt bra för att vara förstföderska och jag håller verkligen tummarna för en liknande förlossning näst gång. Jag hade redan innan önskat att jag skulle kunna föda utan smärtlindring men var ändå inställd på att det skulle vara en smärta jag aldrig tidigare kännt men även när det var som värst så körde jag på och det var häftigt!

    Eftersom jag jobbat på kejsarsnitt så håller jag med dig om att även det är magiska förlossningar och fantastiskt att det funkar så bra! Vilken vård vi ändå har! (När det väl funkar och personalen räcker till…)

    Kram på dig❤

  50. Ja har gjort båda. Och tycker både vaginalt och snitt är asjobbiga OCH fullkomligt magiska! Förra veckan kom ju min andra dotter och efter ungefär ett dygn med värkar förlöstes jag med akut kejsarsnitt. Ej kul!! Men också helt galet MAGISKT!!! Att få träffa sitt barn! Finns det något mer magiskt? <3 Har däremot tyvärr varit mer påverkad fysiskt ovh var i princip sängliggande de två första dygnen och sen gick jag lite grann. Haft ont och känts fruktansvärt svramvid snittet. När jag födde vaginalt med första var jag uppe och gick på en gång i princip. Det går nog inte på förhand att veta hur det kommer att bli. Men ungen kommer iaf ut och det är ju så galet underbart!!! <3

  51. Åh! Jag ser fram emot att föda med snitt med min nästa (förhoppningsvis!) bebis också – men under förhoppningsvis mer kontrollerade förhållanden och inte akut och nersövd som jag var sist. Det låter så fint när du berättar om det och vill så gärna få den upplevelsen med snitt också! För nej, jag tänker A L D R I G försöka föda vaginalt igen! Puss!

  52. Hej.

    Mitt första barn föddes 15 och då vaginalt. (Nu föds andra barnet i juni 18.) En lång och intensiv förlossning och många missar ifrån personal gällande vården med första. Jag är inte rädd för att föda vaginalt denhär gången heller, där emot står det och det kommer stå i min journal att viss personal inte får medverka på min förlossning, ex 2 personer 1 undersköterska och en BM. Den BM som tog emot mim dotter jobbar inte kvar idag och därför inte medräknad. Jag anser att det är jag som bestämmer över vilka jag vill ha i rummert. Är det någon jag inte trivs med skickar jag ut den illa bums, jag skäms inte. Min sambo vet pricis vad som gäller och hur jag men även han vull ha det.

    Jag är inte livrädd men vill absolut inte bli snittad, hemskt tanke för mig attt låta någon annan göra mitt jobb, om jag kan föda vaginalt. Så känner jag för snitt. En annan känsla om ditt enda val så är mitt enda val bahinalt. Jag tycker det är intressant med dessa olika känslor över förlossning oavsett vilken man önskar. I slutändan är vi alla förhoppningsvis bra föräldrar livet ut. Ingen är bättre än den andre bara för man föder si el så.

  53. Har fött två barn på Danderyds sjukhus, både med planerat kejsarsnitt. Var så bestämd från början och även nu i efterhand tycker jag att detta sätt passade mig bäst! 😊 Med första barnet gick jag igenom flera steg för att få snittet beviljat vilket inte kändes bra eftersom jag tycker att alla har rätt att bestämma över sin egen kropp. Men samtidigt försökte ingen övertala mig och alla som jag träffade (förutom överläkaren som tog beslutet) var VÄLDIGT trevliga! När det gäller mitt andra barn fick jag ett telefonsamtal från läkaren på DS redan 3 månader innan bf. Hon sa att de gör samma bedömning även denna gång och jag fick ett datum för mitt snitt i brevlådan en vecka efter samtalet. Har haft två härliga upplevelser vilket jag är tacksam för!

  54. Hej Vanja!

    Tack för ditt inlägg. Jag har fött två barn med kejsarsnitt (ofrivilligt) pga medicinska komplikationer. Jag blir så irriterad på alla som tycker att man går miste om ”den där stunden när barnet kommer upp på bröstet och all smärta är borta” och bla bla bla. Efter båda mina snitt har jag känt typ enorm eufori när dom visat upp min lilla bäbis. Det är ju ingen skillnad, från att ligga och vara livrädd på ett operationsbord så ser man bara den där lilla skrutten som kommit ut. Det är bara helt magiskt och fantastiskt.

  55. Hej Vanja!

    Tack för att du delar med dig, speciellt av alla känslor. Tittade på dina Youtube-inlägg när jag väntade min dotter i början på 2015 och nu väntar jag bebis nr 2 i juni.

    Tror du slår huvudet på spiken när du skriver att alla ska få göra som de är bekväma. Får man sen vettig personal runt sig tror jag att upplevelsen blir magisk oavsett hur man väljer att föda.

    Jag fick en fin vaginal förlossning när jag födde min dotter och en omtänksam BM som la tid på att sy mig snyggt och rätt. Men för att alla ska kunna få en lika fin upplevelse som både du och jag haft måste vi börja satsa på förlossningsvården. Alla kvinnor förtjänar att vara trygga vid en förlossning, oavsett hur de väljer att föda.

    Ha det gott och må gott!

  56. Jag lägger ingen ”moralisk” eller vad man säger, vikt vid om man föder vaginalt eller via kejsarsnitt. Jag tror båda upplevelserna kan vara lika fantastiska eller lika hemska upplevelser. Jag vill bara flika in för er som läser detta och som aldrig har fött barn, min upplevelse! Jag har fött tre barn via vaginala förlossningar och det har varit fantastiska upplevelser!! Jag har fött i Gbg och inte nekats plats eller upplevt att barnmorskorna inte har haft tid för mig. All personal jag har mött har känts bra (självklart varierande men inget dåligt bemötande) Självklart har det gjort ont, men summa summarium varit såååå värt det och det har trots allt varit hanterbart (fött både med och utan smärtlindring) och skulle det vara hänga på förlossningsupplevelsen, så är det inget jag skulle tveka på att gå igenom igen!

  57. Har fött båda mina barn med planerat snitt pga att de båda legat i säte. Inför första snittet var jag livrädd för narkosen och trots att jag befarat det värsta tyckte jag det var så obegagligt att bli sövd att jag inte kunde glädjas över vår son förrän bedövningen lagt sig. Även om risken är minimal fick jag ngn slags panikkänsla över att bli skadad av spinalbedövningen och att ha noll kontroll över min kropp och vad läkarna gjorde bakom skynket. Var dessutom helt groggy och illamående av narkosen. Andra snittet kändes dock mkt bättre eftersom jag var mer förberedd på hela proceduren.
    Ngt som faktiskt borde lyftas fram mer i valet av förlossningssätt är att det inte alltid är möjligt att välja sen avnavling vid snitt, vilket enligt forskning är viktigt för att barnet ska få bra järndepåer. Sen avnavling har visat sig kunna ha betydelse för barnets sociala förmåga, finmotorik etc så sent som i fyraårsåldern. Jag bad om sen avnavling inför båda snitten vilket verkade förvåna läkarna men de sa att de skulle försöka. Tyvärr gick det inte att genomföra pga blödningar under snittet. Vet inte hur rutinerna på andra sjukhus ser ut men jag blev väldigt besviken över att det inte gick att ordna. Sen är det ju trots allt såklart viktigast att mina barn fötts friska ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..