Första advent på akuten

IMG_0629

I går vaknade vi upp till blå himmel och snö på taken. Nu skulle det firas urmysig första advent! ❄️

IMG_0623

Iggy såg först julkalendern på teve, sen satte jag på radions kalender åt honom på paddan. Han mös ihop sig i täcket och verkade ha det hur gött som helst. Jag blev tokglad att han ville lyssna på radiokalendern, tänker att det är viktigt för fantasin att få skapa egna bilder i huvudet.

Men. När jag kom tillbaks in i rummet en kvart senare, och ooohh:ade och aaaaahh:ade över att han verkade tycka så mycket om radiokalendern sa han bara: ”Näää, alltså jag tittar på teve”. 😬Mjahapp. Ungen hade stängt av radiokalendern ”Den var tråkig!”, och satt på barnprogram. Såklart.

IMG_0621

Om ni undrar vad det är i skålen på nattduksbordet är det detta. 👆🏻 Iggy hostade något infernaliskt natten till lördagen, så jag testade husmorsknepet att skiva en lök, lägga den i en djup tallrik som står bredvid sängen och hälla kokhett vatten över. Och jag vet inte om Iggys hosta blev mycket bättre natten till söndag eller om husmorstricket funkade, men hostan var i alla fall nästan obefintlig. 🙌🏻

IMG_0632

Sen spolar vi fram några timmar: då sitter jag och Tintan på akuten. Jag (jag!! 😭🙈) lyckades nämligen klämma hennes lilla, lilla finger i en dörr hemma. Det var helt fruktansvärt. Vi hade varit inne i Iggys rum och hämtat strumpor. Sen gick vi ut, och jag vill alltid stänga till den dörren då det är en massa verktyg därinne som är farliga för ungarna. När jag stängt dörren skriker Tintan, jag tittar på henne för att se vad som är fatt – och inser att hon SITTER FAST MED HANDEN I DÖRREN! Som jag alltså stängt – med hennes finger emellan. 😭

Jag river upp dörren, lyfter upp Tintan och tittar på fingret. Nageln är bortklämd och hänger i en slamsa. Det blöder, hon skriker, Iggy blir orolig och börjar gråta. Niklas är ute på promenad. Jag får panik. Försöker trösta Tintan, lugna Iggy och komma till sans själv på en gång. Försöker tänka vad jag ska göra – måste se om fingret är brutet! Verkar inte så. Tintan skriker, kan inte googla för att se vad man gör med en nagel som klämts av, för mycket kaos runtomkring. Ringer Niklas och i princip skriker att han får komma hem NU. Han är på andra sidan stan, nere vid vattnet. Han försöker få tag på en taxi, han googlar, ringer 1177 och Mackanrackarn som är barnläkare. Skickar sms till mig med info som jag läser mitt i kaoset och känner mig något lugnare.

Drar igång paddan, kramar Tintan hårt i famnen och vaggar henne. Verkar ändå inte vara SÅ farligt då hon relativt snabbt lugnar sig. Tittar på fingret, det ser okej ut. Ingen nagel, men inte snett eller vinklat åt något lurigt håll. Googlar 1177, läser och blir lugnare.

IMG_0639

Niklas kommer hem, jag och Tintan åker till närakuten. Både Mackanrackarn och 1177 vill att en läkare tittar på fingret. Det är fullt (FULLT) med folk, och vi får vänta länge. Vandrar omkring, försöker roa oss. Tintan tittar på fingret och säger ”Ajaj”. Jag känner mig som världens hemskaste mamma.

IMG_0660

Efter ett par timmar får vi träffa sjuksköterska och läkare. De tittar och känner, är jättefina med Tintan. Inget är brutet, de lägger om såret och ger Tintan en piggelin. Vi ger oss tillbaka hem, omtumlade men okej. I taxin på väg tillbaka slocknar Tintan direkt.

IMG_0669

När vi kommer hem är det fullt sjå med förberedelser inför årets stora julpyssel. Mamma har kommit till stan, och ska hålla i sitt årliga julpyssel med alla barnbarn hemma hos oss. Jag lägger in Tintan i sovrummet, och sen brygger jag en stor kopp kaffe och sätter mig ner.

IMG_0671

Medan ungarna gör pepparkakshus och dekorerar apelsiner pratar jag med mina bröder och deras familjer. Det visar sig att jag inte är den enda i familjen som klämt sitt barns fingrar. Ligger det i generna kanske, vår klumpighet? 😬

IMG_0668

Jag håller i experimentet Tomtecookies som Vivi hittat på (recept här). Skumtomtar inbakade i pepparkaksdeg. Plättlätt att göra för stora och små.

IMG_0679

Resultatet: SUPERGODA kakor som var krispiga utanpå och sega inuti. Nom nom. Rekommenderas! 👍🏻

IMG_0687

När Tintan vaknar kommer hon ut till de andra, och leker loss med kusinerna. LYCKLIGTVIS har detta gått så bra som det bara kunde (under omständigheterna), och hon verkar inte ha ont. Bryr sig inte nämnvärt om sin fingertuta. 🙌🏻 Leker på som vanligt. Är på strålande humör. 💘

Så förmodligen har jag i alla fall inte brutit fingret på mitt goda lilla barn. Jag har ”bara” klämt det och slitit av nageln. 😭 Men men, det verkar som sagt ha gått så bra som det kunde. Men vilket PISS alltså, att göra en sån här grej..! Så hemskt, så hemskt. 💔

IMG_0706

Hursomhelst så blev det en mysig dag till slut. Det skapades sju fantasifulla pepparkakshus, massor av apelsiner som doftar gott, det gjordes kakor – och bivaxljus. Tips tips! Min smarta mammas idé. Hon köper bivax på karta och ljusvekar i pysselbutik. Sen rullar ungarna bara bivaxkartan runt veken – så har de gjort ett ljus! Blir vackert, är lätt och roligt. Och går att använda sen. Fin julklapp dessutom. ✨

När alla hade gått var jag helt slut. Den energin jag brände av på förmiddagen när Tintafingret klämdes alltså, och sen akuten på det och sen pysseldag. Men som tur var så gick allt ändå relativt bra, och det blev en mysig första advent. Som vi ALDRIG kommer glömma. 🤪

  1. Anna skriver:

    Trodde att jag hade råkat klämma en liten hand i en bildörr en gång, lyckligtvis berodde de arga skriken på att det var jag och inte barnet som stängde dörren. Däremot har äldsta barnet klämt fingrarna i en hissdörr, sådan där som skjuts åt sidan (då var inte jag med så jag slapp den paniken) och yngsta tog emot sig mot en rulltrappa och fastnade. Ingen av dem bröt någonting, äldsta skrapade upp fingrarna och yngsta kom undan med en trasig nagel och ett blåslaget, blodigt finger.

    1. Å herregud! Tur att de är så mjuka de där små rackarna, måste vara därför de liksom fixar en massa klämningar och trillningar? <3

  2. Malin skriver:

    Åh stackars både Tintin och dig.
    Vår största son hade klämt sin tumme på fritids för några veckor sen. Jag fick ett samtal från en frustrerad pappa då pojken va så ledsen hemma medans jag va på jobbet. Så pratade med honom och sa att han måste lugna sig nu det värsta som kan hända är att du tappar nageln. Kommer hem sen och han vaknar ännu lite senare, tummen är rejält svälld och han kan inte riktigt röra den. Både jag och pappa känner ett litet hugg då tummen troligtvis är trasig på ngt vänster. Han somnar iaf och vi bestämmer att han får sova så åker vi och kollar upp den dagen efter. Inne på vårdcentralen visar det sig att tummen är av. Det dåliga samvetet är större än någonsin. Allt gick bra och läkarna tröstade oss med att det inte hade gjort ngt skillnad om vi hade åkt in när det hände. Men det kändes för jäkligt i våra hjärtan. Så du är inte ensam 😬😅 skönt att tummen nu är hel iaf så inte hockeysäsongen är förstörd för det va det viktigaste enligt honom 😉

    1. Å mennnnn… Å fy vad jobbigt, samvetet alltså… 🤪 Men tur att det ändå gick så pass bra. Vad många vi är som har små klämda kids! 😂

  3. Ylva skriver:

    Jag har aldrig (hittills?) råkat klämma någon av dem, men när storebror var bebis (och väldigt rund om magen..) råkade jag dra fast pyjamasens dragkedja i huden på hans mage.. Aj, vad hemskt det kändes just då och ganska många klädbyten efteråt, men givetvis inget som gav men. Vilket såklart inte heller Tinta kommer att få! Glad advent 🌟

  4. Fanny skriver:

    En olycka händer så lätt. Jag tycker du ska påminna dig själv om allt bra du gör som mamma.Det är inte lätt att ta hand om två små barn själv. Förstår självklart att Niklas situation också. Har själv varit utbränd så vet hur tufft det är.

  5. Lina skriver:

    Bin there, done that… Kände lyckligtvis att dörren gick mera trögt än vanligt och hann hejda mig innan jag klämde hans finger för hårt! Blev bara lite svullet som tur va 👶 Så lätt hänt ❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..