Ett steg fram och två steg bak

IMG_0845l

I går var en så himla mysig dag. 👆🏻 Vårkänslor, sol och framförallt – ett bra mående. Vi hade en jättefin dag, gjorde sånt som folk gör mest. Skrotade runt på stan, haffade lite kläder till kidsen, åt lunch. Sånt som andra mänskor gör hela tiden, sånt som andra tar för givet. För oss är det en lyx.

I dag fick vi betala priset för gårdagens bekymmersfria häng, känns det som. En usel natt, kanske i kombination med att vi gjorde för mycket (?) i går innebar att måendet i dag var på minus 100. Vi blir så uppgivna. Ännu en dag att bara ta sig igenom. Ännu en dag att rattafixadona, snarare än att leva.

Vill inte skriva för mycket om det här eller gå in så detaljerat på allt, det är svårt när vi är mitt uppe i det av en massa olika anledningar. Vill inte ge Niklas mer dåligt samvete än han redan har (helt oförtjänt såklart ❤️). Men behöver ventilera en liten, liten smula.

Har egentligen inte haft en så dålig dag. Vi tog oss ut och käkade frulle, jag gick en långprommis med sovande Tinta i vagnen. Eftermiddagen blev dock inte så härlig. Styrde upp en playdate med en kompis till Iggy (vars mamma är min kompis – win win) och tänkte att det skulle bli kul för alla + ge Niklas välbehövlig tid själv hemma, men det blev bara pannkaka. Sur unge som inte ville göra något, ingen möjlighet att prata med min kompis, arg bebis i vagnen. Till slut fick vi gå hem, och känslan av att Inte Räcka Till genomsyrade hela mig. Som den så ofta gör, tyvärr. Känner att jag spenderar mycket av min tid med att försöka göra alla till lags, vilket med (lite för) jämna mellanrum resulterar i den direkta motsatsen.

Skriver inte det här inlägget för att få hurrarop eller förslag på lösningar. Skriver det mest för att få böla, inser jag. K L A G A. Nu ska det bli skönt att den här dagen snart är över.

  1. Fy vad jobbigt!! Lider så med er.. Verkar ju inte finnas något slut på eländet med sömnen. Jag har ett barn som sover väldigt dåligt i perioder men det vet jag ju åtminstone att det vänder förr eller senare. Kan inte ens föreställa mig hur maktlösa ni måste känna er. Skickar en stor varm kram och lite pepp 💕

  2. Förutom sömnproblemen så känner jag igen det så mycket! Vissa dagar är bara skit, så är det. Mina kids är precis lika gamla som dina och såna där dagar då båda krånglar vill man bara gråta. De har ju så olika behov när de är i så.ilika åldrar, och när man inte kan tillfredsställa bådas OLIKA behov så känns det… Skit. MEN! Försöker tänka att även detta är livet och att jag kommer se tillbaka med en tår i ögonen (lika delar tack gode gud att det är över och.åh vad jag saknar när barnen var små är jag säker på…). Kärlek och pepp till dig, du fantastiska mamma som gör ditt bästa. Jag LOVAR att barnen känner det!

  3. Ibland behöver man bara få kräkas ut sig allt ❤️ När jag har sånadär bajsdagar brukar jag tänka på ”it’s a bad day, not a bad life” för ibland kan det ju bli så mkt att man inte ens orkar tänka mer än att jahapp, är det såhär nudå? Skickar massa kramar ❤️ Och! Om du vill ha nån att ventilera med, säg till. Jag har levt ett helt liv med någon som har sömnproblem och Ibland behöver även vi bredvid få ventilera lite.

  4. Jag känner så för er. Det låter inte lätt. Jag är också inne i en ”rattafixadona” period. Jag vet att det är fler än vad man tror som också helt enkelt försöker ta sig genom dagen med huvudet ovanför vattenytan trots att det utifrån inte verkar så. Detta är absolut inte menat som ett sätt att förminska ditt (eller mitt) lidande. Bara för att någon annan har det tufft betyder inte att man själv inte har det tufft också. Men, på något sätt finner jag en tröst i vår tysta solidaritet. Man tar sig genom det hela på något sätt men fy sjutton vad det är svårt & gör ont. Jag tänker på dig och håller tummarna att ni skall få lite respit.

  5. Skickar en stor kram! Och måste få säga att du är helt otrolig som fixar och roddar SÅ MYCKET och får det att flyta på trots mardrömsnätter gång på gång. Jätteviktigt att du ventilerar och skriver delar av vad du känner och upplever, det är så himla sällan du gör det som ”klagande”! Man önskar så mycket att det fanns något man kunde göra.

  6. Förstår att ni har det riktigt riktigt tufft just nu. All kärlek och kramar till er. Men att andra familjer ”skrotar runt på stan helt bekymmersfritt mest hela tiden” stämmer nog inte. Många har det stressigt och tufft med oflexibla jobb och två heltidsarbetande föräldrar. Jag tror att det som du beskrev som lyx för er nog är lyx för de flesta. Iallafall för mig och min familj. Alla familjer bär på sina egna krig. Jag vet att ni kommer fixa ert❤️

    1. Nej, jag tror inte att andra familjer skrotar omkring bekymmersfritt hela tiden. Det var inte det jag menade. Men jag tror att många tar sin hälsa för given, likaså möjligheten att spendera en ledig lördag tillsammans med sin familj, görandes inget särskilt – men utan att någon mår väldigt, väldigt dåligt. Att bara få VARA, LEVA. ❤️

  7. Du är grym Vanja! Och klaga får man göra när det behövs – det gör det lite lättare att ta sig igenom det jobbiga och allt som gör skitdagar lite lättare är okej!

  8. Vi får ge varandra styrka och ork! Har det nästan likadant hemma, just nu handlar det bara om att typ överleva. Min kid tycker allt är tråkigt, vill inte äta, vill inte ha kläder… får fyrkant-andas väldigt ofta! Sen mår jag själv piss, får kämpa varje dag med mitt mående för att inte bryta ihop och mannen har det så stressigt på jobbet att han snart oxå får nog.
    Följer dig i allt Vanja, vi klarar det! <3
    Många kramar till Er!

  9. Klagar lite jag med. Överhörde mina barn när de satt och snackade skit om mig att de skulle döda mig. What the f! Jag hade iofs haft en ganska grisig dag med dem och skällt en del. Men döda mig?! Tack å lov förstår de inte allvaret i vad de sa… och förlåt sa de. Tusen gånger.

  10. Tack för att du är ärlig och skriver om såna här dagar också ❤️ Haft en rent ut sagt pissig helg som mest bestått av pmds och nu måndag morgon känns det som jag slösat bort hela helgen. Blä.
    Hoppas att det vänder för er snart och tack för att du skriver om dåliga dagar och dåliga måenden ❤️❤️❤️

  11. Jag förstår helt din känsla, fast av andra anledningar. Vår son är 2 år och vi har på dessa 2 år inte kunnat fika eller äta ute, eller gått på stan eller något liknande, en enda gång utan gallskrik och gråt. Sonen var en high need baby och numera en high need toddler, och vägrar åka vagn, åka bil eller vara stilla. Sliter i allt, kan inte vänta en sekund, sömnproblem och har mycket frustration i sin lilla kropp. Har varit missnöjd sen han föddes. Kanske lugnar det ned sig, kanske har han särskilda behov. Men jag känner också så ofta ”vaaaarför kan vi aldrig få göra något normalt, vad är detta för ett liv egentligen….” Men inser när jag läser din blogg att vi alla har våra svårigheter och kamper. <3

    1. Jag har en unge som typ klarar att äta ute. I 45 minuter och han är 7… Men det är inte särskilt härligt för det. Han tycker inte om maten, eller avbryter konstant, eller blir sur vilket är osmidigt, har lite myror i byxorna. Jag skulle säga att där missar du inget. Vi äter ute ganska ofta men jag tycker inte att det är det som är mysigt som familj… Det slutar ofta med att jag känner att det var onödigt eller slöseri med pengar och energi. Och ännu värre blir det om man lägger till att det är en fin restaurang eller att man behöver vänta länge, där brukar jag känna mig stressad, oj nu har vi suttit i en timme… Och jag har upptäckt av typ ingen av hans kompisar klarar att äta ute heller. Eller det funkar speciellt med en enklare restaurang typ café, Vapiano eller hamburgare. Men mysigt är det inte tycker jag. Kompisarna är ännu mer kräsna med maten, de vill inte heller sitta stilla. De vill inte sitta still i bilen i mer än 30 minuter sedan blir det kaos i baksätet. Jag tycker det som är härligt som familj är mer att vara ute i naturen och fixa picknick eller lekland eller barnvänligt museum eller akvarium. Och jag tar mycket hellre bilen än buss eller tunnelbana om det inte är en kort färd, där kan det vara ett äventyr istället med hissknappar och spärrar och biljetter. Och om din son är 2 är det ju en tid som är extra jobbig! Vi slutade helt shoppa och äta ute och jag tyckte inte mitt barn var särskilt jobbigt. Mitt barn kan absolut inte se en balettföreställning (varför trodde jag det haha)! Han klarar bio och teater men jag brukar undra varför filmerna inte är lite kortare och jag har kanske inte lust att se barnfilm utan tycker det är mysigare med film hemma.

    2. Skönt att läsa din kommentar, Känner igen mig i allt du skriver, låter som min son! Har känt/känner mig såå isolerad med honom, vill inte vara ute bland folk då allt blir kaos, han har precis fyllt 3 nu, han har alltid varit ungefär 80% missnöjd skulle jag säga, men jag tycker att det går lite grann i perioder, ibland när det går ett par timmar när han är på bra humör så blir jag såå glad, får lite hopp om att det kommer bli bättre. Det är väl en sorg på nåt sätt att det är som det är, men jag tänker att det kommer bli bättre 😊

  12. Min sambo hade en jättehärlig helg i alperna med sina kollegor. Och jag hade värsta helgen ever. Det var ju ingen fara. Det var mitt humör som inte var bra. Jag tycker inte om att vara ensam förälder.Det blev alldeles för mycket skärmtid. Det är ju skönt att veta att rutiner, att vara tillsammans som familj, att aktiviteter och utomhustid faktiskt normalt sett skapar relativ harmoni. Men nu känner jag mig helt utmattad. Och inte fysiskt trött utan mer deppig. Som att nej, jag vill inte hämta, jag orkar inte planera middag, jag vill inte städa, jag vill inte ha playdate, jag orkar inte vara en bra mamma, jag vill fly till en söderhavsö. Jag känner mig ful, trött, misslyckad och jättesur!

  13. Ibland behöver man få vara sur och få klaga.
    Dagarna blir inte alltid som man tänkt sig…ibland brukar jag vakna trött och direkt hoppas på snälla barn, men det brukar oftast bli tvärtom då de märker att man är sur och gnällig trots att man skulle ha behövt medgörliga barn.

    Till er som har high need barn kan jag ge ett tips, se till att era barn får utlopp för sin energi, annars blir de bara frustrerade och bråkiga.Skriv in dem på passande fysisk aktivitet flera gånger i veckan.De behöver röra på sig mer än andra barn.Själv har jag tre high need barn, yngsta bara 1, 5 år men jag kan trösta er med att det blir bättre med tiden, då de blir äldre.I ett skede ville vi knappt gå utanför dörren med dem då det alltid slutade i katastrof.Ibland vände vi om på vägen, ibland i dörren och ofta slutade det med att ett barn gallskrek liggandes i köpcentret eller sprang omkring i restaurangen.De har alltid synts och hörts mest.Se till att barnen blir rejält stimulerade oxo.Läs böcker, gå ut i skogen, låt dem hjälpa till att laga mat eller städa om de klarar av det.Det behöver inte vara så märkvärdigt.Om barnet skriker i bil och vagn, som våra, försök avleda uppmärksamheten med kommentarer om saker ni ska kika på så att de glömmer bort att vara ilskna….

    Trots otaliga minnesluckor på grund av trötthet, tidigare insomni och utbrändhet tycker jag att motion samt frisk luft hjälpt även mig, trots att man varit helt slut innan.Det finns även tabletter med melatonin som inte är beroendeframkallande. En lugn stund ensam i solskenet kan också vara skönt då man känner sig otillräcklig och är trött.
    Kram för att ni delar med er av era upplevelser.

  14. Gud så skönt att andra också har ett liv man ”tar sig igenom” snarare än lever. Jag har varit ensam med min lillkille sen han föddes (pappan drog på bb) och har känt att livet bara passerar mig. Han är en supersnäll liten kille som är hur lätt som helst att ta med sig MEN han sover inte så mycket och jag har ett stooort sömnbehov som jag inte har tillfredsställt på fyra år nu. För nåt år sen kändes det som att jag bara djupandades mig igenom dagarna för att det skulle bli natt igen. Jag hade noll ork att hitta på aktiviteter från ca 4:30 varje morgon. Han går på förskola såklart men helgerna har varit döden att ta sig igenom, när man tror att det äntligen börjar bli läggdags och klockan är 13:30, då gråter man sig igenom resten av dagen. Men, plötsligt händer det. Imorse gick den lille som vanligt upp vid 5-snåret, men han lät mig sova tills klockan ringde 06:30. Halleluja. Det finns hopp! KRAM till alla som kämpar, med livet, med barn, med icke-sömn, med ensamhet, med osäkerhet, med det mesta. Ni är inte ensamma!

    1. Hej! Du kanske har provat allt redan men tänkte bara tipsa om ljudbok på mobilen. Vår fyraåring rattar det själv och sen är han lugn nån halvtimme till. Finns många på Spotify! Tex alla Astrid Lindgren sagor 🙂

  15. Gud vad du får kämpa! Jag jobbar mkt natt o vet hur förstörd man är efteråt. Som en skugga av sig själv. Men sen sover man några timmar så är det ok igen. Kan inte ens föreställa mig hur det måste vara att aldrig riktigt kunna ta igen nödvändiga sömntimmar och hur tufft det måste vara att stå bredvid. Vet också hur det är när man planerat nåt kul för sina ungar o allt bara blir piss. Sämsta känslan. Men du verkar vara en fantastisk mamma o människa! Du är så inspirerande och det är alltid givande att läsa din blogg som är superbra! Skickar all styrka jag kan o tänk att snart är det vår o ni får flytta in i er fina lägenhet! Kram

  16. Jag lider med er och insomnin, verkligen .❤️Jag har också extrema sömnsvårigheter men jag har fått hjälp av en sömnspecialist som är psykiatriker och forskar om sömn. Sömnbrist är som alla vet skadligt. Jag äter Lergigan och Stilnoct inför natten och då sover jag varje natt. Det är en dröm för någon dom inte kunnat sova på flera år. Det är inte farligt och inte beroendeframkallande men det hjälper verkligen. När man får sova så mår man bra helt enkelt. Jag kan varmt rekommendera Stilnoct och Lergigan. Stor kram och lycka till till er❤️

  17. Har Niklas provat KBT? Min insomni har blivit mindre handikappande efter det. Många upplever perioder i livet då man har svårt med sömnen men om man inte har upplevt sömnlöshet förstår man inte hur det är möjligt att INTE kunna somna fast man har varit vaken i tre dygn. För mig blev sjukdomen värre och värre och själva sov-momentet mer och mer laddat och ångestfyllt och spiralen allt ondare. Jag har gått i sömnskolor, jag har tagit sömntabletter, jag har tränat, jag har ätit, jag har koll på rutiner allt allt allt och vissa saker fungerar i perioder men sen kom den jäkla sömnlösheten tillbaka och karusellen var igång igen. KBT hjälpte mig framförallt att avdramatisera själva processen med att gå och lägga mig och jag fick verktyg som hjälper mig hålla sjukdomen under kontroll. nu lyckas jag snitta hela 4,5 h varje natt vilket är ett halleluja moment jämfört med hur det har varit förut.

    1. Bra jobbat! <3 Jo, KBT är ju det som enligt forskning hjälper absolut bäst mot sömnproblem. Niklas har gått i sömnskolor och kört KBT i olika omgångar, men man kan såklart alltid vässa och påminna. Vi ska köra en ny omgång KBT när vi flyttat, det är ingen idé att börja innan han är installerad i nya sovrummet då det är en så stor del av sovhygienen. Men så fort vi flyttat kliver han på KBT igen, för att fräscha upp kunskaperna och påminna systemet om vad som gäller. Så sjukt bra jobbat av dig, vi hoppas på liknande utveckling för oss. <3<3

  18. Som en person utan barn men som tänkt försöka få snart och nu läst igenom alla kommentarer ovan kan jag inte låta bli att undra – är det en konspiration, det här med barn? Förlåt om jag låter plump, det är inte meningen och jag har så mycket respekt för er som kämpar på. Och det här inlägget var inte till för oss som behöver pepp kring barn utan för att ni ska få ventilera. Men, kan inte låta bli att bli lite skrämd om det är ovan som väntar… är det någon som har lust eller energi över till att berätta varför man egentligen skaffar barn? Det låter verkligen väldigt, väldigt jobbigt. Jag är väl egentligen pepp, men när jag hör hur jobbigt det faktiskt är börjar jag tvivla… varför skaffar man barn? Alltså seriös fråga. Skaffar man barn för att man tänker att det ska bli härligt, men sen blir det jobbigt? Och så skaffar man fler för att man vill ha syskon till sitt befintliga och då får man en tvåbarnschock som man inte var beredd på? Det snurrar i mitt huvud… sambon vill gärna ha barn, jag själv är oerhört förvirrad, som ni märker.

    1. Det beror helt på vilken sorts barn du får i kombination med hur föräldrarna är som personer. Men det är jobbigt. Riktigt riktigt jobbigt i perioder. Men för vår del har det vänt helt nu när dottern fyllde fyra och samtidigt kom ur trotsåldern. Vi har också en ettåring, men jag vet nu att det är som jobbigast de första åren. Snart blir han också större och då blir allt så mycket lättare. Men ja, det är jobbigt att ha barn. Och det blir en chock med första barnet. Men det är också alldeles alldeles underbart att vara förälder och barnen är utan tvekan det bästa som hänt mig.

    2. Säger som nedan. Beror ju helt på barn o sitsen man är i sitt liv. Jag har 2 st så kallade drömungar. Sovit hela nätter, tålde allting, första barnet grät aldrig (på riktigt bara gnydde) bägge mina har varit extremt nöjda som småbarn o är väldigt självständiga, dom har ätit allt och jag har kunnat ha med dom överallt. jag har dessutom en karl sim jobbar på sjön o det va mycket tankar innan kring barn om jag skulle kunna ratta själv. Hade jag haft det tufft med barn nr 1 hade jag aldrig skaffat fler. Så det beror ju helt på hur allt ser ut runtomkring. Sen med handen på hjärtat, man skaffar fler barn för att kärleken barnet ger dig väger upp för allt det jobbiga.

  19. Tar folk verkligen det för givet? Att kunna strosa runt på stan med barnen och tycka det är mysigt? Eller är det den bilden folk vill att man ska få? Jag tror snarare att det är sånt som man tror att alla andra gör. Själv får jag ångest av bara tanken.. Ett barn i taget går an.. men bara en stund. Jag tror man skulle behöva sänka sin ambitionsnivå många gånger när det kommer till familjelivet. Klaga på! Gråt en skvätt! Vad som än gör att det känns lite bättre ☺️ Jag garanterar att du gör så gott du kan utifrån dina förutsättningar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..