ANNONS

Gravidvecka 34 – vaginal förlossning eller snitt = pest eller kolera

/

Välkomna välkomna till denna veckas preggouppdatering!🍩 Som ni ser har gravidvecka 34 bland annat inneburit att jag lyckats skaffa mig ett alldeles eget donut-bord! 😜

Inte mig emot! Skönt ändå att man faktiskt kan ANVÄNDA den här hårda basketbollen mitt på kroppen till någonting. Ja, förutom att baka bebis då. 👹

Hur är måendet denna vecka då? Well, det håller sig på mattan. Så länge jag sitter ner eller ligger på rygg är det ganska gött. Allt annat gör lite ont. Åsså restless legs på det, som härjat i mina stackarns ben i månader nu. Ska bli SÅ SKÖNT när man kan sitta i soffan som en vanlig mänska, utan att behöva byta ställning på benen var femte minut eftersom blodet i dem tydligen bytts ut mot kolsyra under den här graviditeten. Pust.

I morgon är det FEM VECKOR KVAR tills Basilika kommer, och jag känner ett nästan paniskt behov av att njuta av allt sånt jag inte kommer kunna göra efter hennes nerdimpande. Som att sova ostört till kl 9 på helgerna bredvid min goda lilla Iggy, till exempel. Sörjer en smula att vi inte kommer få sova själva snart.

Njuter också extra av mina morgonbad. Efter snittet blir det baduppehåll i x antal veckor medan ärret läker. Eftersom just morgonbadet är en så viktig del av mitt välbefinnande (det perfekta sättet att starta dagen på 🙌🏻) har jag redan lite ångest över att det kommer försvinna. Men men. Jag har ju 34 bad kvar att njuta av innan 23 april, så än är vattenmyset inte över.

Funderar också mycket på det här med tvåbarnskaoset. Jag har ju dykt ner i det tanketräsket förut, och liksom nojat över att allt som nu flyter så fint i livet ska försvinna. Jag och Niklas pratade om det häromkvällen, att det liksom är lite bisarrt att vi ser Basilikas födelse som SLUTET, typ. I stället för en början. Låter hårt, men jag tror ni förstår vad jag menar. Slutet på bekvämligheten, enkelheten, lättheten i livet. Början på vaknätter, bajsblöjor, kommunikationssvårigheter och bök.

Men oavsett hur kämpigt det blir, så slipper man i alla fall chockas över vilken livsförändring ett liv med barn innebär. Den prylen har man ju redan gått igenom. Så även om det givetvis är en helt annan sak att ha två barn än ett, BORDE det ju inte bli en lika omfattande omställning this time around, tänker jag.

Jag börjar nu också sukta extremt efter sånt jag inte ”fått” äta på länge. Jag vill gå loss på en Brillat Savarine (eller tre), äta charkisar en masse och dricka ett gott glas rödtjut. Och jag vill äta TONFISK PÅ BURK. Ååååh, börjar typ dregla bara jag skriver det här.

En kompis till mig har en asgrym restaurang som heter Timber här på Söder (tips, tips!). Han vill bjuda mig och Niklas på en brakmiddag som en bebispresent, men jag känner att jag liksom inte KAN MED att tacka ja till det extremt fräsiga erbjudandet innan bebisen kommit. Går jag väl dit vill jag äta ALLT, inte behöva välja bort Ibericon. Och jag vill inte riskera att bli mätt som en plätt efter att ha snaskat på en brödsmula innan maten heller (för varje dag som Basilika växer får jag plats för mindre föda upplever jag). Så vi sparar Timbermiddagen tills efter den 23:e. Då gäller det att vi lyckas kirra bebisbarnvakt bara, men det ska väl gå.

Hade också en dröm i natt om mitt kejsarsnitt. Jag låg där på britsen, men det (mycket välbehövliga 😬) skynket som gör att man slipper se vad kirurgen gör med ens mage var inte där. Dessutom SLET kirurgen upp magen, istället för att använda skalpell. Så det blev rätt…otrevligt. 🔪

För även om jag såklart VILL föda med planerat kejsarsnitt, så skulle jag allra, ALLRA helst slippa det också. Att föda vaginalt eller skäras upp med kniv är lite som pest eller kolera för mig. Hade man kunnat trolla ut bebisen hade jag stått först i kön. Så det är klart att jag kan hamna i tankenojor även kring snittet, trots att min upplevelse förra gången var magiskt fin. Men det gällde även där och då att hålla tankarna i schack. Inte gå in för mycket i vad som skedde där bakom skynket. Och nu när det börjar närma sig BF kommer väl tankenojorna (och mardrömmarna) som ett brev på posten. Men jag VET ju att det kommer gå finfint, och bästa strategin för min del för att hålla humöret på topp angående förlossningen är att inte tänka på den så mycket. Ta den när den kommer. Jag är ingen oroare i vanliga fall, och tänker inte bli det nu heller.

Något som känns genuint GENOMBRA är i alla fall att vi nu börjat boandet här hemma. Vi har hittat ca 80% av det vi känner att vi behöver på bebisfronten, och klickat hem det mesta. Borde börja dimpa ner grejer i nästa vecka. Ser faktiskt fram emot att montera upp sängen, fixa skötplats osv. Bra mentalt också tror jag, att vi liksom börjar landa känslomässigt i att det ju ska komma en bebis.

”Freedom” står det på min tröja. Snart får jag tillbaka min Freedom vad gäller kropppen (den blir MIN igen!), däremot får jag nog ge avkall på ganska mycket bekvämlighet som jag vant mig vid det senaste året. Skräckblandad förtjusning, det här med en bebis alltså. 🙊

Hur är det med er andra gravidisar? Har ni börjat tänka på förlossningen än? Packat BB-väskan? Boat därhemma? TELL ME ALL ABOUT IT!😍🙌🏻✨

Läs om gravidvecka 33 här!
Läs om gravidvecka 32 här!
Läs om gravidvecka 31 här!
Läs om gravidvecka 30 här!
Läs om gravidvecka 29 här!
Läs om gravidvecka 28 här!
Läs om gravidvecka 27 här!
Läs om gravidvecka 26 här!
Läs om gravidvecka 25 här!
Läs om gravidvecka 24 här!
Läs om gravidvecka 23 här!
Läs om gravidvecka 22 här!
Läs om gravidvecka 21 här!
Läs om gravidvecka 20 här!
Läs om gravidvecka 19 här!
Läs om gravidvecka 18 här!
Läs om gravidvecka 17 här!
Läs min hemliga graviddagbok (vecka 3-16) här!

38
49

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00