”Det är inte ditt problem, det är vårt”

IMG_2601

Tack snälla fina för all respons. ❤️ Tack också för att ni delar med er av era erfarenheter och tips, oavsett om ni är den som varit/är utbränd eller stått/står som partner vid sidan om. SÅ värdefullt – dels för mig och Niklas men även för alla andra som läser kommentarsfältet. 🙏🏻 Tycker denna kommentar var så fin:

Är själv utbränd flera ggr och har fått olika kroniska sjukdomar till följd. Min man förstår till viss del och vid ett tillfälle sa han att det är inte ditt problem det är vårt. Det är det mest romantiska någon har sagt. Att hjälpa till att bära svårigheter och den sorg det innebär att inte kunna leva som man vill.

Jag får göra så gott jag kan, Niklas så gott han kan, ni så gott ni kan. Så försöker vi hjälpa varandra att få de bästa liv vi kan – trots att det kanske känns p*ssigt för tillfället. ✨

IMG_2609

I dag kom mamma till stan. Så fort hon förstod att vi inte hade det så bra bokade hon tågbiljetter, och hon stannar tills på måndag för att hjälpa till. Det är min mamma i ett nötskal det. Man behöver inte ens be om hjälp – man får den ändå. Så fint. BÄSTASTE mamma! 🙌🏻

Ska verkligen komma ihåg hur enormt mycket hon ställt upp på mig och oss och hur mycket det underlättat, och försöka vara lika omtänksam själv gentemot Iggy och Tintan när de behöver hjälp. Nu, senare och i framtiden. GULD värt. 💛

IMG_2614-2

Sitter nu på lilla kontoret å jobbar. Men tror jag måste stänga ner butiken snart. Är sliten själv och märker det bland annat på så sätt att jag har svårt för skärmar. Synen och hörseln påverkas direkt när jag börjar tära på resurserna för mycket och för länge. Jag ser dubbelt (när jag tittar på en skärm), har fullt med bomull i huvudet och är extremt ljudkänslig. I går ställde Niklas ner en kopp på diskbänken när jag stod bredvid och det ljudet skar genom hela kroppen. Usch. Blir tidig läggning i natt igen. Och minimalt med skärmtid. Kram på er. 💘

  1. Anna skriver:

    Tack för din fina blogg. Jag önskar verkligen dig o din familj allt gott- hoppas ni mår bättre snart

  2. Ulrika skriver:

    Hej igen, Vanja!

    Man kan ta mellan 5-7 essenser samtidigt – blanda dem gärna då alla i en pipettflaska.

    De sex essenser som jag tror att ni skulle kunna ha nytta av – kostar inte alltför mycket, inte ens alla sex tillsammans – jag skulle satsa på att köpa samtliga!

    Du kanske kan kolla om de har dem på Gryningen, Paradiset eller Örtagubben, som sagt.. – om du vill ha dem omgående; men troligtvis är dock priset direkt i handeln något dyrare.

    Ulrika…

  3. Ulrika skriver:

    Hej Vanja!
    Har länge tänkt skriva dig för att ge dig detta tips!

    Kolla upp Bach Essenser – det är subtila blomessenser som hjälper psyke, kropp och själ på ett väldigt djupgående men fint sätt.
    Man blandar bara några droppar i ett glas vatten och dricker…

    Har sett hur ni kämpar och detta kan vara till stor hjälp:

    Ni kan köpa dem på Örtagubben (Odengatan) direkt i butik, tror jag…
    Ring och fråga först! Annars så kolla upp deras hemsida:
    Skriver ut här vilka essenser som jag tror skulle passa er –

    Elm
    Oak

    Olive
    White Chestnut

    Hornbeam
    Walnut

    Tror att du får mest utbyte av att själv gå in och läsa om dessa essenser, det finns 38 stycken och detta är ett världskänt system för självhjälp, det skapades av Dr Edward Bach i England på 1930-talet.

    Skickar här Örtagubbens Hemsida:

    https://www.ortagubben.se/orter/bachdroppar/

    Vanja, kolla upp det här! Ni kommer att känna er mycket bättre, jag lovar!

    Kramar, Ulrika…

  4. X skriver:

    Har bara erfarenhet av depressioner, har klarat av saker bra på pappret, men resten har varit grått, man har liksom inga personliga marginaler. Brukar säga att om man är ledsen över något som man kan verbalisera så är man inte deprimerad. Depression sitter i kroppen också. I slutänden (är 31), haft ”problem” med detta sedan 17 års ålder (sömnsvårigheter, starka sömnmedel osv) är det som ”funkat” en mix av saker.

    Relationer med sunda människor, bra mat (ej gluten och annat som driver inflammation), samtalsterapi, träning, och att bara bli äldre och landa mer i livet och sina egna värderingar. Tror inte att man hittar THE one thing som gör det bättre, precis som man inte kraschar av EN grej men att man med respekt mot sig själv ska sätta in precis allt eftersom man förtjänar att må bra. Jag känner också att kost och träning kan man alltid ha som stadiga inslag, sömn och psyke är mer svårstyrda.

    Vi ”vet” ju idag att Happy Food och även träning påverkar hjärnan. Egentligen en no brainer att alla har nytta av det, men som ”extra känslig” är det värt att ta allt sånt på stort allvar, blir en stabil grund av rutiner tillslut. Ni hittar era grejer! Man är 100% expert på det tillslut.

    Om man ska se något positivt med det hela tycker jag det har ”hjälpt” att skala bort sånt som man kanske hade hakat på i annars utan att egentligen tycka att det var särskilt kul eller meningsfullt. Grejerna man väl gör är sånt som man verkligen tycker är ”värt”.

    Ibland får jag också känslan att vi lever enligt en viss mall och bara springer på, trots att det kanske är åt helt fel håll 😅. För sakens skull liksom. Vem njuter av att flyga med två små barn över påsk för ett par dagar i annat land? Vem bryr sig egentligen? Man är för mkt uppe i sitt eget ändå för att minnas andras liv typ.

    Ville bara säga att idag märker jag inte ens av det, mer än att folk runtomkring reagerar och tycker att det är sjukt duktigt att ”klämma in” 3 km simning innan påskmiddag, men det var liksom dagens prio. Vet att träning och mat påverkar psyke positivt, så länge det inte är ångestdrivet.

    Men ja, så värt att ta hjälp av proffs som hjälpt hundratals innan, snarare än att sitta hemma på kammaren och försöka hitta egna lösningar (det gör man ju ändå). Fler genvägar liksom 🌈🦄✌🏻. Finns logiska förklaringar till varför det blivit som det blivit, är inte hokus pokus ändå. Man får lära om att sätta gränser.

  5. Anna skriver:

    Tack för en ärlig och härlug blogg. När jag blev utmattad för 6 år sedan minns jag så väl första terapisamtalet, min teraput frågade hur länge jag trodde jag skulle vara sjukskriven och sedan hur länge jag skulle vara påverkad av utmattningen. Jag svarade ”två-tre veckor”.
    Nästa gång terapeuten frågade hade jag fått lite mer insikt och svarade ”en-två månader till”.
    När terapeften efter 4 månader frågade samma fråga än en gång insåg jag att jag faktiskt inte vet hur länge jag kommer att vara påverkad av utmattningen.
    .
    Så här 6 år senare mår jag bra, jag jobbar igen och det är full fart med familjelivet. Men jag måste varje vecka se till att inte ha inbokade aktiviteter på vardagskvällarna efter jobbet. En löptur i naturen funkar (men det tog 3-4år efter utmattningen innan jag klarade av det utan att vara totaldeckad resten av dagen). Det går ABSOLUT inte att ha helgerna inbokade med sociala aktiviteter, någon liten grej en helg och nästa helg helst utan. Oavsett hur roligt det är och hur nära och kära vänner/familj det är jag umgås med. ATT BARA VARA MED MIN EGEN FAMILJ är för det mesta vad jag klarar av, efter att ha varit på arbetet med mycket människor.

    Fortfarande upplever jag framsteg i mitt mående sedan utmattningen för 6 år sedan, till exempel att jag orkar lyssna på musik i köket en kväll medans vi lagar mat (det var otänkbart för bara ett år sedan).

    Jag tycker själv att jag är lycklig och mår toppen, även om jag blir sliten mycket snabbare än min man vissa dagar. Jag har hittat balans, min familj har hittat balans. Och jag vet nu att A och O för mig är sömnen, får jag sova kan jag leva nästan som ”före”.

    Jag vill bara dela med mig av hur jag har det, och att det är viktigt att verkligen ha insikt i att det kan ta lång tid innan man orkar leva det där sociala livet som msn gjort tidigare. Stor kram till hela familjen, älskar din blogg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..