ANNONS

Att erkänna för sig själv att man har alkoholproblem

/

vanja wikström alkohol nykter 3

Varje midsommar blir jag påmind om mina alkoholproblem, och hur enormt glad jag är att jag inte längre behöver brottas med dem. Av den enkla anledningen att jag valt bort alkohol, i nästan alla sammanhang. Jag kan ta ett glas rött hemma med familjen för att det är gott till maten, men i dag finns det INTE PÅ KARTAN att jag skulle dricka något alkoholhaltigt på en AW, en fest, en konsert, på en middag med kompisar – eller på midsommar, nyår osv.

Risken för att jag bara fortsätter att dricka när jag väl börjat är alldeles för stor, och fler kvällar av sorten som ni ser på bilden ovan behöver jag inte i mitt liv. 👆🏻Jag har redan haft alldeles, alldeles för många. Kvällar som börjat med ett glas bubbel, men slutat med att jag hällt i mig allt inom synhåll för att behålla den där känslan i kroppen. Den där känslan när världen blev roligare, jag själv blev härligare. Tyckte jag, i mitt fyllerus. Verkligheten var såklart en helt annan. Jag blev fullkomligt gränslös, utsatte mig själv och andra för enorma risker och hade minnesluckor som suddade bort hela nätter.

För vissa blev jag en underhållningsstation. När jag var med (och blev full) hände det alltid något galet. Något för andra att skratta åt, skvallra om, förfasas över. Dagen efter var ångesten total. Ofta hade jag bara vaga minnen av vad som hänt. En livrädd hjärna fyllde i luckorna med värsta tänkbara scenario, något som givetvis ökade på ångesten.

vanja wikström alkohol nykter

I SÅ MÅNGA ÅR försökte jag på olika sätt att lära mig hantera alkoholen. Att dricka lagom gick inte. Jag drack alltid, alltid, ALLTID för mycket. Blev ALLTID för full. Jag satte upp regler för mig själv som skulle hjälpa: bara dricka öl, låta kompisarna ta hand om mitt kreditkort när vi var ute, inte dricka mer efter en viss tid osv. Inget funkade. Hade jag väl börjat dricka kunde jag inte låta den där känslan försvinna, jag gjorde vad som helst för att den skulle stanna kvar. Stal spritflaskor från baren, hällde i mig andras mänskors glas när de tittade bort, drack slattar som folk lämnat.

Efter att i hela mitt vuxna liv ha kämpat med tusen olika sätt att hantera alkoholen på insåg jag TILL SLUT att det enda sättet jag KUNDE hantera den på – var att inte behöva hantera den alls. Att sluta. Att det tog mig 20 år att komma på denna till synes ganska självklara lösning beror såklart inte på att jag är fullkomligt dum i huvudet. Nej, det beror på att normen i vårt samhälle att inkludera alkohol i det mesta är så enormt stark. Att välja bort den tänkte jag inte ens på. Nej, att den skulle finnas i mitt liv var ju självklart – jag var bara tvungen att lära mig att hantera den. Men för vissa går det inte. Vi KAN inte hantera alkohol. Oavsett hur intensivt vi försöker. Vi kommer alltid att dricka för mycket, göra förnedrande saker, få minnesluckor. Vårt sätt att hantera alkohol är att välja bort den. Så glad ändå att jag till slut insåg det, efter alla år av misslyckade hanteringsförsök och ångest.

vanja wikström alkohol nykter 2

Sen sex år tillbaka dricker jag inte i något annat sammanhang än hemma till middagen. Jag ser mig inte som en alkoholist, men som en person som har problem med alkohol. Och det är just därför jag skriver om detta då och då – för jag tror att det är rätt många som kan känna igen sig i det jag skriver nu. Att det finns några av er som läser som också är ”den där” som alltid blir för full. Eller som har en kompis som är ”den där”. Som kanske också försöker hantera alkoholen på olika sätt, men misslyckas. Som är livrädda inför högtider och fester, eftersom det då är upplagt för kaos. Till er vill jag säga: sluta HANTERA alkoholen, sluta MED alkoholen istället. Det är det enda sättet. Även om det kan kännas obekvämt ibland att vara ”den som inte dricker”.

Vet inte hur många fester jag stått på och tänkt att jag ”bara ska smutta” på vinglaset. Av rädsla för att göra de som dricker obekväma genom att inte dricka. I princip varenda gång jag skulle ”smutta” blev det kaos. För sekunden efter att det där vinet runnit ner i mig och den där lågan tänts – så har den onda dominoeffekten satts igång och jakten på mermermer börjat. Resultatet? För full, kaos, minnesluckor – och ångest. Inte bara för mig, utan öven för de som stått mig allra närmast.

Nej hörrni. Ni som känner igen er i mitt beteende – mitt råd är att ni slutar dricka. Man måste inte dricka, faktiskt. Även om vårt samhälle matar oss med bilder av att alltifrån dejter till födelsedagar till dop till begravningar till familjemiddagar till AW:s SKA inkludera alkohol. HAR man ens firat om det inte innehållit bubbel, typ? Nej, det är dags att förändra normen. För den passar inte alla.

IMG_2103

Är SÅ GLAD att jag inte längre behöver få ont i magen när midsommar eller nyår närmar sig. Behöver inte längre planera eller göra upp strategier för att hantera nåt som jag ändå innerst inne visste skulle skita sig. Mitt sätt att hantera alkohol i dag är att ALDRIG dricka i sammanhang som på något sätt är ihopkopplat med fest. En middag hemma med Niklas går däremot bra.

Jag har hittat mitt sätt. Hoppas ni som känner igen er i detta också kommer hitta ert. För jag vet att vi är många fler än vad folk tror. Vi som har problem. Men det är pinsamt att erkänna, så vi pratar inte om det. Men utan att erkänna det för sig själv kan man inte göra något åt det. Så att konstatera att man har problem är det första steget för att hitta en lösning. Slippa den där ångesten. Slippa minnesluckorna. Slippa den fruktansvärda gissningsleken att försöka fylla i luckorna från gårdagkvällen. Slippa såra de man älskar. Slippa utsätta sig själv och andra för livsfara.

Jag hoppas att de inlägg jag skriver om mina alkoholproblem kan hjälpa någon annan med liknande problematik. Igenkänning is the shit, det vet vi sen tidigare. Att förstå att man inte är ensam är viktigt. Det legitimerar också problematiken, och gör det förhoppningsvis lättare att på så sätt diagnostisera sig själv. Att sluta sopa sitt beteende under mattan med bortförklaringar som att ”Alla dricker för mycket ibland”. Just det upprepade jag SÅ många gånger för mig själv, tills jag insåg att det faktiskt bara var jag som drack för mycket. Och inte bara ibland, utan alltid. Kämpigt att erkänna, men SÅ viktigt. Hoppas därför att dessa inlägg kan få andra att erkänna för sig själva att problemen existerar. För att sen kunna ta tag i dem. På riktigt. Puss. ❤️

Läs fler inlägg jag skrivit om alkohol här!

49
304

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00