Hjärnspöken?

IMG_5971

T A C K för alla fina kommentarer och DM´s. ❣️ Väldigt många som känner igen sig i det här med att smittas av orostankar, särskilt efter att ha befunnit sig i stress och press under längre tid med någon anhörig med ohälsa. Ni är många som menar att detta är psykets sätt att hantera en sån här situation, och att så många av er känner/känt likadant gör att jag lugnar mig en smula.

Och det behöver jag. För just nu ser och känner jag märkligheter typ överallt. Jag är livrädd att jag ska bli sjuk och dö så att jag inte kan vara där för ungarna – och hur ska det DÅ gå – med en pappa som är sjuk och inte kan ta hand om dem? 💔 Tänker att detta är något som många föräldrar som känner ett stort eller ensamt ansvar för sina barn går igenom. Jag kommer i alla fall gå på ett gäng undersökningar och försöka få klarhet i att detta förhoppningsvis är hjärnspöken och inget annat.

IMG_5969

Zandra och Henke är hemma hos oss just nu och fiffar med lyan (känns på ett sätt helt världsfrånvänt att ägna sig åt sånt just nu – samtidigt som det känns SÅ SKÖNT; att få in det värdsliga är enormt mycket värt det med 🙏🏻). Jag sitter på ett fik i närheten och jobbar och äter frulle. Och läser fina kommentarer. ❤️

Tror att en del av att jag nu känner som jag gör beror på att jag de senaste månaderna fått så mycket meddelanden från så många som är, eller lever med, kroniskt sjuka. Eftersom vi varit så öppna med Niklas insomni och utmattning har det såklart varit SÅ skönt att få igenkänning och förståelse från andra som lever i liknande situationer. Men jag tror också det har tärt. Min världsbild just nu är att i princip alla är döende i cancer, diagnosticeras med MS eller har barn som blir svårt sjuka. Det är så F R U K T A N S V Ä R T hur många som lider och kämpar. Och jag känner just nu att jag inte klarar av att ta in mer. Jag är för skör rent psykiskt. Så jag kommer försöka begränsa mitt intag av yttre misär, just för att försöka hålla den inre stången. ❤️

  1. Stina skriver:

    Oj vad jag känner igen mig, har levt med dessa tankar sen min första son föddes för snart 6 år sedan, sedan kom barn nummer två o det har bara eskalerat. Fattar inte varför jag inte tagit tag i problemet tidigare, nu väntar jag barn nummer tre och jag vägrar må såhär under nästa föräldraledighet så nu har jag tagit första steget och bokat tid hos psykolog. Är övertygad om att detta började i samband med att min sambo drabbades av svår panikångest när vårt första barn föddes, jag kände då att jag var ensam om ansvaret och känslan av att inget får hända barnet lr mig! jag har känt mig så ensam i detta, men nu får man upp ögonen för hur många fler som lidit/lider (å lider är verkligen det jag gör).
    Jag hejar på dig och mig, vi klarar detta!
    Stor kram ❤️❤️

  2. Ulrika skriver:

    Hej Vanja! Jag tror du gör helt rätt som ”modererar” lite bland all information som kommer till dig. Ibland kan man liksom fastan på ”högvarv” när man har haft (för) mycket i sitt liv. Jag brukar säga att jag ”vibrerar på för hög frekvens”. Känner det så tydligt i både kropp och själ när jag hamnar där. Det svåraste är att komma ner i en lägre frekvens då. Man är liksom som ett rusande lokomotiv. Jag brukade behöva ”krascha” ner mig själv genom gråt eller sömn. Kanske starta ett bråk hemma för att ”ladda ur”(omedvetet). Vill bara förmedla att allt är normala reaktioner. Du är helt normal. Efter att behövt hålla ihop och sätta dina egna behov åt sidan en längre tid, så reagerar till slut kroppen med olika symptom och då är det lätt att man får panik. Har du någon kompis (eller samtalspartner) som kan ge dig en lugnande effekt så vänd dig till hen. När man delar med sig av sig själv och sina känslor till någon varm och trygg person som man litar på brukar det kännas bättre❤️. Det kommer bli bra till slut, låt också någon hjälpa, stötta, trösta och krama DIG på vägen dit. Du behöver inte bära upp livet själv. Stor varm trygg och tröstande KRAM till dig!

  3. Åsa skriver:

    Skickar en stor varm kram till dig! Vilka fantastiska kommentarer du får, så mycket vettiga tankar och ren omtanke. Många ggr jag förundras din känsla och förmåga att förmedla och hålla din blogg så levande och välgjord. Att orken finns! Du är unik på många sätt. Att du reagerar och mår/känner som du gör är förståeligt och på ett sätt viktigt att du kan känna då du normalt inte gör det. Din kropp och ditt inre ger dig indikationer. Var rädd om dig och ta hjälp av era nära och kära om det går.

  4. Vill bara skriva att jag just kommit ut på andra sidan efter en liknande situation och jag mår så otroligt bra idag jämfört mot några månader sedan!

    Vill egentligen inte pracka på dig tips eller råd så strunta i att läsa om du inte vill. Men jag vet att jag har blivit lite lugnare av att läsa om andra som haft en liknande situation och som mår bra, så jag tänker att det kanske kan hjälpa nån annan som läser även om inte det jag gjort passar dig.

    Jag har också drabbats av utmattning efter att jag bestämt mig för att ”nu kör jag bara” när min man höll på att drabbas av utmattning. Och jag har en dotter i samma ålder som din dotter. Och jag har också haft en positiv grundinställning som människa och varit 0 % orolig i livet eller för sjukdomar eller döden. Och orkat typ allt. Jämt.

    Men när jag blev utmattad fick jag samma rädslor som dig. Sedan i somras (när konstiga kroppsliga symtom började smyga sig på, på grund av stress) har jag varit övertygad om att jag ska dö ifrån min dotter. Men nu har jag förstått att det är jättevanligt att drabbas av hälsoångest i samband med utmattning och att bli förälder.

    Nervsystemet påverkas och ger läskiga symtom, man får ångest som måste få utlopp, sömnen blir lidande och hjärnan blir trött och misstolkar därför signaler. Man börjar därför utöva kontrollbeteenden för att försäkra sig om att man är frisk på olika sätt. Det göder ångesten och tillslut är man vaksam som en hök och uppmärksammar minsta lilla sak.

    Muskelspänningar smyger sig på pga stress och trötthet och kan påverka nerver. Man andas ytligare vilket ger spänningar i diafragmamusklerna. Dessutom börjar man vända all sin uppmärksamhet inåt i kroppen och uppmärksammar därför allt som händer i kroppen som man förut sållat bort för att det är oviktigt.

    Min förmåga att bli sömnig försvann och ersattes med domningar, darrningar och muskelryckningar. Jag fick konstiga rysningar och panikattacker när jag just skulle somna och jag hade helt sjuka muskelspänningar när jag sov. Det var oerhört skrämmande (men tydligen inte ovanligt).

    Dessutom googlar man skiten och då visar ju Google träffarna på de läskigaste sjukdomarna först på grund av att många andra klickat där och inte för att det är sannolikt att ens symtom beror på det. Skulle tippa på att Google gör mer skada än nytta för folkhälsan.

    Vad som hjälpt mig helt magiskt mycket är iaf basal kroppskännedom hos sjukgymnast för att få ned muskelspänningar (det var helt sjukt) KBT-psykolog för att få koll på och bryta ångest-cirkeln + yoga nidra. Dessutom har jag läst en bok som heter ”Utmattningssyndrom – förstå och lindra kroppens reaktioner” och en som heter ”Lite trött bara, annars bra”.

    Kanske är nåt till hjälp… Vill egentligen bara vara en röst som säger att det är vanligt att få läskiga kroppsliga symtom och hälsoångest i samband med utmattning. (Jag visste inte det. Jag trodde man bara skulle bli sängliggande och deprimerad)

    Men! Jag mår bra nu. Och tjejerna som skrivit böckerna jag tipsade om ovan mår också bra nu. 2 bekanta till mig har också varit med om samma sak nyligen och de mår… wait for it… bra nu! 🙂

    Hoppas att ni också snart får må bra!

    1. Åsa skriver:

      Vilken superfin och bra kommentar, jättefint att du delar med dig Johanna!

  5. Miccan skriver:

    Fina Vanja! Det är så vanligt att drabbas av katastroftankar när man har barn och lever med någon som just nu inte kan ta hand om de om något skulle hända en själv. Det blir ju som att hela livet hänger på en själv och att absolut ingenting får hända en för då stannar allt. Att gå till läkaren och göra en hälsokontroll kan kanske vara bra och tankarna kanske lugnar sig, men man ska även vara medveten om att det kan också trigga igång något mer långvarigt. Hypokondri är Ofta en pysventil för ångesten, för var ska den annars ta vägen liksom?

    Detta är kanske tiden då känslorna måste stå tillbaka En liten stund för att ge plats för faktan. Om man dör, vad händer då rent krasst med ens barn om den andra föräldern inte är förmögen att ta hand om de just då? Det kan man inte kontrollera, men det man kan kontrollera är att se till att barnen får bo hos någon man älskar och litar på tills den andra föräldern mår bättre. Att skriva ett testamente där man bestämmer vem den personen ska vara kan lugna något oerhört. Det kan tyckas makabert, men kan ofta ge en positiv effekt. När man känner att man tappat kontrollen och att allt för stort ansvar ligger på ens axlar så kan det vara skönt att skriva sådant så tanken lämnar ens huvud och istället hamnar på papper.

    Jag vill även säga att det nog vore bra om du tog kontakt med exempelvis svenska kyrkan lokalt där du bor, där kan man få samtalshjälp helt gratis och på väldigt flexibla tider. Det går mycket fortare än genom vården och är som sagt oftast helt gratis eller väldigt billigt och oftast får man tid redan samma vecka. Jag är inte alls troende själv och var skeptisk då jag var rädd att de skulle prata om religion, men så var inte alls fallet. Det var som en vanlig terapeut. Jag sökte mig dit för många år sedan efter tips från en vän och har även rekommenderat mina nära och kära att gå dit. Att få prata med någon utomstående kanske är just det du behöver. Att få ventilera och få verktyg till hur du ska hantera allt.

    Ta hand om ditt inre och behåll det lugn du alltid haft. Du kommer klara det. Ni kommer klara det, det kommer bara ta lite tid. Det kommer inte för evigt att vara mörker, det är bara just nu. Just nu är det svårt, men det blir bättre ❤️❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..