Skönt att vara mer orädd this time around

IMG_5042

Som jag nämnde i början av veckan har min träning nu dragit igång. Och barnvaktslösningen sket sig ju, så i samma anda som berget å Mohammed så fick Tintan helt enkelt haka på till gymmet.

IMG_5011

Jag var inte helt övertygad om det braiga i detta. De senaste veckorna har Tintan utvecklats raketfort, och kraven på underhållning är nu konstanta och ganska stora. Dagarna då hon mest var ett gölligt paket man släpade omkring på är officiellt över. Men – det gick faktiskt rätt bra.

IMG_5029

Tränade med Tintan i gymmet både i förrgår och i morse, och även om det inte gick helt sömlöst så kan jag lugnt konstatera att jag tränat 100% mer än om jag inte hade tagit med henne. Nu kom jag ju ändå IVÄG, och väl där körde PT-Robert skiten ur mig. På ett bra sätt. 💩

Laddade upp med allehanda underhållningspryttlar till Tinta, och hon fick ömsom ligga på en filt och ömsom sitta i vagnen. Några gånger blev det sura miner, men mestadels gick det ändå ganska bra. Istället för att vila mellan övningarna fick jag ratta bebis, och även om det såklart skulle vara skönare att träna själv så har det ändå gått så pass bra de här två gångerna att det är TOKVÄRT mecket. Dessutom är det så mycket att titta på i gymmet (inte minst mamma som gör allehanda mystiska grejer 🤸‍♀️) så hon roas rätt bra bara av miljön.

IMG_5059

Var HELT slut efter passet i onsdags, och sen dess har träningsvärken byggt på REJÄLT. Efter passet i dag var jag om möjligt ännu mera slut, men det känns SÅ SKÖNT att bygga styrka. Hade svårt att lyfta duschslangen i dag efter passet, så trött var jag i musklerna. PT alltså, kanske min bästa investering någonsin i mig själv.

Robert gör det verkligen kul att träna (känns helt världsfrånvänt för en latmask som jag att ens använda orden ”kul” och ”träna” i samma mening 🙃). Det blir varierat, fokuserat och intressant. Han varvar dessutom övningarna med massage som ytterligare hjälper min stackars slitna kropp. SÅ glad, nöjd och stolt att jag gör detta, och att jag inte låter frånvaron av barnvakt bli en ursäkt att skjuta upp träningen. För jag behöver den SÅ mycket.

IMG_5069

Rätt så göllig gymkompis ändå. 💘

IMG_5071

Efter träningen slank jag till ett nyöppnat ställe i mina kvarter: Beck. Köpte med mig en bowl eftersom jag kände mig som en sån där nyttig träningsperson som äter hälsosamma luncher, och en latte i min fina takeawaymugg. Kaffet var ASBRA, och bowlen jättesmarrig. Brukar ha svårt för såna då det ofta blir mest råa grönsaker som liksom inte smakar så mycket, men den här var GOD. Myyycket dressing. Nom nom.

IMG_5088

I onsdags var jag dessutom hos frisören. Tanken var att Niklas skulle ta över Tintan medan jag var där, men det funkade tyvärr inte måendemässigt så hon fick haka på mig även där. Och det var som att universum liksom kände på sig att jag behövde få en easy peasy bebis de timmar jag var där, för det gick skitbra. Trots alla krav på underhållning, att röra på sig etc. Så mycket att titta på, hjälpte såklart.

IMG_5094

Lagom till att folieslingorna skulle sköljas ur och jag skulle FÅ MIN HÅRMASSAGE (största anledningen till att man går till frissan ju 👹) SOMNADE UNGEN…! 🙌🏻 Halleluja! Så jag kunde lugnt luta mig tillbaka i tvättstolen och bli ompysslad, utan att behöva bebisratta samtidigt. Sen sov den goda lilla ungen vidare i min famn ända tills dess att jag var klar. MYZ. ☺️

IMG_5111

Blev superfin i håret också. Kalla blonda slingor och bort med risiga toppar. I dag har Tintan dessutom varit med och käkat frulle med mamma som varit i stan, och efter träningen träffade vi min kompis Magnus och hans snubbe på en lååånglunch som var megasuperdupermysig. 💞 Känns skönt att det funkar så pass bra ändå, att ratta med Tintan på en massa grejer. Också skönt att vara så pass orädd inför att ta med henne. Med Iggy var jag (såklart) mycket mindre modig, men nu kör jag mest på. Funkar det inte så är det värsta som kan hända att man får avbryta. Inte så farligt egentligen.

Nu är det dags att hämta Iggy på föris. Sen blire vegomiddag som mästerkocken styr upp, och det obligatoriska fredagsmyset som Iggy ser fram emot nästan obehagligt mycket. 😂 han är en sån gottegris alltså. Precis som sin mor. 👹

  1. Marie skriver:

    Hej Vanja!
    Jag tycker du verkar vara en helt fantastisk person och jag mår så bra av att läsa din blogg! ✨⭐️✨

    Min fråga är; hur tog du dig ur/blev av med nervositeten över att t ex åka buss/tunnelbana, gå på fik etc etc med Iggy? Jag är så nojig över att min lille bebbe ska börja skrika om vi ger oss ut bland folk.. 😕

    1. Å men TACK! Och grattis till lilla bebben. <3 Det enda sättet att bli av med rädslan inför de där grejerna är att göra dem och upptäcka att det inte är så himla farligt när "det värsta" händer. Det är därför jag tycker allt sånt är NEMAS PROBLEMAS den här gången, har ju liksom råkat ut för alla typer av bökigheter med kiddo nr 1 och upptäckt att jag inte dog. ;-) Sen är det ju bra att ha lite trix i rockärmen såklart - ha alltid med napp, leksaker och mat/snacks. Ett annat tips - en padda/mobil där du kan dra igång nåt skojigt. Jag och Niklas gör ju en massa barnprogram som du hittar gratis här: https://www.youtube.com/channel/UCaVCZfZvUEL5lYPSgehbL6A eller ladda ner appen så du kan ha det du vill även offline om du vill, sök på Lekis TV så hittar du appen i appstore eller på google play. Funkar toppen från ca 6 månaders ålder, Tintan gillar barnsångerna ex: https://www.youtube.com/watch?v=7Jz0EeHSWJ8 Perfekt att dra igång vid krissituationer ha ha! 😉 Sen ska du också veta att den som tycker det är absolut jobbigast om det blir lite skrik är du. Resten av mänskorna känner med dig och tycker synd om dig som blir stressad, så är det verkligen för det mesta. Man brukar få många leenden, och snälla blickar som betyder ”Jag har också haft småbarn, jag vet hur det är – det är ingen fara, du stör inte!” som gör att allt känns bättre. Så mitt råd är – gå ut och käka frulle/fika, och de första gångerna ser du till att tajma det bra så att bebisen har ätit och kanske vill sova. Att hen är så nöjd och glad som det går, så har du bra förutsättningar. Efter några gånger kommer du inte vara rädd alls, man vänjer sig himla fort. Så våga köra på nu! Du är inte den första föräldern på jorden som åkt tunnelbanan/fikat med sin bebis, så jag loooovar att det går! 😉 KRAM! <3

  2. Miccan skriver:

    Gud va underbart detta var att läsa Vanja! Satt just med min sambo och pratade om hur vi skulle göra med träningen när bebis kommit och jag läkt ihop. Skulle vi träna varannan gång eller fixa barnvakt, skulle jag vilja lämna bort en sån liten bebis flera gånger i veckan för att träna eller skulle det kännas för jobbigt. Ja tankarna var många och så helt plötsligt kommer lösningen i mitt knä genom ditt inlägg, vi tar såklart med ungen till gymmet! 😍😃 Medan jag gör övningen gosar sambo med bebis och när han kör så har håller jag i bebis. Så tusen tack för att du skrev just om detta, det gjorde våran lördag😃👏🏻🎉

  3. Åsa skriver:

    Du har ett fantastiskt sätt att se och ta vara på möjligheterna istället för tvärtom. Vet du, jag tror verkligen Tintin känner på sig vid vissa stunder att hon ska vara extra snäll och låta dig koppla av så gott det går. Hon var menad att bli den otroligt fina lilla tjej som hon är! 🙂 Förundras återigen hur din blogg ständigt växer och blir bättre (hur det nu är möjligt;)). Är typ pirrig inför er flytt, ska bli så kul att följa! Kram

  4. Karin skriver:

    Åh det blev den muggen till slut och framför allt -den verkar användas 🌍🖒

    1. Karin skriver:

      Satans omöjligt ord.. framförallt ska det ju va 🖑😅💡✌

  5. Ulrika skriver:

    Ditt hår blev verkligen jättefint o vilken urgullig baby Tintin är! Du verkar vara en så närvarande o engagerad förälder till dina små! Med vänlig hälsning, trött mor som blir inspirerad av din positiva attityd

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..