Crappy Monday

IMG_1923

”Haaaaappy Monyay!” …önskade jag att jag kunde säga i dag. Men den känns faktiskt lite mer crappy än happy. Inte för att något dåligt hänt. Niklas mår bra i dag och jag hade en urmysig start på dagen med att min syrra kom förbi vindslyan på frulle. Men det är när jag ska få jobb gjort som det grötar till sig i huvudet och det mesta känns bökigt.

Förutsatt att Niklas mår okej är tanken att jag ska få några timmar varje dag då jag kan ratta sånt som behöver rattas (mina kanaler och övrigt jobb som måste rulla). Eftersom han mår dåligt ganska ofta ryker dock mina timmar, och jag ligger konstant efter med det mesta vilket är en stress. Nu iom flytten är det väldigt mycket med det som också ligger på mitt bord, och då och då känns det som att det bara BLIR FÖR MYCKET. Måndagar är även poddisdag, och då går de få timmar jag har alltid till det, och övrigt grejs hamnar ännu mera efter. Så tyvärr börjar ofta min vecka med att alla måsten grötar ihop sig i huvudet, med resultatet att jag bara vill stänga ner och sluta med allt.

Just nu känns det precis så. Som att det är FÖR MYCKET och som att jag vill sluta med allt jag gör. Den främsta anledningen till att det känns så jobbigt är att jag numera har svårt att organisera tankarna och prioritera när det är många lösa trådar. Jag var ju och touchade väggen för några år sen, och sen dess grötar hjärnan ihop sig när det blir många bollar samtidigt. Nåt jag tidigare var extremt bra på att hantera.

Minns såväl hur det var på GlamMom, när en av mina kolleger smällde in i väggen och blev sjukskriven ett halvår. När hon kom tillbaka så hade hon också svårt att prioritera och organisera tankarna, och jag fick ofta hjälpa till med att bena ut och stolpa upp. Hade så enormt svårt att förstå henne, det var ju hur lätt som helst att dra streck mellan prickarna, se vart vi skulle och kuta dit? Och nu är jag precis likadan. Tänker ibland på den tiden och hur mycket mer fart och kapacitet jag hade då. Numera vadar tankarna mera som i klistrig honung, än racear fram. Åtminstone emellanåt.

För dagar som dessa kämpar jag. Två stora jobb som ska göras och har deadline i morgon, bloggen ska rulla (har ju pausat hela helgen så nu får vi nog tuffa igång här igen va), podd som ska spelas in, jingel som ska göras, inbox som ska tas hand om, hantverkare som ska jagas, beslut som ska tas ang lyan. Sen kids på det som man ska vara en fin mamma åt, och så påsken som ger mig ångest. Känns som att alla är bortresta och gör roliga saker med sina familjer (jag VET att det inte är så men det KÄNNS så) medan vi (som vanligt) inte planerat något alls utan mest försöker överleva. Pust.

Nää, just nu är huvudet en enda gröt. Jag VET att det kommer kännas annorlunda och bättre bara jag får tid att sitta ner och gå igenom allt i min egen takt. Men en vecka som denna känns det svårt. Strax måste jag gå och spela in podd, tisdagar är Iggy inte på föris så i morgon blir inte mycket gjort, på onsdag ska jag gästa en annan podd så då försvinner min tid på det, torsdag är halvdag och fredag är röd dag, måndag likaså. Så först någon gång i mitten på nästa vecka kommer jag ens ha en chans att hinna ikapp.

Lösningen är såklart att göra mindre grejer, alt få mer tid, alt båda delarna. Planerar dock minutiöst för att de grejer jag åtar mig inte SKA BLI för mycket (älskar ju också att hänga med Tintan och Igster och VILL INTE jobba mer än jag måste) – men så händer livet. Saker kommer emellan och vips blev det tre grejer på raken som inte alls gick enligt plan, och då hopas prylarna likt en flaskhals. Lite så är det just nu. Därav grötet. Och bölet.

IMG_1915

Jag och Iggy fiffade i alla fall ihop ett rackarns flådigt påskris i går, det är jag glad för. 👆🏻🐥 Nu ska jag gå å podda. På vägen ska jag jaga hantverkare. Om Niklas mår okej i morgon ska jag be att få lite fler timmar i morgon för att få rätsida på skutan, för den här känslan orkar jag inte med en dag till känner jag.

Klart slut, sorry för böl. Puss. ❤️

  1. Anna skriver:

    Ni skulle behöva en aupair eller barnflicka son hjälpte några timmar varje dag❤️ Vi höll på att bryta ihop pga lite sömn och min sambo som jobbade hela tiden tills vi hittade en ”extra mormor” som hjälpte oss två dagar i veckan när jag var föräldraledig.
    När kan din minsta börja Föris? Då kan du också få chans att återhämta dej❤️❤️❤️

    1. Ja, vi har en barnvakt men hon har inte kunnat så mycket som vi hade hoppats pga sjukdom osv. Tintan börjar föris i augusti, så det är tom då vi behöver konstgjord andning. Kikar på en annan lösning just u för att få mer avlastning. Kram!

      1. Anna skriver:

        Vad bra! Jag lämnar mitt barn några timmar även den dagen jag är ledig. Då försöker jag att bara ta hand om mig själv.
        Det som har hjälpt en del med min sömn är sertralin (anitidepp) men antar att det säkert redan kommit upp. Trodde inte att det skulle funka men jag har blivit mindre orolig. Lergigan är också en bra medicin som man inte blir beroende av men sover bättre av.
        Spikmatta ligger jag på varje kväll vilket också är avslappnande.
        Tänker på er. Kram

  2. Hej skriver:

    Jag kommer skriva något du säkert inte vill höra nu. Men jag minns när jag hittade dig och tyckte du var så underbar och fin. Men med tiden känner jag att jag blir lite irriterad. I mina ögon är du extremt priviligerad. Du har en fin man, två barn, du har en sjukt fin lägenhet, far jobba med nagot roligt. Du ser bra ut. Jag är singel, inga barn men vill ha, inget jobb. Jag har borderline och asperger. Ibland tycker jag du söker så mycket bekräftelse för dina problem, du borde verkligen uppskatta det du har. Du har mer än många andra. Men om du inte får en drömmig dag känns det som att du typ bryter ihop. Livet är faktiskt ingen fest varenda jävla dag. Ibland är det skit, men då ska du ha en heja klack som säger hur bra du är. Om att du är perfekt. Känns fake. Kommer sluta läsa din blogg för orkar inte med detta.

  3. Mo skriver:

    Men åh 🙁 blir stressad bara jag löser detta. O förstår dig! Har också hamnat där! Buh så tufft det är :(en tanke som dök upp är , kan du inte anlita någon assistent? Många andra bloggare får ju/köper hjälp för att inte själva braka in i väggen?

    Bara en tanke! Ta hand om dig!

    Kram

  4. E skriver:

    Du är ju inte helt föräldraledig utan jobbar ju faktiskt, borde inte Iggy kunna gå heltid på fsk då? Kanske värt att kolla med kommunen exakt vad som gäller vid sådana där undantagsfall som de inte alltid är så bra att kommunicera om 🙂

    1. Det är Niklas som är föräldraledig nu, och så länge ngn förälder är ”ledig” med syskon har vi inte rätt till mer än de timmar Iggy redan går. Men tack ändå. <3

      1. Emelie skriver:

        Kom ihåg att man kan vara sjukskriven som föräldraledig också. Vet inte om det hjälper er på något sätt – men när jag hör om er situation låter det inte som att Niklas är tillräckligt frisk för att ta hand om ett barn till fullo. Kram från en läkare inom psykiatrin

  5. Anna skriver:

    En tanke slår mig när jag läser ditt inlägg, låt Iggy gå fler dagar på förskolan för att få loss lite mer tid. Var snäll mot dig själv, måste du jobba på alla kanaler du har, går det att prioritera bort något? Kanske hyra in städhjälp eller något? Allt som hjälper dig att minska stessen. Går du in i väggen ordentligt så är det en så väldigt lång väg tillbaka, verkligen inte värt det!
    Bolla idéer med någon utomståendes för att ev komma på fler lösningar som passar dug och din familj. Stor kram till dig❤

    1. tack fina. Han går de timmar han får, får inte gå mer enligt nya regler sen februari (när någon förälder är föräldraledig med syskon). Prioriterar bort så mycket jag kan, men svårt när mina kanaler är vad som föder familjen i dagsläget. <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..