Argument för att få ett planerat kejsarsnitt beviljat

 

Nu är det kejsarsnittsdags i el bloggo igen. ⚡️Lovade ju att göra ett inlägg med mina bästa råd för er som känner extremt starkt att planerat kejsarsnitt är det enda sätt ni kan tänka er att föda barn på. Så här kommer mina tips på hur ni ska gå tillväga för att ha bäst chans att få igenom er önskan. 💖

För det första – om du känner starkt att snitt är det enda förlossningssätt du känner dig trygg på – säg det OMEDELBART till din barnmorska när du är på inskrivning hos MVC. Lika bra att sätta igång processen direkt. Förstår hen dig inte – byt barnmorska. Du måste kunna gå hos en person som har förståelse för det här.

Första steget mot ett snitt är att du förmodligen blir kallad på Aurora-samtal (kan heta olika saker i olika städer). Då får du träffa en barnmorska som är specialutbildad på området förlossningsskräck. Under samtalet får du förklara varför du önskar ett snitt, varför du inte känner dig trygg med en vaginal förlossning etc. Barnmorskan är inte den som beslutar om du ska få ditt snitt eller inte, men hens rekommendation ligger till grund för vad läkaren (som du kommer få träffa i ett senare skede) beslutar.

Här gäller det att vara påläst så att du visar att du är insatt i vad ett KS innebär. Motbevisa fördomarna om att det är självupptagna, fåfänga kontrollfreaks som vill ha snitt, och visa på att du har kunskap till max och är medveten om såväl fördelar som risker.

Utbilda dig exempelvis genom att läsa det här extremt matnyttiga och intressanta blogginlägget om risker, siffror och statistik vid planerat kejsarsnitt av Mirijam Geyerhofer så att du kan argumentera sakligt och korrekt. Det finns förhöjda risker på vissa plan, men ofta är den förhöjda risken extremt marginell, det handlar om någon promille. Riskerna utmålas dock ofta som mycket större och mer omfattande än vad de är i realiteten, och framförallt är allmänhetens uppfattning ofta direkt felaktig på det här planet. Vilket orsakar skammande av snittmammor då alla ”vet” att snitt är så mycket sämre för barn och mamma än en vaginal förlossning.

Det finns forskning som tyder på att barn som föds med kejsarsnitt mår sämre än barn som fötts vaginalt (fler barn som föds vaginalt får dock neurologiska skador). Men då är även akuta kejsarsnitt inräknade (dvs barn som först
försökt framfödas vaginalt). Och här har vi ett stort problem, och något som ställer till det för oss snittisar vad gäller allmänhetens och vårdens uppfattning om och inställning till snitt: den mesta forskning som gjorts på planerade kejsarsnitt omfattar nämligen även akuta och urakuta snitt. Man blandar alltså ihop planerade snitt som är rutinoperationer som utförs flera gånger dagligen i en trygg och säker miljö, med nödsituationer där man måste få ut barnet så snabbt som möjligt för att undvika skador eller till och med dödsfall. Väldigt märkligt såklart, och statistiken blir därefter: mycket missvisande. Skulle man titta på riskerna vid planerat snitt, baserat på forskning som ENBART rörde just planerade snitt skulle statistiken se mycket annorlunda ut. Blandar man ihop rutinoperationer och nödsituationer får man givetvis inte en korrekt bild. Något som är bra att vara medveten om när du blir ifrågasatt.

Extremt viktigt är också att du STÅR PÅ DIG under vägen mot snittet, och under Aurorasamtalet. Att du TYDLIGT uttrycker att kejsarsnitt är det ENDA förlossningssätt du känner dig trygg med, och att en vaginal förlossning inte är ett alternativ.

(Obs obs, om du ändrar dig längs vägen och känner att du VILL genomföra en vaginal förlossning ska du givetvis agera därefter. Man kan självklart ändra uppfattning under resans gång.)

Lyssna även på det här avsnittet av Babyz Podcast, där jag är gäst. Det är ett väldigt bra samtal mellan mig, en förlossningsläkare och en barnmorska på ämnet planerat kejsarsnitt där du som lyssnar får höra både vårdens och min syn på planerade snitt, och ta del av många bra argument.

Efter samtalet med specialistbarnmorskan får du en tid hos en läkare. Det är läkaren som avgör om du ska få ditt snitt eller inte, och även inför läkaren fick jag motivera mig återigen. Förklara mig. Stå på mig. Så är det inte för alla, men min resa såg ut så i alla fall. Hos läkaren får du sedan ett ja eller ett nej, förmodligen redan på plats.

Får du ett nej och känner panik – prata med din barnmorska och be att få träffa en annan läkare. Förklara din intensiva förlossningsskräck och FORTSÄTT STÅ PÅ DIG.

Du har ingen juridisk rätt att kräva KS, så du kan alltså bli nekad. Har du en stark förlossningsrädsla går läkaren som nekar dig emot Socialstyrelsens rekommendationer, men eftersom det inte finns något tyngre än just rekommendationer så är det till syvende och sist upp till läkaren och hens personliga uppfattning i frågan om du ska få ditt snitt eller inte.

Förutsatt att det rent medicinskt ser bra ut inför ett snitt för din del (extrem övervikt kan till exempel vara något som gör ett planerat snitt direkt farligt), så kan goda argument att ha med sig om man måste slåss inför en läkare till exempel vara:

  • Förutsättningarna för en lyckad förlossning är att den födande kvinnan samarbetar med såväl sin kropp som sin barnmorska. Är den födande kvinnan paniskt skräckslagen är chansen extremt liten att detta händer. Risken för en dålig förlossningsupplevelse som i många fall slutar i akuta snitt är överhängande.
  • Tvingas en skräckslagen kvinna föda vaginalt mot sin vilja kommer hennes kropp med största sannolikhet inte producera de hormoner som behövs för en lyckad förlossning. Resultatet: överhängande risk för en dålig förlossningsupplevelse som i många fall slutar i akut snitt.

Ta gärna med dig din partner, en vän, en förälder eller någon annan som stöd när du ska träffa läkaren eller gå på Aurorasamtalet. Det kan vara väldigt skönt att få stöd av någon, någon som även kan hjälpa dig att argumentera för din sak.

Du kan också få hjälp av andra som är eller har varit i samma situation. Jag är med i en grupp på Facebook som heter Rätten Att Välja Kejsarsnitt. Det är en stängd grupp, så man måste ansöka för att bli medlem. Därinne finns en massa kloka mänskor med mängder av erfarenhet kring kejsarsnitt. I gruppen kan man ställa alla typer av kejsarsnittsrelaterade frågor, och även se om det finns någon i ens egen stad som har tips på barnmorskor och/eller läkare som har en human inställning till snitt. Kan vara till stor hjälp om man befinner sig i en situation där man fått ett nej och vill fajtas vidare.

Jag kan också rekommendera att ta kontakt med organisationen Födelsevrålet som är engagerade i förlossningsvården överlag men även hjälper berörda gravidisar att kämpa för snitt.

Jag har under årens lopp skrivit ofta och mycket om planerade kejsarsnitt här i el bloggo som kan vara värt att läsa, här är en bra lista att utgå ifrån:

Okej hörrni, det här blev ett riktigt matigt inlägg och det känns som att jag fått med det mesta. Har ni andra tips, argument eller förslag på länkar, litteratur, blogginlägg, teveprogram etc på ämnet så skriv dem gärna i kommentarsfältet så får vi ihop ett fantastiskt verktyg för alla som vill utbilda sig om planerade kejsarsnitt. 🌟

 

  1. Jag hade varit säker på snitt i hela mitt liv men ändrade mig längs vägen. Efter 48 h kaos och misär slutade min förlossning ändå i ett akut snitt. Själva snittet var en fin och lugn upplevelse och allt gick ju bra till slut. Men nästa gång blir det GIVETVIS ett snitt direkt. Tack för att du tar en så viktig kamp <3

  2. Hej, ur ett annat perspektiv: Det borde vara en rättighet att få föda vaginalt, liksom det borde vara en rättighet för alla kvinnor (och barn) att amma. Det forskas för lite om vaginala förlossningsskador (och hur de möjligen kan undvikas eller helt repareras), borde vi inte, som kvinnor, kräva det istället? Kräva en egen barnmorska med konstant närvaro (om så önskas) under hela förlossningen, kräva att det forskas mer på- och erbjuds vård och stöd efter förlossningen om vaginal förlossningsskad uppstått? Kräva rätten till hjälp om amningsproblem uppstår? Varför lägger vi oss ner och kräver ett, ja, mindre naturligt alternativ, i form av KS eller modersmjölkersättning (om inte sjukdom, eller annan indikation finns förstås !!), och nöjer oss därefter?
    Det ska stå i mitt förlossningsbrev nästa gång: Hej politiker. Jag kräver en närvarande barnmorska, gärna som jag träffat innan under graviditeten, under hela förlossningen och jag kräver också att om en vaginal förlossningsskada uppstår så ska den likställas med vilken annan skada som helst och också ersättas och erbjudas maximalt med vård för. Jag kräver också att få amma mitt barn och om jag behöver hjälp och stöd så ska jag få det av utbildade, ödmjuka människor som också ser det som Min Rättighet och inte skyldighet. Tack.

      1. Hej, du har rätt! Det var dumt uttryckt av mig och inte meningen att tjata, sorry. Det jag ville få fram var egentligen att vi kvinnor borde bli bättre att stå upp för kvinnovården, och se oss själva som individer med rättigheter och inte skyldigheter. Det är klurigt att uttrycka sig i text när man inte är van så credd till Vanja, som är grym på det ! Passar på att tacka för en inspirerande blogg också !

    1. Till Jsf

      Jag som fött den såkallade ”naturliga vägen” kan berätta att för mig hade det inte spelat någon roll om en barnmorska funnits där under hela förloppet. Jag höll på i 33 timmar och fick ångestpåslag vid varje värk – vilket troligen var en orsak till att min son bajsade i sitt fostervatten. Jag kommer kräva planerat kejsarsnitt om det i framtiden skulle bli fler barn, just för jag vägrar må sådär dåligt igen och dessutom utsätta barnet för något i onödan.

      Båda förlossningssätten är viktiga att ta upp och arbeta för en förbättring. Allt handlar om att kvinnor ska få bestämma själva vilket sätt som passar dem bäst för en trygg förlossning. Såg sen i en senare kommentar att du förtydligade dig, men många tänker tyvärr att bara för man är för kejsarsnitt är man emot vaginal.

    2. Ur ett tredje perspektiv spelar allt du skrev ingen roll för mig som ändå inte vill föda vaginalt och amning valde jag bort helt den här gången! Jag och barnen har aldrig mått bättre! 😀

      Rätten att välja kejsarsnitt handlar inte egentligen om rätten att få föda med just snitt utan om rätten att få välja själv – så vi stöttar redan båda sidor. 🙂

    3. Jo, att kvinnovården inte fungerar överlag håller jag verkligen med om. Och jag skriver under på alla punkter du tar upp, tycker det borde vara en självklarhet att få all hjälp man kan – oavsett förlossningssätt. Så fram för bättre villkor, oavsett om vi vill föda vaginalt eller med snitt. 🙂

  3. Alltså jag får ont i magen när jag läser ditt inlägg, att kvinnor 2018 ska behöva sitta i samtal och ha argument varför vi inte vill föda vaginalt är ett skämt. Vi ska få bestämma själva. Jag gjorde KS och det tack vara dig Vanja och din underbara youtube kanal. Fick välja själv hur jag ville göra men blev rekommenderad snitt eftersom jag väntade tvillingar. Min förlossning blev ljuvligt vacker och är så glad idag att jag valde snitt och fick en fin förslossning för vårt ena barn hade aldrig överlevt en vaginal förlossning sa dom efter och det hade blivit en väldigt akut snitt i slutändan. Låt oss kvinnor får bestämma själva. Fattar inte ens att det ska argumenteras om naturligt eller inte. Viktigaste är att barnen kommer ut och mår bra!! Bra Vanja att du orkar föra denna kamp, så imponerad av dig i alla kvinnofrågor

  4. Synd att jag inte hade kunnat läsa det här förra veckan, i tisdags blev jag nämligen nekad att få ett planerat snitt!.

    Är både arg och ledsen att jag inte själv får välja hur jag vill föda mitt barn! Detta är mitt andra barn och jag födde vaginalt första gången, just av den anledningen kan man väl tycka att dom kan va lite givmilda. Jag vet ju nu varför jag INTE vill föda vaginalt, men nejdå… nu måste jag föda på ett sett emot min vilja, jag hade tydligen en sån fin och bra förlossning enligt läkaren så det va synd att snitta mig.

    1. OM du känner så starkt för snitt skulle jag verkligen rekommendera dig att kämpa vidare, inte ge dig. det här är det finaste du ska göra i hela ditt liv, du har rätt att ha en åsikt om hur det ska gå till!

  5. Hej!
    Jag väntar mitt första barn. Är ännu bara i vecka 7, men har redan både dagligen malande ångest inför förlossningen och stundtals panikkänslor.
    Mitt stora problem är att jag har svårt att uttrycka känslor. Har under hela mitt unga vuxna liv tampats med stark ångest och även fått diagnosen depression i tidig ålder. Och när jag har behövt söka hjälp för detta så kan jah bara inte få fram hur dåligt jag mår. Jag kan inte ”bryta” ihop eller gråta eller vara hysterisk utan är väldigt neutral i mina känslouttryck (något som INTE speglar min insida) och har varit med om att bli nekad hjälp då jag inte ”ser” ut eller verkar hysterisk. Jag kan bara inte uttrycka det. Mår dåligt över att visa känslor.
    Har du Vanja eller någon annan upplevt att ni måste vara ”hysteriska” utåt för att barnmorskor och läkare ska förstå hur rädda ni är? Gråta/skrika/vara upprörda för att visa på rädslan etc.
    Hoppas på svar!

    Tack för bra blogg och viktiga ämnen! <3

    1. Du kanske kan prova att skriva ner hur du känner? Tänker att det kan vara bra att ha lite egna stödord för att få fram hur du känner och skulle det ändå bli svårt föreslår jag att du skriver ett brev. Lycka till med graviditet och förlossning

    2. hemskt nog så tror jag faktiskt att det kan hjälpa om man gråter och visar starka känslor av panik. Men jag vet också tjejer som varit extremt bestämda och ”känslokalla”(utåt sett) i sin kontakt med vården och de har fått igenom sin vilja de med. Det hänger nog mest på hur bestämd du är, och att du förklarar dina argument sakligt. Kan nog vara lättare att göra just det om man behåller lugnet så du har ett plus där. VIKTIGT att din barnmorska förstår dig, det är en första indikation på hur ”väl” du lyckas förklara din sak. Du fixar detta, se till att ha koll på argumenten och förklara hur du känner, man behöver ju inte alltid VISA det, det kan räcka med att man BERÄTTAR. KRAM!

  6. Hej! Sjukt bra inlägg, hade själv behövt det när jag stod inför mitt första aurorasamtal. Jag hade dock turen att träffa en läkare som direkt förstod att jag visste vad jag pratade om (tur det efter alla timmar jag lagt på research), och lät mig få mitt snitt, även om hon också utmanade mig att föreställa mig en vaginal förlossning och återkomma om jag ångrade mig.

    En liten fundering – vore så himla intressant om du gjorde en repa in i djungeln syntetiskt oxytocin, som var ett av mina främsta skäl till varför jag inte ville föda vaginalt. I grunden handlar det om att så mycket som 3 av 4 kvinnor får syntetiskt oxytocin i samband med sin förlossning, antingen vid igångsättning eller värkstimulerande. Vad jag kunde läsa mig till har det gjorts extremt lite forskning kring detta, biverkningar och risker, och inte ens min läkare på aurorasamtalet kunde motivera de höga siffrorna. Enligt de rapporter jag läst ökar risken för rupturer och okontrollerat värkarbete om du ges detta, något som ju är bland de främsta orsakerna till att många är rädda att föda vaginalt.. Du som har lite fler kontakter och säkert bättre ingångar än mig kanske kan nysta lite? Om du tycker det är intressant såklart..

    Slutligen, stort tack för ditt engagemang i denna frågan. Det har hjälpt mig enormt i min egna personliga kamp för att få föda hur jag vill! <3

    1. TACK! Ska absolut ta upp detta med oxytocin med någon lämplig person jag springer på. Väldigt intressant! KRAM!

  7. Imorgon fyller min dotter 1år. Hon kom till världen med planerat kejsarsnitt, hade inte velat ha det på ett annat sätt. Det är tack vara dig och all efterforskning du delar med dig av och dina erfarenheter som jag var så pass påläst om planerat kejsarsnitt. Jag har svårt att se att jag hade fått igenom snittet om jag inte var så påläst som jag var för de var väldigt frågvisa o de kändes som man satt i ett polisförhör på auroramottagningen. Jättetack till dig som delar med dig om allt gällande kejsarsnitt🖤 Innan jag började följa dig i gravid vecka för vecka visste jag inte ens att det fanns nått som hette ”planerat kejsarsnitt” o var rädd för att bli gravid. Nu står jag här med världens finaste dotter och kunde inte haft en finare förlossning en den vi fick! Så lugn och rofylld!

  8. Hej!

    Tack för att du lyfter detta!

    Nu har jag haft ’turen’ att sonen, som föddes för drygt två år sedan, la sig i säte och föddes via planerat snitt. Nu väntar jag andra barnet, en flicka (är i vecka 34) som också ligger i säte. Tillhör Helsingborgs lasarett där man skryter med det låga antalet snitt och väldigt få får igenom snitt. Efter vändningsförsöket med sonen fick jag sitta med en läkare en lång stund som försökte övertala mig till att genomgå en sätesförlossning. Jag fick alltså argumentera mig till ett planerat snitt trots barn i säte och marginella mått på bäckenröntgen. Tycker det är något galet när det är viktigare för ett sjukhus att hålla nere statistiken på snitt än att mamman och barnets hälsa och säkerhet.

    Denna gången har jag nekat vändningsförsök och valt att föda med planerat snitt i Halmstad istället!

    1. Men resonemanget ovan låter ju helt sjukt!!! Låta en förstföderska genomgå en sätesförlossning, är dom inte kloka??? Jag kan förstå om det är andra vaginala förlossningen och den födande inte vill bli snittad att man försöker i säte, men inte annars? Herregud. Skönt att du kan få planerat snitt nån annanstans istället! Lycka till!

  9. Hej Vanja, tack för ett fint och lärorikt blogginlägg. Jag hittar inte gruppen på Facebook?! Heter den ”Rätten att välja kejsarsnitt”?

    1. Ja, jag dubblekollade länken precis och den ska funka. Rätten att välja kejsarsnitt heter gruppen. Kram!

  10. Jag vill slå ett slag för min egen grupp på facebook, ALLT OM KEJSARSNITT, som skapades som ett komplement till rätten att välja kejsarsnitt då många kände att de inte kunde ta upp frågor som gällde annat än beviljandeprocessen till snitt. Så har man frågor om snitt, vilka frågor som helst, så är man välkommen!

    I dagsläget är vi över 1000 personer som har kejsarsnitt gemensamt och just därför bruksr jag rekommendera att folk ställer frågor hos oss istället för i vanliga mammagrupper. För precis som du säger så ”vet” ju alla hur dåligt snitt är.. bättre att vända sig till en grupp där alla har upplevt det på riktigt av olika anledningar. 🙂

  11. Hej!
    En till här som blivit nekad. För ungefär två år sedan i Göteborg.

    Jag ville inte ha mitt snitt på grund av rädsla. Jag ville ha det för att jag läst otaliga forskningsrapporter och studier om det mesta som rör både vaginal förlossning och planerade kejsarsnitt, och kommit fram till att ett planerat snitt var det jag helst ville utsätta mig själv och mitt barn för. Det handlade aldrig om rädsla, utan var ett väl avvägt ställningstagande utifrån aktuell forskning och personliga värderingar.

    Jag tycker att det är problematiskt att enda vägen till ett planerat snitt är genom rädsla. Särskilt när det finns en patientlag som säger att man har rätt att välja mellan olika behandlingar.

    Visst finns det de som är paniskt rädda. Men alla vi andra förminskas och körs över när man blir tvingad att kleta stämpeln rädsla över vad som i många fall är ett högst rationellt beslut.

    Ska man verkligen behöva ljuga och säga att man är rädd för att ha en chans att påverka ett livsavgörande beslut om sin egen kropp?

    1. Bara en kommentar vad gäller Patientlagen , den säger att man har rätt att tacka nej till behandling men inte att man kan kräva en viss behandling (utom abort och sterilisering som omfattas i egna lagar). En förlossning som startar av sig själv räknas inte som en behandling, det är en fysiologisk process medan kejsarsnitt i högsta grad är en behandling. Patientlagen säger inte heller vilka behandlingar man som patient får välja mellan i en given situation, det är en medicinsk bedömning.

      1. Jag vet att det är så standardsvaret från vården låter.

        Men tycker att det är uppenbart att man här utnyttjar ett kryphål för att kunna kringgå det som är lagens intention – valfrihet för patienten.

    2. Hej, jag är gravid i v 14 med första (och enda) barnet, och har hela tiden vetat att jag endast vill föda genom planerat snitt. Känner precis som du, det är inte skräck inför en vaginal förlossning som styr, utan vetskapen om att så oerhört mycket kan gå fel under en ”vanlig” förlossning och att det sammantaget känns mycket mer rimligt för mig att föda via planerat snitt.

      Har pratat om planerat snitt med varenda person inom vården som jag träffat hittills och får bara svävande svar och ”det bestämmer man inte såhär tidigt”. Men jag hoppas verkligen att jag inte blir nekad snitt längre fram, då får jag födelsestrejka eller nåt annat galet för att få min vilja igenom i ett högst personligt och stort vårdärende som gäller just MIG.

      Vad sa man till dig som argument för att neka dig snitt?

      1. Hej!

        Grattis till graviditeten! Hoppas att allt kommer att gå bra!

        Det man sa till mig var helt enkelt att det inte fanns några skäl för att bevilja ett snitt. Jag hade inga medicinska skäl, och de bedömde inte att jag var så rädd för vaginal förlossning att det var ett skäl i sig. Någonstans hade de ju rätt. Jag var inte så rädd. Jag bara ville något väldigt starkt.

        Vill man i dagsläget kunna välja kejsarsnitt för att man föredrar det så får man nog tyvärr vara beredd att fabricera sina skäl. Att ljuga om eller överdriva sin rädsla för att föda vaginalt.

  12. Tack så himla mycket för detta och allt du skrivit kring kejsarsnitt! <3. Har mitt först aurorasamtal i veckan som kommer. Går in i v 33 och alla känslor kring förlossningen kom för bara någon månad sedan. Insåg att jag efter en mycket jobbig, sjukskriven graviditet, hade tryckt undan alla förlossningskänslor istället för att våga känna efter (ville inte vara "jobbig", hur sjukt är inte det?), och det var faktiskt när jag läste i din blogg som det rasslade till och storbölen kom. Nu känner jag mig påläst och stark med bra support från både mig själv, min partner och min barnmorska. Ska kolla länkarna en extra gång!

    Men något är ju fel när en inser att en sitter och hoppas på att ens barn ligger i sätesbjudning och att ev vändning ska misslyckas så att jag ska slippa argumentera/"slåss" för min sak. Efter en tuff graviditet (mentalt och fysiskt) ligger liksom energin på noll. Men jag ska inte ge upp! Nu hoppas hoppas hoppas jag på bra bemötande på aurorasamtalet. Tack, återigen, för alla resurser du gett här! Betyder otroligt mycket (särskilt i att inte känna sig fånig eller svag som vill detta).

  13. I cannot believe that such posts and so much effort has to be made for something that is taken for granted in any other European country… how unbelievably ancient and scary is the Swedish healthcare? Why do you need a ”aurorasamtal”?!!! I come from Greece where economy is crap but even the average middle class woman can actually pay and get the treatment she deserves.. I’ve read articles where stressed pregnant women in Sweden get rejected for caesarian and instead they re directed to mindfulness classes! I mean really if my taxes cannot pay ceasarian for women or enough doctor salaries then the government should rethink the socialist system they re so proud of!

  14. Vilket bra inlägg! <3 Det gäller verkligen att stå på sig och inte ge upp. Det är HEMSKT att man ska behöva göra det, valet borde helt ligga på mamman om det inte finns medicinska hinder åt något håll.

    Håller med om att det är jättebra att vara så förberedd man bara kan. På så sätt blir det svårare för bm/läkare att "köra över".

    Mitt första snitt var på BB Sophia och där fick jag träffa en underbar läkare. Jag bröt ihop när vi pratade men han var så hjälpsam och sa att vaginala förlossningar oftast är det bästa, men inte för alla. Och att man behöver ta hänsyn till psykiska faktorer och inte bara fysiska. Det gjorde mig så himla glad och lugn! Så det finns bra förstående läkare där ute 🙂

    Inför mitt kommande snitt nu i april tog det evigheter innan jag fick komma på samtal. Ångesten att behöva vänta så länge att få komma på samtal. Men mitt möte med läkaren gick bra även om hon inte var lika "mjuk" som förra gången.

  15. Jag är nu gravid med mitt 4:e barn och har haft 3 utdragna förlossningar där av två resulterade i akutsnitt. Varför vi just valde ha ett fjärde så tätt in på var att jag vill ha ett planerat snitt. Jag orkar inte, både mentalt och fysiskt gå genom det igen. En förlossning som håller på 24+ timmar och sen snitt på det. Jag vill kunna orka hålla mitt nyfödda barn första dygnet och vara vaken och njuta! Inte bara efter förlossningen utan öcen undertiden. Har varit gelt borta på alla! Inte sova två dygn och bli väckt av sköterskor eller min man för att bäbisen är hungrig. Fick förlossningsdepression efter mitt vaginalaförlossning. Jag känner mig så ”svag” för att jag inte vill ha vaginalförlossning eftersom det inte finns eller har gjorts en medicinsk bedömning om varför det inte går så bra på mina förlossningar. Jag är bara så rädd att jag ska må som jag gjorde efter mina förlossningar. Vill aldrig göra det igen! Hur ska jag förklara när jag själv knappt har ett ”bra” svar. Tack för att du skrev detta! Jag ska försöka hitta modet att stå upp för mig själv och vara sann med mig själv!

    1. Finis! STÅ PÅ DIG så ska det ordna sig! <3 <3 <3 Spana in min kategori Kejsarsnitt om du vill ha mer pepp och argument, samt tips på ex bra Facebookgrupp att gå med i för att få mer stöd och hjälp från andra girlies. KRAM!

  16. I am living in Switzerland and soon I gonna have my first child. In Switzerland it’s possible to choose between a vaginal birth and a kejsarsnitt. Right now i am not sure which way I gonna choose, but I guess I would really feel more comfortable with a kejsarsnitt. But in the end I have the right to choose.

    I came to your article because we’re planning to move to Sweden next year. My husband is swedish and we wann give Sweden a chance now 🙂

    But when I think about having more children in future I start sweating directly. Why? Because I think it is unbelievable that women in Sweden can not choose which way to give birth.

    If there are even swedish women who are not able to argue to get a kejsarsnitt, how big is my chance to get one (as a woman from an other country who’s swedish is not perfekt)?

    I mean, everyone i talking about Feminismn, #metoo and all that stuff but a woman has not the right to choose herself the way she wants to give birth? This is totally stupid and and not how it should be in 21 Century in Europe. Actually it makes me really scared about my future in Sweden.

    1. Hi, I totally agree that it´s ludacris. As long as you don´t give up if you receive a ”no” you SHOULD not be refused. Also, if you´ve delivered by kejsarsnitt once before, it´s much, much easier to get it when it´s time for your second child. <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..