Såhär ser ärret efter kejsarsnittet ut tio dagar efter operationen!

Okeeeeej, nu får ni som är känsliga för blod, ärr å liknande grejs snabbt scrolla förbi eller kvickt klicka bort er – för nu blir det kejsarsnittsärrBONANZA här i el bloggo! 👹🔪 Lägger en göllig bild på Tintin högst upp, så att ni som får panik av sånt här inte ska behöva se något annat än en söt bebis. Snällt va? 😇 Men från och med nu blir det ganska så graphic, så scrolla inte vidare om ni inte vill se lite goooore.

Här har vi då den snittade mamman, och bandaget som suttit över snittet fram tills nyligen. Tog av det i torsdags, då hade det gått tio dagar sen operationen. Egentligen skulle bandaget av efter 7 dagar, men det hade jag missat i all nyfödings/inte sova-kaos.

Det bruna ni ser på bandaget är lite torkat blod, och det lila som är ritat runt gjorde man på BB för att säkerställa att såret inte vätskar sig mer än normalt (det ska inte fortsätta bilda spår på bandaget utanför de ritade linjerna alltså). Okej, nu tar vi av bandaget – är ni beredda? 🙈

Under bandaget sitter det tejpstrips. De trillar av av sig själv efter ca 14 dagar, annars pillar man bort dem. Huden är så pass läkt och tät att man egentligen kan duscha rakt på såret bara något dygn eller två efter operationen (HUR coolt att det går så snabbt? #hejakroppen! 💪🏻), men det är nog bra om bandaget får sitta kvar ett par dagar ändå. Vi drar bort lite mer…

Huden är sydd med stygn som försvinner av sig själva. Även insidan är sydd (bindväven om jag förstått det rätt) med stygn som försvinner av sig själva, så man gör ingen efterkontroll eller så på sjukhus (om inte något känns fel såklart). Såret läker sig självt helt enkelt. Ett tips för att få ett så fint ärr som möjligt är att fortsätta tejpa det med kirurgtejp i ungefär ett halvår, det gjorde jag sist tror jag.

Det är ganska svullet och plufsigt över och under snittet. Minns att det var så med Iggys snitt också. När jag böjer mig fram blir det liksom stora veck. Tror det är vätska osv som samlats under huden, det går ner efter några veckor.

Om någon undrar om jag har ont är svaret: Det gör inte ont alls. På sjukhuset får man en smärtstillande kombo av alvedon och ipren som man tar tre gånger per dygn, men precis som med Iggy glömde jag att ta dem någon dag efter att jag kommit hem. Kom på det efter några dagar, men eftersom det inte gjorde ont trots att jag var utan smärtstillande så tog jag inga fler tabletter. Har verkligen haft noll ont genom hela upplevelsen.

Tar man direkt på såret är det lite ömt såklart, och lite avdomnat. Har för mig att det tog ett drygt år tills dess att jag fick tillbaka all känsel förra gången.

De gick in genom samma snitt som de skar upp med Iggy. Det sitter väldigt långt ner, så egentligen visar jag fiffin på de här bilderna. 👹 De rakar en innan de sätter igång (inte hela fadderullan, men högst upp) så det är därför det inte riktigt syns att det är en fiffelino. Men på mig sitter snittet precis under hårlinjen kan man säga, så även om jag har lågt skurna trosor på mig så syns inte ärret.

Mmmm, närbild! 👹 De första dagarna var det lite läskigt att nysa eller hosta, men det har lagt sig nu. Var också lite skraj för att göra nummer 2 💩 men det fixade sig också utan problem (och med lite hjälp på traven från fröken Katrinplommon).

Nu rör jag mig obehindrat, går inte så snabbt kanske men annars är jag rätt back on track. Trappor får man ta ett steg i taget, och när jag går upp ur sängen eller soffan är jag noga med att inte använda magmusklerna så gott det går. Inte för att jag inte kan, utan för att minimera risken för bråck. För att kroppen ska läka så bra som möjligt måste man chilla med de gymnastiska övningarna, så jag håller mig på mattan. Det som är sytt på insidan tar längre tid att läka än utsidan, så man får ha respekt för kroppen och inte pusha den. Får inte bära tyngre än Tintin heller. Både detta och att inte använda magmusklerna för mycket ska man vara noga med i 6-8 veckor efter snittet.

Om ett år kommer allt som är kvar av detta vara ett tunt, vitt streck strax under fiffinivå. Eftersom snittet sitter så lågt blir det till att köra på gravidtrosor och högt skurna brallor ett par veckor, annars skaver det på såret.

Jaa hörrni, nu tror jag att jag fått med allt som jag tyckte var viktigt kring det här. Kommer fortsätta uppdatera om ärret med jämna mellanrum så att ni får se hur det ser ut när tejpstripsen trillat av osv. Om jag missat något ni är nyfikna på – fråga loss i kommentarsfältet så svarar jag där!