Håll tummarna för oss, på söndag är det dags…

 

(Bild tagen av Stellan Stephenson)

I dag var sista förisdagen, nu väntar fem veckors semester. Jag inleder med att åka till min mamma med båda kidsen nu på tisdag (så får Niklas en ensam vecka hemma ❤️), men innan dess är det något STORT som ska göras. Nämligen…

…att sluta med napp! Här var Iggy två månader, kallades för Igglypiggly och hade precis lyckats lära sig att suga på napp. (Han var ju ruskigt dålig på det till en början, precis som Tintin. Minns ni?😂) Och nu, nästan exakt fyra år senare är det dags att lära sig att sluta. Min bebis blir stor, på riktigt. 😭💞

Det var länge sen han slutade ha napp på dagen. Men när det är dags att mysa ner sig i soffan på kvällen har han fått den. Och sin snutte. Så har han haft nappen tills han somnat, då jag plockat ut den. En stund på morgonen har Iggy också fått nappa. Men nu är det alltså finito.

Vi ville vänta med nappavskedet tills dess att Tintin-omställningen kändes stabil, och tills Iggy slutat föris för terminen. Tror det blir perfekt att sluta nu då rutinerna ändå kommer ändras i och med semestern. Känns lättare att rucka på något så invant som kvällens napphämtning, när inget annat ändå är som vanligt.

Iggy känns rätt förberedd, och rätt så taggad faktiskt. Vi har pratat om att det är dags att sluta med napp när föris är slut, och att vi då ska gå till katterna på Skansen och lämna alla napparna till dem. Då ska han ”bli stor på riktigt”, som han säger. På söndag smäller det! Håll tummarna för oss…

Och hörrni – kan inte ni dela med er av hur det gick när era kids slutade med napp? Peppa oss gärna! 😬 Jag vet att det kommer gå bra, tänker att man på det här området som vanligt har en förmåga att underskatta barn. De lär sig ju så sjukt snabbt och är ofta bra på att gå vidare och inte vara sentimentala. Att det snarare kan vara vi vuxna som komplicerar saker, genom att läsa in hela vår erfarenhetsbank i barnens tänk.

Men. Är såklart lite orolig för att Iggy ska bli ledsen när han inser att det verkligen är slut för gott med nappandet. Några tips på hur man bäst hanterar sånt? Jag tänker att efter att vi lämnat dem på Skansen är det 100% finito. Blir Iggy ledsen får jag styra över fokuset på att han ju har kvar sina goda snuttar, de får ersätta det mys som napparna gav. Men ge oss gärna tips, och berätta hur det gick när era kids slutade med napp. Glömde de napparna snabbt, eller blev det mycket problem? Tell meeee!🙌🏻

  1. Maria skriver:

    Vore så intressant att höra hur nappavslutet har gått. Min son ska sluta om 2 veckor, på sin 4-årsdag😱

    1. Nu finns ett inlägg uppe om det! KOmmer gå jättebra för er! 😀

  2. Min dotter slutade när hon var 3 år och hon älskade VERKLIGEN sin napp. I början av sitt liv var hon inte särskilt intresserad, precis som Iggy, och tog inte napp förens vid 9 månader när hon slutade amma.
    Hursomhelst så var vi ganska oroliga för hur det skulle gå! Vi pratade om att hon skulle sluta ett tag innan och bestämde sedan att vi skulle skicka napparna till hennes mindre kusin. Så vi lade napparna i ett kuvert och hon fick följa med och posta.
    Sedan fick hon 2 presenter som skulle vara istället för napparna. Vi väntade med skräckblandad förtjusning på hur det skulle gå…Och hur gick det? Jo, hon frågade EN ENDA gång efter nappen och sen var det bra ☺️

  3. Frida skriver:

    Vi hade pratat i några månader med dottern om att när man fyller 3 år börjar napparna att smaka blä. När hon somnat sista dagen som 2åring penslade vi pyttelite stop och väx på nappen. När hon smakade den så blev hon arg och gick själv och slängde bort dem. Inte frågat efter dem alls sedan dess.
    Lite taskigt men effektivt 🤣

  4. Louise skriver:

    Var faktiskt mycket enklare än jag trodde. Vår son då 2,5 år hade bara napp när han skulle sova för natten samt dagtid på vilan. En dag tog jag bara bort nappen för att prova vad som skulle hända. Han frågade efter den två gånger (dagarna efter varann men blev aldrig ledsen) och har därefter inte brytt sig om den. Så för oss fungerade det att inte göra någon stor grej av det utan bara ta bort den. Han var nog helt enkelt redo att sluta med napp och använde den nog bara av vana för att den alltid låg i sängen. Blev själv förvånad över hur smidigt det gick!

  5. Sabina skriver:

    Vår son fick vänja av sig under ett tag med ”bara när man sover och är ledsen” sen berättade vi en saga för honom ett tag om att stora pojkar inte hade någon, att nappen ville till en bebis eller ett nappisträd till sina kompisar för att inte bli ensam när han blev stor. Peppade med konceptet ”stor pojke”, han var förberedd och längtade till dagen. På D-day plockade han villigt ihop dem själv och knatade ner till nappisträdet. Han har bara efteråt berättat och tillome gått och visat för alla vad han gjort,, sagt ”nappis” en gång sådär ubersött i sömnen men annars inte alls, friktionsfritt och en mindre sak att ta med sig överallt. Heja er & lycka till! 🌈✌🏻🌼

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..