Hej från lilla office & let´s have a frågestund!

IMG_1523

Hej hej från mitt fina lilla office space. 👋🏻 Jag trivs så bra här hos Sandra. 💘 Hon är en gullplupp. Snäll, kommunikativ, har vacker musiksmak (som inte stör när jag jobbar 🙌🏻) och tycker om att ha det städat (ÄLSKARRRR). Det är roligt att snickesnacka med henne om alla projekt hon rattar och saker hon skriver på. Sen jobbar hon (precis som jag) rasande intensivt när hon väl jobbar, vilket är skönt. Skulle säga att hon är en optimal kontorskompis faktiskt.

IMG_1611

Bara det att hon låter mig sätta upp min fitta på väggen. Eller, inte min fitta, det är Hannas. Om vi ska vara noga. Sandra har ännu heller inte klagat på att jag slaktar mitt tangentbord (ni som lyssnar på poddisen hajar 🦈😜). Tycker att hon slaktar på rätt bra själv, för den delen. #SlaktarSisters 🔪

IMG_1436

Uppenbarligen gillar jag att omge mig med kvinnliga kroppsdelar, för min pennburk här på kontoret har tuttar. Prickiga såna. Måste vara bästaste sorten? 😍 Fick den i present av Linnéa som gör nakenskulpturer av gamla krukor och burkar hon hittat på loppis. Lika vackra som genialiska. (.)(.)

IMG_1555

Hursomhaver. Det blir ju myyyycket flytt, vindslya och (brist på) sömn i el bloggo just nu. Själv har jag för lite tid och för tillfället även för lite energi till mer kreativa inlägg än att berätta vad som hänt för dagen. Så tänkte att ni skulle få hjälpa mig en smula. 🙏🏻

IMG_1537

Vad sägs därför om att köra en klassisk frågestund? SÅ LÄNGE SEN vi körde det här i el bloggo, och det skulle vara en snygg chans för mig att få skriva om något annat än det som ligger allraallra närmast i hjärnan – och ge er chansen att få svar på nåt ni undrar. Om ni nu undrar nåt, vill säga. Skriv era eventuella funderingar i kommentarsfältet, så svarar jag i nästa vecka. Blir kul! 🎉

  1. Helen skriver:

    Ville fråga hur ni tänker kring fler barn? Själv kämpat 5år för stt få ett enda, drömmen finns att ha fler men oddsen är ju inte stora (är redan 37) och dessutom knakar det i fogarna i förhållandet så jag är rädd att det skulle vara för mycket?? Du skrev nånting om att ni hade det tufft med första barnet, var kan jag läsa mer…? Var det förhållandet eller var det något helt annat? Vi går varandra på nerverna hela tiden, vill inte ha det så, vet inte om det ”hör till” då bebis 10mån… Rädd för gräl för jag blir så ledsen. Aja…ville höra dina tankar kring allt det!

    Jag har också haft insomnia och lider med er. Min räddning har hittills varit Lergigan, hoppas det inte återvänder för det är totalt förskräckligt. Lider med N och de oförstående kommentarer ni får här, Men det är visst svårt för folk som inte upplevt det själv att förstå att har man insomnia så hjälper det inte att ”slappna av lite” eller ”ha det mörkt i sovrummet” eller ”inte ha mobilen i sängen”. Men folk menar säkert väl:) Lycka till och hoppas vi alla slipper insomnian!!!<3

    1. Hej finis, svarar direkt här. <3 För oss tror jag inte det blir fler barn, jag är så pass gammal (41) och om vi ska orka med en till småbarnsperiod måste det nog hinna gå kanske fyra år till, så det blir i så fall på håret. Men är vansinnesglad över mina två godingar, de räcker fint. Att förhå¨llandet knakar under småbarnsåren...ja du. Vilket förhållande gör INTE det undrar jag? Att slänga in en bebis i mixen knakig relation och en tioåmånaders skulle inte jag göra, just för att jag inte tror att jag och Niklas skulle fixa det. Men jag känner ju inte er, så det där vet du bäst själv. Eftersom det tog fem år att få det första skulle jag dock inte våga vänta alltför länge innan jag gav mig på tvåan, om du känner starkt att du vill ha fler barn. Men kanbske ändå ge mig råd att landa en liiiiten smula. Ett halvår, ett år? Skulle du sen bli på smällen omedelbart är det ju 9 månader där som er första bebis ytterlgare hinner växa till sig, och om jag ska utgå från mina och NIklas erfarneheter så var det när Iggy märmade sig tre år som allt förändrades för oss, just för att allt blev SÅ mycket enklare på barnfronten. Nu är ju dock alla barn olika etc etc, men det är i alla fall vår erfarenhet. <3

      Så jag skulle nog för det första inte ta några livsavgörande beslut gällande relationen under småbarnsåren (att gå varandra på nerverna, sääärskilt under de första två åren) är nog mer regel än undantag tror jag he he, och sen låta mig själv landa ett år så att barn nr 1 hann växa till sig. Och sen kliva på försök nr två, för känner man att man VILL ha ytterlugare ett barn så tycker jag man är skyldig sig själv att försöka. <3<3<3

      Vi hade det kaosigt de första åren som sagt, spelade in två videos om det där vi berättar väldigt öppet, du hittar dem här: https://www.youtube.com/watch?v=0NmVK-yoF5s&list=PLKQlU9G9SaYUK0oioiegPxiiGUuOQBu51&index=8 och här: https://www.youtube.com/watch?v=X9DqwZKtgWg&list=PLKQlU9G9SaYUK0oioiegPxiiGUuOQBu51&index=7 KRAM!

  2. Åsa skriver:

    Jag får känslan när jag läser di blogg att ni fick mer enbarnschock än tvånarndchock. Du skriver om att Tintin är lätt att ha med men det var svårare med Iggy. Tror du att det bror på att barnen är olika med olika krav för att vara nöjda? eller är det ni som nu har ett mer barnvänligt liv och att det då är lättare med en bebis än om man ska ställa om från att vara bara två?

    Tack för en fin blogg och att du delar båda lätta och svåra stunder

    1. Svarar på detta i första delen av frågestundssvaren som ligger uppe nu, kram! 🙂

  3. Ellen. skriver:

    Hej! & KUL med en frågestund.
    Har tänkt på en fråga som gäller Niklas sömn;
    Du pratar ju en del om hur du/han påverkas av det då det gäller rattandet av barnen mm, men hur påverkas barnen av att Niklas inte mår bra?
    Kan tänka mig att Tintin kanske inte riktigt förstår då hon fortfarande är så pass liten, men hur påverkas det Iggy? Märks det liksom på honom när Niklas inte mår på topp? Hade bara varit intressant att höra.

    STOR KRAM till er och heja er – hela familjen!
    Hoppas så att ni, någon gång, blir av med detta jobbiga. 💖

  4. Isabel skriver:

    Hur gör man slut med en kompis??
    Jag umgicks med en tjej förut som kunde vara riktigt otrevlig mot alla om hon hade en allmänt dålig dag eller var irriterad på något annat. T ex ignorerade en helt och hållet och hälsade inte ens.
    Känns som ett taskigt och omoget beteende som jag inte klarade av. Jag tog det så personligt då jag aldrig visste var jag hade henne eller vilket humör hon var på, drog mig undan och vi slutade umgås.
    Nu jobbar hon på ett ställe jag brukar vara in på och varje gång säger hon att hon vill ta en fika. Jag känner inte alls för att ha den negativa, ostabila energin i mitt liv men vet inte hur man säger det på ett schysst sätt. Jag har hittills lyckats slingra mig undan men det tar också väldigt mycket energi.
    Kram!

  5. Vad är din syn på skönhetsoperationer/botox/fillers etc? När går man för långt, är det samtidens krav på hur man ser ut eller är det för att ”40 är det nya 30” så man ser äldre ut än man känner sig? Har ju själv fyllt 40 precis (vad hände med tiden liksom) och börjar följa fler och fler skönhetssalongskonton på insta etc och kommer på mig själv googla före och efter bilder lite väl ofta nu för tiden 😉

    Tänkte bara höra hur andra ser på saken. Givetvis är det varje människas eget val vad ma än gör med sina pengar, men jag är ju sann feminist, så hur skulle det rimma med att man alternerar sitt utseende osv.

    Kram!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..