SÅ LESS

IMG_5756

Varnar på förhand för böligt inlägg, men just nu är jag bara SÅ LESS. Jag är SÅ LESS på ratta nattkatastrofer (det har varit kissolyckor och uppvak till höger och vänster senaste veckan), sova för lite och ändå vara den som rattar vidare på morgonen när ungarna slår upp ögonen.

Jag är SÅ less på att aldrig ha tid för en helkroppsdusch (blir mest tvättservett under armarna och en snabb intvålning av fiffi), på att bajsa med sällskap och sminka mig med konstant stresspåslag.

Jag är SÅ less på att kirra barnmat, matamatamata och sen sanerasanerasanera bebis/barnstol/bord och golv x antal gånger om dagen.

Jag är SÅ LESS på att byta 99% av alla blöjor, på ett barn som vägrar blöjbyten så gott det går och snurrar runtruntrunt och kryper iväg så fort det vankas byte. Bajsblöjor är en mardröm just nu. Och självklart är det såna ca tre gånger per dag.

Jag är SÅ LESS på att ranta runt i parker. Gräva, gunga, gunga, gräva. Det är paniktråkigt och känslan av att livet just nu bara rinner iväg från mig infinner sig bara jag ser en lekpark.

Jag är SÅ LESS på att bära bära bära. Ryggontet är back with a vengeance och såklart har jag fått steka min träning pga att den inte ryms i livet så som det ser ut just nu.

Jag är SÅ LESS på att städa, plocka in och ut ur diskmaskin, fixa med återvinning och slaskpåsar.

Jag är SÅ LESS på att bo i en byggarbetsplats.

Jag är SÅ LESS på att känna mig livegen.

Jag är SÅ LESS på att vara hänsynstagande.

Jag är bara SÅ LESS just nu.

IMG_5987

Har gömt mig inne på toa med en godisskål och skriver detta. Vill ha 20 minuter FÖR MIG SJÄLV innan jag stupar i säng. Är så trött så jag håller på att gå av. Vet att detta är tillfälligt, vet att det förmodligen kommer kännas mycket bättre redan i morgon, bara jag får sova ordentligt en natt. Men just precis NU känner jag just precis såhär. Och då är det skönt att få spy ur sig en smula. Sorry för min digitala bajsmacka, hoppas på bättre stämning i morgon. ❤️

  1. Maria skriver:

    Hej Vanja! Åh, vad jag känner med dig. Jag befinner mig i en väldigt liknande situation och för mig är det väldigt skönt att gå in på din blogg och se att jag inte är ensam om att ha det så här. Jag har såklart också hoppet om att allt ska bli bättre och att min älskade sambo ska bli sitt forna jag igen, men framförallt att han ska få må bra och känna sig lycklig igen. Tills dess så får jag finna mig i att vara den som roddare och tar det största ansvaret för barnen och hemmet.

    Jag jobbar som socialsekreterare för Barn och Unga och där träffar jag ofta familjer i liknande situation som oss. Det råd som vi alltid ger är att om en förälder inte mår bra eller orkar med familjelivet helt ut så är det den andre förälderns ansvar att kliva in och kompensera upp för det som den andre inte mäktar med, precis som ni gör. Tycker inte alls att det är konstigt att du inte ställer mer ”krav” på Niklas eller förväntar dig att han ska kunna göra mer, utan snarare är det väldigt hänsynsfullt och klokt. För att den föräldern som tar det större ansvaret ska orka med så behövs hjälp från nära och kära – vilket ni också har och ser till att ni får. Vill bara med detta säga att jag tycker att ni gör helt rätt och agerar precis ”by the book” ur en professionell synvinkel. Detta är det absolut bästa för barnen i den situation som är.

    Glädjs åt att ni verkar få den professionella hjälp som ni behöver och har rätt till. Tack för din öppna och ärliga blogg som ger mig så mycket. Hoppas verkligen att situationen ska vända snart för er samtliga! Kärlek. ❤️

  2. C skriver:

    Känner igen mig i så mycket du skriver. Min man har med utmattningssyndrom pågrund av saker som skett men mycket pågrund av sömnen. Vi ha två underbara barn men ibland blir man bara så frustrerad och så trött… man vill ju bara finnas där och ställa upp för alla och hinna med allt som behövs göras.

    Men man glömmer sig själv eller så klankar man ner på sig själv… när du skrev att man kan bara less på att vara hänsynsfull! Där känns det så starkt. Jag är med less på det men fan så måste man bara vara det… jag hopps det bara bli bättre både för din familj och min.

    Vi är starka som kan rodda två barn samtidigt som allt annat i livet rullar på. Samt att vi är starka som är ett grymt stöd för våra män som har utmattningssyndrom 👏🏻 ❤️ Heja dig !!!

  3. Emelie skriver:

    Så klockren beskrivning på hur det känns att vara hemma med en 1-åring! Min son är född i maj 2018 och kan absolut skriva under på den här känslan ibland. Så jävla tråkigt så man bara vill säga upp sig som mamma och dra. Tur att dom är så underbara och söta stor del av tiden också så man står ut.

  4. Anna skriver:

    Åh vännen! Fan va ni kämpar!
    Önskar att jag var din syster/kompis/granne what ever så jag hade kunnat avlasta er.
    Meanwhile skickar jag megamycket virtuell kärlek och power. Du fixar detta. Ni fixar detta. Efter regn kommer solsken.

  5. Sofia skriver:

    Så hög igenkänning, tack för att du delar! Tror det händer alla med små barn (f a om de är fler än ett) och inte just under den omedelbara bebis-tiden utan ett tag in när man efter år av dålig sömn och dygnetrunt-service är rejält nerkörd. Hjärnan känns som en hålig ost. Det blir bättre och lättare ju äldre barnen blir💪❤️

    1. Jag vill bara skriva ett stort tack för att du delar med dig av detta! Det är så otroligt viktigt för mig som mamma till en alldeles underbar (men stundtals lite väl bestämd och energisk) ettåring att få läsa om hur andra också kan ha det riktigt kämpigt. Vissa dagar är en helt enkelt rejält less och måste så få lov att vara. Så tack och styrkekram till dig!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..