Nu stänger jag det här kapitlet

 

Att ha en blogg som engagerar är ju lite av en förutsättning för att bloggen ska vara läsvärd. Men när engagemanget blir på det negativa sätt som i dessa senaste inlägg så är det för mig tyvärr stört omöjligt att inte bli oerhört påverkad och ifrågasätta varför man ens bemödar sig om att dela med sig på ett ärligt sätt när man (i vissa fall medvetet?) missförstås och misstolkas. Sen får man såklart tycka olika, men då kanske bemöda sig om att vara konstruktivt och respektfullt kritisk. Vissa fixade det (tack, det uppskattas), andra inte.

Noll sömn i natt på grund av tusen ledsna och frustrerade tankar som snurrat runtruntrunt i hjärnan. Vill säga två saker innan jag stänger det här kapitlet för gott:

  1. Vi längtar efter vår bebis och vi ser fram emot att få bli tvåbarnsföräldrar. Har förutsatt att det varit självklart, men kanske har jag varit för mån om att beskriva de mörkare nyanserna av graviditet och föräldraskap att jag glömt bort att få med de ljusa. Som SÅKLART finns där.
  2. Ang min flyttade snitt-tid: jag vill absolut hjälpa till där jag kan, och självklart får jag foga mig efter det som funkar bäst för vården och andra inblandade patienter. Min inställning är på intet sätt att jag är viktigare än någon annan, eller att någon annan ska behöva få en sämre deal på grund av mig. Men att be sjukhuset att i alla fall kolla om det gick att lösa på något annat sätt tyckte jag inte kändes annat än rimligt. Som många påpekat så finns det säkert många andra som gärna flyttat fram sitt snitt, och i så fall blir det ju win win för alla inblandade. Och win win är ju…win win.

Nu stänger jag det här kapitlet, och så får vi nog fokusera på något lättsammare ämne här i el bloggo en tid framöver, för vår samlade mentala hälsas skull. Typ inredning. Återkommer på den fronten lite senare i dag.

  1. Ja verkligen. Heja!! Jag tror att många skaffar barn trots att de inte vill. Att kunna tala om det positiva och negativa med barn är första steget att frigöra människor som faktiskt inte vill ha barn. Idag är det ett mycket svårt beslut att ta. Hursomhelst. Jag tycker din blogg är jättebra. Precis som den är. Gärna med så ärliga tankar som möjligt. Önskar så innerligt att människor inte hade så svårt för olika så som det faktiskt verkar vara. Ok. Heja igen!!!!

  2. Alice skriver:

    Hej vad tråkigt att du fick kommentarer som du mådde dåligt av. Läste inlägget som startade det och kände så igen den krypande paniken av att bebis kommet tidigare än man tänkt själv. Andra omständigheter, men ändå. Minns också hur omöjligt det var att uttrycka på ett sätt som folk tyckte var okej. Just det du nämnde att jag skulle ju ha fått min tid ju! Känns fortfarande barnsligt men det var så jag kände och jag hade nog mått bättre om jag uttryckt det. så tack för att du följt just det och stort grattis till nya bebisen som får en mamma som vågar säga vad hon känner.

  3. Linda skriver:

    Gud vilka galna kommentarer på tidigare inlägg. Så jävla elaka och förminskande. Mycket roligare att läsa personlig blogg som beskriver hur verkligheten ÄR istället för ytligt perfekt. Älskar både podden och bloggen.

  4. H skriver:

    Alla har rätt till sin egen åsikt och allt det där men ibland börjar man ju ändå undra… Det jag kan känna att många glömmer i detta fallet är att om man har ett så kallat ”vanligt” jobb så går de flesta hem nästan en månad innan bf. Men skulle du sluta jobba då hade det blivit ramaskri.. En månad utan blogginlägg, Instagram och allt annat du jobbar med. Folk hade gått bananas. En ”vanlig” person gör en cirka 8 timmars arbetsdag sen går de hem och är privata. Ni är ju ert varumärke 24 timmar om dygnet och förväntas vara det av så många människor. Suck. Klart även du förtjänar att få varva ner och andas innan bebis kommer! Och ingen kan väl missat hur otroligt fina föräldrar ni verkar vara till Iggy. Man verkligen ser ju kärleken sprudla om er allihopa. Dina barn har tur Vanja. Som får ha en så fräsig mamma som dig som är mån om inte bara att andra tjejer/kvinnor ska våga och ta för sig och allt det där men även det absolut viktigaste. Att du vågar ta hand om dig själv och dina behov. Finare gåva kan man inte ge vare sig själv eller sina barn. All lycka till er!

  5. Karin skriver:

    Tack för att du skriver om något annat än skimmer. Har en snart ettåring hemma och ärligt talat längtar jag tillbaka till jobbet och känner mig snuvad på allt. Men alla tittar snett på mig när jag ens nämner något negativt om barn, föräldraledighet eller liknande. Sen klagar samma personer på sina bästisar mammor och män. Är inte DET samma sak undrar jag. Hejja dig.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..