Detta satans utmattningsmaraton

IMG_2152

Hej hörrni. Sorryborry för skralt med inlägg. Har kopplat av och ur. Låtit livet gå före. I dag har jag till exempel ÄNTLIGEN gått och tagit mitt cellprov. Så enormt viktigt och en gratis LIVFÖRSÄKRING, men som hela tiden fått stryka på foten pga att annat har fått gå före. Men i dag så! 💪🏻✨ Ni har väl varit och tagit era? V I K T I G T. På riktigt. ❤️

IMG_2230

Niklas har varit helt utslagen efter påsken, och vi inser nu att han måste vila mycket, mycket mer. (Märkligt med leende bild kanske, men dessa parkpics från förra veckan får illustrera inlägget.) Han mådde toppen på påskafton, och vi hade en superhärlig dag och kväll. Han kunde liksom…vara sig själv. Dagen efter var han ett vrak. Knappt aldrig sett honom så trött, så utslagen. Så nu tar vi ett nytt grepp om den här utmattningen och tänker att vi måste göra mer. Eller egentligen – mindre.

IMG_0150

Ljusglimtar: goda unge nr ett! 😍

IMG_2144

Goda unge nr två! 😍

IMG_0167

Det är två delar som inte funkar: sömnen och utmattningen. Vi har ju tidigare varit och fingrat en hel del på att kosten skulle påverka (vilket den GÖR, men kanske inte i så hög grad som vi trott), men vi får nog inse att det framförallt är utmattningen som spökar och skiter till Niklas mående. För även om han sovit okej, så kan måendet vara uselt. Och det är ofta kopplat till att han mått okej – och då fått energi att ex jobba/vara social etc. Dagen efter kommer baksmällan.

Och tittar vi bakåt har vi nog inte varit så bra på att låta Niklas återhämta sig som vi kanske trott. Det är ju SVÅRT, särskilt med barn när det liksom alltidalltidalltid finns något som måste göras. Jag KAN ju inte göra allt, och Niklas tycker såklart det är toksvårt att låta mig dra ett så stort lass hela tiden. Så han hoppar in och gör det han kan när han kan, men det är inte så bra. Han blir bara sämre, eftersom han inte får nog med återhämtning.

IMG_0169

Det verkar vara en klassiker bland utbrända, det här med att göra för mycket när man väl mår okej/bra. Då VILL man ju göra grejer. Men det ska man nog inte.

Sen är det extra svårt pga insomnin. Är mattheten i kroppen ”bara” fysisk trötthet (då det borde vara mer okej att göra i alla fall en del prylar), eller är det utbrändheten (då man inte ska göra ngt alls)? Så svårt att veta vad som är okej att göra, och vad som liksom blir för mycket.

IMG_2147

Men efter den här påsken som var SÅ bra och sen SÅ jobbig inser vi att vi måste ta ett nytt grepp om det här. För jag orkar inte så mycket mer snart, jag heller. Och om Niklas ska stiga tillbaka ännu mer finns det risk för att även jag kraschar, om det innebär att jag måste ta på mig ännu mer. Och det går inte.

Så nu har vi fått kontakt med en expert på utbrända (TACK Karin, äntligen lyssnar vi på dig 🙏🏻), i morgon träffar vi en tjej som vi förmodligen kommer anställa några dagar i veckan för att hjälpa oss så att det som måste göras hinner göras (utan att jag brakar ihop) och så ska vi ta det lugnare på alla plan. Få Niklas rum målat ASAP (vi skiter i hyresvärden och gör det själva) så vi kan montera ihop vattensängen och få bättre sömn på plats. Fortsättning följer. ❤️

  1. Lollo skriver:

    Känner så med er! Vi kämpar med utmattning och kronisk smärta i vår familj samtidigt som man vill vara en bra förälder till sina två små barn.
    Jag har fått otrolig hjälp av att gå på Bragee rehab. De fokuserar på andningsträning, meditation, kroppsreglering, psykologi och pacing- att bromsa sig när man har energi. Och mycket mer.
    Vad jag förstår måste man hitta sätt att komma ner i varv och aktivera det parasympatiska nervsystemet, vilket man kan göra på olika sätt tex genom att andas på olika sätt och meditera- då kan kroppen reparera sig och få ordentlig återhämtning vilket även kan göra att sömnkvaliten blir bättre. Dessa metoder har hjälpt mig mycket i alla fall.
    Kram till er!

  2. Linn skriver:

    Vad berörd jag blir av er situation 💔 Jag fick en utmattningsdepression för 6,5 år sedan och kämpar fortfarande med utmattningshelvetet. För ja, det är ett lömskt helvete. Kan inte ens föreställa mig hur mitt liv såg ut innan, så annorlunda är det idag. MEN jag lever ett jättefint liv nu med massor av annat av värde, typ min man och två barn som jag inte hade i mitt liv den dagen jag kraschade. Har jobbar massor med både terapi, avslappning, kbt mm och det första som slår mig när jag läser din text är en arbetsmetod som heter ”pacing”. Det var min psykolog som gjorde det med mig. Vi bröt ner dagarna på minutnivå och registrerade vad som tog/gav energi och kom på så sätt fram till hur jag skulle förhålla mig till olika aktiviteter och dess energiåtgång. Det som var tydligast var att jag aldrig ska gå på känsla av hur jag mår utan på förutbestämda rutiner. T ex efter en tid när jag jobbade 25% så kom vi fram till att jag orkade ca 1 timmes jobb utan avbrott, då tog vi som rutin att jag ALLTID ska ta en paus efter 50 min, OAVSETT hur jag kände mig. När de 50 min hade gått kände jag oftast att jag skulle kunna fortsätta, men om jag då tog 10 min break så slapp jag hamna i den totala utmattningen som lite längre jobbstund hade gett, och som ju är totalt knäckande. Eftersom jag är en person som VILL ALLT så har detta varit guld, att aldrig gå på känsla (för känslan säger ALLTID att jag vill och kan) utan på förutbestämda regler! Sjukt tråkigt många gånger, men SÅÅÅ mycket bättre än att gång efter annan hamna på botten. Sedan längst med tillfrisknandet så ändras såklart hur mkt jag ”får” göra innan paus t ex…
    Oj vad detta blev långt, hoppas du orkat läsa ❤️ Skickar massa värme och styrka till er!!!

  3. Akuta tips. Jag skrev ju till dig på insta om ett material skrivet av en person med förvärvad hjärnskada, Sofie Wennberg. Hennes situation är inte samma som Niklas, men många av de strategier Sofie tipsar om fungerar utmärkt om man har problem med utmattning/hjärntrötthet och svårigheter med återhämtning. Det gäller även oss anhöriga. Hjärntrötthet är ett växande jätteproblem.

    Mina barns pappa råkade ut för en stroke när vårt tredje barn var nyfött och vi har tillbringat enormt mycket tid på rehab och sjukhus. Det är OFATTBART JOBBIGT att leva i en familj med småbarn där en förälder är sjuk/funktionsnedsatt på något sätt, om man inte kommit överens om rutiner och knep.

    Här är några konkreta saker som hjälpte oss och som jag FORTFARANDE använder, sju år senare och trots att vi har separerat idag. Jag klarar t ex fortfarande inte alltid att fika med mina kollegor utan att energin rinner iväg.

    – Planera inte in två ”jobbiga saker” på rad, åk alltid hem och vila mellan.

    – Bli inte för ivrig när du är uppåt och iväg på något rolig, det är lätt att tänka att ”när jag ändå är här kan jag ju gå dit också” men du måste tänka på att du ska orka ta dig hem och helst inte vara totalt slut efteråt. Du kan ju alltid gå dit nästa dag när du är piggare.

    – Lova inte mer än du orkar. När någon frågar dig om du vill eller kan göra något, svara inte ja automatiskt. Gör till en vana att be att få återkomma. Då kan du tänka efter i lugn och ro och känna om detta är något du vill och kan prioritera, energi är ju tyvärr inget vi har obegränsat av längre.

    – Be dina nära att aldrig ringa dig före lunch. Om du har haft svårt att sova är det viktigt att vila på morgonen.

    – Om någon ringer olämpligt t.ex. när du är på bussen eller i en affär, svara inte. Ring upp när du kommit hem istället. Slå av ljudet på telefonen när du går och lägger dig.

    – Det är lätt att man blir deprimerad och ledsen när man mister sitt ”gamla liv” och inte orkar göra saker man tyckte var roliga innan. Det är jätteviktigt att försöka hitta saker som man orkar med och blir glad av och tycker om. När du har en bättre dag, njut av den!

    http://www.hjarnkraft.nu/Content/Document/Vanlig%20Hjärnskakning%20webb.pdf

    Scrolla till ”strategier som hjälpt mig”. Den här broschyren går att beställa från Hjärnkraft.

    KRAM TILL ER

  4. Sofie skriver:

    Vill inte va störig och komma med oombedda råd men vill bara lyfta adhd/add? En tanke av igenkänning som jag fick. Hoppas ni inte tar illa upp!

    1. Jag har ADHD/ADD och kände också igen mig men undrar om det kanske är för att man är ”prone to” att hamna i utmattning med den här diagnosen för att ens biologiska rytm är helt jävla sämst, typ man får energi och märker inte att man behöver äta/sova/gå på toa/vila för att man hyperfokuserar, och sen kraschar man såklart. Och blir uttråkad av rutiner trots att det är det ENDA man mår bra av. Hört liknande från folk m t ex bipolär diagnos också. Så kanske snarare att vi har närmare till utmattning än ”neurotyper” och därför känner igen oss i denna beskrivning? I vilket fall tror jag att t ex Sofies tips här nere ol pacing är så så viktigt.

      1. Sofie skriver:

        Fint att du höll med, Beatrix.
        Tänker mycket på att återhämtning inte heller nödvändigtvis betyder sömn. Kan vara en idé att utforska lite vad som ger energi och vad som tar, är väldigt individuellt.
        Sen är de väldigt sant det du säger om rutiner. För mig har det hjälpt mycket att ha strikta rutiner och göra saker i en viss ordning med det jag gör varje dag tex borsta tänderna, äta frukost osv = jag kan lägga min energi på annat.
        Skriv listor är också tips tips.

  5. Ida b skriver:

    Blir glad ändå in i hjärteroten att du skriver och berättar om utmattningen som en vi bekymmer.
    Är själv utbränd flera ggr och har fått olika kroniska sjukdomar till följd.
    Min man förstår till viss del och vid ett tillfälle sa han att det är inte ditt problem det är vårt. Det är det mest romantiska någon har sagt. Att hjälpa till att bära svårigheter och den sorg det innebär att inte kunna leva som man vill.
    Tack för dina dina inlägg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..