Lite bök å stök men nu e vi i Portugallien

 

We made it! Nu är vi i Portugallien, halleluja! 🙌🏻 Resan hit gick rätt så bra, trots en del bumps in the road. Flyget var två timmar försenat, så vi roade oss på Arlanda med att äta avocadomackor på Joe & The Juice och köpa gotte för kompensationskupongerna vi fått pga förseningen. (Bra tips vid försenade flyg – slink till gaten och begär ut kompensationskuponger. Inget man får om man inte ber om det. 👍🏻)

Jag såg ut såhär, i sköna pyjamasbrallebrallor från Ganni och en mjuk tisha från One We Like.

Eftersom Tintan är så liten fick hon ingen egen plats på flyget utan fick sitta i mitt knä. I stolsfickorna ser ni la mamas upplägg för 4,5 timmars flight:

  1. Skvallertidning att blåsa hjärnan med under start och vid eventuella luftgropar. (Är flygrädd och tror alltid att jag ska dö när jag flyger, skvaller om typ Kardashians får mig att tänka mindre på trasiga jetmotorer = minskar den annars konstanta dödsångesten uppe i luften.)
  2. Mat i form av tonfiskmacka. Flög med TAP som alltid levererar oätbar mat, så det gäller att vara prepared om man inte vill fluga hungrig på deras flighter.
  3. Semp till Tintan.
  4. Bubbelvatten till la mama.
  5. Napp å kräkis.

Iggy hade fått välja flygplansgodis, och snaskade därför loss på bilar i sätet bredvid. Niklas satt 15 rader bak i planet för att få en så lugn resa som möjligt, farmor Barbro satt bredvid mig in case of kiddo emergency.

Tintan sov första timman. Skönt, men ändå ganska bökigt att ha henne i knäet. Minimalt med utrymme, tokvarmt i planet, en uppspelt Igster samt en svettig och flygångestfylld la mama var inte de bästa förutsättningarna för en rofylld flight. Som tur var var det en rätt luftgropsfri resa, vilket åtminstone gjorde att dödsångesten höll sig på mattan.

En tidning med medföljande legogubbe höll Iggy sysselsatt när bilarna var uppmumsade.

Farmor Barbro avlöste mig med att ha Tintan i knäet. Tack å bock.

Vi hade fått infon att planet var proppfullt, men efter halva flygningen upptäckte vi en tom plats som Barbro flyttade till. Då kunde Tintan (som nu vaknat) bre ut sig på hennes stol istället för att vara förpassad till mitt knä. SÅ SKÖNT. Efter platsskiftet blev flygresan cirkus tusen procent behagligare.

Efter att jag dragit igång Iggys padda blev den ännu mer behaglig. 👹

Inte mitt livs mest rofyllda flygresa, men heller inte den värsta. På jobbighetsskalan får den 5 av 10, så så farligt var det inte att flyga i princip själv med 2 kiddos. Bökighetspeaken kom när Tintan fick för sig att yla panikskrik samtidigt som det var luftgropar samtidigt som Iggy absolut skulle klänga på mig samtidigt som jag kom på att det jag skulle behöva för att lösa situationen (en ny flaska semp) fanns 15 rader bort i en påse i Niklas ryggsäck.

Då var det adrenalinspikar ut i fingertopparna, svettattack, nervbrand och hjärtklappning på samma gång. Åsså lite dödsångest på det. Samtidigt som man SKULLE BEHÅLLA LUGNET INFÖR KIDSEN. Inte en härlig stund. Som tur var varade den nog knappt en minut, men den kändes…längre.

Hursom. Vi överlevde. När vi kom fram möttes vi dock av bök å stök. Eftersom planet var försenat hade biluthyrningsfirman hunnit stänga (aldrig varit med om en biluthyrningsfirma som stänger kl 20?!), och eftersom vi inte hämtat ut vår bil hade vi tydligen både förlorat bokningen och rätten att få tillbaka pengarna. Inte ett meck man var sugen på sent på kvällen med två kids i släptåg.

Trots utmattning (och otroligt dålig attityd från Firefly som vi bokat bilen via men ALDRIG kommer boka via igen, varning varning – fler än vi som blivit illa behandlade av dem såg jag när jag googlade nyss!👎🏻) etc lyckades Niklas fixa å trixa så att allt löste sig. Det blev dyrare än vi hade velat, och bökigare. Men vi fick i alla fall en bil (typ den sista i hela Lissabon – att försöka få en hyrbil i sista sekunden mitt i hetaste turistsäsongen är inte lätt) och kunde ta oss till huset.

Runt midnatt nådde vi huset och kunde stupa i säng. Halleluja!😅

  1. Linda skriver:

    Du kampar pa sa bra, skont att ha far/morforaldrar och nara vanner som kan stalla upp och avlasta den har sommaren. Flyga med barn ar inte det lattaste! Jag har flugit ensam runt jorden med mina under sjalva flyresan ar det bara att bita ihop! This too shall pass. Kram!

  2. Åsa skriver:

    Kära Vanja! Jag blir tagen av att läsa ikapp här och ta del av Niklas utbrändhet/följder och hur du STYR upp allting så oerhört väl och kämpar för er alla!! Instämmer med ovan kommentarer, WOW respekt till dig (ännu mer!). Självklart att man hjälps åt, men att föreställa sig din sits att inte överhuvudtaget kunna ”bryta ihop”/pausa lite för dig själv. Önskar av hela mitt hjärta att N sömn snart vänder till det bättre (fattar att det inte går att skriva bra sömn, men så bra den kan bli). Hoppas hoppas ni får en fin semester i Portugal, fantastiskt att du delar med dig. Kramar till er båda! /Snälla skicka en hälsning till charlie att han gärna får skriva ett gästinlägg här och hur han skapar alla dessa grymma vegetariska rätter, ser åtminstone goda ut! Vore så kul och tacksamt.

  3. Maria skriver:

    Måste bara instämma med föregående! Så imponerad att du roddar ett så stort lass, att göra det i förståelse för sin partner är inte alltid lätt när en själv också är trött osv. Jag förstår ju att Niklas gör mycket annat för dig men måste ändå säga heja! Det är kärlek banne mig! ❤️ Å ta hand om dig.

    1. Man får hjälpas åt. Just nu är det såhär, då hugger jag i lite extra. Tidigare har Niklas huggit i extra. Han är världens bästa person som trots all skit han får stå ut med pga ickefungerande sömn och kroppp nästan alltid har ett bra humör, ser lösningar istället för problem och orkar anstränga sig för alla andra. Han om någon förtjänar att man underlättar en smula när han inte är på topp. <3

      1. Maria skriver:

        Förstår att han är en sådan person. Att leva med sömnproblem och ändå fungera, det är stort. Men menade bara att det är så fint att ni gör så mot varandra, drar ett tyngre lass då den andre behöver det. Är ju egentligen självklart och också basen i ett förhållande men ack så många som inte klarar det. Så bara 🙌🏻 till er som får det att fungera. ❤️

  4. Maya skriver:

    Jag måste bara säga att jag är så otroligt imponerad av dig, och hur MYCKET du får klara av på egen hand, först med Niklas sömnproblem och nu också utbrändheten. Att va ok med att han sitter 15 rader bak ”för att få en lugn resa” medan du sitter själv med båda barnen TROTS flygrädsla t ex!! Dessutom verkar du göra allt detta med så himla gott humör! IMPONERAD IMPONERAD IMPONERAD!! Jag har själv en partner som lider av kronisk smärta och vet att man dels klarar mer än man tror (pga att man måste) och dels får lägga upp livet lite annorlunda än man kan kanske tänkte sig/skulle vilja för att det ska funka så bra som möjligt för alla men det är ju varken lätt eller kul alla gånger..

    Hoppas det finns nån form av möjlighet för dig att ta hand om dig själv också, så att inte ditt ljus bränns i båda ändarna pga detta! Heja dig och heja er!

    1. Tack finis, och väl kämpat du med! Man får göra vad man kan såklart för att stötta varandra, och för att livet ska bli så bra som möjligt för alla inblandade. Finns inget alternativ tycker jag. Niklas är en rackarns kämpe också, och har ställt upp så enormt mycket på mig genom åren (och gör fortfarande såklart) och är världens bästa och finaste person, och vi har alltid hjälpt varandra. Just nu har han mindre energi än jag, då får jag steppa upp. Tidigare har det varit tvärtom, då har han råddat allt. Man får hjälpas åt. <3 Kram!

      1. Annika skriver:

        Blev tårögd av ditt svar till Maya <3 så fint du skriver och man kan nästan ta på kärleken och respekten ni har för varandra. Din blogg är den härligaste jag vet. Följt dig sen iggy låg i magen . kramar till er och ha en härlig semester / Annika

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..