Nu har vi påbörjat behandling!

IMG_5325

Jag vet att jag inte behöver ursäkta mig, men säger ändå (ett litet) förlåt. För att bloggen uppdateras så sällan ibland. Det beror på att jag verkligen lyssnar inåt så mycket jag kan, och det innebär att jag sitter framför datorn mycket, mycket mindre nu än tidigare. Vilket innebär att det också blir mycket, mycket mindre gjort. Mina Att Göra-listor går mest ut på att flytta fram punkterna till nästa dag. 🤪

Nejdå, lite får jag gjort – men Tankern Vanja går på sparlåga. Puttrar fram, snarare än ångar på. Och jag tror att min strategi funkar, för jag har inte haft den där grötkänslan i huvudet på nästan två veckor nu. Så förhoppningsvis kan jag kväsa den här (utmattnings)skiten i dess linda. 🙏🏻

Eftersom jag nu mår ganska bra kommer jag fortsätta detta (till synes) vinnande koncept: att lyssna inåt, göra mindre och V I L A med jämna mellanrum. På ett sätt är det ju bra att Niklas gått och går igenom det han gör. Det har ju dels gett mig en helt annan insikt i vad utmattning gör med mänskor än vad jag hade tidigare (har en annan respekt för det numera och inser att man VERKLIGEN INTE VILL HAMNA DÄR), men det gör också att vi förhoppningsvis drar i alla rätta bromsar för min del. Så att jag inte också går sönder. Det känns i alla fall hoppfullt. 💘

urban-deli-frukost_58c158462a6b22211ee8536b

Och på tal om hoppfullt, så åt HELA FAMILJEN gemensam frulle på Urban Deli i lördags…! 🙊 Det har inte hänt sen…jag vet inte när? Det gick superbra, och ungarna var små änglar. 😇 Sjukt mysigt, och en påminnelse om att livet – ibland – ändå kan vara som vi önskar. ❤️

IMG_5146

För en vecka sen började Niklas sin utmattningsbehandling. Förra vändan var det alldeles för tidigt att påbörja en sån, det blir smärtsamt tydligt den här gången. Han var för illa tilltygad. Så verkar förloppet vara för många; de kraschar, blir sjukskrivna – och när de efter en tid mår lite bättre så kan de påbörja behandling. Och nu är vi alltså där. Känns väldigt bra, och det är ju också ett kvitto på att Niklas faktiskt MÅR BÄTTRE än i höstas. ❣️

I onsdags var jag där på ett möte för de anhöriga. Vi satt för oss själva i ett rum (våra partners satt för sig i ett annat rum), och fick information om utmattningens faser, orsaker – och hur vi på bästa sätt kan hjälpa och stötta. Och hur behandlingen kommer gå till. Framför oss har Niklas nu fyra månader av i princip ett halvtidsjobb – som går ut på att bli bättre. En vecka in tycker han att det känns väldigt bra, och att han får fler och fler nycklar till hur han och vi ska hantera den här situationen.

Det jag kan sakna är mer stöd för oss anhöriga. Det kände vi nog allihop, när vi satt i det där rummet på behandlingsstället i onsdags. Men än finns inte de resurserna; att man ens behandlar utmattning (och erkänner det som en sjukdom) är så pass nytt. Jag föreslog att de som kände behov av att ses skulle skriva sina mailadresser på ett papper som vi plåtade av, så kunde vi styra upp en egen fika där vi fick prata av oss. Tror nästan alla fotade av pappret, men med tanke på hur mycket vi alla råddar på hemmaplan tror jag det blir svårt att någon ska orka ta ansvar för även detta. Vi får se. Oavsett, så känns behandlingen bra so far, och vi känner hopp. ❣️

IMG_5280

Nu till några snapshots från helgen. ✨ Snaaaart är ju vindslyan färdig, det är några småsaker kvar i Iggys rum – och sen ska vi få upp hyllor och krokar i hallen. Och jag väntar fortfarande på min säng (som ska levereras i mitten på mars). Men sen är det KLART..! 🎉 Just det, vi ska bygga elementskydd också. 🤪 Byggfirman är dock bokad, och FÖRHOPPNINGSVIS är allt byggande klart om ca två veckor.

Det som inte är klart är dock fluffandet. Att få upp tavlor, och se till att alla hyllor osv känns härligt inredda. Placera ut växter. Även här har vi bett Henke och Zandra på Esteriör om hjälp. De har ju hjälpt oss med alltifrån att planera upp lyan till väggfärger och inredning, så jag vill att de ska hjälpa oss med det allra sista också – själva stylingen. Vi kommer därför boka in en dag där de kommer hem till oss, går igenom alla tavlor och prydnadssaker vi har och ger förslag på placeringar. Som en förberedelse inför denna dag ville de att vi skulle plåta alla tavlor och all konst, så att de kan planera i förväg var allt ska placeras.

Det roade jag mig därför med i lördags, även om en viss nappsnaskande liten mus gäääärna ville ställa sig PRECIS framför tavlorna, PRECIS hela tiden. 😂👆🏻

IMG_5295

Efter ett tag gjorde jag trolldeg, som en del i min djävulska plan att avleda hennes uppmärksamhet från tavelplåtandet. Worked like a charm. 👹 Kände mig också som ÅRETS MAMMA som gjort trolldeg. Det var nämligen premiär för mig (det här med att göra trolldeg alltså). 🙊

IMG_5249

I går kom farmor Barbro och hjälpte oss med kidsen, och jag ägnade min fria tid åt att gå sjuttioarton vändor ner till källaren med grejer som inte ska vara uppe i lyan. Det är ju SÅ MYCKET pryttlar som liksom inte gåtts igenom sen dess att vi flyttade in (för snart ett ÅR sen!), och bara att packa upp samtliga tavlor för att se vad vi eventuellt vill få upp på väggarna var en rätt rejält projekt.

Men nu är det gjort, och till och med hallen (som varit bombarderad med grejer i MÅNADER) är nu helt tom. ✌🏻 Fritt fram att bygga förvaring där alltså, och fritt fram för Henke å Zandra att komma hem hit och styla loss. ÄR SÅ VANSINNESSUGEN på att ha ett ”färdigt” hem. Så INNERLIGT trött på möbeltetriset och att det alltid, alltid, ALLTID finns ett eller ett par flyttkartonger med grejer framme. Men nu är det faktiskt bara en fråga om ett par veckor innan allt är klart. CAN´T WAIT! 🙌🏻

  1. Ellinor skriver:

    Tack för allt du, ni, delar med er om psykisk ohälsa. Under min resa in och ur utmattningen, och in och ur igen osv…, har det hjälpt mig så ovärderligt mycket att läsa om andra, att jag inte är ensam. Har ett par frågor, som du kanske vill svara på. Och om inte, eller utöver ditt svar, så kanske någon läsare har tankar kring detta. Vad tycker du är det viktigaste Niklas gjort, sagt, för att du skall kunna förstå hans mående så bra som möjligt? Och vad tycker Niklas är det viktigaste du gör, säger, för att kunna hjälpa honom i hans mående? Som du skrev tidigare är hjälpen för de anhöriga liten och jag vill gärna kunna hjälpa min man så gott det går i hans roll som anhörig. Ta väl hand om er, varm kram! 💕

    1. Hej, och förlåt för sent svar. <3 Jag ska fråga NIklas, så får jag återkomma ang det. Vad gäller min roll så är det SÅ VIKTIGT att han är tydlig i sin kommunikation. Jag kan inte läsa tankar, och eftersom jag inte gått igenom det han gått igenom så är det såklart omöjligt för mig att förstå. Även om jag verkligen försöker. En bra grej som är väldigt tydlig är en graf som NIklas visade mig, den fick han på sin rehab. Den visar det klassiska förloppet för ngn som är utmattad på ett väldigt tydligt sätt. Först lång period av stress, sen en krasch. Sen sjukskrivning (fram tom hit hackar kurvan sig neråt), och sen - här måste det ofta gå en del tid - rehab och behandling när personen blivit något bättre. Sen börjar kurvan hacka sig uppåt (detta tar såklart olika tid för alla), och det viktiga är att se just hacken (tyckte jag). Det är så lätt att hoppas på att "nu är det bra, nu kommer det bli som vanligt" när personen mår lite bättre. Det som händer då är ju att hen ofta gör mer än de dagar hen mår sämre - vilket resuklterar i ett bakslag - ett hack i kurvan. Men sen går det uppåt igen. Och över lång tid så går kurvan uppåt mot att må bättre, men på vägen är det mååååånga hack - många bakslag. Just för att det måste funka så eftersom den sjuka måste testa sig fram vad som funkar och inte. Luddigt förklarat kanske, försökte googla och hitta grafen men hittade tyvärr ibte. Om du går en sån behandling kanske du fått ngt liknande som du kan viosa din pertner? Just för att han ska förstå att det kommer gå SÅ MYCKET upp och ner. Eftersom sjukdomen är så luddig tror jag det är bra att hitta så¨nt som tydliggör vad du går igenom. Jag ska fråga Niklas - åyterkommer! KRAM och heja dig och er som kämpar! <3<3<3

      1. Tusen tack för ditt utförliga svar! Det där med att visa en hackig kurva lät bra. Skall försöka hitta någon sådan eller fråga min terapeut. Som du skrev, så förtydligar det säkert just detta hackiga mående, som är så svårt att både förstå och förklara.Tack för peppen, varma kramar och heja på er med! 💕

  2. M skriver:

    Trolldeg är ju ett life hack ändå, särskilt när man behöver greja inne och vädret är skrutt dessutom… Funkar ändå upp i skolåldern!
    Och med stor och liten tillsammans.

    Så fint att få följa er historia, man blir ju TeamVanjaochNiklas även om jag inte känner er ett dugg👍🏻😁

  3. Johanna skriver:

    Sakta sakta ❤ snart är ni där

  4. Linda skriver:

    Tack för att du delar. Utmattning är vidrigt. Drabbar hela familjen. Jag är inne på år tre heltidsjuk och sjukskriven året ut. Sängliggande då mina binjurar sagt upp sig. Skuld att övriga familjen får bära det mesta. 43 år o tack och lov 3 vuxna barn. Klokt att du ser till dig själv med. Min familj är i fjällen nu. Förjävligt att inte kunna följa med. Samtidigt återhämntning för alla. Jag kan sunka ner mig utan att någon ser. Borstar tänder typ bara denna v då jag är själv. Familjen kan leva utan att ta hänsyn till mig. Detta är det värsta jag varit med om. Kommer inte ens ta upp löpningen den dagen jag blir frisk. Promenader o styrketräning räcker.

    1. M skriver:

      Så rörande att läsa. All kraft och förhoppning om att du ska få må bättre! 🌱

    1. Å, fy. <3 Lider SÅ med dig och alla andra som drabbats av detta hemska. Så, så vidrigt. Fint att ni delar upp er, helt rätt för alla. Så klokt! KRAM! <3<3<3

      1. Linda skriver:

        Fint o tack själv Vanja att du som offentlig person pratar öppet om detta. Det är så mycket fördomar. Men jag förstår det om man inte varit i det själv. Hela familjen drabbas. Jag lider med dem som får bråka med FK. Jag har haft tur med dem. Men ska det handla om tur när det är något man har rätt till? Jag gick o går på Bragée. Jag får inte träna alls. När binjurar går på lågvarv kan det bli livsfarligt. Min utmattning tror jag beror på studier för flera år sedan. Hade betalat av mina studielån från komvux o ville inte ha nya. Så läste 3 år på distans på högskola o jobbade heltid samtidigt. Och bokförde familjeföretaget på det. Blev tröttare o tröttare. En dag stannade jag bilen på väg till jobbet o visste inte hur jag skulle hitta dit. Akut binjuresvikt. Då har man varit stressad länge.

  5. Åsa skriver:

    Förstår att du längtar tills det är helt klart! Snart är ni där :). Fantastiskt fint att läsa att behandlingen verkar göra rätt verkan. Och att du går mot rätt håll, lyssnar inåt och känner efter. Sluta inte med det FINA Vanja. /Som jag ser fram mot att se elementskydden, det vet du ;).

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..