Gravidvecka 36 – NEEEEEJ! Nu blev allt ställt på ända!

 

Sorryborry för förseningen på preggouppdateringsfronten den här veckan. Påsken å livet kom emellan, ni vet hur det är ibland. Men nu så. Voilà – gravidvecka 36!🎉

För det första KÄNNS DET HELT SJUKT att skriva ”gravidvecka 36”. TRETTIOSEX! Nu är det sabla nära hörrni, SABLA nära!

Och kanske, kanske är det ÄNNU närmre än vad både jag och ni tror. I dag ringde de nämligen från Danderyds Sjukhus och frågade om de kunde TIDIGARELÄGGA mitt snitt till den 19:e april, istället för den 23:e, på grund av platsbrist. ”NEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJ!!!!!!” …var min reaktion. 😱😩

Jag har ju gjort en MINUTIÖS planering av dessa sista veckor (på TIMMEN, alltså) för att hinna klart med allt jobb etc som måste kirras innan Basilikas ankomst. Och de sista dagarna innan snittet är de ENDA som jag sparat åt…MIG SJÄLV. 😭

Den 19:e, 20:e, 21:a och 22:a är de ENDA OBOKADE dagarna innan jag ska få barn. Då hade jag tänkt att:

  1. Vila
  2. Boka massage
  3. Boa hemma
  4. Landa mentalt och förbereda mig inför förlossningen
  5. NJUTA AV LUGNET

Jag blir så OERHÖRT BESVIKEN om jag blir av med de dagarna. Så himla, himla ledsen. ☹️

Kvinnan som ringde från Danderyd hörde min panik, för hon lovade att ringa fler snittisar och se om det gick att lösa på annat sätt. Kanske är någon annan sugen på att tidigarelägga sitt? Jag hoppas INNERLIGT att det går, eller att vi kan senarelägga det snarare än tidigarelägga. Med Iggy snittades jag två dagar före BF, och det här snittet är ju bokat till fem dagar före BF. Så att lägga det lite senare är jag mycket mer bekväm med. Håll tummarna för mig nu, det sista jag behöver är att bli av med de enda dagarna som jag planerat att fokusera på mig själv innan bebisen kommer. 💔

I övrigt vet jag inte om jag känner att jag har så mycket att uppdatera om, faktiskt. Läget är rätt oförändrat. Jag är (minst) lika obekväm i allt jag gör som förra veckan. Stödstrumporna är på dygnets alla timmar förutom på natten, de underlättar helt klart.

Jag känner mig lätt blåslagen från insidan och jag blir tröttare och tröttare på det här tillståndet ju fler dagar som går. SOM TUR ÄR, är det inte så långt kvar nu. Det som eventuellt förändrats är väl att jag nog börjat landa lite mer i att det faktiskt ska komma en bebis, och att jag nu börjar se fram emot det en smula. ☺️

Jag tycker nog att det ska bli ganska kul ändå, det här med en till familjemedlem. Hela vardagsrummet är nerlusat med urgölliga bebisgrejer (inlägg om vad vi införskaffat kommer snart) och vi har fått i ordning en bra sovlösning till lilla Basilika (inlägg om det kommer snart också) – två konstanta reminders om att Iggys lillasyrra snart är här. Det gör att tankarna på henne är i ständig rörelse, och det i kombination med att jag känner att jag har det mesta under kontroll (förutom detta oväntade samtal från Danderyd nu då som hotar att ställa allt på ändå) har gjort att jag kunnat slappna av – och börja STÄLLA IN MIG. Så det känns fint.

Jag funderar rätt mycket på hur hon ska se ut. Niklas också. Eftersom Iggy är så lik Niklas så undrar vi om det nu är min tur att få en mini-me? 💝 Eller blir det en kvinnlig Niklas måhända? Han är iofs söt både som tjej och kille, så det spelar egentligen ingen roll. 😜

Tyvärr dyker det också upp en hel del tankar om huruvida något är ”fel” på bebisen. Jag upplevde precis samma sak med Iggy de sista veckorna – då kom tankarna: ”Tänk om något inte är som det ska?”. Rädsla. Ovisshet. Inte så härligt.

Vi bekostade ju ett NIPT-test för att jag skulle få lite visshet och slippa en del oro, men såhär i slutskedet spelar de där testen mindre roll känner jag. Oron kommer ändå, inget test är ju hundraprocentigt. Jag längtar tills jag har min lilla bebis i famnen, och allt är som det ska. Förhoppningsvis.

Men men. Det blir vad det blir, och det blir som det ska. Så är det. Och vad som än blir, så blir det bra. 💞 Kan ni andra preggosar känna igen er i den här oron? Vet att vissa inte ens tänker tanken under hela graviditeten på att något skulle vara ”fel” på barnet, medan andra oroar sig från dagen de plussat. Jag själv tänkte aldrig i de banorna när mina vänner var gravida. Aldrig någonsin. Men när det gällde mig själv var det andra bullar. Hur tänker ni? Vore spännande att höra.

Läs om gravidvecka 35 här!
Läs om gravidvecka 34 här!
Läs om gravidvecka 33 här!
Läs om gravidvecka 32 här!
Läs om gravidvecka 31 här!
Läs om gravidvecka 30 här!
Läs om gravidvecka 29 här!
Läs om gravidvecka 28 här!
Läs om gravidvecka 27 här!
Läs om gravidvecka 26 här!
Läs om gravidvecka 25 här!
Läs om gravidvecka 24 här!
Läs om gravidvecka 23 här!
Läs om gravidvecka 22 här!
Läs om gravidvecka 21 här!
Läs om gravidvecka 20 här!
Läs om gravidvecka 19 här!
Läs om gravidvecka 18 här!
Läs om gravidvecka 17 här!
Läs min hemliga graviddagbok (vecka 3-16) här!

  1. Anna skriver:

    Jag är ”ny” på bloggen och hittade enbart hit pga att jag precis börjat lyssna på podden. Har själv inga barn, men är 35 och jag ville bara säga (SOM SVAR PÅ ALLAS VIDRIGA PÅHOPP HÄR) att jag tycker det är så effing uppfriskande att få läsa om någon som skriver helt ärligt om hur det FAKTISKT är att vara gravid. Jag är så trött på att det ska hymlas med att det inte alltid är en go dans på rosor, att man inte går runt med glow och mediterar i skön kaftan och sandaler, utan snarare i stödstrumpa och foglossningsbälte, jue…… Jag fattar till 100 att man som individ måste känna sig helt maktlös och åsidosatt dom här 9 månaderna, för man är ju fortfarande en egen person. Men varför skulle man inte ha rätten att vara med och planera och anpassa graviditeten så att den passar in i ens liv?!?! Suck på människor alltså, vart fan är solidariteten då? Tack för din ärlighet, hej. <3

    1. Kram finis, tack för fin pepp och välkommen både till podden och bloggen! <3

  2. Jag förstår dig helt att du fick panik och att du behöver din egen tid. För vi alla behöver lite egen tid innan man ska föda ett barn och ta hand om den lilla bebisen.
    Min sambo dog när jag var gravid i vecka 28, så jag hade också en massa saker att göra (praktiska, bouppteckning, val att ta, flytt att planera mm.) innan det var dags för förlossning. Nu födde jag vaginalt men jag planerade in efter BF-datumet och planerade också in en tid innan BF med vilo/egen tid-dagar för att just samla kraft & energi inför vad som väntade. Hade nog lite extra tur att lilla bebisen valde att födas på sin BF-dag för annars hade jag nog också fått lite panik 🙈

    Håller tummarna att det löser sig på bästa sätt för er och jag tror det kommer gå utmärkt när det väl blir av ❤️

  3. Jo 19e april är jag född, toppendag att fylla år på och man blir vädur i astrot= bästa bästa!

  4. Var tvungen att gå in och läsa kommentarerna till detta inlägg och blev lite mörkrädd över hur människor uttrycker sig. :/
    Jag kan absolut förstå känslan, när man ställt in sig på en sak rätt länge och så blir det helt annat.
    När dottern föddes så hade vi varit in för planerad igångsättning 36+6 men läkaren valde att skjuta på den några dagar, när värkarna sen drog igång av sig själv bara några timmar senare var jag inte alls redo och fick panik, för hon skulle ju inte komma än! Även om det för min kropp var det absolut bästa så var knoppen inte riktigt med!
    Strunta i alla otrevliga kommentarer och njut av den tid du har nu! <3

  5. Ida skriver:

    Hej alla klagisar:

    1. Ta ett varv i huvudet med det du tänkt skriva och fundera på om det VERKLIGEN är helt vettigt att slänga ur sig det du tänker? Eller är det kanske bara en föreställning i DITT huvud som enbart är otrevlig för resten av världen att ta del av och därmed onödig att skriva.
    2. Det finns liksom inte en universalsanning om hur mammor är, känner och beter sig. Uppfattar det väldigt ofta som att denna föreställning florerar i mångas hjärnor.
    3. How about; alla mammor, och andra medmänniskor också för den delen, gör sitt jävla bästa efter sina förutsättningar och är oftast inte ute efter att skada någon annan??!
    4. Det DU, Linda och co, tänker och tycker är inte en sanning! Inse att mycket av det ni känner och säger kommer från någon form av samhällsstruktur som ni är slavar under. Tråkigt att inse och sorry att jag slänger den insikten i ert ansikte.
    5. Att komma dragandes med ”tänk på de som inte kan få barn” eller ”tänk på kvinnor i de länder som inte ens har ett val” är förbannat dåliga argument. Lite som klassikern ”tänk på barnen i Afrika” när någon slänger mat. Uh? De får väl inte mer mat för att jag inte slänger? Eller, de får väl inte fler barn för att Vanja går med på att flytta sitt snittdatum? Förstår ej logiken. Dessutom är det inte Vanjas jävla ansvar att trippa på tå och hänsyn till alla som kan tänkas ta illa upp.

    Om någon orkade läsa klart vill jag avsluta med att säga att den här bloggen ger mig OBESKRIVLIGT mycket pepp och hopp om framtiden. Har alltid känt ett stort motstånd till att skaffa barn (stäm mig om ni vill) på grund av rädsla att inte passa in i ”mammaboxen”.
    Tycker det är modigt och bjussigt av Vanja att dela med sig. Ta åt dig när jag säger att du verkligen förändrat mitt synsätt på att ha barn i livet och inte är lika avskräckt längre.
    <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..